31 okt. 2008

Dagboken - små tankar för märkärdiga dagar

195:- direkt i brevlådan (inklusive moms och porto)
Sätt in 195:- på plusgirokonto 1500 918-6 (Peter Baronowsky) och uppge namn och adress dit vi ska skicka boken.
Boken går i tryck vecka 46 och vi räknar med att kunna distribuera den i början av vecka 50.

Vi ger nu ut Dagens Andakt från
www.rupeba.se i bokform. Varje dag har det funnits en ny andakt på hemsidan och många människor har hört har blivit berörda och hört av sig:

Dagens Andakt är det enda jag orkar läsa ibland när jag inte orkar öppna Bibeln, för det är alltid lika tänkvärt och bra och man mår bättre under dagen! Tack för en superbra sida!”
”Vill bara tacka för dagens andakt som gav mig just den input och kraft som jag i dag behövde.” ”Vill tacka för dagens andakt. Har den som skärmsläckare på jobbet o hemma. Den ger mycket välsignelse!”

Ville bara säga tack för dagens andakt. jag har den på min face-book och är mkt glad för den”

Då vi nu ger ut Dagboken i bokform är det med förhoppningen att du också ska bli uppbyggd, vägledd och välsignad varje dag under året. Andakterna bygger på Ruts dagboksanteckningar under många år.

Små tankar för märkvärdiga dagar. Alla dagar är märkvärdiga, värda att lägga märke till. Bibeln säger: ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?” (Jes 43:18). Välkommen du också att lägga märke till vad Gud gör i andras liv – och i ditt.






30 okt. 2008

Vi har fått en abortdebatt i Sverige

Abortfrågan har under många år varit en fråga som inte har fått ta plats i det offentliga samtalet i Sverige. Jag skrev i september:
"Någon abortdiskussion har inte funnits i Sverige under lång tid, varken i den politiska debatten eller i media. Man har sett det som en självklarhet att kvinnan ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Den kristna rösten, som normalt har varit mindre positiv till aborter, har inte hörts. Det har också skett en åsiktsglidning bland många kristna mot en mer positiv inställning till aborter.

De fåtaliga gånger som abortfrågan kommenterats i kristna media har det ofta handlat om att kritisera och ta avstånd ifrån kristna som man anser demonstrerat mot aborter på ett mindre lämpligt sätt. Se tidigare inlägg på rupeba.se:
-Vems utveckling är det egentligen som skadas?>>
-Vem bryr sig om dem det egentligen handlar om?>>
-Abortdemonstration mot pingstkyrka väckte reaktioner>>

I kritiken mot de som protesterar mot aborter har däremot själva abortfrågan sällan diskuterats.

Men egentligen är väl alla emot aborter. Det finns väl ingen som menar att kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp då hon är havande i åttonde månaden. Det är väl också så att ingen förespråkar aborter under den åttonde månaden.

Så ytterst sett är alla emot aborter. Vad man egentligen har olika uppfattning om är att fastställa mer eller mindre godtyckliga tidpunkter där man övergår från att vara abortförespråkare till att bli abortmotståndare.Abortfrågan är naturligtvis på många sätt en svår fråga. Det är många olika överväganden som görs. Men vad som förvånar är att det är så få som talar för den svagare parten. Annars handlar mycket av lagstiftning och etik om att skydda den svagare parten. Vem talar för det ofödda barnet?"

Efter det sände TV ett debattprogram om aborter:
"Anna eviga" om aborter>>

Efter det publicerar Dagen en artikelserie:
Svårt att undvika aborter som gynekolog i Sverige>>
Fri abort anses viktigare än personalens samvete>>
Sjuksköterska: Vet inte pastorer om att vi utför aborter?>>

Stefan Gustavsson kommenterar den sistnämnda artikeln på Credoakademins blogg:
När församlingen tystnar>>

Läs även inlägget på apg29.com:
När abort blir vardag så är det något som är fel>>



Jag välkomnar en öppen debatt om abortsituationen i Sverige.
- Inte för att skuldbelägga de kvinnor som, ofta i ytterst svåra livsstiationer, uppmuntras av samhället att göra abort.

- Inte för att skuldbelägga den vårdpersonal som ofta tvingas till svåra etiska övervägenden i en pressad arbetssituation.

- Men för att försvara det barn som ännu inte fått någon röst.
Vi behöver fler försvarare för den försvarslöse.

peppebaron

Se också Socialstyrelsens rapport:
Aborter i Sverige 2008. Januari-juni>>

Dagboken

195:- direkt i brevlådan (inklusive moms och porto)
Sätt in 195:- på plusgirokonto 1500 918-6 (Peter Baronowsky) och uppge namn och adress dit vi ska skicka boken.

Boken går i tryck vecka 46 och vi räknar med att kunna distribuera den i början av vecka 50.Vi ger nu ut Dagens Andakt från www.rupeba.se i bokform. Varje dag har det funnits en ny andakt på hemsidan och många människor har hört har blivit berörda och hört av sig:

”Dagens Andakt är det enda jag orkar läsa ibland när jag inte orkar öppna Bibeln, för det är alltid lika tänkvärt och bra och man mår bättre under dagen! Tack för en superbra sida!”


”Vill bara tacka för dagens andakt som gav mig just den input och kraft som jag i dag behövde.”

”Vill tacka för dagens andakt. Har den som skärmsläckare på jobbet o hemma. Den ger mycket välsignelse!”

”Ville bara säga tack för dagens andakt. jag har den på min face-book och är mkt glad för den”

Då vi nu ger ut Dagboken i bokform är det med förhoppningen att du också ska bli uppbyggd, vägledd och välsignad varje dag under året. Andakterna bygger på Ruts dagboksanteckningar under många år.

Små tankar för märkvärdiga dagar. Alla dagar är märkvärdiga, värda att lägga märke till. Bibeln säger: ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?” (Jes 43:18). Välkommen du också att lägga märke till vad Gud gör i andras liv – och i ditt.

27 okt. 2008

Kampen om äktenskapet. Sista striden är här??

Det pågår en kamp för äktenskapet i dess nuvarande form.
Det pågår en kamp mot äktenskapet i dess nuvarande form.
Det pågår utan tvekan en kamp om äktenskapet. (Foto:Noah Good)

I den politiska debatten är det tydligt att alla utom Kristdemokraterna är mot det nuvarande äktenskapsbegreppet.

I media menar man att striden redan är avgjord
DN - Inga kompromisser om homoäktenskap
SvD - Kristdemokraterna körs över om homoäktenskap

I den kristna pressen (som bara läses av kristna?) dementeras mediauppgifterna att striden är avgjord.
Äktenskapsfrågan ännu inte avgjord
Hägglund: Vi måste hitta en lag som alla är nöjda med
Elisabeth Sandlund: Nu krävs en folklig opinion

Vi har tidigare skrivit om äktenskapsfrågan här på
rupeba.se Hur kan ett helt folk plötsligt byta åsikt?>>
En av kommentarerna på det inlägget skriver:"Varför ska det vara så enormt jobbigt att låta äktenskapet stå för ett förhållande mellan en man och en kvinna? Varför låta trendiga modevindar och politisk korrekthet riva upp den världsvida innebörden av begreppet äktenskap?Gayrörelsen och de politiskt korrekta politikerna har förmodligen ett underliggande och outtalat mål med att införa enkönade äktenskap: Att revoltera mot Gud och hans normativa skapelseordning för oss människor.Den här typen av mänskligt uppror mot Skaparens vilja och plan kan bara föra vårt land ännu närmare hans dom över vårt land.Det höga tonfallet och sarkasmerna mot den bibliskt förankrade synen på sexuella relationer och äktenskapet visar med all tydlighet att den här frågan har en stark andlig dimension: Den världsliga (icke-troende) människan känner inte Gud, hans ord och vilja. Den människan lyder inte Gud, utan leds av helt andra krafter.För oss kristna borde därför kampen fokuseras både privat och i kyrkor på bön för hela vårt land och att människor ska söka sig till Jesus. Förslaget om enkönade äktenskap är bara en logisk följd av svenska folkets gudsfrånvändhet."

Läs även Bengts blogg:
Äktenskapsfrågan en ödesfråga för Sverige>>
Läs även MXp:
Blogg- och folkstorm mot Könsneutralitetsexperimentet>>
Läs även Uppsala Nya Tidning:
Ersätt inte fakta med tyckande>>
Läs även Dagen:
Fakta: Det här är de alternativ som diskuterats>>
Staten äger inte begreppet äktenskap>>
Politiskt "chicken race" om äktenskapslagen>>
Läs även myenemy.se:
Semantik och ontoligi i äktenskapsfrågan>>

SvD

Läs också:
Dagen -"Vigselrätten bör bli en statlig angelägenhet"
Dagen - Men Svenska kyrkan vill behålla vigselrätten
peppebaron

26 okt. 2008

Annas eviga om abort

"När blir ett barn till? Är det vid befruktningen eller när det föds? Eller någon gång däremellan? Frågan är central i abortdebatten. Och om det inte är barn som aborteras - varför begravs de då på en kyrkogård? Anna Lindman Barsk bjuder in gäster som aldrig annars skulle dela middagsbord, människor som har diametralt olika åsikter i livsavgörande frågor. I premiärprogrammet medverkar Marcus Birro, författare, Hanne Kjöller, ledarskribent, och Mats Selander, ordförande i föreningen Människorätt för ofödda."


Se programmet i repris>>

Läs kommentar på Bengts blogg>>

Det första avsnittet av "Annas eviga" handlade om abort.
-Hanna Kjöller reagerade mot att det var huvudsakligen män som hade synpunkter på om kvinnans skulle göra abort eller inte.
-Marcus Birro reagerade starkt på att han inte skulle få ha en åsikt om man skulle abortera hans barn eller inte. Birro menade vidare att det är föräldrarna själva och ingen annan som ska ta beslutom abort eller inte.
-Mats Selander hade uppfattningen att aborter är folkmord, men att det inte var kvinnan som var mördaren, utan läkaren som utförde aborten.

Jag tycker att det var positivt att Mats Selander inte la skulden på kvinnan, som ofta är i mycket trängd situation inför abortbeslutet. Men jag tycker inte att det är endast läkarna som är de som är ansvariga för folkmordet, utan även politiker som beslutar om aborter eller inte.

Jag fick intrycket att alla tre i panelen hade uppfattningen att abort är att ta ett liv. Med den utgångspunkten är det svårt att förstå Hanne Kjöllers hållning att män inte ska ha rätt att ha prinicipiella synpunkter på om man ska ta liv eller inte. Lika svårt att förstå är Birros synpunkt att ingen annan än föräldrarna skulle ha rätt att ha en uppfattning om det riktiga eller felaktiga med aborter. Det är klart att alla människor i en demokrati har rätt att ha synpunkter om man i sin kultur vill legalisera att ta liv eller inte.

Det vore bättre om samhället underlättade för kvinnor att föda sitt barn, även om de inte anser att det har möjlighet att ta föräldraansvaret. Det finns många barnlösa par som längtar efter att få välkomna det barn de inte kunde få själva.

peppebaron

25 okt. 2008

Unga frågar efter det viktigaste

EKSOTISK:– De unge som idag møter opp i kirken, er ute etter noe mer enn fornøyelser. De vet svært lite om kristen tro og synes faktisk at kristendommen er noe eksotisk og heftig som de er nysgjerrig på, sier Bård Erik Halleby Norheim (th), her sammen med Morten Holmquist (midten) og Espen Hasle (tv). Foto: John Solsvik


DagenMagazinet skriver>>

"Ungdommer er ikke lenger fornøyd med å bli møtt med kule aktiviteter i kirken. Nå spør de etter hva kristendommen egentlig dreier seg om.
Det er kort sagt en av hovedkonklusjonene på ungdomskonferansen som har pågått på Menighetsfakultetet de siste dagene der 180 ungdomsledere har vært samlet.— Bakgrunnen er den dreining i ungdomsgenerasjonene som vi har sett de siste årene vekk fra kristen tro og tankegang. De unge befinner seg i en ny tid der de vet lite og ingeting om kristen tro. Nå er de ikke lenger interessert i å bli møtt med alskens kule aktiviteter i kirkens ungdomsarbeid. Det store spørsmålet idag er hva kristendom faktisk er, sier universitetslektor Morten Holmquist."

Läs hela artikeln>>

24 okt. 2008

Veckans länk på rupeba.se vecka 44-45

Credoakademins blogg
Här får du kommentarer till dagsaktuella händelser ur ett kristet apologetiskt perspektiv.

rupeba på facebook

Nu finns rupeba som en grupp på facebook. Klicka på facebook-loggan så kommer du till rupeba-gruppen på facebook.
Beskrivning: Kristen grupp. Diskussioner, information, evenmang, tips, apologetik, undervisning, Dagens andakt

Nya regionchefer för Frälsningsarmén i Lettland

Frälsningsarméns intranät "Pärleportalen" meddelar att Rut och Peter Baronowsky efterträder Chris och Göran Larsson som regionchefer för Frälsningsarméns arbete i Lettland med tillträde den 1 juli 2009.
I förbindelse med tillträdandet ordineras Rut och Peter Baronowsky till officerare.





23 okt. 2008

Förlåtelse utan gräns

Blodomloppet går två vägar. Till hjärtat och från hjärtat. Om det inte kommer något blod till hjärtat, så kommer det inte heller något blod från hjärtat. Om det inte kommer något blod från hjärtat kan det inte heller flöda något blod till hjärtat.

Genom Jesu död på korset får vi ta emot förlåtelse för all vår synd och allt vad vi gjort fel, "...och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd." (1 Joh 1:7). Det handlar om förlåtelsens blod som flyter till oss, till hjärtat.


Tänk att det finns förlåtelse utan gräns. Tänk att Jesus dog på korset för att min synd skulle bli förlåten och för att jag skulle bli försonad med Gud.


Människor försöker på alla möjliga sätt att lindra den skuld man går och bär för allt fel man gjort i livet. Man försöker lindra skulden för alla människor man skadat genom sina ord och handlingar. Man försöker olika vägar och bortförklaringar för att försöka må lite bättre.
-Det var inte mitt fel. -Alla gör ju så. -Det är väl inte så farligt.


Men normalt försvinner inte skulden av alla bortförklaringar. Det finns ett bättre sätt: "Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh :9)
Genom att bekänna våra synder för Jesus kan vi både bli förlåtna och renade. Vi behöver inte bära på skulden längre. Inte för att vi har blivit perfekta, utan för att Han som är perfekt har tagit vår skuld på sig för att vi skulle gå fria.


Det är förlåtelsen som vi tar emot. Det är blodet som flyter till hjärtat. Förlåtelse utan gräns. Men ofta sätter vi själva en gräns för den förlåtelse vi kan ta emot. Vi ger den inte vidare. För att blodet ska kunna flyta till hjärtat, måste det också finnas ett flöde från hjärtat.


Söndagens evangelietext säger: "Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er." (Matt 6:14). Det finns ett samband mellan den förlåtelse vi ger ut och den förlåtelse vi tar emot. I bönen Fadervår finns det en begränsning i vår bön om förlåtelse. Vi ber att Gud ska förlåta oss på samma sätt som vi förlåter andra.


Det är viktigt att du kan förlåta andra. Inte bara för de andras skull, men för din egen skull. Då en annan människa skadat dig genom sina ord eller på annat sätt, är det lätt att tänka att du ska ge igen. Att du ska visa dem att du inte tolererar att bli behandlad på det sättet. Du kan ligga vaken på nätterna och argumentera om hur orättvist det var och du kan hålla långa försvarstal som ingen annan än du själv lyssnar på. Det kan till och med vara så att den som sa det där till dig inte har en aning om att du blev sårad. Han som gjorde fel går fri och du som inte gjorde fel sitter fast i de orden som blev uttalade. Visst är det orättvist!
Det finns människor som har låtit sit liv förstöras av vad någon sa för 30 år sedan. Det har satt sig djupare och djupare tills de har blivit förbittrade människor, ja till och med fysiskt sjuka. Jag har hört talas om människor som har blivit omedelbart helade i det ögonblick de kunde förlåta en annan människa.

Sitt inte fast i det som varit. Våga släppa taget om det som skadat dig. Säg till Jesus "Jag vill förlåta, hjälp mig". Då du gör det släpper du förlåtelsens blod vidare från ditt hjärta och du kan börja leva igen.

Begränsa inte förlåtelsen. Låt blodet flyta till ditt hjärta, ta emot förlåtelse för vad du har gjort. Låt blodet flyta vidare från ditt hjärta, förlåt dem som sårat dig. Lev i det dubbla flödet. Bli fri från både det du gjort och vad andra gjort mot dig.

"Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss." Matt 6:12)

Bloggpredikan söndagen den 26 oktober 2008
Tema: Förlåtelse utan gräns
Evangeliettext: Matt 6:9-15

peppe (fritt efter jutte)

Joyce Meyer: Ta ansvar!

Joyce Meyer skriver i den amerikanska tidskriften Charisma under rubriken "Ta ansvar".
Artikeln återges fritt översatt till svenska.
Länk till den engelska versionen i Charisma>>

Det verkar som om många människor i dag inte vet så mycket om vad det innebär att vara ansvarsfull. Alltför många människor tänker att de på något sätt har rätt till framgång i livet utan att göra något själva. Men vi kan inte uppnå något i livet om vi inte är lydiga mot Gud.

Att ta ansvar innebär att handla avsiktligt, och det innebär att du är aktiv i det som du brinner för. Jesus uppmuntrar oss att vara aktiva i det som kan förbereda oss för vår framtid.

Att vara aktiva i att studera Guds ord kommer hjälpa oss att ta ansvar. Vi kan inte göra det som är rätt om vi inte vet vad som är rätt. Om du inte har gjort så mycket för att hjälpa dig själv eller andra människor, så sätt igång, för ju längre du fortsätter att göra ingenting, ju mindre kommer du att vilja göra något.

Bibeln förser osss med ganska noggranna instruktioner som vi får följa. Bland annnat sådana saker som att be, läsa Guds ord, att vara en välsignelse för andra människor, arbeta med våra händer, ta ansvar för det som är vårt ansvar, att inte förtala, döma eller kritisera. Vi uppmanas att förlåta, att vägra att bli sårade och att stå emot bitterhet. Så vi är verkligen uppmanade att vara ansvarsfulla, aktiva och att göra vad som på oss ankommer. Ju mer vi blir aktiva i vår lydnad till Gud, ju mer växer vår glädje och frid.

Men dessvärre upplever jag att många människor inte tar detta ansvar eller ens förstår att deras framtid beror på hur de väljer att agera.

