Nordic Choice Hotels

25 sep. 2017

Tiggeri eller inte tiggeri, det är frågan

Frågan om tiggeri ska vara tillåtet eller inte blossar upp med jämna mellanrum. Förra veckan hade vi ett par läsvärda inlägg på rupeba.se om tiggeriets vara eller inte vara:
- Leif Öberg och Larisa Lacatus skrev på Nyheter24.se. Läs HÄR.
- Olof Edsinger skrev i Världen idag. Läs HÄR.

Hur ska jag som enskild individ göra då jag möter någon som sitter utanför ICA med en kopp och tigger pengar?

Å ena sidan är det solklart. Jag ska som kristen naturligtvis hjälpa den människa som behöver hjälp.
Men är det just den människan som råkar sitta där jag går just den dagen som behöver mest hjälp?
Jag kan ju inte veta vart pengarna ska gå. Kommer de att skickas till någon i hemlandet som behöver hjälp, eller är det den som sitter där som behöver hjälp?

Norsk TV hade för en tid sedan ett uppmärksammat reportage från Norges näst största stad, Bergen. Man gjorde där en kartläggning av alla som tiggde i Bergen och det visade sig att så gott som alla var anknutna till ett kriminellt nätverk som pengarna gick till. De som satt och tiggde var helt enkelt offer för en variant av människohandel. Om jag lägger pengar i en sådan bössa bidrar jag alltså till att stödja kriminell verksamhet som utnyttjar utsatta människor.

Men även om det är den hjälpbehövande som själv sitter där jag går förbi, hur kan jag veta om det är just den personen som behöver mest hjälp? Hur mycket ska jag ge? Ska jag ge en liten slant till alla jag passerar eller ska jag ge lite mer rejält i några få bössor?

För länge sedan berättade en redan då gammal frälsningsofficer för mig att han aldrig gav några pengar till dem som redan på den tiden gick omkring och tiggde på tunnelbanan. Istället hade han små kort med hänvisning till Frälsningsarméns Sociala Center. Han menade att då blev det någon ordning på fördelandet av pengar efter behov.

Jag tänker nog på ungefär samma sätt som den gamle frälsningsofficeren. Jag ger pengar till Frälsningsarmén som sedan har erfarenhet och kunskap att fördela pengarna på bästa sätt.

Men det löser naturligtvis inte alla problem. Den som sitter och tigger pengar till sin sjuka mamma i hemlandet kan knappast gå till någon hjälporganisation i Stockholm och be dem skicka pengar till mamma.

Att tigga i Sverige innebär säkert stora umbäranden och uppoffringar.
   För det första är man kanske avskild från den man arbetar för att försörja. En sjuk mamma, små barn eller vad det kan vara.
   För det andra kostar det pengar att resa till Sverige och sedan tillbaka. Jag är medveten att dessa människor inte reser SAS business Class till Arlanda, men det är någon som tar betalt för deras transport till Sverige.
   För det tredje kostar det pengar att bo i Stockholm. Jag är medveten att de inte bor på Grand Hotel,
men någonstans måste de bo och det är någon som tar betalt för att de ska bo där.

Man kan ju fundera på hur många dagar man måste tigga för att få ihop till resan och boendet. Och det är ju först därefter som tiggandet genererar ett överskott att skicka hem. Dessutom kostar det en del att skicka pengar från ett land till ett annat.

Det skulle naturligtvis vara mycket bättre om de svenska hjälporganisationerna öppnade kontor i berörda länder och att de behövande kunde ta emot pengar på hemmaplan. Då skulle de slippa skiljas från barn och föräldrar och slippa förnedringen att sitta utanför ICA och tigga pengar.

Men det tar nog tid innan något sådant kan bli verklighet. Så under tiden gör jag som den gamle frälsningsofficeren. Jag ger mina pengar till Frälsningsarmén och hänvisar folk dit.

/PB

24 sep. 2017

Tidig söndagsmorgon på semester den 24 september

Veckorevy från min helt personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och dessutom semester. Det ger tid att skriva.
Jag har tidigare berättat att jag håller på att skriva "Psalmboken" som är del 3 i serien GT-boken. Den kommer att ges ut som en andaktsbok över de 150 psalmerna i bibeln. Den beräknas bli färdig lagom till jul, om det är någon som behöver ett julklappstips.

Under den kommande våren räknar jag med att börja skriva en bok som jag länge längtat att skriva. Jag har dessutom under en längre tid  uppmanats av andra att skriva den boken. Den kommer att heta ANKOMSTBOKEN - Jesus ska komma tillbaka.

Jag har ofta frågat mig själv varför vi talar så lite om det som Bibeln talar så mycket om. Det finns nog inget ämne som behandlas så mycket i Nya Testamentet som den sista tiden och Jesu återkomst. 
Jesus håller ett av sina längsta tal i det ämnet
Paulus har det som huvudtema i flera av sina brev

Petrus har det som huvudtema i ett av sina brev
Johannes skriver Uppenbarelseboken som handlar om den sista tiden och Jesu återkomst
Jakob skriver m det
Judas skriver om det
Alla som är med att skriva Nya Testamentet skriver om det, så frågan kvarstår: Varför talar vi så lite om det som Bibeln talar så mycket om?

