6 dec. 2008

Enhet under påven?

Björn Horst uttrycker i sin blogg förvåning över Livets Ords omsvängning i förhållande till katolicismen:
"Vad är det som händer? Vad är det som är den egentliga orsaken till denna helomvändning från Ulf Ekmans och Trosrörelsens sida och varför det så tyst i de egna leden? Varför är det så tyst från det frikyrkliga Sverige då man tycker att denna oroande fråga borde ligga högt på agendan?
Jag personligen finner det otroligt märkligt att Livets Ord som tidigare talade om kyrkliga institutioner som stela, livlösa och fientliga till fungerade nådegåvor, nu vill vara en del av detta ”stela” etablissemang. Jag frågar mig vad de egentliga motiven är till denna, nästan ivriga, helomvändning. Jag om någon skulle bli otrolig glad om jag kunde få en gjuten och befriande förklaring. Det tror jag hela frikyrkosverige skulle bli också"

Kommnetar:
Ja, det är verkligen en svårtolkad utveckling vi står inför. Men omsvängningen till en mer positiv inställning till den katolska kyrkan är inte ett Livets Ord-fenomen. Samma sak händer i stora delar av den karismatiska rörelsen.

Även Sten-Gunnar Hedin har gått in i ett nära samarbete med katolska kyrkan. Han har skrivit böcker tillsammans med den katolske biskopen i Sverige. Under stora delar av 1900-talet såg man inom pingströrelsen i Sverige på katolska kyrka som "den stora skökan" i Uppenbarelsebokens profetior.

Stefan Swärd, ordförande i EFK, skriver om Ulf Ekmans och Sten-Gunnar Hedins nya färdriktning i sin blogg.
http://www.stefansward.se/2008/12/06/vad-tycker-jag-om-katolska-kyrkan/

Det finns i svensk frikyrklighet två olika hållningar mot den katolska kyrkan. Förutom den positiva inställningen som bl.a. Ulf och Sten-Gunnar företräder finns det en rörelse som starkt tar avstånd och varnar för den katolska kyrkan (alltså inte mot katoliker utan om den katolska kyrkan som institution).

Det har, den sensaste tiden, skrivits ett antal nya böcker som varnar för ett närmande till den katolska kyrkan.Till exempel Evangelium enligt Rom
och Enhet under påven?

Bloggen Aletheia förespråkar återkommande den mer kritiska hållningen mot katolska kyrkan.
http://aletheia.se/2008/12/03/ulf-ekmans-enhetsstravanden-splittrar-i-jonkoping/

Det finns alltså två olika strömningar just nu. Den som säger att vi ska återvända till "moderkyrkan" (en hållning som naturligtvis stark understöds av den katolska kyrkan) och en annan strömning som starkt varnar för den institutionaliserade katolska kyrkan.
Men Björns fråga är definitivt motiverad. Varför sker detta och varför sker detta just nu?

peppebaron
www.rupeba.se/

1 kommentar:

Anonym sa...

Avgudadyrkan av organisationer, positioner, teologier och religiösa uppfattningar har varit och är den största anledningen till stagnation genom hela frikyrkohistorien.

Lewi Pethrus skev på 60-talet att pingströrelsen avgudade sina organisationer lika friskt som katolikerna avgudar Maria. Han kallade för "församlingskult"

Wachman Nee menar sig inte kunna finna något bibliskt bevis för att den första kristna församlingen hade en pastor, egen kyrkolokal eller att man samlades i större skaror än at ALLA kunde delta (enligt 1 Kor 14:26).

Jag personligen har en levande tro på Jesus som både min Frälsare och Herre. Just p.g.a. detta har jag känt mig tvungen att lämna all "kristet" avguderi av organisationer och personer. Idag tillhör jag ingenting annat än just Jesus och jag upplever det som om jag blir andligt friskare och mer klarsynt ju längre bort jag kommer från allt kristet föreninjgsliv.

Med detta inte sagt att jag avskärmar mig från mina trossyskon. Jag avskärmar mig från avgudri, inte från människor. Jag hälsar på alla och bjuder in alla kristna på orten till tältmöten och husmöten. Jag är oerhört publik och transparant med allt jag gör.

Trots detta blir jag både felciterad och kallad sektledare av andra kristna. Det beror på att jag inte tillhör någon "lokalförsamling".... som man kallar sin organisationer för.

Man tror ju generellt i kristenheten att de föreningar man driver är vägen till både frälsning och helgelse. Utan bibliskt stöd avgudar man alltså sina egna händers verk och glömmer
- ja, i alla fall förminskar - därigenom Jesu betydelse.

Om nu avgudadyrkan av mänsliga positioner och organisationer har pågått i kristna led sedan 300 e.Kr. kan man väl inte säga att avgudadyrkan av Maria - tillsammans med katolikerna - innebär någon större skillnad, är någon större nyhet, eller är mer allarmerande än övrig avgudadyrkan?

Kenneth Boork