Så var det med mig en gång i tiden. Jag tillbringade år då jag tyckte synd om mig själv, men jag undvek konsekvent att ta ansvar för mitt liv. Även om det är lättare att följa våra känslor, så krävs det andlig mognad att göra det Jesus skulle ha gjort i varje situation. Han slösade verkligen inte bort sin tid med att tycka synd om sig själv.

Han tyckte inte synd om sig själv då Petrus förnekade honom eller när Judas förrådde honom. Han tyckte inte synd om sig själv när hans bröder skämdes för honom eller när hans lärjungar gjorde honom besviken under den svåraste tiden i hans liv.

Jesus fortsatte att ta ansvar för det Gud hade kallat honom att göra, och Han fortsatte att hålla sin blick på det, också då andra vandrade bort från kallelsen.

När livet eller människor gör oss besvikna, så är vårt ansvar att förbli fasta och att fortsätta mot Guds mål med våra liv.

Vi kommer inte att hållas ansvariga för vad andra människor gör, men vi kommer att hållas ansvariga för våra egna handlingar. Jag vill verkligen inte stå inför Gud en dag och få frågan varför jag slösade bort min tid med självömkan.

Jag uppmuntrar dig att ta ansvar för dina känslomässiga reaktioner på livet. Även om dina känslor är på väg att få dig att sjunka, kan du ropa på Gud som kommer att lyfta upp dig. Han kommer att ge dig styrkan att vara fast. Bibeln påminner oss om det: "Välsignad är den människa som du disciplinerar och ger vägledning, Herre, och lär honom din lag, så att du kan ge honom kraft att förbli stilla under prövningens dagar.." (Fritt efter Ps 94:12-13 The Amplified Bible).

Detta bibelavsnitt säger inte att Gud håller oss lugna. Den säger att Han ger oss kraft att förbli stilla, lugna. Vi samarbetar med Gud. Hans del är att ge oss förmåga och vår del är att ta ansvar.

Att ta ansvar innebär att handla efter den förmåga vi har. En människa som inte tar ansvar vill att Gud ska göra allt medan han själv inte gör något annat än att följa sina känslor. Du kan bekänna nu: "Jag har varit på min sista tyck-synd-om-dig-själv-fest." Jag kan försäkra dig att du kommer att må mycket bättre till slut om du tar ansvar än om du undviker det.

Livet är inte alltid rättvist, men det är Gud! Orsaken att det är du som måste ta ansvar för ditt liv är att det inte finns någon som bryr sig om ditt liv så mycket som du.

Naturligtvis bryr sig Gud om ditt liv, men Han kommer aldrig att göra din del. Han ger dig förmåga att ta ansvar, men Han understryker att Han inte kommer att ta ditt ansvar ifrån dig. Jag uppfordrar dig att stå fast, ta ansvar och börja samarbeta med Gud för att kunna leva det bästa liv du nånsin kan leva.

22 okt. 2008

Min tro består av två ord: Ja, tack

Her er Hanne Krogh fotografert under "skal vi danse". Foto: scanpix

DagenMagazinet i Norge skriver:

"Grand Prix-vinneren Hanne Krogh har opp gjennom årene opptrådt i en rekke sammenhenger siden hun som 14-åring debuterte med singelen ”Lukk opp min hjertedør”. Lørdag sang hun salmen ”Ikke en spurv til jorden” i Oslo Konserthus på Minns du sången-konserten.- Den er en av de vakreste salmene jeg vet om, og den har ikke minst vært viktig i mitt eget liv. Da søsteren min mistet sønnen, ble dette en lindrende sang for familien min, sier Hanne Krogh.Hørte på et annet språkDet var under et opphold i USA som 30-åring at hun tok beslutningen om å være en kristen.- Det hjalp å høre forkynnelse på et annet språk. Jeg hadde nesten blitt døv og blind etter å ha fått det presentert på samme måte gang etter gang, sier hun.Om troen sier Hanne Krogh dette:- For meg er tro en overgivelse til noe som er større enn meg selv. Jeg liker å ha kontroll, men når vi forsøker å fange Gud i våre egne begreper og dimensjoner, har vi allerede gjort ham for liten. Min tro handler om to ord, ”Ja takk!”. Større prestasjon ligger ikke i min tro.
I år begynner hun turneen i Målselv og avslutter i Kristiansand domkirke. Med seg på ferden har hun utelukkende kristne musikere.- Det er viktig for både musikerne og meg å bruke denne ene måneden av året til å formidle noe annet enn underholdning. Det er tydelige konserter."

Diskrimineringsombudsmannen, ny myndighet vid årsskiftet

Vid årsskiftet upphör myndigheterna DO, HomO, HO och JämO. De uppstår då i en ny myndighet, Diskrimineringsombudsmannen.

Det är en välkommen reform. Det är ohållbart att fortsätta att tillsätta nya myndigheter för att tillvara fler och fler gruppers intressen. Efter det att HomO inrättades har det kommit krav om att tillsätta en religionsombudsman för att förhindra diskriminering, verbalt och fysiskt, på medlemmar i olika religiösa grupperingar.

Den nya diskrimineringslagen ersätter de sju nuvarande diskrimineringslagarna. Läs mer information om den nya lagen på HomO:s hemsida>>

Den tillträdande Diskrimineringsombudsmannen, Katri Linna, intervjuas i Dagen:

"En av hennes förhoppningar för framtiden är att religionsperspektivet ska lyftas på ett nytt sätt i samhällsdebatten.
- Jag tycker att det är en märklig inställning som dominerar samhällsdebatten om religion. Å ena sidan diskuteras traditionsaspekten - i all globalisering söker människan det lilla och vill tillbaka till traditionen.
- Å andra sidan har vi en starkt sekulariserad, nästan antireligiös, strömning. Den syns i väldigt öppna och kränkande former i samhällsdiskussionen där man ifrågasätter religionens roll och religiösa människors rätt att aktivt utöva sin religion, som om det vore någon diskutabel egenhet som man kan lägga åt sidan när den inte passar.

Övergrepp mot religiösa
Hon använder flera exempel ur den diskussion om religionsfrihet kontra yttrandefrihet som varit på tapeten en längre tid.
- I den debatten har man ridit på grundlagsrättigheterna enbart i syfte att kränka andra. Då förstår man inte riktigt religionsfrihetens ramar. Jag menar att den inte bara handlar om rätten att ansluta sig till ett samfund och gå till kyrkan på söndagen, utan det handlar om att öppet kunna uttrycka sin tro, förklarar hon.Katri Linna beskriver religionstillhörighet som något som det är lättare att attackera än andra identitetsskapande egenskaper. "

Läs hela intervjun i Dagen>>
Läs också i Smålandsposten>>

21 okt. 2008

Marcus Birro: "Rör inte familjen, egoister!"

Drevet mot kärnfamiljen är hårdare än någonsin, tycker Marcus Birro. Foto: Pressens Bild
Jag måste erkänna min okunnighet. För ett par dagar sedan visste jag inte vem Marcus Birro var. Nu vet jag lite mer. Först läste jag om honom på Bengts blogg, sedan var det ett reportage i Dagen om Birros medverkan i Svenska Kyrkans stiftsfest, Gud08, och sedan läste jag hans krönika i Expressen.

I Expressen skriver Birro:
"Det politiskt korrekta drevet mot kärnfamiljen är starkare än på länge. Kvinnan ses som en idiot om hon blir förälskad. För minsta lilla bråk eller lågkonjunktur i ett förhållande är receptet: skilj dig. Det anser poeten och författaren Marcus Birro. Den nya, cyniska människan tar allt större plats. Det gigantiska egot sjunger sin lovsång. Tvåsamheten och familjen är en motståndskamp mot ytligheten och den nya tidens våldsamma egoism, skriver han....
Vi lever i en tid av sönderfall, i en tid när familjen och tvåsamheten attackeras...
Vi lever i en tid där individen sätter sig själv i centrum. Det är vi som räknas, men enbart var och en för sig...
Det politiskt korrekta drevet mot kärnfamiljen är starkare än på länge....
Människor sitter mitt emot varandra med russinskrynkliga ansikten och i blicken tvärsöver köksbordet ryms ännu ömhet och åtrå efter alla år, ryms kärlek och längtan, trygghet och innerlighet. Det är det största som finns. Människor som älskar varandra trots alla lockelser längs vägen, trots alla hinder, alla egon, alla skrytbyggen, allt sönderfall. Att leva ihop med en annan människa är den ultimata formen av antiegoism. Det måste finnas plats och tid för kärleken, för troheten, för drömmen om en familj som en urkraft. Vi är många som drömmer hårt om en familj. Vi är över en halv miljon ofrivilligt barnlösa i Sverige. Är våra drömmar om en familj ingenting värda i den politiskt korrekta adelns agenda? Jag tror tjurskalligt envist på kärleken och på äktenskapet. Jag vägrar ge efter för den nya tidens vulgära cynism."

Tack Birro för vad du skriver och tack Expressen att ni vågar ta in en så politiskt inkorrekt krönika. Tänk vilken folkstorm och mediedrev det skulle ha blivit om någon kristen företrädare från "Bevara äktenskapet", "Claphaminstitutet" eller någon kyrka hade skrivit samma sak. Jag är säker på att Expressen inte skulle ha publicerat det. Tack för att det "förbjudna" fick sägas.

Bengts blogg skriver:
"Marcus Birro gästade TV 4 på söndagmorgonen och berättade om sorgen efter att nu för andra gången ha förlorat ett barn innan graviditeten var fullgången. Birro gjorde ett starkt intryck på mig genom sin integritet och sitt mod. Tidigare missbruk som han rehabiliterat sig från samt den genomgångna sorgen har inte brutit ner honom utan gjort honom till en älskande och öppen människa som delar med sig av sin livserfarenhet. Sådana förebilder behöver vi.
Jag imponeras också över hans konstruktiva sätt att möta konflikter: I samband med förtalet från Katrin Zytomierska är han beredd att se bortom den personliga hämnden och problematisera den den hårda och kränkande jargongen som finns i program som Idol, likaså i samband med den oförståelse paret mött ifrån sjukvården i samband med missfallen."

Dagen skriver under rubriken "Poeten Marcus Birro blev utsedd till "profeten": Ni är rädda för allt":
"Svenska kyrkan har fått en ny profetcoach. Det är poeten Marcus Birro som utsågs till hedersprofet under stiftsfesten Gud 08, och han visade även prov på sin nya roll. - Ni är rädda för allt och håller upp ert trendkänsliga finger i luften, löd en av hans utsagor om Svenska kyrkan.- Det är höst. Det är höst i Svenska kyrkan och utträdena faller ner som höstlöv. Allt det vi byggt upp börjar knaka i fogarna. Det är höst och det är också förändringarnas tid. Det gäller också i Svenska kyrkan. Nu är tiden inne när vi måste falla på knä. Inte bara inför Gud, utan inför människor och be om deras tillit och förtroende. I den här tiden får vi kompisar som säger det vi inte vågar säga. Såna kompisar får Svenska kyrkan."

Som sagt, för några dagar sedan visste jag inte vem Marcus Birro var. Men nu vet jag lite mer. Det finns behov av den profetiska rösten i dagens samhälle. Just nu kanske det är som viktigast att göra sin röst hörd för äktenskapets och familjens försvar. Om några månader kan det vara försent om Riksdagen antagit en ny äktenskapslag.

peppebaron
http://www.rupeba.se/





"Kristendom en privatsak isolerad från politik och samhälle?"

Det höjs med jämna mellanrum röster om att religionen inte ska få ta plats i det offentliga rummet. Man säger att det är helt OK att ha sin religion hemma i tysthet eller inne i kyrkorna, men den politiska debatten och det offentliga rummet skall vara fria från religiöst prägralde åsikter.

Morgan Johansson, tidigare socialminister i den tidigare socialdemokratiska regeringen, har upprepade gånger skrivit om att religion inte bör få plats i den politiska debatten. Han skrev om det då han var socialminister (2005) och även senare i SvD Brännpunkt under rubriken "Farligt att blanda ihop religion och politik". I samma artikel bekänner Morgan Johansson att han har gått över till en annan religion: "Bland annat av det skälet har jag också engagerat mig i en av Sveriges snabbast växande folkrörelser, Humanisterna."

Christer Sturmark, som är ledare för den grupp troende som kallar sig Humanisterna, har samma uppfattning. I en debattkväll med Kjell Axel Johansson i Elimkyrkan, säger Christer Sturmark att värderingar baserade på religion absolut inte får finnas i den politiska debatten. Läs referat på rupeba.se. Läs även Siewert Öholms inlägg om Trossamfundet Humanisterna.
På den punkten har Humanisterna samma åsikt som diktarurregimen i Kina och den tidigare Sovjetdiktaturen.
Jag tycker att det är farligt att man utifrån en trosriktning (Humanisterna tror t.ex. på människans godhet) hävda att andra trosriktningar inte ska få ta plats i det politiska livet. Läs även inlägget Humanisterna och demokratin.

Bengts blogg skriver lite mer lågmält om vikten för kristna att engagera sig den ofentliga opinionsbildningen under rubriken: "Kristendom en privatsak isolerad från politik och samhälle?"
"Många vill reducera religionen till privatlivet, men en kristen som lever utifrån sin tro känner också ett ansvar att delta i och engagera sig i samhällslivet och främja människovärde, rättfärdighet och ett gott och humant samhällsliv. Den förre påven talade om att vi kristna är kallade att prägla kulturen och bygga "KÄRLEKENS CIVILISATION"Men det finns ändå ett förhållande mellan trons liv och det civila livet där allt har sin givna plats. Judarna på Jesu tid förstod Guds rike som en teokratisk jordisk stat, men Jesus förkunnade ett Gudsrike som "inte är av denna världen" Som kristna lever vi i världen men inte av världen. Därför kan vi som kristna samexistera med alla olika politiska regimer."
Bengts blogg citerar vidare en predikan i katolska domkyrkan:
"Det finns de som menar att religion, tro och kyrka ska vara en ren privatsak utan något som helst inflytande på samhälle och stat. Men är det inte märkligt att diktaturstater nästan alltid vill eliminera eller isolera kyrkan och göra den ofarlig. Visst är det så att staten har sitt kompetensområde och sin fackkunskap när det gäller olika frågor i politiken och samhällsmedborgarna har en plikt att följa lagarna. Men en stat kan aldrig göra anspråk på att bestämma över hela människans liv.....
För att nu ta något exempel: Det finns de som leker med tanken att rätten till abort skall bli en mänsklig rättighet och skall räknas in bland de andra mänskliga rättigheterna nedtecknade av FN. Men en rättighet kan bara ha sin grund i något som är rätt i sig och inte på grund av ett beslut (rättspositivism). En stat, ett samhälle, kan inte och får inte upphöja något till en rättighet som i sig är orätt. Då går man över gränsen — och man går in på livets områden, på Guds område. Positiv lag och etik är inte samma sak. Så har också många kristna genom tidernas lopp motsatt sig en stats övergrepp på människor, därför att de är orätta i sig. Alltså ge kejsaren det som tillhör kejsaren, men inte mer. Och ge Gud det som tillhör Gud, dvs din själ, ditt samvete, din vilja, din kärlek."



peppebaron

17 okt. 2008

Den tilltagande kristofobin diskuteras i Riksdagen

Dagen rapporterar om att Lennart Sacrédeus (kd) ställt en fråga till regeringen i Riksdagen angående den tilltagande kristofobin i Sverige.

"Kritiken mot utnämningen av Per Eriksson till ny rektor vid Lunds universitet blir ett riksdagsärende. Riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus (kd) frågar utbildningsminister Jan Björklund om vilka åtgärder han tänker vidta "mot kristofobin i den akademiska världen"....
"Sacrédeus lyfter i sin fråga till utbildningsministern också fram den hårt kritiserade musikalen i Jämtland, i vilken kristna beskrivs som förtryckare av kvinnor och homosexuella. Sacrédeus är upprörd över att kulturrådet i Jämtlands län medfinansierar musikalen."

Lennart Sacrédeus redogör i artikeln även om Evangeliska världsalliansens definition av intoleransens mekanismer i tre steg:
1/Minoriteten fråntas sitt goda rykte av media
2/Upptrappad social diskriminering från allmänheten
3/Öppen förföljelse

Det var även dessa intoleransens mekanismer som Hitler använde mot judarna.
Samtidigt skriver Stanley Sjöbeg i Världen i dag om musikalen "Svart som synden
": "Att Jämtlandsmusikalen Svart som synden ger en förvrängd bild av frikyrkor är början på en fysisk förföljelse av kristna."

Den utvecklingen har egentligen pågått länge. Det samtals-, debatt-, och mediaklimat som råder i Sverige tillåter verbal diskriminiering av kristna. I en tidsålder där man fokuserar på lika värde, att ingen blir diskriminerad, där man lagstiftar om kränkande särbehandling kan man offentligt beskriva kristna i ordalag som skulle vara helt otänkbara för andra grupper i samhället som muslimer eller homosexuella.

Då nu de verbala kränkningarna av kristna ser ut att börja övergå till diskriminering vid anställningar kan man känna igen den gamla sovjetstaten och flera länder i dag där kristna automaitiskt är diskvalificerade till högre tjänster.

Ja, jag vet att Per Eriksson fick rektorstjänsten i Lund, men bara det faktum att bildade, eller i varje fall utbildade, människor offentligt går ut och ifrågasätter om inte medlemsskap i en av våra största frikyrkor skulle vara skäl nog för att inte bli anställd.....

peppebaron


Sydsvenskan>>
Sydsvenskan igen>>

16 okt. 2008

"Festen är över"



Flammor skriver med utgångspunkt i en bok av David Wilkerson "Festen är över":

"Med dessa ord inledde Nancy Pelosi sitt anförande som talesman i den demokratiska kongressen i USA. Orden kan sägas vara betecknade för vad vi upplever nu.
Festen är över är också titeln på en bok som David Wilkerson skrivit. Nu sammanfaller den politiska verkligheten med den profetiska. Wilkerson har även i ett par andra böcker profetiskt varnat för att USA och världen går emot en ekonomisk förvirring av stora mått. I det profetiska perspektivet kommer utvecklingen slutligen att leda fram till att ett nytt ekonomiskt system kommer att genomföras. Frågan är bara om det som vi nu har sett inledning på, är början till detta. Krisen måste i så fall bli än djupare så att människor är i en desperat situation, där man är villig att acceptera det nya storslagna systemet som i en sådan situation kommer att erbjudas. Frågorna börjar nu att ställas, så här löd påannonseringen för Ekonomiekot Lördag, den 11 oktober: ”Vem eller vad skall rädda världen när den globala ekonomin skälver?”

Läs hela inlägget i Flammor>>
Läs blogginlägget: Vem ska trösta marknaden?>>

Hur kan ett helt folk plötsligt byta åsikt?

Äktenskapsfrågan ännu inte avgjord>>
Hägglund: Vi måste hitta en lag som alla är nöjda med>>
Elisabeth Sandlund: Nu krävs en folklig opinion >>

Förändringen har gått fort. På bara några tiotals har ett helt folk bytt åsikt. Det normala i alla tidigare generationer har varit att en familj består av en mamma, en pappa och i många fall även barn. Även om det ofta har varit ensamstående föräldrar, så har familjens grund varit att det har funnits en mamma och en pappa som tillsammans har fått barn som sedan har fått växa upp i familjen. Det har varit helt självklart och naturligt och grunden för vårt samhällsbygge.

Förra veckan i partiledardebatten var det sju partiledare samlade. Sex av dem ser det som självklart att det som varit det naturliga i tidigare generationer är helt förkastligt i dag. Med stor indignation kastar de sig över den sjunde partiledaren och kan inte förstå hur någon kan ha mage att säga emot det som nu blivit självklart: Att det är lika naturligt att en familj kan bestå av två pappor och barn eller två mammor och barn. (De sjunde partiledaren försökte förläget försvara sitt partis position även om han personligen kanske har samma åsikt som de sex övriga partiledarna).

Det kan vara svårt att förstå vilka krafter som ligger bakom en sådan radikal omsvängning i en fråga som alltid betraktats som självklar.

Bengts blogg skriver under rubliken "Argument saknas för könsneutralt äktenskap".

Det finns också många andra intressanta inlägg i frågan som alltför sällan hörs i samhällsdebatten.
Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) skriver i sitt upprop: "Bevara äktenskapet mellan man och kvinna"
På SEA:s hemsida finns även remissvaren från flera kristna samfnd på förslaget om könsneutrala äktenskap
- Remissvar från EFS
- Remissvar från Pingst
- Remissvar från Katolska kyrkan
- Remissvar från Frälsningsarmén

Claphaminstitutet skriver på sin hemsida: "Bevara äktenskapet för största möjliga lycka"
Utvecklingen går fort nu. Om en kort tid kan oppositionens motion antas av Riksdagen. Efter det får kyrkorna ta ställning till om de verkigen vill ha kvar vigselrätten. Men fram till dess beslutet är taget är det viktigt att de som har en annan uppfattning talar om det.

peppebaron

15 okt. 2008

Frälsning, vad är det för nånting?

Vi heter ju Frälsningsarmén och frälsning är vårt huvudsakliga ärende. Men vad är egentligen frälsning? Och hur blir man frälst?I tisdags samtalade vi om frälsning i vår cellgrupp hemma. Vi talade bland annat om att vara troende inte är det samma som att vara frälst.
Man blir inte frälst bara av att tro. Många människor går omkring och är mer eller mindre troende. Någon är mycket troende, andra är lite mer diffust troende. Men man kan inte vara mer eller mindre frälst. Antingen är man frälst eller också är man inte frälst. Jesus liknar frälsningen med att bli född på nytt. Det är samma sak med födelsen. Antingen är du född, eller också är du inte född. Är du född finns du till och är du inte född finns du inte till. Det finns liksom inga mellanlägen.
Tro är naturligtvis viktigt, men för att bli frälst måste tron åtföljas av en handling, ett ställningstagande.
-Rom 10:9 säger att det behövs två saker för att bli frälst. Tro i hjärtat plus munnens bekännelse. Alltså något inne i oss och en yttre handling.
-Upp 3:20 säger att Jesus står utanför dörren och knackar på. Om du hör hans röst och öppnar dörren, så går han in i en djupgemenskap med dig. Det räcker inte bara med det inre, att höra, det behövs även en yttre handling, att öppna dörren. Det är som om det bara finns handtag på insidan. Jesus kommer inte in förrän du öppnar dörren.
-Joh 1:12 säger att alla dem som tog emot honom fick rätt att bli Guds barn, de som tror på hans namn. Det handlar både om tron därinne och en aktiv handling att ta emot honom.
Hur tar vi emot honom? Hur öppnar vi dörren?
Jag tror att det är enkelt. Jesus har gjort det som var svårt för att han vill att alla människor ska bli frälsta. Om du vill bli frälst, om du har en önskan och längtan att bli en kristen då tror jag att hjärtats tro är mogen. Då behöver du bara formulera en överlåtelsebön att du tar emot Jesus och frälsningen. Sedan kan du bara fortsätta att tacka. För många kommer det en inre bekräftelse omedelbart, medan andra kanske måste fortsätta att tacka i tro många dagar innan man riktigt förstår därinne.
Rut brukar berätta att hon en gång såg ett TV-program där man intervjuade en flicka på ett ungdomshem. Livet för den flickan hade inte utvecklats på ett bra sätt. Det hade börjat dåligt hemma och sedan bara fortsatt att bli sämre och sämre. Flickan tittade rakt in i TV-rutan och sa med sorgsna ögon: "Jag skulle vilja födas en gång till."
Det är just det som frälsningen handlar om. Du får börja om. Du får lämna i från dig alla dina synder och misslyckanden och börja en ny vandring tillsammans med Jesus.
Hur påverkar frälsningen mitt liv?
Munnens bekännelse som vi läste om i Rom 10:9 handlar inte om att bekänna vad som helst.
-Det handlar inte om att bekänna att nu mår jag bättre
-Det handlar inte ens om att bekänna attt nu är jag frälst
-Det handlar om att bekänna att Jesus är Herre!
Får det konsekvenser för mitt liv? Ja, det finns ingen del av ditt liv som blir opåverkad om Jesus får vara Herre i ditt liv. Dina tankar, ditt tal, dina handlingar, hela ditt liv kommer att påverkas att du har bytt Herre i ditt liv.
Det berättas om en man i Fräslningsarméns ungdom som gick på ett möte och blev frälst. Han kom hem till sin fru och berättade den glada nyheten. Hela veckan gick han och väntade på att det skulle bli söndag, så han skull kunna få gå på möte igen. Då söndagen kom gick han glad till Frälsningsarmén.
Men då han kom hem var mannen inte glad. Frun frågade om det inte hade varit ett bra möte. Jo, svarade mannen. Men var är det för fel, frågade frun. Mannen svarade att alla andra hade röda tröjor utom han. Frun, som var en god hustru, såg till att skaffa en röd tröja åt sin man under veckan. Nästa söndag kunde mannen överlycklig gå till Fräslningsarmén med sin nya tröja. Men då han kom hem var han inte glad längre. Och frun frågade vad det var för fel denna gången. Jo, svarade mannen, alla andra hade bokstäver på sina tröjor, men jag hade inga bokstäver (Det var vanligt förr att man broderade en devis eller bibelord på sin röda tröja). Varken mannen eller kvinna kunde läsa eller skriva, men i affären rakt över gatan hade man just satt upp en ny skylt i fönstret. Frun satte sig och broderade bokstäverna från skylten på mannens tröja under veckan. Då nästa söndag äntligen infann sig kunde mannen gå glad till Frälsningsarmén. Han hade ju både tröja och bokstäver. Då han kom hem var han strålande glad och sa att alla hade sagt att hans tröja var den bästa av alla. Vad roligt, svarade frun, fick du reda på vad det står på tröjan? Ja, svarade mannen, det står:"Denna förrättning har nu bytt ägare!"
Det är det frälsningen ytterst handlar om.

Det första kristnas hälsningsfras var: Jesus är verkligen Herre.
Låt oss låta det bli sant igen i våra liv. Inte bara som en hälsningsfras utan något som genomsyrar hela livet.

Bloggpredikan den 19 oktober 2008
Söndagens tema: Frälsning
peppebaron

13 okt. 2008

Jesus enda vägen till himlen

Gästbloggare: Lennart Fransson som skriver om Jesus som den enda vägen.

Johannes 14:6 Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

Med hänvisning till att Bibeln är skriven i en annan tidsperiod när samhället såg annorlunda ut och med förklaringen att vi nu lever i en annan tid och därför måste anpassa vår tro och vår syn på Guds Ord efter den tidsordning som råder idag, söker många människor flera vägar för att nå till Gud och till himmeln.
Man försöker antingen förminska Jesus genom att kalla honom en profet eller så anser man att Hans budskap ”att älska vår nästa som oss själva” och Hans uppdrag till sina efterföljare ” Gån ut i hela världen och gören…" är alltför svårt eller betungande.
Genom att bortförklara eller nonchalera Jesus så försöker man att gå förbi Honom för komma till Gud. Men Jesus ord står fasta oavsett tidsålder och i vilket samhälle som än finns, "Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig."
Kan det sägas klarare än med Jesus egna ord, hur kan dessa ord missförstås eller bortförklaras och leda till att människor som söker Gud blir vilseledda? Nej, de kan inte missförstås, den enda vägen till himmeln och till Gud är Jesus Kristus Guds enfödde son. Det är genom hans död på korset och hans uppståndelse och seger över döden som denna väg har öppnats. När vi vandrar den vägen översköljs vi av och genomsyras vi av Jesus kärlek, genom denna hans kärlek får vi kraft att vandra på den vägen trots alla svårigheter vi möter.

När jag gick i söndagsskola talade Karl Isaksson vår söndagsskolelärare, mycket om den breda vägen och den smala. Hur lätt det var att gå åt sidan och välja den bekväma breda vägen som vi utan ansträngning och uppoffringar kan vandra på, men han berättade också om den breda vägens tomhet och dess meningslöshet. Under mitt liv har jag träffat människor som gått denna väg. De har haft rikedom och mycket av denna världens ägodelar men så har de plötsligt upptäckt att de saknar något. Något som inte går att köpa, något som bara kan tas emot och ges vidare, något som inte går att finna i världens vimmel. Nämligen Guds gränslösa kärlek som ges av nåd. Den kärleken är ljuset i deras liv som bekänner Jesus som sin Kung och Frälsare. Den kärleken driver oss in i Jesus fotspår och då faller behovet av världens förgängliga rikedomar.

Detta är sanningen, Guds eviga sanning att han sände honom Jesus sin enfödde son för att försona människan med Gud och att Jesus är den enda vägen tillbaka till Gud. Det finns människor som i denna tid förvanskar Guds ord och förkunnar vägar till himmelriket utan att nämna den enda vägen och genom sitt falska budskap leder de människor vilse. Jesus är enda vägen till försoning för oss människor med vår skapare och Gud. Den vägen är smal och svår, som Jesus efterföljare får vi vandra i Hans fotspår och bära med oss och vittna om Hans ord för att vinna våra medmänniskor för Himmelriket. Jesus säger att ingen är förmer än sin herre. Sanningen är Guds ord och det berättar om Guds och Jesus kärlek till oss människor. Guds Ord berättar i Gamla testamentet om Guds oerhörda makt, om syndafallet och vägen till försoning. Nya testamentet förkunnar löftets fullbordan, segern över synden och döden, människans möjlighet till frälsning och Jesus stora kärlek.

"Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig."Den som en gång har följt Jesus och fått del av hans kärlek har fått uppleva hur rikt livet är när det fylls av Jesus kärlek. Att vandra i Jesus fotspår på den stig som han gick fyller våra liv med mening. Christer en av dem som har blivit anklagad för att störa utsikten från Ronneby stadshus cafeteria och som brukar titta in hos oss, frågade i ett tvinslag. ”Var finn kärleken, var finns medlidandet?” Den äkta kärleken, den som gör att vi gör allt för vår nästa den finner vi och får del av genom Jesus vår Herre. Den kärleken kan vi ge vidare förbehållslöst, vi har fått Jesus Kristus fullmakt att älska vår nästa, att vittna om honom, att ge och ge för vi får tillbaka. Jag tror att många av er som kommit till vårt möte idag kan vittna om hur ni genomlysts av Jesus kärlek och om hur det skett under i era liv. Jesus kärlek är gränslös och ofattbar för oss människor. Det är Jesus kärlek som ger oss kraft och mod att möta svårigheter och lidande i våra liv. Det är Jesus kärlek som väcker medlidande för andra hos oss. Det är Jesus kärlek som leder oss till himmeln. Det är Jesus som är vårt liv.

1. Säg ett ord om Jesus Och vad han gjort för dig. Ett ord som bringar glädje och salighet med sigKör: ”O säg ett ord om Jesus Varhelst du än går fram. Ett litet ord i kärlek som visar på Guds Lamm!”
2. O säg ett ord om Jesus som läker alla sår! Det stillar kval och smärta om det från hjärtat går.
3. O säg ett ord om Jesus av hjärtat innerlig Ty många tusen själar försmäkta omkring dig.
4. O säg ett ord om Jesus och blygs ej för hans namn! Han blyges ej att öppna för syndare sin famn.
5. Så säg ett ord om Jesus som all din synd förlät och bed att i sin godhet Han må välsigna det! (Fanny Crosby)

12 okt. 2008

Vem ska trösta Marknaden?

Tove Jansson, ni vet hon med Mumintrollen, skrev för många år sedan en barnbok som heter "Vem ska trösta Knyttet?"

Det var ju längesedan den boken skrevs, så vi får väl hoppas att någon nu har tröstat Knyttet, så att hon får vara glad igen.
Men frågan i dag är inte vem som ska trösta Knyttet, utan vem som ska trösta Marknaden? Vi upplever just nu en gigantisk ekonomisk krissituation. Det är många som försöker förklara vad det är som egentligen är fel. Det verkar inte som om det finns för lite pengar, men det verkar snarare som om det finns för lite tillit för att bankerna ska låna ut pengar till varandra. Det är ett psykologiskt spel där det finns någon som man brukar kalla för Marknaden som är den som egentligen bestämmer. Riksbanker, banker och aktieägare försöker på allt sätt vara Marknaden till lags. Om Marknaden inte är nöjd straffar han (eller hon) stater, aktieägare och privatpersoner på olika sätt som staterna inte kan kontrollera. Det kan vara stigande räntor, inflation eller arbetslöshet.
Häromkvällen såg jag Rapport på TV och där intervjuade man någon "chefsekonom" om finanskrisen. Man frågade experten om orsaken till krisen. Experten svarade: "Marknaden är deprimerad".
Jag ifrågasätter inte ett ögonblick expertens utlåtande. Men jag tycker bara att det ser så konstigt ut från mitt perspektiv. Mitt perpektiv är att jag varken är ekonom eller statsvetare eller chefsekonom, utan bara helt vanlig. Jag ser på TV hur världens mäktigaste män och kvinnor samlas i USA till G7-möte. USA:s president talar till hela världen befolkning med alla mäktiga män och kvinnor som en kuliss bakom honom. Efter G7-mötet spekulerar all världens press och media om detta var tillräckligt för att Marknaden skulle bli på gott humör igen. Det kommer att visa sig på måndag morgon. Först i Asien som är där börserna öppnar först, sedan i Europa och sist i USA. Nu ska alla i Europa samlas för att försöka formulera ord som ska göra Marknaden på gott humör igen. Det ser ut som om alla världens mäktigaste länder och ekonomier ligger helt i händerna på Marknaden och hoppas att Marknaden snart ska komma över sin depression. Problemet verkar vara att den här gången är Marknaden verkligen ledsen.
Frågan kvarstår: Vad behövs för att Marknaden ska bli på gott humör igen? Och vem ska trösta Marknaden?

Allt är inte relativt

Det sägs så ofta "Allt är ju relativt", så att till slut finns det risk att vi börjar tro att det är sant. Men det är inte sant. Allt är inte relativt.
Relativismen har blivit en av vår tids folksjukdomar. Man gömmer sig bakom uttrycket för att man inte vill, eller inte orkar, ta ställning.
Förr talade man om rätt och fel, men nu ser det ut som det inte längre finns något allmängiltigt rätt eller fel. Allting är lika rätt - eller lika fel. "Det som känns rätt för dig är säkert rätt för dig, men för mig känns det mer rätt att göra så här."
Jesus säger att "Sanningen ska göra er fria." Men om vi inte erkänner att det finns någon sanning, så är vi ju inte fria, enligt Jesus. Eller om vi anser att sanningen är relativ, så kan vi på sin höjd bli relativt fria, och vem vill vara relativt fri?
Jesus vill att vi ska veta att vi är frälsta av nåd. Med relativismen kan vi möjligen vara relativt säkra på att vi är relativt frälsta av relativ nåd.
Bibeln lär att Gud förlåter oss från all synd. Vem vill ha en relativ förlåtelse, eller ca 25 procent förlåtelse?
Stefan Gustavsson skriver i sin bok "Kristen på goda grunder; om sanning i en tid av tvivel", att det är tre saker som bidragit till relativismens framväxt:
1/ Den sociologiska utvecklingen. Vi har gått från ett enhetssamhälle till ett pluralistiskt samhälle där många ideologier lever sida vid sida.
2/ Den filosofiska utvecklingen. Upplysningstänkandet satte människan som alltings mått. Man tänkte sig att det alltid kommer att finnas kunskap att utvinna, som människan inte känner till. Därmed blir all mänsklig kunskap relativ.
3/ Den teologiska utvecklingen. Synen på Bibelns uppenbarelse har förändrats. Genom liberalteologin har synen på Bibeln förändrats från att ha varit "Guds ord till människan" till att bli "människors ord om Gud."
Så långt Stefan Gustavsson.
Men då relativismen säger att "Allt är relativt", så gör man en logisk motsägelse. Man säger att det finns något som är absolut sant och det är att allt är relativt. Men om det finns något som är absolut sant, så kan allt inte vara relativt.
Ytterst sett är relativismen ett angrepp på Jesu anspråk och suveränitet. Om det inte finns något som är absolut rätt eller fel, då kan vi ju inte göra fel. Och om vi inte kan göra fel så behöver vi heller ingen förlåtelse. Och om vi inte behöver förlåtelse så dog ju Jesus på korset helt i onödan.
Detta var det femte inlägget i bloggserien om strömningar i nutida kristet tänkande. De tidigare har varit:
-Jesus säger att porten är trång, medan kyrkan försöker göra den så bred som möjligt
-Är Jesus den enda vägen, eller är han bara en av många vägar till Gud
-De två förbjudna frågorna
-Religionssammanblandning
Inläggen finns samlade i högerspalten på startsidan av http://www.rupeba.se/
Ytterligare ett inlägg är planerat. Det kommer att handla om Liberalteologin
peppe
http://www.rupeba.se/

Profetian och nyheterna

Vi lever i en tid med många omtumlande händelser. Många människor ser ett samband mellan det som händer i världen och Bibelns förutsägelser om den sista tiden. På rupeba.se publicerade vi förra veckan ett inlägg om Finanskrisen i ett eskatologiskt perpektiv.
Häromdagen ringde en god vän och var alldeles begeistrad över en sajt som han hittat som handlar om dagens händelser i profetians ljus. Sidan heter Prophecy In The News, och publicerar varje vardag ett tio-minuters videoklipp med kommentar av dagens händelser och Bibelns profetior. För den som förstår engelska bra kan det vara intressant.

Traditionell kyrka eller husförsamling?

Jag fick ett mail med inbjudan att delta i en pågående diskussion på nätet angående Traditionell kyrka kontra husförsamling.

Här kommer diskussionsinlägget som är publicerat på Mxp - Missional experiences:
"FÖR EN TID SEDAN samtalade Dag och jag om olika församlingstyper. Om man generaliserar finns det ett antal församlingar eller kyrkor i Sverige som kan samlas upp under rubriken Traditionell kyrka. Ett alternativ som vi samtalade om är Husförsamlingen som närmast motsvarar den apostoliska första tidens församling. Här nedan en enkel skiss med några kommentarer. Vore tacksam för synpunkter.
T R A D I T I O N E L L K Y R K A
1) Samlas i egen kyrkolokal... - Mycket av resurserna går till underhåll av kyrkolokalen.
2) Leds av avlönad pastor / präst + styrelse / diakoner / äldste... - Mycket av resurserna går till lönen / lönerna. Begränsade möjligheter att stödja evangelisering i Sverige och utomlands. Det är också en pinsam uppgift att be gudstjänstbesökarna ge pengar till ens egen lön – något som präster i Svenska kyrkan slipper göra.
3) Får ofta statligt stöd... Gäller som sagt numera också de flesta frikyrkor, där ytterst få är medvetna om farorna – de praktiska och de andliga. Genom förföljelse lyckas fienden sällan förstöra församlingar, men ofta genom kompromisser med myndigheterna och genom beröm från desamma. - De statliga reglerna och föreskrifterna måste iakttas noga.
H U S F Ö R S A M L I N G
1) Samlas i ett hem. Men är kanske ändå vid större samlingar tvungen att hyra lokal. - Inga resurser behövs för underhåll av lokal.
2) Leds av en ledare eller företrädesvis en ledargrupp. Båda är oavlönade. Som ifall de är ansvarskännande på sikt kan bli utbrända. Ingen finns tillgänglig på kontorstid när mycket av arbetet måste utföras och när människor vill kunna nå ledaren / ledargruppen. - Inga resurser behövs för att avlöna någon. Mycket större möjligheter att stödja evangelisering.
3) Kommer ej i fråga, eftersom husförsamlingen är informell. - Kan styra och ställa enligt egen övertygelse. Vincent Sten kontorist & utlandssvensk"


Inlägget följs av många kommentarer. Flera kommentarer påpekar vikten av informella husförsamlingar i tider av förföljelse, där husförsamlingarna har större möjlighet att överleva.

Jag kan se en stor fara med den traditionella församlingen, i tider av ekonomisk tillbakagång. Fokus blir ofta att få ekonomin att gå ihop och täcka de åtaganden församlingen tagit på sig i form av lokalkostnader och löner. Många samfund har dessutom en stor och ekonomiskt betungande "överbyggnad" i form av central administration och ledningsfunktioner. Då fokus blir på ekonomin, missar församlingen sitt egentliga uppdrag att vinna människor för Gud. Husförsamlingstanken är befriande, med fokus på människor mer än på ekonomi och strukturer. Men jag tror ändå att vi behöver någon form av överbyggnad (typ: apostlamötet i Jerusalem) för att i någon mån skydda oss från att sekter uppstår genom starka lokala personligheter.

Välkommen med dina synpunkter, antingen på Mxp eller direkt här på rupeba.se

peppebaron

11 okt. 2008

Humanisterna och demokrati

I torsdagskväll var det debatt om kristendom och ateism i Elimkyrkan. Se rapporten från debatten med rubriken Christer Sturmark: "Om alla kristna vore soom KG Hammar så skulle humanisterna inte behövas".
Jag skulle vilja kommentera ett par saker ytterligare, förutom det jag kommenterade i rapporten.

Frågan om rektorstillsättningen vid Lunds universitet diskuterades under kvällen. Se tidigare inlägg i frågan: Kristofobin under vetenskapens täckmantel - Vad är det som händer inom akademien i Lund?

Christer Sturmark sa, med anledning av Per Erikssons utnämning till rektor vid Lunds universitet: "Per Eriksson, har ju varit pingstvän, men vi vet ju inte om han delar de värderingarna i dag. Men om han är kreationist (=tror att Gud skapade världen) så är han klart olämplig som rektor" (Jag tror att jag citerar Sturmark någorlunda ordagrant). Det betyder alltså att man måste dela humanisternas vetenskapssyn för att vara kvalificerad till rektorstjänst vid en svensk högskola, och det diskvalificerar en lång rad vetenskapsmän världen över att komma i fråga.

Sturmark sa vidare att "Förutsättningen för demokrati är ett sekulärt samhälle. det vill säga att man bara kan tro på det som är värt att hålla för sant. Den politiska debatten får inte bygga på religiösa övertygelser."

Jag kan till stora delar hålla med i vad Sturmark säger här. Vi har alla sett vilka förödande konsekvenser det har fått i totalitära stater som styrs efter speciella religiösa skrifter. Men om man ser till situationen i Sverige så är det till stor del frikyrkorna och de övriga folkrörelserna som gått i bräschen för demokratins utveckling.
Sturmarkcitatet ovan gör mig ändå lite bekymrad. För demokrati betyder väl ändå att det får bli som de flesta vill att det ska bli. Men om det som de flesta vill bygger på argument som Sturmark inte tycker är värda "att hålla för sant", så gills inte deras åsikter, enligt Sturmark.
Demokrati definieras enligt Wikwpedia på följande sätt:

"Demokrati (från grekiskans demos, folket, och kratein, styrelse) har bokstavligen den ungefärliga betydelsen "folkstyre". Begreppet ses idag ofta förenklat som synonymt med ett styrelseskick med allmänna och fria val av representanter för folket, som idag råder i de flesta stater i världen. Den moderna demokratin utvecklades dock som en serie fri- och rättigheter, de demokratiska fri- och rättigheterna.
Bland annat frågan om vem folket omfattar, har givit upphov till många olika tolkningar. Såväl i
det antika Grekland som i moderna styrelseformer har vissa personer uteslutits som okvalificerade. De personer som var kvalificerade att betecknas som folket (och alltså tilläts ha ett politiskt inflytande) var de som var fria manliga medborgare, inom den klassiska definitionen; inte medborgare av en nationalstat utan av en stadsstat, exempelvis Athen, Sparta eller Rom. Idag utesluts personer från att rösta i olika länder beroende på till exempel ålder, utvecklingsstörning, brottslighet och annat."

Citatet säger att demokrati är folkstyre, men att vem folket är har definierats olika i olika tider och kulturer. Blir inte Sturmarks tolkning då att politiker som grundar sin övertygelse och sina argument på sin kristna tro inte borde ha rätt att uttala sig i den demokratiska processen? Här tycker jag att humanisterna stora ord om demokratins värden faller platt till marken.
peppebaron

10 okt. 2008

Kyrkan och vigselrätten

Foto: Noah Good

Vi har under veckan skrivit två gånger på rupeba.se om den pågåedne striden om förslagen till en ny äktenskapslagstiftning.

Den 7/10 hade vi ett inlägg som fokuserade på den språkliga striden mer än den innehållsmässiga:"Det verkar som om mycket av debatten handlar om ord och inte innehåll. Stridsfrågan ser ut att vara om man ska benämna det som är olika med samma namn eller inte och inte så mycket om det juridiska innehållet.
Ordet äktenskap har i det svenska språket och samhället hittills normalt varit beteckning på en relation mellan en man och en kvinna som lovar varandra livslång trohet. Nu ser det ut som om kraven är att även andra relationer ska få heta samma sak.
Blir inte det mycket samma sak som om kvinnor krävde att få heta män? Det kan ju upplevas som diskriminerande av någon att endast en utvald del av Sveriges befolkning ska få heta man. Ska några få heta man, så ska väl i rättvisans namn alla få heta man."

Den 8/10 hade vi ett inlägg med rubriken "Kyrkorna på väg att lämna ifrån sig vigselrätten":
"Det verkar som om allt fler kyrkliga ledare förespråkar att kyrkorna ska avsäga sig vigselrätten. Under remissbehandlingen av lagförslaget om könsneutrala äktenskap var alla kyrkor eniga att äktenskapet skulle reserveras för förbundet mellan en man och en kvinna.
Då det nu trots allt ser ut som om det kommer att bli en ny lag som bejakar könsneutrala äktenskap verkar det som om kyrkorna inte vill komma i den situationen att lagstiftarna ska reglera hur kyrkorna ska hantera sin vigselrätt. "


Dagen skriver nu (9/10) om att "Flera samfund är redo att avsäga sig vigselrätten": Göran Zettergren, missionsföreståndare för Svenska Missionskyrkan säger: "Vår syn är klar när det gäller äktenskap. Och har staten en annan syn så ska vi inte utföra statens handlingar." Anders Bengtsson missionsföreståndare för Svenska Alliansmissionen säger att: "Svenska alliansmissionen har ännu inte tagit ställning kring hur man förhåller sig till ett eventuellt avskaffande.-Vi väntar och ser vad det blir för lagförslag, så får vi se sen, säger. Det som är avgörande för mig är om det blir något tvång med i det hela. Ålägger staten oss som kyrka regler för vigselrätten, så tycker jag att vi omedelbart bör avsäga oss den. Men detta vet vi ju inte än."

I en annan artikel rapporterar Dagen från en EFK-konferens där frågan diskuterades: "Evangeliska Frikyrkan diskuterade förhållandet till staten." Där citeras Tuve Skånberg: "Det finns en skapelseordning som vi som kyrka bör följa och stå för. Om vi blir nedröstade av samhället så får vi anpassa oss till det, även om det inte är idealet. Men vi ska stå för sanningen."

I sin ledare skriver Dagen: "Äktenskap mer än juridik. Civilrättslig ordning kring samlevnad vinner gehör i både kyrkorna och från politiskt liberalt håll."

Inom katolska kyrkan, där man ser äktenskapet som et sakrament, blir det ju ändå orimligare att tänka sig att den politiska makten ska diktera innehållet i kyrkans sakrament. Den katolske bloggaren Bengts Blogg skriver:
Erwin Bishofberger SJ, katolsk präst och professor emeritus i medicinsk etik vid Karolinska institutet skriver i sista numret av Katolskt Magasin (nr 10 2008) om äktenskapet som sakrament: Enligt katolsk teologi och kyrkans tradition är äktenskapet ett sakrament. Det är ett synligt tecken genom vilket Jesus Kristus meddelar Guds nåd. Detta sakrament ingår i den kristna trons kärna: När två människor väljer att dela livet med varandra och genom sin kärleksfulla förening kan skapa nytt liv, så aktualiserar det Inkarnationen, Guds människoblivande. Inkarnationen är ett synligt uttryck i skapelsen och historien av Guds eget väsen, Guds treeniga liv uppenbarat genom Jesus Kristus. Den gudomliga gnistan tänds i makarnas intima relation och deras delaktighet i Guds skaparkraft. Det innebär att makarnas av nåden burna samverkan med Gud genom sina barn bidrar till det gudomliga människoblivandets kontinuitet. Bishofbergers skriver:
"Det säger sig självt att en statlig utredning måste ha problem med att äktenskapet betraktas som ett synligt tecken på Guds helande närvaro. Utifrån en sekulär människosyn är det inte lätt att fatta att äktenskapet skulle vara en av de främsta manifestationerna för Inkarnationen....Den Katolska kyrkan varken vill eller kan tvinga sin syn och sin övertygelse på statlig lagstiftning. Men hon kan på goda grunder inbjuda till eftertanke även om hennes budskap genljuder som en ropandes röst i öknen."


Resonnemangen väcker många frågor:
1/Ska kyrkan ägna sig åt myndighetsutövning åt en sekulär stat?
2/Ska staten genom politiska beslut bestämma innehållet i kyrkans tro och liv?
3/Vore det inte bättre om staten får bestämma sina gränser och kyrkan fick bestämma sina?
4/Ska den rätta betydelsen av svenska ord bestämmas av Riksdagen? (Som är på väg att genom lagstiftning ändra innehållet i begreppet äktenskap)
5/Vore det inte renhårigare av kyrkan att avsäga sig sin vigselrätt före eventuella beslut av Riksdagen?
6/Är det överhuvudtaget möjligt att kyrkorna i Sverige skulle kunna bli överens om hur man ska hantera vigselrätten?

peppebaron

Kan man sjunga lovsång då grunden för livet vacklar?

Temat för söndagen (12/10-08) är lovsång. Man kan ju tycka att det är lite dålig timing att tala om lovsång då dagens tidningsrubriker handlar om att tusentals anställda på Volvo varslas om uppsägning, börserna världen över befinner sig i "fritt fall", många människor blir ruinerade och måste lämna sina hus.

I söndagens psaltarpsalm står det "Allt är jubel och sång." (Ps 65:14). Då vi ser på livet runt omkring oss, mitt ibland oss och inom oss finns det mycket som pekar i en helt annan riktning än lovsång.

Men lovsång är något som inte är beroende av mina omständigheter, utan har sitt fäste någonstans utanför mig och mina omständigheter.

Min gamla mamma hittade alltid något att tacka för. Först tackade hon Gud för att hon kunde gå och handla själv. Då hon inte längre kunde göra det, tackade hon för att hon kunde gå och handla med sin rullator. Då hon inte längre kunde göra det, tackade hon för att det fanns människor som gick och handlade åt henne. Hon tackade Gud för att hon inte hade ont. Och då hon senare fick ont, tackade hon Gud för att hon inte hade mer ont. Nu är hon hemma hos Herren och håller säkert på samma sak som hon höll på med hela livet här nere på jorden: sjunga lovsång till Gud.

Jag förringar inte smärtan. Jag förringar inte hopplösheten som kommer över oss då vi får varsel om uppsägning tillsammans med tusentals andra som ska konkurrera om de lediga jobb som nästan inte finns längre. Jag förringar inte den bottenlösa förtvivlan då någon måste lämna sitt hus och hem för att det inte finns pengar så det räcker att betala amorteringarna med.

Men då hela grunden för min tillvaro vacklar är det viktigt att kunna fästa sin uppmärksamhet på något som inte vacklar. Även om det ser ut som om mycket omkring oss och i våra liv håller på att gå sönder, får vi fokusera på Gud som är densamme i dag, i går och i framtiden. Lovsång är en överlevnadsstrategi. Det är nödvändigt för vår mentala hälsa att kunna lyfta blicken från vårt mörker till honom som bara är ljus. Vi har behov för att "vila" våra tankar hos Gud. Jesus säger att vi får komma till honom då vi har tunga bördor att bära. Han vill ge oss vila för vår själ. (Matt 11:28-29)

Jesus upplevde en sina mörkaste stunder i livet under den sista måltiden med lärjungarna. Han visste att en av hans egna hade förrått honom. Efter måltiden skulle de gå ut till Getsemane där Jesus skulle gripas och senare torteras och avrättas. Jesus visste allt detta. Berättelsen om måltiden avslutas med orden "När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget"(Matt 26:30). Man kunde kanske tycka att det fanns dagar som varit lämpligare att sjunga lovsånger än just före lidandet och döden. Men nej, det fanns ingen lämpligare dag.

De flesta lärjungarna fick senare följa sin mästare i martyrdöden. Det berättas i Apostlagärningarna kap.12 om då Paulus och Silas blev pryglade och sedan kastade i fängelse. Man kan kanske förvänta att de beklagade sig för varandra, talade om hur ont de hade och hur det kunde sluta så illa, det som hade börjat så bra. Men det verkar som om dom glömde bort att de skulle beklaga sig. I stället står det:

"Vid midnatt höll Paulus och Silas bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna hörde på. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla"

Det finns kraft i lovsången. Jag kan tänka mig att vi kan uppleva det på samma sätt. Vi kan vara fångade av vår oro och fruktan för vad som skall komma. Känslan kan vara så stark att den lamslår oss och slår oss i bojor. Lovsången kan öppna nya perspektiv. I lovsången kan vi få uppleva att fängelset som håller våra tankar och vårt känsloliv fångna skakas i sin grundvalar och att kedjorna som håller oss fast faller av.

Vi kanske inte alltid kan få uppleva att lovsången, som med Paulus och Silas, tar bort problemen och förändrar situationen. Men lovsången förändrar kanske oss så att vi på ett bättre sätt kan möta situationen.

Då verkligheten börjar vackla runt omkring oss och allt börjar gå fel väg - då är det dags att börja sjunga lovsånger. För Gud är alltid värd vår lovsång, oavsett hur jag upplever mig själv och mitt liv.

Eller som dom sjöng i den gamla sången som beskriver besvärliga tider. I refrängen kommer återkommer man ständigt till lovsången:
"När världsriken vacklar och störtar i grus och allt mot förgängelse går.
O, då är det gott att ha grundat sitt hus på klippan som evigt består.
Jesus minfräslningsklippa
saliga verklighet
I skiftande öden, i livet, i döden
är han min rättfärdighet"
(Frälsningsarméns sångbok 586)

peppbaron

9 okt. 2008

Jesus till Wall Street

Ekonomitidningen realtid.se skriver:

Med krisen kommer tron och bönemötena.
Med krisen kommer tron till Wall Street. Foto: Richard Drew
I samband med finanskrisen har kristna bönemöten hållits på Wall Street, uppger Christianity Today. Biskop Roderick Caesar i New York som har flera medlemmar från Wall Street, säger till tidningen att kyrkan måste vara närvarande nu. På JP Morgan, Citigroup, Morgan Stanley och Merrill Lynch har personalen hållit bönemöten och i flera av New Yorks kyrkor har krisen berörts från predikstolen. Denna vädjan till ovan påminner om den andlighet som drog över landet efter den 11 september för sju år sedan. – Gud kan använda den här situationen på samma sätt som han använde en liknande situation på Wall Street år 1857. Han kan skapa väckelse och ge människor en förnyad förståelse för vårt beroende av hans nåd och kärlek, säger Mac Pier som företräder New York Leadership Center.

Frälsningsarmén i Oslo satsar på "Gatehospital"

Den norksa dagstidningen Vårt Land rapporterar att Frälsningsarmén i Oslo satsat på ett "Gatehospital", sjukvård för de hemlösa och gatans folk. Vårt Land skriver: "Her, på Frelsesarmeens gatehospital i Oslo, bor noen av Norges tyngste rusmisbrukere i håp om å komme seg vekk fra rusen, for godt."

7 okt. 2008

Påven: Finanskrisen visar att pengar är en illusion

Pave Benedikt XVI advarer mot å bygge sitt hus på sandgrunn.

DagenMagazinet skriver: "Paven mener finanskrisen viser hvor viktig det er å bygge livet sitt på andre verdier enn de materielle."