Ett svar är förmodligen att det har spekulerats så mycket om Jesu återkomst. Många har pekat ut en dag då Jesus skulle komma tillbaka och sedan visar det sig att inte stämma. Det resulterar i att många människor drar slutsatsen att man inte kan veta något om den sista tiden och bryr sig inte om ämnet längre.

Kan man tala om Jesu återkomst utan spekulationer? Ja, det kan man verkligen göra. Jesus spekulerade inte, inte heller Paulus och de andra. 

Min utgångspunkt i Ankomstboken kommer att vara att skriva om Jesu återkomst utan spekulationer. 

Under vårterminen kommer jag säkert att ge några glimtar från boken efterhand som jag skriver den.

Vad har hänt den gångna vecka i övrigt? Jo diskussionen om att förbjuda tiggeri har blossat upp igen. På rupeba.se har vi haft ett par läsvärda inlägg under veckan:
- Leif Öberg och Larisa Lacatus skrev på Nyheter24.se. Läs HÄR.
- Olof Edsinger skrev i Världen idag. Läs HÄR.

I morgon räknar jag att återkomma med mina egna reflektioner i frågan.

Ha en välsignad kommande vecka
Peter Baronowsky

19 sep. 2017

Djupare in i Guds närvaro – En sann och äkta gemenskap

- Olof Edsinger -
 

Kristen tro handlar i grunden om en relation – en personlig relation till universums Skapare och Herre. En konsekvens av detta är att fördjupning i vår kristna tro inte kan reduceras bara till att lära oss saker om Gud. Framför allt handlar det om att gå in i en sann och äkta gemenskap. Att på djupet lära känna den helige Guden.

Den här sanningen går som en röd tråd genom hela Bibeln. Mose, som är en av Gamla testamentets största troshjältar, umgicks med Gud ”ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan” (2 Mos 33:11). Något liknande kan sägas om Moses efterträdare Josua, som i sin ungdom tycks ha hållit till i tabernaklet så mycket som han bara kunde (2 Mos 33:11).


Läs mer HÄR.

18 sep. 2017

Överlåtelse

TIO STEG I DEN KRISTNA VANDRINGEN
Steg 3:  Överlåtelse

Steget
I steg 1 har vi insett vår maktlöshet och vågat släppa fram den längtan som bor i oss.
I steg 2 har vi börjat rikta denna längtan i en bestämd riktning – mot Gud.

Men varken steg ett eller steg två kommer att kunna hjälpa oss vidare i vårt liv om vi inte är beredda att ta steget och överlåta oss till Jesus.

Att överlåta sig till någon annan kan vara en skrämmande tanke. Att överlåta sig innebär att man ger sig till någon och öppnar sitt liv för den personen.

Det är möjligt att du är sårad på den punkten. Kanske har du öppnat ditt liv för någon person som senare har gjort dig djupt besviken och utnyttjat dig. Men det är ändå viktigt att du vågar ta det där steget för att komma vidare i livet. 

Att överlåta sig till Jesus innebär att du ger dig, kapitulerar för Jesus. Men det betyder inte bara att du ger upp något, det betyder också att du tar emot något. Då du öppnar ditt liv för Jesus och ger ditt liv till honom, ger han också sitt liv till dig. Guds Ande flyttar in i dig. Det är det som kallas att bli född på nytt, frälst.

Kraften i Guds löften blir förlöst då vi handlar som om löftet var sant
Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Då Jesus dog på korset gjorde han det möjligt för alla människor att ta emot frälsningen. Men trots att Gud vill det och har gjort det möjligt, hjälper det inte mig det minsta förrän jag gör det till mitt. Kraften i Guds löften blir inte förlöst för mig förrän jag handlar som om det är sant för mig. 

Bibeln är full av berättelser om situationer där Gud har förberett en befrielse eller välsignelse, och ber folket att gå in i den nya verkligheten. Men människorna tvekar och går miste om det som Gud erbjuder. Inte förrän man tar ett steg och går in i det Gud lovar blir kraften i Guds löfte frigjord och befrielsen/välsignelsen är ett faktum.

Du måste själv öppna dig och ta emot det som Gud har lovat för att det ska bli verklighet för dig.
Det kan finnas många invändningar som väcks i ditt inre inför att överlåta dig till Gud. Det kanske är många saker du inte förstår. Men man kan aldrig förstå sig in i Guds rike. Förståelsen är något som ofta kommer senare. Jesus säger: ”Om någon vill göra hans vilja, ska han förstå” (Joh 17:7)

Vad har Gud lovat?
Gud har lovat att denna nya födelse, frälsningen, är till för alla som vill ta emot den. Både för dem som ser ut att lyckas bra och för dem som misslyckas gång på gång och kanske känner att de inte är värdiga att ta emot frälsningen. Guds ord säger: ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Joh 1:12), och ”Var och en som åkallar Guds ord ska bli frälst” (Apg 2:21).

