Nordic Choice Hotels

22 aug. 2017

Vart är vi på väg? - Del 7

Här kommer det avslutande avsnittet i serien Vart är vi på väg?

Kristenheten i Sverige står vid ett vägval. Alla kommer inte att välja samma väg. Det kommer att bli en ökande klyfta inom kristenheten mellan dem som tar Guds ord på allvar och de som följer trenderna i den samtid vi lever i.


Denna klyfta gäller inte Frälsningsarmén speciellt. Den gäller mer eller mindre alla kristna samfund.

Detta är vad jag ser:

Jag ser framför mig en ökande polarisering inom kristenheten i västvärlden

Den ena sidan har en stark tro på Bibeln som Guds ord.
Den andra sidan har en fantastisk förmåga att tolka bibelordet så det stämmer överens med det som är politiskt korrekt just nu.
Den ena sidan representerar en väckelsekristendom med människors frälsning som högsta prioritet.Den andra sidan representerar en humanistisk kristendom och är fokuserad på verksamheter.
Den ena sidan har en stark längtan att få manifestera Guds kraft och se ett andligt uppvaknande bland Guds barn.Den andra sidan försvarar det som är och sätter sin tillit till kunskap och resurser.
Den ena sidan förkunnar omvändelse, synd, den dubbla utgången och Jesu återkomst.
Den andra sidan förkunnar en terapeutisk kristendom med mål att få människor att må bra och känna sig inkluderade.
Den ena sidan tror att Jesus är den enda vägen till Fadern.Den andra sidan tror att Jesus är den bästa vägen till Fadern, men vill inte utesluta att det även kan finnas andra vägar.
Den ena sidan bygger på en levande, dynamisk relation till Jesus och ingenting annat.Den andra sidan litar på strukturer, traditioner, sakrament, riter och yttre former.

Den ena sidan kommer stundtals att vara en liten kämpande minoritet utan stort inflytande.Den andra sidan kommer att ha makt, resurser, positioner, inflytande och den kommer att ringakta den kämpande minoriteten.
Jag ser framför mig en ökad polarisering inom kristenheten i västvärlden.
Jag önskar att jag ser fel, men jag är rädd att jag ser rätt.

/Peter Baronowsky.

20 aug. 2017

Tidig söndagsmorgon hemma den 20 augusti

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den stora händelsen under den gångna veckan för oss personligen är att vi har flyttat hem till Sverige.

Efter fyra år i Norge återvände vi med vårt flyttlass till hemlandet. Men var egentligen hemma?

Vi lämnar en liten grön brevlåda i Norge och flyttar till en lite större svart brevlåda i Sverige.

Vår lilla gröna brevlåda i Norge var omgiven av idel nära vänner. Den hade adressen Karlstadvegen 31F i Moss, Norge. Under större delen av åttiotalet hade vår brevtåda adressen 31D. Det var där våra tre pojkar växte upp. Idag, 30 år senare, bor vår mellanson med familj på 31C. Och hans döttrar springer som den naturligaste sak i världen över till oss på 31F.

Till vänster om vår lilla brevlåda i Norge står det att familjen Nilsson bor i 31G. Pappa Nilsson var elev på Jelöy Folkhögskola 1987 och gick Bibellinjen där jag var lärare. Under tiden på Jelöy träffade pappa Nilsson kurscenterföreståndarens dotter som sedermera blev fru Nilson som senare blev mor till fyra Nilsson-barn. Pappa Nilsson, som heter Hans, är numera rektor på folkhögskolan, där vår mellanson numera är lärare.

Våra två familjer, Nilsson och Baronowsky, har sedan haft många mötesplatser genom livet. 1999 då vi bodde nära varandra startade vi en ny kår i Nacka. En period arbetade fru Nilsson hos oss på Lännerstahemmet i Nacka. Och nu bor vi igen nära varandra, men på en annan plats i ett annat land.

Brevlådan till höger, närmast vår, innehas av en lärare på Officersskolan, som var elev på Bibellinjen hos mig på Jelöy på åttiotalet.


Så jag kan ju fråga mig var är egentligen hemma? För att ytterligare komplicera frågan fanns vår brevlåda året innan vi flyttade till Norge i ett hyreshus på Bruninieku Iela 10A i Riga, Lettland.

Jag får väl säga som de brukade sjunga förr i världen "Jag är ju blott en gäst och främling... mitt rätta hem är i himmelen". Men där lär man inte behöva någon brevlåda, varken liten grön eller stor svart.

I fredags var vi på Skatteverket och försökte bli svenskar igen. Det är en process som tar några veckor. Då ska vi få tillbaka våra gamla personnummer och det kommer att förenkla livet för oss på flera områden. Då kan vi till exempel få IKEA-kort, ICA-kort, COOP-kort. Då är man väl verkligen svensk!

Den kommande veckan kommer vi huvudsakligen att tillbringa i hemlandet Sverige.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

17 aug. 2017

Vart är vi på väg - del 6


Sommaren 2013, nyss hemkommen från Lettland och snart på väg till Norge, skrev jag ett antal inlägg på temat "Vart är Frälsningsarmén på väg?"
 
Det blev 6 inlägg. Jag kommer efter hand att publicera dessa inlägg på nytt under sommaren. Därefter kommer en aktuell kommentar om var jag tror vi befinner oss idag. Jag kommer att lägga ut inläggen på tisdagar och torsdagar.

Det sjätte inlägget kan du läsa HÄR.

Det är fyra år sedan jag skrev dessa inlägg. Har vi tagit några steg sedan dess? Och  i så fall i vilken riktning?


Tidigare inlägg i den här serien:
Vart är Frälsningsarmén på väg? 

Vart är vi på väg? - Del 1
Vart är vi på väg? - Del 2
Vart är vi på väg? - Del 3
Vart är vi på väg? - Del 4

-  Vart är vi på väg? - Del 5

16 aug. 2017

Tänk utanför boxen, sa Jesus

- Thomas Forslin i bloggen Klassisk Baptism

Jesus sa ofta ”ni trodde – därför skedde det” eller ”ni hade svag tro – därför skedde det inte” och varianter på detta. När Jesus välkomnade Petrus att komma till honom gående på vattnet så var det en uppmaning om att ta sig utanför boxen. När Jesus skickar ut lärjungarna för att bota sjuka och driva ut onda andar så handlar det om erfarenheter utanför de krafter som de normalt litade till.

Jesus utmanar oss också att tänka utanför boxen. Att våga se Guds möjligheter i vardagen. Att våga tro att Gud vill bidra med sin övernaturliga kraft rakt in i vanliga sammanhang. Att han vill komma med sina gåvor, sitt tilltal, sin ledning och nå människor på ett förvandlande sätt. Och att han vill använda just oss till detta.

– Tänk utanför boxen, sa Jesus!
Det är ett risktagande och ett äventyr. Det är en livsstil som växer fram där bönestunderna blir längre och personligare. Där man söker efter de andliga nådegåvorna. Där längtan lever att få komma närmare och djupare och sannare och hitta Guds vilja. Där enkelheten och naturligheten går före ritualerna och prestigen.

Det är utanför boxen som Jesus förvandlar oss.


Läs mer HÄR.