Nordic Choice Hotels

31 aug. 2008

Jesus säger att porten är trång, medan kyrkan försöker göra den så bred som möjligt

Detta är det första inlägget i en bloggserie, där jag reflekterar över strömningar i nutida kristenhet. De närmaste veckorna räknar jag med att publicera ett nytt inlägg i serien varje onsdag .

Då jag skriver kyrkan, menar jag inte Svenska kyrkan eller något annat samfund, utan kristenheten som helhet.

Jesus säger att porten till livet är trång (Matt 7:14) och att det är få som finner den. Kyrkan, å andra sidan, gör allt vad den kan för att sänka trösklarna och göra porten bred.

Naturligtvis gör kyrkan det med de bästa avsikter. Man strävar efter att uppfylla missionsbefallningen och har en iver att så många som möjligt skall finna vägen till livet.

Det talas i dag mycket om att kyrkan ska vara relevant. Det är viktigt att predika evangelium på ett språk som blir förstått. Det är kyrkans uppdrag att ständigt söka efter vägar att kommunicera budskapet om Guds rike på ett trovärdigt och förståeligt sätt.

Men vi måste fråga oss om det inte finns en risk att vi tillrättalägger budskapet i så hög grad att det blir ”ett annat evangelium”? (Gal 1:6)

Finns det en risk att vi, i vår iver att vinna andra för Jesus, tar bort udden i evangeliet och presenterar ett urvattnat budskap som inte stöter sig med något eller några?

Finns det risk att vi predikar ett må-bra-budskap i stället för ett omvändelsebudskap? Finns det risk att våra kyrkor då blir fulla av människor som mår bra medan man är på väg mot fördärvet?

Det kanske inte räcker med att vi försöker få med oss så många som möjligt på vägen. Vi måste kanske fundera över vilken väg vi vill få med dem på och vart den vägen leder.

Finns det en risk att Williams Booths (Frälsningsarméns grundare) farhågor inför framtidens kristendom blir verklighet i våra dagar?:
-Religion utan den helige Ande
-Kristendom utan Kristus
-Förlåtelse utan omvändelse
-Frälsning utan pånyttfödelse
-Politik utan Gud
-Himmel utan helvete

Finns det risk att Ann Heberlein (filosof vid Stockholms universitet och teologie doktor vid Lunds universitet), har rätt då hon beskriver kyrkans tillstånd i en artikel i kyrkans tidning?:
"Till kyrkan kommer jag med min sorg och längtan, och glädje, för att få höra Guds ord. Men det jag får är plattityder om livspussel och miljö, och uppmaningar om att kramas lite. Det där dravlet finns redan i P1 och P3, på kultursidor och i morgonsoffor, jag behöver inte det i kyrkan också. Där vill jag få Guds ord." http://www.kyrkanstidning.com/kyrkanstidning/nyheter/ann_heberlein_lamnar_svenska_kyrkan_0_6346.news.aspx
Eller då hon skriver i Expressen:
”Allt oftare ersätts predikan av allmänetiskt dravel om att vi ska vara ”snälla mot varandra och borde kramas lite mer”. Det är ”låga-tröskel-gudstjänster” och ”dansbandsmässor” och film och dans och sagoläsning och saft och bullar och Gud vet allt (bara inte det, framför allt just inte det: Gud, alltså).”
http://www.expressen.se/kultur/1.1280652/guds-clowner

Tänk om det är representativt för kristenheten det som Anders Sjöberg (Missionsföreståndare för EFS) skriver i Dagen:
”Inför domsöndagen bad en forskare människor i över tjugo kyrkor spela in predikan. Slutsatsen blev att bara i ett par församlingar nämndes att Jesus ska komma igen och döma världen, inför evigheten. Jag frågar mig varför denna san­ning så ofta undanhålls för människor i våra kyrkor i dag. När det just är den bakgrunden som ger djup i betydelsen av Jesu verk på korset - "för dig utgiven". Att i nattvarden få ta konkret del i Jesu död och uppståndelse innebär ju att redan innan den slutliga domen ha fått övergå från död till liv - det eviga. Med konsekvens att man då inte behöver komma under någon dom eftersom Jesus själv tagit den i ditt och mitt ställe.”
Och Anders Sjöberg fortsätter:
”Jesu suveränitet, förlåtelsen i honom och hans svar på den eviga frågan. Utifrån min erfarenhet i sommar är det ofta tyst om detta i dagens svenska kristenhet. Därmed är det tyst om sanningar som hör till den kristna trons fundament, för att inte säga dess centrum.”
http://www.dagen.se/dagen/ViewKronikor.aspx?KronikorID=356&article157106

Finns det risk att vi bygger en kyrka som är så relvevant för vår tid att Jesus inte får plats i den? Och att ingen ens saknar honom? Precis som det beskrivs i budskapet till Laodicea (Upp 3:20)där Jesus står utanför kyrkporten, knackar på och ber att få komma in?

Jesus säger att porten till Guds rike är trång. Kyrkan gör allt för att sänka trösklarna och göra porten bredare. Finns det risk att kyrkan arbetar i rak motsatt riktning än den Jesus pekar ut?

Sammanfattningsvis:
Finns det en risk att vår iver att göra den trånga porten så vid som möjligt leder till att vi inbjuder till den port som Jesus varnar för, den breda porten som leder till fördärvet? (Matt 7:13)

peppebaron
http://www.rupeba.se/

Veckans länk vecka 36-37

Veckans länk vecka 36-37 på rupeba.se pekar på en engelsk sajt.
Den drivs av Sven Ljungholm (USA). Se närmare presentation i högerspalten på startsidan.

30 aug. 2008

Vill du också ha "Dagens andakt" på din hemsida eller bloggsida?





Dagens andakt på din hemsida är en applikation som visar Dagens andakt på din hemsida/bloggsida och som uppdaterar sig själv med en ny andakt för varje dag.

Om du har Dagens andakt på din privata eller din församlings hemsida/bloggsida, så ger du dina besökare anledning att ofta återvända till din hemsida/bloggsida.

Dagens andakt från rupeba.se, som skrivs av Rut, har snabbt blivit uppskattad av många. Den ligger normalt först på de flesta sökmotorer, som Google och altavista, då man söker på Dagens andakt.

Vi får även många bevis på att Dagens andakt möter ett behov. Här är en kommentar i gästboken:

"Dagens Andakt är det enda jag orkar läsa ibland när jag inte orkar öppna Bibeln, för det är alltid lika tänkvärt och bra och man mår bättre under dagen! Tack för en superbra sida!"
Anna

Dagens andakt kommer att komma ut i bokform inom kort, men den finns redan nu gratis tillgänglig i många digitala former som är självuppdaterande:

  • Dagens andakt på din hemsida.
  • Dagens andakt som FaceBook-applikation
  • Dagens andakt som skärmsläckare (varje gång din PC går i viloläge har du ett bibelord och en andakt på skärmen)
  • Dagens andakt som RSS-fil
  • Dagens andakt som din startsida

Vill du ladda ned någon applikation till din PC? Gå till startsidan på rupeba.se. Håll muspekaren över knappen Undervisning och tryck på Dagens andakt. Där finns enkla instruktioner om hur du laddar ned filerna.

peppebaron

29 aug. 2008

Religionens plats i det moderna samhället


Aftonbladets krönikör Lisa Magnusson ropar ut att "Religioner har ingen plats i det moderna samhället."

Samtidigt kan man i Dagen läsa rubriken "Religionen blir allt mer synlig i dagens samhälle." Artikeln handlar om att man anslagit 50 miljoner kronor till ett forskningsprojekt om "Religion som samhällsfaktor."

Det verkar vara någon (läs: Lisa Magnusson) som inte förstår vad det är som händer i det moderna samhället? För det är väl inte så att någon är beredd att satsa 50 miljoner kronor på en samhällsfaktor som inte har någon plats i samhället?

Redan på 1800-talet lanserade Friedrich Nietzsche uttrycket "Gud är död". Man levde då i upplysningstidens utvecklingsoptimism och väntade sig att den nya kunskapen skulle befria människan från gammal förlegad religion. Man räknade med att det bara skulle ta några år till dess att människans behov av religion hade botats.

Mer än hundra år efter att Nietzsche lanserade sitt slagord var det någon som klottrat på en husvägg i Paris "Gud är död, Marx är död - och själv mår jag inte så bra!"

Sanningen är att Nietzsche som dödförklarade Gud, själv är död, medan Gud aldrig har varit i bättre form än nu.

Det är inte så att religionen har avtagit sedan Nietzsche, den har däremot ökat sitt inflytande i det moderna samhället. Men det har tydligen inte Lisa Magnusson förstått.

Det har aldrig funnits så många kristna på jorden som i dag. Det är egentligen bara på en plats på jorden där man kan tala om en sekularisering. Och det är Västeuropa. Men många religionssociologer menar att det inte heller hos oss finns någon sekularisering att tala om. Det är bara det att det religiösa behovet har sökt sig bort från de etablerade kyrkorna till en utbredd privatreligiositet.

Man kan ju fråga sig varför Västeuropa har blivit så avkristnat jämfört med andra länder med motsvarande levnadsstandard, t.ex. Kanada. Det finns säkert många orsaker, men en sak tycker jag är tydlig. I Västeuropa har kyrkan under många århundraden förknippats med den politiska makten. I Sydeuropa genom katolska kyrkan och i Nordeuropa genom den Lutherska kyrkan. Kyrkan har stått för makt, auktoritet och myndighetsutövning. I USA däremot har det varit en bärande princip att kyrkan formellt ska vara helt skild från staten.

Men kyrkan, inte institutionen men summan av alla kristna människor, är på väg tillbaka i det moderna samhället. Den ena efter den andra kommer ut med en kristen bekännelse. Men den här gången kommer inte kristendomen tillsammans med maktapparaten. Den här gången kommer kristendomen nedifrån genom enskilda människor som fått sina liv förvandlade genom Jesus Kristus.

Så visst kommer det att finnas plats för kristendomen i det moderna samhället.

Peppebaron
http://www.rupeba.se/

28 aug. 2008

"Dravel har fått ersätta Guds ord i gudstjänsterna"


Ann Heberlein, filosof vid Stockholms universitet och teologie doktor vid Lunds universitet, uttrycker i en artikel i Kyrkans Tidning sin stora sorg över tillståndet i kyrkan.

"Till kyrkan kommer jag med min sorg och längtan, och glädje, för att få höra Guds ord. Men det jag får är plattityder om livspussel och miljö, och uppmaningar om att kramas lite. Det där dravlet finns redan i P1 och P3, på kultursidor och i morgonsoffor, jag behöver inte det i kyrkan också. Där vill jag få Guds ord."

Det viktigaste först


”Du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs” (Luk 10:41)

Söndagens evangelietext berättar om ett tillfälle då Jesus besökte två systrar, Marta och Maria. Den ena systern, Marta, var helt upptagen med allt som skulle ordnas då man hade besök. Den andra, Maria, hjälpte inte till det minsta. Hon satte sig bara hos Jesus och lyssnade till honom. Marta var upptagen av arbetet och Maria var upptagen av Jesus.

Det kan verka väldigt orättvis att den som ställer upp för att göra allt så bra som möjligt för gästen är den som blir tillrättavisad av gästen. Medan den som inte gör något utan bara sätter sig ned tillsammans med gästen får beröm.

(Inom parentes kan jag säga att jag känner igen mig i berättelsen. Då vi har gäster hemma är det alltid Rut som står i köket och lagar mat, medan jag underhåller gästerna. Det omvända skulle vara en katastrof. Inte ute hos gästerna, men i köket).

Tillbaka till berättelsen om Jesus, Marta och Maria. Betyder den att det inte är viktigt att betjäna andra människor? Nej, naturligtvis inte. Ingen har tydligare än Jesus demonstrerat vad det betyder att betjäna andra.

Jag tror berättelsen snarare vill visa oss att vi måste ha rätt prioriteringar i våra liv. Att vi måste börja med det viktigaste.

Det största budet är inte att älska min nästa som mig själv. Det största budet är att älska Herren över allt annat. (Matt 22:36-39)

Då Jesus har sitt sista samtal med Petrus (Joh 21) och ger Petrus uppdraget att vara en herde för fåren så frågar inte Jesus om Petrus tycker om får. Jesus frågar i stället tre gånger om Petrus älskar Jesus.

Ibland blir vi så upptagna av vad vi kan göra för Jesus så att vi glömmer bort att vara med Jesus. Vi kan bli så upptagna att hitta vår kallelse att vi inte förstår att vi i första hand är kallade till gemenskap med Jesus (1 Kor 1:9).

Det handlar om att börja i rätt ände.

Om vi ska kunna förmedla himmelskt ljus till människor som lever i mörkret, måste vi själva ha varit i närheten av ljuset.

Om vi ska kunna förmedla Guds kraft till människor, måste vi själva varit i kontakt med honom som har all makt i himmelen och på jorden.

Om vi ska kunna förmedla Jesu kärlek till människor, måste vi själva ha varit i kontakt med Jesus.

Om vi ska kunna förmedla en gudomlig närvaro till människor vi möter, måste vi själva ha varit i en gudomlig närvaro.

Det handlar om att börja i rätt ände. Eller med Jesus egna ord: ”bara en sak behövs”.

Bloggpredikan inför söndagen den 31 augusti.
Evangelietext Lukas 10:38-42

Tema: Ett är nödvändigt

peppebaron
www.rupeba.se

26 aug. 2008

När det normala blir onormalt


I Sverige arbetar det politiska etablissemanget oförtrutet på att införa en lag om könsneutrala äktenskap. Det framställs ofta som att det enda hindret för könsneutrala äktenskap är en liten grupp människor med extrema åsikter som huvudsakligen finns inom Kristdemokratiska partiet.


Då svenska evangeliska alliansen genomförde sin kampanj för äktenskapet blev det helt normala uttrycket ”mamma-pappa-barn” som ett rött skynke för många människor. Affischer revs ned. Tunnelbaneförare övervägde om de kunde köra sina tåg med sådana deviser.


Det verkar som det i Sverige har blivit en extremt onormal uppfattning att hävda att ett äktenskap ska bestå av en man och en kvinna.


Då Rick Warren intervjuar det bägge presidentkandidaterna i USA ställer han frågan om deras syn på äktenskapet. Både Obama och McCain svarar att de är för att äktenskapet ska bevaras som ett förbund mellan en man och en kvinna. Något annat skulle förmodligen vara politiskt självmål.


Jag kan ju kanske misstänka att politikerna både i USA och i Sverige inte drivs av sin egen övertygelse, utan säger vad de tror att folket vill höra så att de ska kunna få den politiska makten. Om Reinfeldt skulle kandidera till presidentposten i USA skulle han säkert vilja bevara äktenskapet även han.


Vad som förvånar mig är att man har lyckats ändra folkopinionen i Sverige på bara några få år. Det som i Sverige för bara några år sedan var både normalt och självklart har plötsligt blivit onormalt och extremt. Det som i stora delar av världen utanför Sverige är både normalt och självklart anses i Sverige som onormalt och extremt.


Och vad som förvånar mig ännu mer är att man i Sverige anser att det man tänker just nu är rätt och det man tänkt förut, och fortfarande tänker i resten av världen, är fel. Hur kunde det bli så?


Hur kan man på bara några få år vända folkopinionen i ett litet land som Sverige till att tycka att det onormala är normalt och det normala är onormalt?


peppebaron

25 aug. 2008

Cirkeln sluts

1975 hände det. Rut och jag drabbades av Gud i den karismatiska väckelsen och hela livet blev förändrat. En konsekvens av detta var att vi inbjöd till en bönegrupp i vårt hem varje fredag. Vi var därefter inte ensamma hemma en fredag på fem år.

Därefter flyttade vi till Norge och arbetade som lärare på Jelöy Folkehögskole. Då vi 12 år senare kom tillbaka till Stockholm inbjöd vi till Bibel, bön och lovsång på Lännerstahemmet på torsdagarna. De samlingarna växte ut med flera aktiviteter och 1999 blev det en egen kår, Nacka kår.

Nu då kåren går in på sitt tionde år är det dags att igen. I kårens regi inbjuder vi till en öppen cellgrupp, eller stugmöte kanske är ett bättre namn, hemma hos oss varannan tisdagskväll.
Samlingarna kommer att innehålla lovsång, bibelsamtal och bön. Vi kommer speciellt att be för de böneämnen som kommit in på ”Bönekammaren” på rupeba.se. Välkommen med dina böneämnen.

Då vi nu böjar med samlingar hemma hos oss, känns det som om vi varit med om det förut. Som om cirkeln sluts….

Peppebaron

24 aug. 2008

"Se, jag gör allting nytt"


I helgen som gick hade Rut och jag förmånen att vara talare på Lilleström kår i Norge. Kåren hade samlats till starthelg för terminen på Sjöglimt, en lägergård nära gränsen till Sverige.

Det var femte gången som Rut och jag blev inbjudna att leda en bibelhelg på kåren i Lilleström och vi känner oss lite involverade i processen kåren har gått igenom.

För tio år sedan bestod kåren i Lilleström av ett hus, ett litet hemförbund och sporadiska söndagsgudstjänster. Flera familjer som tillhörde Frälsningsarmén bodde i Lilleström, men hade sitt medlemskap i någon av de stora Oslo-kårerna.

Jag intervjuar Arnt-Willy Hjelle som säger att varje gång han passerade kårens hus i Lilleström kände han tacksamhet att han inte behövde tillhöra en sådan kår, utan fick åka till Templet i Oslo, där han var hornmusikant och ungdomsledare.

Men saker förändrade sig. I förbindelse med en tältmötesserie i Lyngdal började Arnt Willy förstå vad en kallelse är. Han hade hört om kallelser hela sitt liv på Frälsningsarmén, men hade aldrig haft något eget förhållande till det begreppet. Kåren i Lilleström, som han inte hade räknat så mycket med, började han plötsligt se som en spännande möjlighet. Han började se möjligheter och fick en vision för kåren.

Arnt-Willy började att omdefiniera sitt liv. Tidigare hade han sett sig själv som i första hand hornmusikant, sedan frälsningssoldat, sedan ungdomsledare och någonstans i botten kristen. Nu började han se sig själv som i första hand kristen. Och vad gör kristna? De vinner andra människor för Gud. Han frågade sig själv hur många han hade vunnit för Gud under alla år han spelat trombon på Templet i Oslo.

1998, för tio år sedan, flyttade Arnt Willy och hans fru Anne över sitt medlemskap till Lilleström kår och startade en barngrupp. Det var så det började. Sedan hände det ena efter det andra. I dag är Lilleström kår en levande och livaktig gemenskap. Då jag läser deras hemsida blir jag imponerad över alla aktiviteter kåren inbjuder till. Förutom alla aktiviteter för vuxna erbjuder kåren varje vecka följande barn- och ungdomsgrupper:
-Babysång .4 månader-1 år
-Småbarnssång. 1-2 år
-Hoppsa-sa. 2-4 år
-Noah. 4-6 år
-Datagruppen ”Gigabyte”. 7-12 år
-U-belon g. 6-12 år
-Söndagsskola
-Konfirmationsundervisning
-Ungdomsklubben ”Kjellern´n”

Läs mer på kårens hemsida www.frelsesarmeen.no/lillestrom

Ännu en gång uppfylls profetorden:”..tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt” Jes 43:18-19

peppebaron
www.rupeba.se

21 aug. 2008

Guds finger igen! Denna gång i min PC

Vad som får folk att reagera nuförtiden är att någon sagt att fingret som visar var man ska trycka på övergångsställena egentligen är en kristen symbol. Det finns till och med de som deklarerat att de aldrig mer kommer att trycka på knappen vid övergångsställena.
Men nu är det så att varje laptop och PC har inbyggda kristna symboler. Dra muspekaren över bilden med fingret. Vad ser du då?? Javisst är det Jesus-symbolen som framträder. Den ser ut precis som fingret på skylten. Men jag har inte hört att någon kommer att sluta att använda datorer av det skälet. Men det kommer säkert. Jag bara undrar: Vad är det man är så rädd för?
peppebaron

En kämpe har flyttat hem

En av våra allra närmaste vänner Birgitta, frälsningssoldat och socialarbetare i Frälsningsarmén, har blivit befodrad till härligheten.
Mitt i livet, cyklande hem från det sociala centret, hände olyckan. Birgitta fick sådana skador på hjärnan så att hennes liv inte kunde räddas.

Saknaden är stor. Vi tackar Gud för hennes liv och vi ber speciellt för hennes man Arne, barnen och alla andra som stod henne nära.

Få mäniskor har varit till hjälp för så många under så lång tid.

20 aug. 2008

Guds finger

Både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har som förstasidesnyhet ett reportage om en knapp man ska trycka på för att få grön gubbe vid övergångsstället.

Den stora nyheten är att tillverkaren i knappen läser in en symbol som var vanlig i Jesusrörelsen för många år sedan. Många gick då med ett knappmärke med en liknande symbol med betydelsen "One way-Jesus". Handen med fingret som pekar uppåt är även Frälsningsarméns internationella hälsningssymbol.

Man kan ju fundera vad det stora nyhetsvärdet ligger i att man introducerar nya skyltlådor för övergångsställena. Men det är väl ett uttryck för den panikartade kristofobin. Det får inte finnas något i det offentliga rummet som påminner om Sveriges koppling till kristendomen. Häromveckan gällde striden om det fick finnas ett kors i ett gravkapell, nu gäller det knapparna på övergångsstället...

Det underliga är att det är Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och andra media som gör det till en kristen symbol. Jag hade aldrig kommit på det själv. Jag hade bara sett det som ett finger som hjälper mig att hitta var jag ska trycka för att få gå över gatan. Och ändå var jag en av dem som bar Jesus-märket på sjuttiotalet. Och ändå har jag, som fälsningssoldat, gjort Jesus-tecknet många gånger. Och ändå tror jag mig vara bättre bevandrad i kristna symboler än de flesta. Men jag hade aldrig sammankopplat skylten med Jesus. Men det kommer jag att göra nu. Varje gång jag ser skylten kommer jag att tänka på Jesus.

Bortsett från det kan ju budskapet på knapparna på övergångsstället vara sant. Det finns bara en väg...

peppebaron

19 aug. 2008

Todd Bentley och väckelsen i Florida

Under en lång tid har väckelsen i Lakeland stått i centrum för mångas uppmärksamhet. Människor från hela världen har rest dit för att inspireras av det som sker. GodTV har sänt ut samlingarna på webben över hela världen.

Många har varit hänförda och många har varit kritiska. De kritiska rösterna har ibland andats avundsjuka, ibland har kritiken gällt att han inte passar in i den traditionella bilden, ibland har det varit äkta omsorg om Guds verk.

Freshfires hemsida meddelar nu styrelsen att Todd Bentley tar time-out från ledarskapet av organisationen samt från mötena i Lakeland, vilket också kommenteras i pressen.

I dag är det många som får lov att säga: ”Vad var det vi sa?”

Hade det varit bättre att Todd Bentley aldrig hade haft mötena i Lakeland? Var allting fel från början? Var han en falsk profet? Frågorna hopar sig då ännu en i raden av framgångsrika förkunnare och evangelister faller för sexuella frestelser och misskrediterar sin tjänst och hela kristenheten.

Jag tror i alla fall att de hundratals människor som blev helade och upprättade tycker att det var bra att Todd Bentley hade mötena i Lakeland. Även efter det att det avslöjats att Todd Bentleys moraliska standard var otillräcklig, så fortsätter förmodligen alla dessa människor att vara friska.

Vad jag försöker säga är att något av det som hände i mötena kan vara från Gud, även om inte Todd Bentley håller måttet för vad vi anser bör karakterisera en sådan Guds tjänare. Vi frågar oss ofta: kan Gud verkligen använda så orena redskap?

Till det har jag bara ett svar. Om inte Gud använder orena redskap, vem i hela världen skulle han då kunna använda? Finns det en människa på jorden som inte felar? Finns det en människa på jorden som inte syndar?

Jag försvarar inte ett ögonblick att leva ett orent liv. Jag påstår inte heller att det som hände i Lakeland var helt igenom av Gud. Men jag påstår att Gud använder ofullkomliga människor. Jag tror till och med att han kan använda mig.

Det finns två fallgropar. Den ena är att bara betona ett heligt liv som vi ska leva upp till, men inte räkna med Guds övernaturliga kraft. Den andra fallgropen är att frimodigt betona och verka i Guds övernaturliga kraft, utan att leva ett heligt liv.

Då vi talar om helgelse, att leva ett heligt liv, handlar det om att bli lika Jesus. Men Jesus valde inte mellan kraft och sinnelag. Han levde frimodigt ut Guds kraft genom att hela människor, driva ut onda andar och väcka upp döda. Jesus var Guds kraft balanserad av Guds sinnelag.

Ett liv i Kristi efterföljd är ett liv där Guds kraft balanseras av Guds sinnelag. Där Andens gåvor balanseras av Andens frukt. Det handlar inte om antingen-eller. Det handlar om både-och.

peppebaron

Ska vi vara sams, eller inte?

Bloggpredikan inför söndagen den 24 augusti 2008.
Söndagens evangelietext är hämtad från Jesu förbön för sina dåvarande och efterkommande lärjungar. (Joh 17:18-23)
Tema: Enheten i Kristus.

”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.” (Joh 17:21)

I sin bön framhåller Jesus att de kristnas enhet ska bli en mäktig demonstration för världen om vem Jesus är.

Paulus skriver vidare att vi alla ska vara med att bygga upp Kristi kropp ”tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet.” (Ef 4:13)

Men jag är rädd att den bild de flesta utanför kyrkan har av de kristna är att man bland de kristna inte är överens om speciellt mycket, utan snarare häftigt argumenterar mot varandra.

Även om vi alla längtar efter att Jesu bön om enhet ska förverkligas, tror jag inte det är riktigt att försöka uppnå enhet till varje pris. Paulus skriver till och med att det är bra att det finns olika riktningar för att vi ska kunna pröva vad som är rätt. (1 Kor 11:19)

Det finns en ekumenisk strömning som går kompromissens väg för att uppnå enhet. Då man har minimerat den kristna tron till det minimum som alla kan vara överens om, så är evangeliet så urvattnat att det man kommit fram till inte är värt att sägas.

Vi ber ofta om väckelse, men vi måste komma ihåg att nästan varje väckelse är ett resultat av oenighet och splittring. Reformationen som totalt förändrade den kristna utvecklingen, både bland protestanter och katoliker bygger på oenighet. Frälsningsarmén, som har varit redskap att förvandla hundratusentals människors liv, uppkom på grund av oenighet med de existerande kyrkorna. Pingstväckelsen som berört miljoner människor är resultatet av oenighet.

Väckelsen, livet, får inte alltid plats i de gamla formerna. Så länge vi vill ha väckelse får vi räkna med att det blir oenighet. Den enda plats där det råder frid och enighet är på kyrkogården, och vem längtar att kyrkan ska bli en begravningsplats?

Nej, låt oss fortsätta att be om en väckelse som bygger på sanningen och inte på en framförhandlad kompromiss. Låt oss fortsätta att be om en väckelse på Jesu villkor, mer än om en väckelse som stämmer med vår tradition. Låt oss fortsätta att be om en personlig väckelse som för oss närmare Jesus. För om vi kommer närmare centrum, som är Jesus, så kommer vi automatiskt närmare varandra.

peppebaron

18 aug. 2008

Bygget 2008


För fjärde året i rad inbjöd Frälsningsarmékåren i Halmstad, under ledning av Ewa-Marie och Markus Kihlagård, till sommarkonferensen Bygget på Gullbrannagården.

På fredagen "tjuvstartade" konferensen med en förkonferens med årets huvudtalare, Chick Yuill från Skottland. Chicks seminarier hade temat "Tre dimensioner av ledarskap" (se en egen bloggrapport från de seminarierna). Förkonferensen hade samlat ett femtiotal deltagare.

På fredagskvällen startade huvudkonferensen med en gudstjänst med ca 300 deltagare.
Under lördagen hölls en rad olika seminarier. Från två av dem finns det blograpporter på denna hemsida:
-Jostein Nielsen från Norge, som talade om förbön för upprättelse av stad och land.
-Håkan och Gunilla Gniste, från Fristaden i Uddevalla, som talade om Upprättelse för ande, själ och kropp.

På lördagskvällen var det gudstjänst igen och på söndagsförmiddagen hölls avslutningsgudstjänsten.

På gudstjänsterna hade Chick Yuill tre olika teman och i varje tema kontrasterades två motsatta processioner.

På fredagskvällen var temat "Korset innebär ett nytt slags helighet/lärjungaskap". Där jämfördes processionen av en typisk rabbi på Jesu tid som hade valt ut en elit som fick följa honom, med Jesu processionen där Jesus valt ut helt vanliga männsikor utan kvalifikationer att vara lärjungar och förvandlade dem till lärjungar.
Lördag kväll var temat "Korset innebär en ny slags församling" och där jämfördes Pilatus intåg i Jerusalem med en rustad armé och alla tecken på makt och härlighet med Jesu intåg i Jerusalem på en ryggen av en åsna.
På avslutningsmötet på söndagen var temat "Korset innebär ett nytt slags hopp". Där jämfördes en segrande generals intåg i Rom efter att han varit ute i fält och besegrat någon nation med Jesu segerparad. I generalens intåg i Rom fick de förödmjukade ledarna för den besegrade nationen gå som fångar. I Jesu segertåg efter Jesu seger på korset gick "de avväpnade härskarna och makterna" (Kol 2:15). Chick framhöll att en ordagrann översättning av den versen skulle lyda "ledde han dem i en segerprocession".
Under gudstjänsterna kom många människor fram för förbön. I avslutningsmötet inbjöds till en böneprocession där alla ledarna för konferensen bildade en allé där de som ville ha förbön fick gå igenom. Flera hundra mötesbesökare gick genom allén och fick förbön och tilltal från Gud.
Konferensdeltagarna reste hem med en stor tacksamhet till Gud. Men också takcsamhet till Markus och Ewa-Marie och Markus som lagt allt tillrätta för att deltagare från hela landet fick vara med om denna uppbyggelsekonferens.
peppebaron




17 aug. 2008

Upprättelse till ande själ och kropp

Bloggrapport från konferensen Bygget på Gullbrannagården
Seminarium med Håkan och Gunilla Gniste.

Håkan och Gunilla har varit med och startat församlingen Fristaden i Uddevalla. I församlingens arbete har man fått uppleva hur många människor blivit upprättade.
Med utgångspunkt från Apg 3:19-21 talade Håkan om Alltings upprättelse:Omvändelse-försoning-Vederkvickelse-Upprättelse-Jesu återkomst
Håkan talade även om upprättelse i ett historiskt perspektiv:-Individens upprättelse-Församlingens upprättelse-Gudsordets upprättelse-Missionsbefallningens upprättelse-Israels upprättelse-Skapelsens upprättelse – Rom 8:19 –” Skapelsen väntar otåligt”
Sedan talade Gunilla, med många rika exempel från sin egen erfarenhet, om nycklar som vi behöver och som vi har tillgång till för att få se människor upprättade.-Guds nåd och barmhärtighet-Utbe dig Guds kärlek. Viktigare att ha Guds kärlik än att ha urskillningens nådegåva.-Det finns inga hopplösa fall-Ödmjukhet hos den som betjänar-Att kunna skilja på sak och person. Viktigt för den som blivit sårad-Vilja att satsa helhjärtat för att bli fri och vilja förändras. Många behöver hjälp och uppmuntran för att vilja.-Det finns en förklaring till situationen. Gå till grunden med problemet!-Villighet att förlåta sig själv och andra med Guds hjälp-Visa på tidigare resultat. Andra har klarat det. Du kan också bli fri!-Villighet att göra upp med det förflutna. Bekänna och omvända sig. Syndabekännselse.-Tro att Gud kan gripa in och förändra och förstå upprättelsens väg.-Lyssna och försöka förstå. Empati-Be om nycklarna till barndomen och tonåren. Viktigt att inte bara be om symptomen, utan att kunna be för roten till problemen.-Avsäga sig negativa upplevelser.-Negativa tankebyggnader; villighet att ändr synsätt på sig själv och andra.-Korsets kraft; befrielse genom förlåtelse och försoning-Ordet; löftena i Guds ord får jag ta ut och stå på; dom tillhör mig-Uppenbarelsen; förståelsen vem Gud är och vad han vill göra.-Förbön; be i Jesu namn-Bryta med gamla vanors makt; bryta ned tankebyggnader.-Be om Andens ledning.-En framtid och ett hopp.-Frihet från all synd t.ex. fruktan, oro, missbruk, omoral, hat, skam, förnedring, bitterhet, besvikelse, ilska, vrede.Gunilla betonade även att det visar sig att många som kommer och upplever ångest i sitt liv, i själva verket har syndanöd. Och syndanöd finns det ett bra botemedel mot: bekännelse och förlåtelse (1 Joh 1:9).
Håkan talade sedan om upprättandet av individer i församlingen och församlingens olika sadier i upprättelseprocessen. Först får församlingen vara sjukhuset som tar emot de sargade, därefter blir församlingen deras hem, för att slutligen bli en armé. För den som blivit upprättad, blir även upprättad för att vara med och upprätta andra.
Håkan avslutade med att framhålla att det i dag finns i en utbredd njutningskristendom. Vi vill bli underhållna och uppbyggda själva. Men det vi har fått är avsett för andra. Det vi har hört i detta seminarium kan vara till stor hjälp för dig själv, men kom ihåg: det är till för de andra.
Deltagarna i seminariet hade inte bara fått lära sig om nycklar för att människor ska bli upprättade, de hade inte bara fått inblick i många exempel på upprättelse. Framför allt lämnade vi seminariet med en trosstärkande upplevelse av att upprättelse är möjlig. Att det är Guds vilja och Guds plan att upprätta individen, församlingen, samhället och hela skapelsen.
peppebaron

16 aug. 2008

Bön för upprättelse av samhälle och stad

Bloggrapport från konferensen Bygget på Gullbrannagården.
Seminarium med Jostein Nielsen - Seminarium med Jostein Nielsen från Norge.

Jostein delade sina erfarenheter av förbön för sin stad under några år, då han ingick i bönenätverket ”Bön för ett förvandlat Oslo”.

Ska man verkligen be för sin stad? Det finns en teologisk argumentation för att inte be för världen:

Joh 17:9 ”Jag ber … inte för världen … utan för dem som du har gett mig…”
Jesus säger att han inte ber för världen, ska vi då göra det?. Ja, det argumentet är taget ur sitt sammanhang. Jesus talar nämligen här specifikt om sina lärjungar.

Matt 24:35 Himmel och jord skall förgå men mina ord skall aldrig förgå
Varför ska vi be för något som skall förgå?

Joh. 12:31 Nu faller domen över denna världen nu ska denna världens härskare fördrivas…
Världen tillhör djävulen säger man – stämmer det inte?

Världen tillhör djävulen säger man – stämmer det inte?
Nej det gör den inte. Det är viktigt att vi ser detta när vi börjar be för vårt samhälle.

1 Mos 1:26-28 - Vi ska göra människor - de ska härska…. Gud skapade människan till sin avbild, han sa åt dem att föröka sig och lägga jorden under sig. Människan skulle vara jordens härskare.

Ps 115:16 - Himmelen är herrens. Himlen är herrens men jorden gav han åt människors barn.

Ps 8:4-9 När jag ser din himmel… vad är då en människa… du gjorde honom nästan till en Gud… allt la du under hans fötter. Adam betyder människa. Det som Adam fick, fick människan. Adam fick ansvar för jorden. Det är också vårt ansvar. Men i syndafallet gav människan bort världen till satan. I syndafallet blev Gud avsatt och människan började dyrka jorden och satan som nu blivit denna världens härskare . Människan blev inte längre en medtjänare till Gud. Vi blev rivaler till Gud, som ett resultat av fallet. – av att Satan blev världens furste.

8.e psalmen – Med ära och härlighet krönte du honom … hebreiska ordet för härlighet är tyngd. Det är en ära att bli kallad till lärjunge, men också ett tungt ansvar. När Gud ger ett ärofyllt ansvar så finns det i det en tyngd. Man kan uppleva Guds närvaro som tyngd. Härligheten och ansvaret vilar på Guds barn, för vi har fått ett särskilt ansvar för vår stad.

Om Gud vill att människor ska bli frälsta – varför måste vi då be?
Gud tycks ha bestämt sig för att verka genom de kristnas böner?

1 Kon 18 Elia – Regnet kom inte förrän Elia hade bett. Varför gör Herren så?

Luk 18 Änkan och den orättfärdiga domaren. – änkan kräver sin rätt. Jesus använder negativa bilder – men det pågår en kamp i denna världen om att Guds vilja ska ske. Ska han väl finna tro när han kommer? Det är viktigt att förstå att vi kristna har fått ett ansvar för denna världen Även om det handlar om något som vi vet är Guds vilja måste vi be. Vi kan till och med förändra Guds vilja genom att be. Det var det som hände i Nineve i Jona bok.

Apg 10:4 Kornelius – Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. Gud ville att evangeliet skulle ut till hednafolket – men det var bönerna och allmosorna som påkallade Guds uppmärksamhet.

Jesu första under – när han förvandlade vatten till vin. Varför gjorde Jesus detta under? För att hans mor bad honom! Det var Guds plan men det var en bön som fick igång Jesu underverk. Det var profetiskt att det skedde i ett bröllop eftersom här ligger en stor symbolik med Lammets bröllop. Hur blev Maria, Jesu mor bemött av Jesus? Maria blir avvisad, men hon är ihärdig. Kvinnor känner – hon hade känt att tiden var inne när Jesus skulle födas. Nu var det igen en fullbordandets tid. Det var dags för Jesus att gå ut i det offentliga. Det sker något i andens värld genom våra böner.

Vi måste finnas i världen
Jag tänkte förr att människor skulle komma från världen och in i vår fiskebåt. Något i det är inte helt rätt. Det blir fel om vi håller oss skilda från världen. Det blir som fariseism. Vi håller på vårt och så ska vi fiska därifrån. Men vi har också ansvar för det som sker i samhället!

2 Krön 7:14 Nyckelvers när ni ska börja be för staden
”Men om mitt folk …..ödmjukar sig och ber …. Då vill jag höra dem och skaffa läkedom åt deras land….”

Vi måste be om förlåtelse för vår synd. Samhällets synd är ett resultat av församlingens synd. Det är församlingen som måste be om förlåtelse, för att samhället ska få läkedom.

J. berättar om ett besök hos en offentlig myndighet, där han sa till ordföranden. Jag vet att ni får mycket kritik inom det offentliga, men ni ska veta att Bibeln säger att vi sak be för överheten. Så det är många som ber för er. Jag vill be för er nu. Ett under skedde. Ordföranden sa: Det är första gången i mitt liv ,som någon har bett för mig, men jag måste erkänna att det kändes bra.

Jer 29:7 – en nyckelvers i sammanhanget. ”Och sök den stads bästa… när det går väl för den går det väl för er.” – Det handlar inte om Jerusalem. Det handlar om vår egen stad.

Jes 62:6-7 – ett ord som kom till bönerörelsen i Oslo - ”På dina murar… ställer jag väktare … ni skall aldrig tystna dag eller natt … ge er ingen ro… och ge inte Herren någon ro, förrän hela jorden sjunger hans lov.”

Hur gör man?
Jesus ber för Jerusalem – han vill samla dem som kycklingar – Det är viktigt att vi samlas – det blir ännu kraftigare när flera församlingar kommer tillsammans och ber. Att det finns olika församlingar är ett tecken på splittring. När han ber för Jerusalem önskar han att samla alla – han har bara en församling.

Exempel från Oslo:
Ingen tvekan om att det som fungerar är bön. De som växer är de som ber..

I Oslo gick en delegation till polishuset för ett samtal med polischefen. Behöver du förbön för något? Lite leenden – Om ni vill spilla tid på detta – be för nazisterna i Oslo, särskilt två stadsdelar i staden där de fanns. Man hade försökt komma tillrätta med problemet politiskt och spenderat mycket pengar – ingen lösning. Be över detta och----ha det bra! Efter några månader kunde de läsa i tidningen att nazistgrupperna hade försvunnit.

Nästa gång de kom till polishuset var man inte fullt så överlägsna. Nu har vi tonåringsgäng som rånar tonåringar – som hotar dem med kniv – och säger:kom med dina föräldrars kreditkort – många rån bland tonåringarna – be för det! Vi ber under tre månader – det är kongress. På söndagen hör jag på radion – polisen meddelar att problemet med rånande tonåringar inte längre ett problem – från 84 – 4 tillfällen av rån på tre månader.

Vi fortsatte att be för överdoser bland narkomaner. Vi bad för politiken – men där är vi olika – så vi bad inte partipolitiskt. Men när den sittande regeringen skulle arbeta igenom något som var bra för de kristna bad vi när det skulle upp i stadsfullmäktige. Det fanns inte majoritet för förslaget och man hade ett misstroendevotum emot sig – vi bad. När det skulle upp i stadsfullmäktige, lades alla argument för misstroendevotumet fram. Så säger ordföranden: När jag nu har hört på min egen argumentation finner jag att jag inte kan gå in på mitt eget förslag.

I Göteborg, när världsbanken hade möte var det kravaller i sta’n. Samma möte skulle hållas i Oslo – Vi frågade: Kan vi neutralisera detta genom bön? Vi bad om skydd över sta’n – Polisen rustade för strid – vi bad – dagen efter sa man att det var oförklarligt hur demonstrationen kunde vara så fredlig.

Senaste böneveckan kom polischefen till bönefolket – Nu vill vi ha hjälp att be för … – Detta är en utmaning för staden just nu!

Vi vinner inte alla strider – vi förlorade en viktig strid om könsneutrala äktenskap, - beror på de kristnas synd. Där förlorade vi. Om det finns 10 rättfärdiga ska jag spara byn – det fanns där inte.

En vän, Håkon kallades till en kamrat som hade köpt en ny fiskebåt, mycket bättre än den gamla. Men han fick ingen fisk. Så han bad Håkon komma och välsigna båten – sedan fick han så mycket fisk att båten inte kunde bära all fisken. Han vittnade för sina vänner – Håkon fick komma och be för dem också. Så gick det dåligt för hotellet i byn – och Håkon inkallades att be och plötsligt började folk komma till byn och hotellet. Stort uppslag i tidningen om fiskelyckan: ”Milde Moses for en fangst”

Gud har gett oss ett ansvar att be för vår stad. Gud förlåt oss – vi har inte tagit det ansvaret – vi har inte bett för kontor och arbetsplatser – och för dem som har ansvaret för att vi ska ha det bra.
Frågor:
Finns det något tillfälle när ni har tvekat?
Viktigt att man vet vad som är Guds vilja. Det är möjligt att be och genomföra något emot Guds vilja. Vi har fått så stor auktoritet, att vi tom kan be mot Guds vilja. Jag tror på läkedom och upprättelse – har bett människor igenom – de har sedan dött strax efteråt.

Tvekan också när man ber för olika företag – det finns de som är oetiska – ekologiska frågor – verksamheter som förstör vår jord.

Be Guds ord! – för en speciell situation. Ett ord i Moldavien – som fick oss att hålla ut.

Är det verkligen kyrkans uppgift att be för hotellen?
Det handlar om arbetsplatser – Där fanns bara ett hotell i byn.
Om någon ber mig välsigna – gör jag det. När det då går bra blir det ett vittnesbörd om Guds godhet.

Hur ser bönegruppen ut?
Människor från olika samfund. Det viktiga är inte antalet – men att det finns en enighet bland dem som är med. I böneinitiativet ber man 24 timmar om dygnet en vecka. Man har inte kommit överens om hur man ska be, men man har kommit överens om vad man ska be för – skolan, sjukhusen, media, offentliga förvaltningar och myndigheter. Man går på bönevandring och känner vad som rör sig i den andliga atmosfären. Tar kontakt med media – men har fokuserat på stadshuset i Oslo. Det är inte tillåtet att ha gudstjänst där. Men efter bön, fick vi ha det och 1100 – 1300 fick be i stadshuset. Detta evenemang gör att alla vet att vi ber.

Jostein har bett i 12 år för en författare som lagts på hans hjärta. Författaren började söka efter Gud och meddelade detta offentligt. Fick då brev från många troende. Har skrivit en e-bok: ”Mail fra troende”. Jostein skrev också till honom via mailen och frågade hur han reagerade.– Jag blir rörd när jag hör att människor ber, men ännu har jag inte nått fram till det jag måste innan jag kan säga att jag tror – jag måste få veta om det finns ett liv efter detta. Rolf Wesenlund var också sökare – Många bad för honom. Han har tagit emot Jesus nu.

När ni ber för nazisterna – vet de det?
Nej – men vi uppsöker områdena. Vi ber också att de ska bli frälsta – men huvudmålet är att det ondas verksamhet skall ta slut. Sökande människor känner om du är en människa som ber.

Gör en samhällsinsats. Börja be för din stad!

juttebaron

15 aug. 2008

Var femte ateist tror på Gud

Den norska tidningen Dagen Magazinet hänvisar till en ny undersökning bland 35.000 amerikaner där det framgår att 21% av dem som uppger att de är ateister tror på Gud.

Artikeln, som är skriven på nynorsk, uppger att av dem som betecknar sig själva som ateister uppger 21 procent att de tror på "Gud eller en universell andemakt", åtta procent av dessa uppger att de är "absolut säkra" på detta. 10 procent av ateisterna tror att det finns ett helvete, och 10 procent ber till Gud en gång i veckan.

Läs mer på norska>>

14 aug. 2008

Presentation av veckans länk

Veckans länk på rupeba.se är Kärlek till sanningen och är en sajt för krsiten apologetik och teologi. Här följer några citat från sidan:

"Vi lever i en tid av pluralism och relativism, när den absoluta sanningen anses vara en utopi. Nutidens postmoderna tänkande visar sig i att man tenderar att behandla andra religioner med mer aktning än en kristendom som vill försöka ha sin grund i bibeln, Guds inspirerade ord."

"Frälsningsarméns grundare William Booth fick en gång frågan av en journalist vilka farhågor han hade inför det tjugonde århundradet.

Booth radade upp följande punkter:
-Religion utan den helige Ande
-Kristendom utan Kristus
-Förlåtelse utan omvändelse
-Frälsning utan pånyttfödelse
-Politik utan Gud
-Himmel utan helvete"

Läs mer på www.kts.just.nu

peppebaron

Den gyllene regeln


Bloggpredikan inför söndagen den 17 augusti

Söndagens evangelietext lyder: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” (Matt 7:12)

Detta är en levnadsregel som de flesta människor kan omfatta. I alla fall i teorin. Men om man ser isolerat på denna bibelvers och drar den ur sitt sammanhang kan till och med denna vers bli helt fel.

Om jag till exempel önskar att någon skulle bränna ned mitt hus, för att jag skulle få ut försäkringsersättning för mitt hus, skulle jag då bränna ned mina grannars hus. Det som jag vill att de ska göra mot mig ska jag ju göra mot andra.
Om jag vore masochist och njöt av att bli förnedrad och misshandlad, vore det då rätt om jag förnedrade och misshandlade människor i min omgivning? Det som jag vill att de ska göra mot mig ska jag ju göra mot andra.

Jesus går längre än att automatiskt ge andra människor det han själv tycker är bra. Jesus bryr sig så mycket om människan att han sätter sig in i människans situation och tar reda på vilket behov varje enskild individ har, i stället för att dela ut det han tycker att vi borde vilja ha.

Vi hade middagsgäster i fredags. Gästerna hade köpt en påse Ahlgrens bilar i present till mig. Inte för att de själva tyckte om Ahlgrens bilar, men för att de visste att jag tyckte mycket om Ahlgrens bilar. (Nu är det så att jag inte längre tycker om Ahlgrens bilar, men det hade jag inte hjärta att tala om för dem. Så om du träffar dem säg inget du heller).

Familjen tänkte alldeles rätt. Vi hade känt varandra i många år och de visste vad jag ville ha (trodde de). I stället för att ge mig det de ville ha, gav de mig det jag ville ha.

Att visa omsorg och kärlek är inte bara att ge det jag skulle vilja få, utan att bry sig om så mycket att man tar reda på vad den andra har för önskningar och behov.

Då Jesus möter en blind tiggare (Mark 10:51) så tror jag att Jesus visste vad som var mannens behov. För de flesta av oss är det helt uppenbart. Men Jesus älskade så mycket att han inte bara gav det han trodde mannen ville ha. Jesus stannade upp och frågade: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?”
Om Jesus ställer den frågan till dig i dag "Vad vill du att jag skall göra för dig?" - Vad blir ditt svar? Tala om det för Jesus!

Vi har så lätt att bli tvärsäkra på vad alla andra borde ha. Men verklig omsorg och kärlek börjar med att vi verkligen bryr oss om vad vår medmänniska önskar och har behov av.

Med den utgångspunkten gäller fortfarande den gyllne regeln: ” Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”

Bloggpredikan söndagen den 17 augusti
Tema: Medmänniskan
Evangelietext Matt 7:12

peppebaron
www.rupeba.se

11 aug. 2008

Kan han tala engelska?

Till helgen den 15-17 augusti inbjuder kåren i Halmstad till "Bygget", en helg på Gullbrannagården med undervisning, lovsång och inspiration. Huvudtalare är Chick Yuill från Storbritanninen.

Då jag blev tillfrågad om att vara tolk för Chick Yuill tackade jag ja utan att tänka efter för alltför mycket. Några dagar senare förstod jag att Chick Yuill var skotte. De frågor som dök upp i min tanke var "Kan han tala engelska? Kommer jag att förstå vad han säger?" Jag hade ju läst böcker på engelska av honom, men i böckerna hörs ju inte den skotska accenten.

Jag kom att tänka på en händelse för flera år sedan. Rut och jag var inbjudna att tala på en socialkonferens om missbruk på Roehampton Institute utanför London. Vår värd var dr.Adrian Bonner, frälsningssoldat och biokemist. Vi satt hemma hos Adrian och samtalade dagen innan konferensen. Där fanns också föreståndaren för en av Frälsningsarméns missbruksinstitutioner i Skottland tillsammans med några av sina medarbetare.
Efter en stund började föreståndaren och hans medarbetare att samtala med varandra. Jag måste ha tappat hakan och sett mycket förvånad ut för Adrian Bonner såg på mig, skrattade och sa: "Det är helt OK om du inte förstår deras engelska. Det har vi aldrig gjort heller."

Så om det nu blir så att jag inte förstår vad Chick Yuill säger, så får jag bara hoppas att ingen i församlingen gör det heller. Det ger liksom tolken lite friare händer.

Peppebaron
www.rupeba.se

Vad händer på Bygget?

På fredag (15/8) inleds konferensen Bygget på Gullbrannagården. Det är kåren i Halmstad som inbjuder till denna årligen återkommande konferens. Några hundra deltagare samlas för att ta emot undervisning, lovsjunga Gud och bli uppbyggda.

För dem som inte har möjlighet att själva delta i konferensen kommer en daglig bloggrappport om vad som hänt på Bygget att publiceras på http://www.rupeba.se/

Den första rapporten kommer på lördag morgon.

peppebaron

7 aug. 2008

Hur blir det på söndag?

Bloggpredikan inför söndagen den 10 augusti.

Temat för söndagen är ”Friheten i Kristus” och söndagens texter handlar huvudsakligen om att hålla sabbatsbudet – eller inte?

I texten från Gamla Testamentet (2 Mos 23:10-12) kan vi läsa att vi ska arbeta sex dagar, men vila på den sjunde. I texten från Nya Testamentet däremot (Mark 2:23-28) berättas det att lärjungarna tog ax då de tillsammans med Jesus gick genom ett sädesfält på sabbaten. Då fariséerna frågade Jesus varför hans lärjungar gjorde det som var förbjudet på sabbaten svarar Jesus att sabbaten var gjord för människans skull och inte tvärtom.

Så, hur ska vi ha det? Den första texten säger att vi inte ska arbeta på söndagen, den andra texten verkar inte ta lika hårt på sabbatsbudet. Nu kanske man inte tycker att det är så hårt arbete att bryta några ax då man går igenom ett sädesfält. Men i tillägg till Guds ord hade de skriftlärda skrivit utförliga bestämmelser som reglerade exakt vad man fick göra på sabbaten. T.o.m. hur många steg man fick ta på sabbaten. Och regler är regler. Eller hur?

För några år sedan besökte vi en stad på den amerikanska ostkusten som bara några årtionden tidigare hade haft en bestämmelse om att man inte fick köra bil i staden på söndagen för att hålla stillheten under sabbaten. Resultatet blev att de som varit bortresta och kom hem på söndagen, fick parkera bilen utanför stadskärnan och gå och bära på allt sitt bagage genom staden. Jag tycker det verkar vara en kontraproduktiv regel. Den resulterar i att man måste bryta det som var sabbatsbudets avsikt för att hålla regeln.

Varför säger Gud att vi ska vila en dag i veckan? Det är ju ingen naturlag att det ska vara så. Jo, Gud ger oss den bestämmelsen för att han älskar oss och vill att vi ska må bra. För att vi ska må bra måste vi leva i en växelverkan mellan arbete och vila. Dygnsvila och veckovila.

Men det som Gud ger som en gåva har vi ofta så lätt att se som ett krav. Dagens episteltext (Gal 4:31-5:6) säger att vi är kallade till frihet och att vi inte skall låta oss tvingas under slavoket igen.

Gud vill ge dig frihet från arbete en dag i veckan. Han vill inte att du ska uppfatta hans kärleksgåva som ett slavok som förbjuder dig att göra det du vill.

På söndagen får du lägga ifrån dig vardagslitet, ta ett steg tillbaka, koppla av, vara tacksam att du har en Gud som älskar dig och vill att du ska leva i balans. Sätt dig ned med Bibeln, ta emot och meditera över Guds tankar, ta emot ord från Gud som kan bära dig då vardagsarbetet kommer tillbaka.

Bloggpredikan söndagen den 10 augusti
Tema: Friheten i Kristus
Bibeltexter: GT 2 Mos 23:10-12; Ep Gal 4:31-5:6; Ev Mark 2:23-28

Peppebaron
www.rupeba.se

3 aug. 2008

Ny sida på rupeba.se

Det finns en del länkar som vi med viss regelbundenhet måste hitta fram till.

Här har vi samlat diverse länkar som kan vara bra att ha till hands då och då.Du hittar sidan under knappen "informationscentral" i vänstra kolumnen. Om du har förslag på länkar som borde finnas med här får du gärna höra av dig på
info@rupeba.se.

För alla er som använder rupeba.se som startsida, är det praktiskt att ha nära till användabara länkar.

En kväll på Europakonferensen

Så var det dags för Livets Ords årliga sommarkonferens, Europakonferensen. På lördagskvällen åkte Rut och jag till Uppsala för att få vara med om ett av mötena. Konferensen hade pågått en hel vecka och samlat deltagare från många olika länder som kommit samman för att konferensa och lyssna till många olika talare.

Visa av erfarenheter från tidigare Europakonferenser var vi där i god tid. I år firades dessutom Livets Ords 25-årsjubileum.

Det är en ovanlig känsla att, en timme innan mötet börjar, stå i kö framför låsta dörrar tillammans med hundratals andra människor. Tänk om det vore så i alla våra gudstjänstlokaler! Då dörrarna öppnades var det många som glömde den kristna principen om att tänka på sin nästa först. Alla tänkte på sig själva och det blev trängsel i dörrarna och många halvsprang för att få bra platser.

Kyrkan, som är Sveriges största, har femtusen sittplatser vilka snabbt fylldes. Dessutom var det TV-överföring till två angränsande salar. Dessutom var det flera tusen som följde mötet via internet. Då jag såg över folkhavet kom jag plötsligt att tänka på folkmängderna vid en del av Jesu möten där det kunde vara femtusen män, förutom kvinnor och barn (de förde tydligen statistik på ett annat sätt på den tiden).

Mötet inleddes med en halvtimme lovsång. Det var en positiv upplevelse. Vid tidigare besök har jag upplevt lovsången som stark och i högt tempo. Nu var det mjukare, innerligare och djupare.
Efter en halvtimmes annonsering, kollekt och mer lovsång var det dags för predikan. I kväll var det pastor Ulf Ekman som talade och ämnet var den Helige Ande.

Här kommer ett kort sammandrag:
-Jesus föddes, avlades, genom den Helige Ande
-Då Jesus döptes av Johannes kom den helige Ande över honom
-Jesus fördes ut i öknen av Anden för att frestas av djävulen
-Fylld av Andens kraft återvände han för att predika
-Då han talade första gången i synagogan i Nasaret började han med orden ”Herrens Ande är över mig…” (Luk 4 :18)-Det var samma Ande som blev utgjuten över lärjungarna på pingstdagen
-Det är samma Ande som verkar på alla kristna i dag

Ulf Ekman talade vidare om att:
-Andens främsta uppgift är att visa Jesus och att forma oss så att vi blir lika Jesus.
-Den Helige Ande gör det som vi inte kan.
-Den Helige Ande är mångfaldig och tycker om mångfald.
-Vi behöver både form och frihet. Formen är inget hinder utan en nödvändighet
-Det inte går att kontrollera den Helige Ande
-Vi måste ge den Helige Ande frihet

Ungefär tre och en halv timma efter det att vi började stå i kö, lämnade vi kyrkan. Förbönen hade just börjat och tonerna från lovsången följde oss ut.

På vägen hem kunde vi konstatera att vi hade varit med om en trosstärkande upplevelse som fyllde oss med en förnyad törst och längtan att leva ett heligt liv.

peppebaron
http://www.rupeba.se/