Hur kan jag ta emot det?
Då man har beslutat sig för att ta emot Jesus i sitt liv och överlåta sig till honom kan det hända att man inte riktigt vet hur man ska göra för att ta steget.

I Romarbrevet 10:9 får vi en bruksanvisning för att ta steget: ”Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre i ditt hjärta och tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du frälst.”
Det är alltså något man måste tro i sitt inre och något man måste bekänna med sin mun. Frälsningen måste vara grundad på två ställen i dig. I ditt inre och i en yttre bekännelse.

Fråga: Hur kan man veta att man har tillräckligt med tro i sitt hjärta för att bli frälst?
Svar: Då man har en inre vilja att bli frälst är hjärtats tro mogen att ta steget.

Fråga: Vad är det man ska tro?
Svar: Att Gud har uppväckt Jesus från de döda. Det vill säga att Jesus är levande idag.

Fråga: Vad är det man ska bekänna?
Svar: Att Jesus är Herre. Det vill säga att det är han som har makten och bestämmer i ditt liv.

Om du tror att Jesus lever och om du bekänner honom som Herre, är du frälst enligt denna vers.

Du kan också uttrycka din bekännelse på följande sätt och om du gör denna bekännelse till din egen, kan du också bli ett Guds barn: ”Jag överlåter mig själv medvetet till Jesus Kristus. Jag bekänner Jesus som Herre och tror att Gud har uppväckt honom från de döda. Jag tackar Gud för att han har frälst mig.”

17 sep. 2017

Tidig söndagsmorgon långt borta hemifrån den 17 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Vi har tagit semester. Hur gör man egentligen för att ansöka om semester då man är pensionär? Är det bara att åka iväg???

Ja, så gjorde vi i alla fall. Det har inte blivit så mycket ledigt i sommar med flytt och allt, så nu packade vi bilen och åkte söderut till lite varmare klimat.

För att komma till varmare klimat måste man köra många dagar och genom flera länder. Vi kom ganska snart till Nordtyskland. I Hamburg mötte vi stormen som svenska väderlekstjänsten varnat för. Då vi passerade Hamburg så stormade det!! Vi hörde på de tyska nyheterna att tre människor omkommit i stormen i Hamburg.


Efterhand tog stormen slut och vi kom in i lugnare väder in i nya länder, med nya förhållanden. På en så pass lång resa behöver man med jämna mellanrum stanna för att uträtta sina behov. Vid ett toalettbesök kunde fru Baronowsky ta ett kort på denna instruktion om hur man använder en vattentoalett.

Man ska alltså inte sitta med fötterna på toalettstolen. Man ska inte heller sitta vid sidan av toalettstolen. Man ska helt enkelt sätta sig på toalettstolen som man sätter sig på en vanlig stol.

Då jag såg bilden tänkte jag att vi har allt kommit långt i Sverige. Vi släpper in vem som helst på våra offentliga toaletter utan att ge någon som helst instruktion om vad man ska göra då man låst toalettdörren bakom sig.

Så tänkte jag ända till jag själv skulle gå in på en toalett i Frankrike. Där fanns en toalettstol, men ingen toalettring att sätta sig på. Omedelbart ångrade jag att jag inte memorerat Ruts bild om vad man skulle göra då man skulle uträtta sina behov på en fransk toalett. Jag kom något sånär ihåg vad man inte skulle göra. Inte fötterna på toalettstolen... inte sitta på golvet. Ja det är bra att veta hur man inte ska göra, men hur ska man göra är lite svårare. Ska man sätta sig på bara porslinet utan att bry sig om vad som hänt där tidigare?

Men plötsligt kom jag ihåg hur det var förr i tiden på franska toaletter. Jag har ju bott i Frankrike för länge sedan. På den tiden, och på många ställen även idag, fanns det inte ens toalettstol att sitta på. Det var två plattor att ställa fötterna på och ibland et handtag på väggen för att ge stöd då man ska sätta sig på huk i luften för att uträtta sina behov. (Observera att toaletten på bilden är en rengjord toalett. Det är dom normalt inte på rastställena utefter vägarna. Varken på den tiden eller nuförtiden). Och jag sände en tacksamhetens tanke till att utvecklingen har gått framåt. Till och med på franska toaletter.

Men vi har inte bara suttit på toaletten under "semestern". vi har även suttit i bilen och sett Europa rusa förbi.

Vi passerade Paris i rusningstrafik och för första gången besökte vi Andorra uppe i Pyreneerna och fick resa genom snöklädda områden med många skidliftar i alla möjliga riktningar. 

Jag berättade i förra "Söndagsrapporten" om pågående och kommande bokskrivande. Under vårterminen planerar jag att skriva en speciell bok som jag lovade att berätta om denna söndagen. Det får nog vänta till nästa söndag. Den här söndagsrapporten har redan blivit lång, och kanske lite väl personlig.

Men då det gäller skrivandet kan jag i all hast meddela att vi har lovat att skriva trettio andakter till en andaktsbok på norska för ungdomar. Och den ska vara färdig om några veckor, så det är bäst att vi börjar skriva på den nu, även om vi är på så kallad semester.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky