19 aug. 2008

Ska vi vara sams, eller inte?

Bloggpredikan inför söndagen den 24 augusti 2008.
Söndagens evangelietext är hämtad från Jesu förbön för sina dåvarande och efterkommande lärjungar. (Joh 17:18-23)
Tema: Enheten i Kristus.

”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.” (Joh 17:21)

I sin bön framhåller Jesus att de kristnas enhet ska bli en mäktig demonstration för världen om vem Jesus är.

Paulus skriver vidare att vi alla ska vara med att bygga upp Kristi kropp ”tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet.” (Ef 4:13)

Men jag är rädd att den bild de flesta utanför kyrkan har av de kristna är att man bland de kristna inte är överens om speciellt mycket, utan snarare häftigt argumenterar mot varandra.

Även om vi alla längtar efter att Jesu bön om enhet ska förverkligas, tror jag inte det är riktigt att försöka uppnå enhet till varje pris. Paulus skriver till och med att det är bra att det finns olika riktningar för att vi ska kunna pröva vad som är rätt. (1 Kor 11:19)

Det finns en ekumenisk strömning som går kompromissens väg för att uppnå enhet. Då man har minimerat den kristna tron till det minimum som alla kan vara överens om, så är evangeliet så urvattnat att det man kommit fram till inte är värt att sägas.

Vi ber ofta om väckelse, men vi måste komma ihåg att nästan varje väckelse är ett resultat av oenighet och splittring. Reformationen som totalt förändrade den kristna utvecklingen, både bland protestanter och katoliker bygger på oenighet. Frälsningsarmén, som har varit redskap att förvandla hundratusentals människors liv, uppkom på grund av oenighet med de existerande kyrkorna. Pingstväckelsen som berört miljoner människor är resultatet av oenighet.

Väckelsen, livet, får inte alltid plats i de gamla formerna. Så länge vi vill ha väckelse får vi räkna med att det blir oenighet. Den enda plats där det råder frid och enighet är på kyrkogården, och vem längtar att kyrkan ska bli en begravningsplats?

Nej, låt oss fortsätta att be om en väckelse som bygger på sanningen och inte på en framförhandlad kompromiss. Låt oss fortsätta att be om en väckelse på Jesu villkor, mer än om en väckelse som stämmer med vår tradition. Låt oss fortsätta att be om en personlig väckelse som för oss närmare Jesus. För om vi kommer närmare centrum, som är Jesus, så kommer vi automatiskt närmare varandra.

peppebaron

Inga kommentarer: