Nordic Choice Hotels

31 mars 2009

Girighetskulturens dilemma

På Claphamsintitutets hemsida skriver tre Fellows vid institutet om girighetens kultur som breder ut sig och som vi alla får bära konsekvenserna av på olika sätt då världsekonomin plötsligt brakar ihop.

Det är lätt att bli fartblind vid styrelseborden där storleken på bonusar och extrautbetalningar accelerar. Till och med folkrörelserepresentanterna tappar fotfästet och rycks med.

Artikelförfattarna skriver att ett annat tänkesätt måste till. Man måste byta ut den kortsiktiga egennyttan och vinstmaximeringen mot ett tänkesätt som ser till allas bästa.

Här följer ett utdrag ur artikeln. Du kan läsa den i sin helhet här eller i Dagen.

"Den moderna girighetskulturen har med rätta upprört många i västvärlden. Den skära egoismen uppenbaras på ett sätt som förskräcker; inte bara i USA, där vi har Enronskandalen och mångmiljardförskingraren Bernard Madoff i färskt minne och där vi på ett mycket påtagligt sätt sett hur en stor mängd människor drabbats ekonomiskt, socialt och själsligt. Besparingar, investeringar och pensioner har gått om intet, och med dessa den framtida tryggheten för alltför många. I Sverige har chefer utnyttjat sina positioner till att renovera sina privata lägenheter, fått ta del av gynnsamma ”fallskärmar” när de inte klarat av sina uppgifter eller fått ta del av bonusar, som normala inkomsttagare hissnar över.

Tanken går till ett par av västerlandets stora tänkare: Augustinus och Paulus. De skulle förmodligen ha närmat sig det nygamla girighetsproblemet med en enkel fråga: Vilken kärlek är det som är drivraften i styrelseledamöternas excesser och ”bonuschefernas” agerande? Det vill säga, vad är det som har högsta prioritet? Det tycks inte vara den till de anställda, i vart fall inte kärleken till dem som tillhör kategorierna under den högsta ledningen i organisationen eller företaget, vare sig statliga eller privata bolag. Inte heller tycks kärleken riktas mot de många spararna med små aktieinnehav. Eller mer allmänt mot den gamla bibliska tanken om ”att dela varandra bördor”. Augustinus och Paulus hade förmodligen varit skoningslösa i sin kritik, för den hade nämligen riktats mot roten av problemet: den missriktade kärleken – av Augustinus kallad cupiditas, den som endast skapar tillfällig och hastigt övergående tillfredställelse och som aldrig nöjer sig. På den vägen förskingras inte bara pengar utan även själen. Rättfärdigheten offras på självhävdelsens altare. Kärleken, den högsta prioriteten, förvrängs. ”Kärleken till pengar är roten till allt ont”, hävdar Paulus. Företagets, aktieinnehavarnas eller medmänniskans bästa skyms och självhävdelsen och girigheten tar sakta men säkert över som en central drivkraft i agerandet: kärleken till ”pengar”. Om girigheten upptäcks pekar man gärna ut någon annan som ansvarig, eller något annat. Var det bara ett missförstånd? Agerande är uråldrigt och ständigt återkommande.

Lösningen, för att tala med Augustinus, är caritas, en rättvänd kärlek: en kärlek som skiljer mellan det bestående och det övergående, som är balsam för själen och inte splittrar densamma, där högsta prioritet har något annat i centrum än jag själv. Om denna senare typ av kärlek är chefens drivkraft kan han eller hon bli ett föredöme, inte en symbol för girighet. Företagets bästa kan bli viktigare än hur mycket jag som chef kan få ut vid sidan om det jag kanske redan får genom en mycket fördelaktig inkomst. Förtroendekapitalet för chefen kan förökas, även i ekonomiska kristider, och företagsandan få en så pass positiv grund att alla inblandade finner det meningsfullt ”bära varandras bördor”.

Den rådande girighetskulturens dilemma är att den är närsynt och driver självcentrering. Den är i roten präglad av cupiditas. Om vi vill se en förändring eller ett kulturskifte i företagsledningsstrategi, så börjar den till syvende og sist med individen – chef eller inte chef – och frågan om individens drivkraft. Med Augustinus kan vi konstatera att det hälsosamma alternativet stavas caritas."

Kjell O. Lejon, professor i religionsvetenskap,
Süleyman Wannes, chorepiskopos i Syrisk-ortodoxa kyrkan
Anders Sjöberg, missionsföreståndare EFS, fd. högskolelektor i Nya Testamentets exegetik

Konferens om att försvara tron

(Panelsamtal under konferensen om apologetik. Foto: Jacob Rudolfsson)
Världen i dag skriver:
"Den senaste tidens angrepp på och förvrängningar av den kristna tron gör att kyrkor behöver tränas i apologetik. Det slogs fast under helgens konferens i Stockholm om försvaret av den kristna tron.Ett drygt 70-tal besökare drog Apologetisk konferens på fredagen och lördagen.

Konferensen inleddes med ett föredrag av Credoakademins direktor och Svenska Evangeliska Alliansens (SEA) generalsekreterare Stefan Gustavsson, som handlade om Jonas Gardells nyutgivna bok ”Om Jesus”. Förutom att Gardells källanvändning var godtycklig kunde Stefan Gustavsson konstatera att det vimlade av felaktigheter i boken. Jonas Gardells agenda var tydlig, menade han.
– Han predikar universalism. Frälsningen blir därmed onödig, förklarade Stefan Gustavsson."

Läs också i Dagen: Nytt apologetiskt nätverk bildat
"Apologetiken - det intellektuella försvaret för kristen tro - har under den gånga helgen ägnats ett intensivt intresse. En apologetisk konferens i Betlehemskyrkan i Stockholm anordnades av Credoakademin.

Syftet med konferensen var förutom att väcka intresse för apologetik, också att bilda ett apologetiskt nätverk. Seminarier, föredrag och ett avslutande panelsamtal kring hur man i dag kan kommunicera kristen tro. Ett sjuttiotal deltagare kom. Det apologetiska nätverket som bildades på lördagen tog namnet Apologia efter det grekiska ord som betyder "försvar.
"

30 mars 2009

Manifestation nu på onsdag när riksdagen fattar beslut i äktenskapsfrågan!

Från Svenska Evangeliska Alliansens Nyhetsbrev:
På onsdag den 1 april fattar riksdagen beslut i frågan om könsneutrala äktenskap. Och tyvärr är det inget aprilskämt. SEA och Bevara Äktenskapet kommer att finnas på plats för att visa våra folkvalda att de borde ha valt en annan väg, men även för att visa på en väg framåt. Vi börjar dagen vid 08.30 genom att dela ut flygblad till riksdagsledamöterna när de går in i Riksdagen. Debatten börjar sedan klockan 09.00 och där finns det möjlighet att sitta med på åhörarläktaren. Klockan 13.00 är det sedan en manifestation på Mynttorget under ledning av Siewert Öholm.

Programmet för dagen ser ut som följer:
08.30 Flygbladsutdelning utanför riksdagen
09.00 Riksdagsdebatt
13.00 Manifestation på Mynttorget under ledning av Siewert Öholm med flera riksdagsledamöter som stöder äktenskapet mellan man och kvinna.

Vi behöver veta hur många som beräknas komma, så anmäl Dig genom att mejla till info@sea.nuLåt oss tillsammans manifestera det stora folkliga stödet för att bevara äktenskapet mellan man och kvinna.

Bjud med vänner och bekanta!

Kyrkan är öppen för alla - men inte för alla budskap. Missionskyrkan hyr inte ut till RFSL

Alingsås Tidning skriver:
"RFSL:s syn på sexualiteten är anledningen till att kommunen inte fick hyra lokaler i missionskyrkan för HBT-information av RFSL till Gullhögskolans elever.
– De står för en väldigt fri sexualitet, som jag ställer mig frågande till, säger Peter Andersson, pastor i missionsförsamlingen som tog beslutet att säga nej.
Peter Andersson menar att alla människor är välkomna till missionskyrkan, även HBT-personer. Men man vill inte att RFSL ska få ha föreläsningar i kyrkan. Det är deras syn på sexualiteten man inte vill förknippas med. Enligt Peter Andersson finns det en risk med att upplåta kyrkans lokaler till RFSL. Det kan missuppfattas, så att folk tror att missionskyrkan delar – och står bakom – deras budskap.
"

Några kommentarer till artikeln i Alingsås Tidning:
"Frihet att säga nej
Om en israelvänlig förening som vill verka för att goda relationer mellan Sverige och Israel skulle tillfråga någon av Vänsterns lokalavdelningar om att få hyra deras lokal, så skulle svaret sannolikt bli nej. Motiveringen skulle förmodligen låta ungefär som Missionskyrkans i detta fall, era värderingar överensstämmer inte med våra. Ingen av oss skulle reagera på det. Men nu handlar det om HBT frågor och då slutar en del att tänka rationellt. Men principen måste ändå vara den, att en fastighetsägare måste vara fri att säga nej till en hyresgäst, om han tycker att verksamheten strider mot de egna värderingarna. "

"Äntligen någon som vågar!
Tack Peter Andersson och Vårgårda missionsförsamling för att ni vågar stå för er åsikt. Givetvis måste en enskild församling eller förening få bestämma vem som får hyra lokalerna och när det är någon som inte står för det församlingen står för, är ett nej givetvis okej! Bra förtydligande också om er människorsyn. "

Peter Andersson i intervju i SR: ”Ställer inte upp på deras budskap”

Läs också Dagen: Missionsförsamling stoppar RFSL i kyrkan

FN:s omänskliga felaktigheter

Mats Tunehag skriver på ledarsidan i Världen i dag:
"FN:s deklaration om mänskliga rättigheter vilar på en judisk-kristen grund. De muslimska länderna har förkastat den i praktiken och antagit den så kallade Kairo-deklarationen. Utifrån ett humanitärt perspektiv består Kairo-deklarationen av omänskliga felaktigheter. Den utgår från Koranen och sharia, och ger inget utrymme för yttrande- eller religionsfrihet. Man hävdar också att den står över nationella lagar och ska tillämpas på muslimer i alla länder, även i Sverige.

FN:s råd för mänskliga rättigheter borde byta namn till FN:s råd för omänskliga felaktigheter. I förra veckan antog man – igen – en resolution som förbjuder kritik av islam. Den Islamska konferensen (56 muslimska länder) använder FN för att driva fram hädelselagar. Även där inte lag finns straffas konvertiter och kristna i praktiken. Det gäller inte bara i Pakistan, Saudiarabien, Iran och Egypten utan muslimer tar sig även rätten att hota, förfölja och döda människor även i västliga demokratier.

Den som vet något om statsunderstödd media i Mellanöstern vet mycket väl att judar fortfarande porträtteras som jävlar, grisar, apor och kannibaler – varje vecka! Gammel-nazister och nynazister och mycken media i arabvärlden kör med samma stereotyper och uppmanar till våld mot judar. Detta är uppvigling. Det är något helt annat än att ifrågasätta eller kritisera en religion.

Men en del muslimer känner sig kränkta av teckningar på Muhammed, men anser det som en självklar rättighet – och icke-kränkande – att attackera ambassader, bränna kyrkor, avrätta de som lämnar islam, stena kvinnor som blivit våldtagna, mörda filmproducenter man ogillar, kallblodigt mörda präster och missionärer bara för att de finns i muslimska länder. Vi har uppenbarligen olika måttstockar på vad som är kränkande. För övrigt anser jag att FN:s råd för omänskliga felaktigheter bör läggas ned."

29 mars 2009

Ideologin får stå tillbaka

I tider av ekonomisk kris, nedskärningar, nedgång och omorganisationer är det lätt för idéburna organisationer att tappa bort idén i sin strävan att överleva.

Hemmets Vän skriver om Socialdemokratin
"Nu börjar socialdemokraterna få det hett under fötterna. Med dalande opinionssiffror försöker s-toppen att komma igen. Men tyvärr är budskapet ännu tunnare än på Perssons tid. Konstruktiva förslag tycks obefintliga. Mönstret har blivit så, att oavsett vad som sker i Sverige ska en s-politiker stiga fram i Aktuellt eller Rapport med negativa kommentarer och klander för den sittande regeringen.
För att vinna valet skyrs inga medel. Ideologin får stå tillbaka."

Samma risk finns för Kristdemokraterna och alla andra politiska partier.

Samma risk finns även för frikyrkorna i tider av tillbakagång och ekonomisk kris. Nästan alla frikyrkor har tvingats till drastiska nedskärningar.

I varje idéburen organisation måste man utgå från idén, ideologin elller teologin. Om man inte gör det är man inte längre idéburen utan bärs i stället av ambitionen att överleva eller någon annan ambition.

Sven Nygren har formulerat tre viktiga frågor som ständigt måste ställas i idéburna organisationer. Och de måste ställas i rätt ordning.

1/ Är vi rätt i grunden?
Vem är vi? Vad är vi till för? Vad är vårt uppdrag på jorden?

Först då vi har svarat på den frågan kan vi ställa nästa fråga om vad vi ska ska göra för att fullgöra det som är vårt uppdrag, vår identitet.

2/ Gör vi rätt saker? Bidrar de saker vi gör till att vårt uppdrag förverkligas? Leder våra aktiviteter till att vi uppfyller våra mål?

Då vi har svarat på den frågan, om vi verkligen har rätt aktiviteter, verksamheter för att våra mål ska uppfyllas, kan vi ställa nästa fråga:

3/ Gör vi sakerna på bästa sätt? Då vi vet varför vi är till och vad vi ska göra för att få det till kan vi börja förfina det sätt på vilket vi gör de rätta sakerna.

Alltför ofta börjar vi med fråga tre. Vi försöker göra det vi redan gör bättre. Resultatet kan bli att vi blir världsmästare på att göra fel saker.

I all idéburen verksamhet måste det vara idén som styr. Inte pengar, medlemssiffror eller att försöka föras med i de olika opinionsvindarna.

Om en idéburen verksamhet har tappat bort sin idé, eller om idén har blivit urvattnad och otydlig, är den inte längre idéburen. Detta gäller för Socialdemokratin, Kristdemokratin, frikyrkorna och alla andra idéburna rörelser.

En tydlig idé kan väcka starkt motstånd. Men det är först då vi samlas omkring kärnidén som engagemanget kan komma.

Peter Baronowsky

Jonas Gardell i Norrmalmskyrkan

Stefan Swärd skriver i sin blogg om frikyrkan och Jonas Gardell:
"Jag håller nu på att läsa Jonas Gardells bok om Jesus. Gardell är en briljant och mångbegåvad artist, han kan dessutom skriva bra. Och det märks att han är mycket intresserad av Jesus. Samtidigt krockar hans Jesus-syn fullständigt med den Jesus som jag tror på. Gardell har uppenbarligen helt köpt den liberala teologin och klipper och klistrar i evangelieberättelserna som många teologer gör. Och jag som tror att Bibeln är Guds uppenbarade ord, Gud har uppenbarat sanningen för oss, och vi kan förstå den, och vi kan förstå Bibeln genom att studera den som helhet, och också hämta vägledning från hur man under kyrkans historia har förstått och tolkat Bibeln.

Gardell klipper och klistrar och slutsatsen är att vi egentligen inte vet så mycket om Jesus, och i ett äkta postmodernt manér kan vi välja och vraka, vilken Jesusbild vi vill tro på. Jag återkommer om Gardells bok. Men en slutsats är att den Jesus han förkunnar, är inte den Jesus som Katolska kyrkan förkunnar, eller som den lutherska kyrkan av tradition förkunnar, eller som vi i frikyrkorna har predikat.

För någon vecka sedan höll Jonas Gardell föredrag i Norrmalmskyrkan. Under applåder. Som djupt uppskattad gäst. Och som inte blev emotsagd, eller fick några kritiska frågor om sin Jesusbild. Och där boken nu ska användas i studiegrupper i församlingen, för att lära sig mer om Jesus.

Jag undrar vad min morfar skulle tycka om detta. Skulle medlemmarna i Tabernaklet och Betel applådera Gardell? Eller har Jesus förändrats sedan 1890?

Eller kan man tro vad som helst och tolka Jesus hur som helst och kalla sig baptistförsamling nu för tiden?

Det vore en annan sak om Norrmalmskyrkan bjöd in Gardell till debatt eller till utfrågning - det skulle jag inte ha synpunkter på, det skulle även jag kunna göra själv. Men att vara föredragshållaren som utmejslar Jesusstudierna i församlingen.

Det jag kan konstatera är att det var mycket mer folk i Betel och Tabernaklet på morfars tid, än vad det är idag. Den liberala teologins Jesus tycks inte locka några stora anhängarskaror.
Gardells Jesus är inte min Jesus. Och jag är totalt övertygad om att min morfars församlingar håller med - då.

Och jag undrar också, är det ingen som bryr sig, är det ingen som reflekterar över vart moderna frikyrkan är på väg. Jag har inte hört ett knyst om detta. Eller tycker alla som kallar sig för baptistförsamlingar att det är okey att Gardells Jesusbild får predikas rakt av?"

28 mars 2009

Att växa i nåd - Bloggpredikan

Under den gångna veckan har den dagliga bibelläsningen varit hämtad från andra Petrusbrevet. I kapitel tre läser vi:
"Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus" (2 Pet 3)

Det står att vi ska växa till på två områden: nåd och kunskap.

Växa till i kunskap
Att växa till i kunskap är ju något som händer hela tiden i livet. Men här handlar det inte om vilken kunskap som helst. Det handlar om att växa till i kunskap om Jesus. Det handlar om att lära känna honom mer och mer.

Livet som kristen är ett liv i gememskap med Jesus. Vi är kallade att leva i den gemenskapen (1 Kor 1:9). Det handlar om en daglig vandring.

I dag har jag varit gift med Rut i fyrtio år. Min kunskap om Rut har växt. Vi äter tillsammans, vi arbetar tillsammans, vi promenerar tillsammans, vi åker bil tillsammans. Under allt detta talar vi med varandra och får en växande kunskap om varandra.

Vår dagliga vandring med Jesus ska också ge oss en växande kunskap om Jesus. Man brukar säga att vi liknar dem vi umgås med. Och ju mer vi lär känna Jesus ju mer förvandlas vi till hans avbild (2 Kor 3:18).

Växa till i nåd
Hur växer man i nåd? Nåd innebär att man får något som man egentligen inte förtjänat. Att växa i nåd innebär då att bli mer och mer beroende av vad Gud kan göra genom mig än vad jag själv kan prestera.

En dag kanske du förstod att du ville bli frälst, född på nytt. Då tog du emot det Gud erbjöd dig. Frälsning av bara nåd. Inte på grund av din egen förtjänst.

Men sedan uppmanar Bibeln oss att fortsätta växa i nåd. Att ta emot mer och mer av det som jag inte förtjänar. Att lita mer och mer på vad Gud kan göra genom mig än vad jag kan prestera av egen förtjänst. Det är att växa i nåd.

Före pingstdagen hade lärjungarna försökt prestera så gott de förmådde. Men det hade slutat med att de alla övergav Jesus då han skulle gripas i Getsemane örtagård.

De hade nått en punkt där deras egen prestation inte kunde föra dem längre. Då kom den utlovade Helige Ande över dem. Inte på grund av deras egen förtjänst - utan av nåd. De började göra saker som de inte kunde göra själva - av bara nåd. Det var nådegåvor.

Att växa till i nåd är att bli mer och mer beroende av Guds kraft i mitt liv. Att lita mer och mer på att han kan göra det jag inte förmår - av bara nåd.

"Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus" (2 Pet 3)

Söndagen den 29 mars 2009

Söndagsmorgon betyder att det är dags för reflektion över vad det var som hände, vad är det som händer nu och vad kommer att hända.

Veckan som gick
Onsdag och torsdag hade Frälsningsarmén en ledarsamling i Örebro. Ämnet för samlingen var den förestående omorganisationen med medföljande nerdragningar. Förutom att antalet anställda kommer att minska innebär omorganisationen att divisionshögkvarteren ska tas bort och socialsektionen upphör och slås ihop med kårverksamheten i en ny sektion, programsektionen.

Många tog emot förändringarna med glädje och framtidshopp. Andra, som drabbas mer personligt av omorganisationen, hade naturligtvis svårare att dela den glädjen. För några innebär det att det arbete man hittills utfört inte längre finns med i organisationen. För några andra innebär det att de själva inte får plats i den nya organisationen.

Även om nerdragningar är nödvändiga i den nuvarande ekonomiska situationen är det naturligtvis oerhört smärtsamt på individnivå.

Detta är inte något som bara drabbar Frälsningsarmén. Pingströrelsen, Baptistsamfundet och Missionskyrkan har tidigare tvingats till drastiska personalnedskärningar.

Detta är inte något som bara drabbar kyrkorna. Hela samhället drabbas av den ekonomiska krisen. 10.000-tals svenskar har blivit arbetslösa, eller är på väg att bli arbetslösa, med stora personliga katastrofer som följd.

I dag
Nu kastar jag fort mellan ämnena. I dag firar Rut och jag rubinbröllopsdag. Jag ser att Rut berört det i dagens andakt. För säkerhets skull vill jag påpeka att gårdagens humorinslag (med folk som svimmar under bröllop) inte är hämtat från vår bröllopshögtid som genomfördes i Borgs kyrka utan några större incidenter.

Veckan som kommer
På onsdag fyller rupeba.se ett år. Det var den första april 2008 vi lanserade hemsidan. Mycket har hänt under året och du kan förvänta dig en del information om året som gått på onsdag.

Skriv gärna in din hälsning i gästboken om du vill vara med och gratulera ett-åringen.

Peter Baronowsky

27 mars 2009

rupeba.se - ett år!

För ett år sedan startade vi rupeba.se. Vi hade förstått att dagens opinionsbildning sker på nätet och vi vill vara med och vara en röst där dagens värderingar skapas.

rupeba.se vill vara en röst för klassisk väckelsekristendom som den definieras i Lausannedeklarationen.

Vi vill vara opinionsbildande genom det urval artiklar och bloggar som vi citerar och hänvisar till, samt genom egna inlägg-
Vi vill vara uppbyggande genom Dagens Andakt och dagliga kommentarer till bibelläsningsplanen.
Vi vill vara undervisande genom bibelskola på nätet, bloggpredikningar och andra inlägg.
Vi vill vara upplysande genom rapporter om vad som händer i den kristna sfären av samhället.

Under det gångna året har vi haft 94.197 besök på hemsidan.
Vi har producerat 365 dagliga andakter
Vi har publicerat över 1.000 artiklar

Den första januari öppnade vi en speciell sida på engelska. Sven Ljungholm översätter andakterna till engelska.
I dag öppnar vi en speciell sida på norska. Marianne Spor översätter andakterna till norska.
Gör gärna ett besök på den engelska och norska sidan. Artiklarna som publiceras där finns normalt inte på de svenska sidorna.

Skriv gärna en hälsning i gästboken eller som kommentar på detta inlägg.

Vi välkomnar gästbloggare. Har du något du vill ha sagt? Har du ett vittnesbörd som fler borde få del av? Är det något som du vill kommentera? Skicka ditt bidrag till info@rupeba.se.

Under året har vi haft en del fasta återkommande inslag:
Varje dag
-Dagens andakt
-Kortkommentar till dagens bibelläsning
-2-4 övriga inlägg: tidningsartiklar, andra bloggare, egna blogginlägg, rapporter
Varje torsdag
-Bibelskola på nätet
Varje lördag
-"Lördagsgodis" = humorinslag
Varje söndag
-Söndagsmorgon - krönika
-Gudstjänst eller bloggpredikan

Frågetecken för kyrkligt vin på mässa

Häller upp. Svenska kyrkans monter var välbesökt. Foto: Anna Hagnell. Kyrkans Tidning
Med bakgrund i en frikyrkosamfund med nykterhetslöfte är det svårt att förstå att kyrkan serverar alkohol för att dra uppmärksamheten till sin monter vid Turistmässan. Man brukar tala om att 10 procent av Sveriges befolkning har alkholproblem. Det borde väl även gälla 10 procent av besölkarna vid Svenska KLyrkans monter på mässan.

Kyrkans Tidning skriver om kyrkans alkoholservering på Turistmässan:
"I Svenska kyrkans monter serverades vin under turistmässans branschdagar. Inga problem, anser förre domprosten Bo Eek. Men Jan Skaug, lektor i marknadsföringsstrategi vid Göteborgs universitet, har invändningar.

– Vilket budskap vill man sända ut genom att bjuda på vin och vilken nytta ska det fylla?
Jag tycker att detta förefaller väldigt märkligt från Svenska kyrkans sida, säger han till Kyrkans Tidning.Turistmässan i Göteborg är en formlig folkfest för både allmänhet och bransch. I år lockade Nordens ledande resemässa 53 000 besökare till 1 900 utställare. En av dessa var Svenska kyrkan.Det var trångt när företag, kommuner och regioner visade upp sig, lockade med varma popcorn, snittar med lokalspecialiteter eller baristalatte med den rätta creman. Men när man kom till Svenska kyrkan var lockbetet ett helt annat.

– Vi vill få researrangörer och andra att tänka in Svenska kyrkan i sitt utbud, i exempelvis bussresor eller anknyta till pilgrimsvandringar. Många som kommer tycker att det är lite roligt att kyrkan bjuder på det här sättet. Det blir lite festligt över träffen med vin, menar Bo Eek.

"Vilka behov vill kyrkan väcka?"
Han framhåller att det bland de internationella utställarna i synnerhet inte är ovanligt med att bjuda på vin och att det handlar om att skapa festlig stämning, inte ett uttryck av populism.

Men just populism är vad Jan Skaug, lektor i marknadsföringsstrategi vid Göteborgs universitet, kopplar Svenska kyrkans vinutskänkning till.– Marknadsföringens första budskap är att väcka behov. Jag frågar mig vilka behov Svenska kyrkan vill väcka, genom att locka med vin när man ska tala om sitt innehåll, säger han."

Läs också i Dagen: Svenska kyrkan serverade alkohol på turistmässa
och Ekman och Hedin: Skapa alkoholfria zoner, pastorer
"Alkoholkonsumtionen är i dag ett gigantiskt samhällsproblem. Det går att vända trenden, och vi som pastorer och ledare har en plikt att gå först: avstå från alkohol och skapa alkoholfria zoner för de mest utsatta."

I girighetens kultur är alla förlorare

Hemmets vän skriver i finanskrisens spår:
"Vem vill inte ha lite mer att leva för? Inte många önskar en försämring. Men att ”mycket vill ha mer”, det vill säga att de som redan är välbeställda bara vill ha mer, har kommit att bli alltmer provocerande. Konstigt nog verkar de det berör inte inse hur märkligt det kan uppfattas förrän allt rullas upp i media. Så länge ingen ser eller vet, har det tydligen ingen större betydelse. Då kan man festa, välja och vraka.

Farten påverkar helt klart reaktionen. Nu hinner de inte längre med. Finansminister Anders Borg insåg först efteråt att regeringsbeslut om en friare hållning till bonusar för ledande tjänstemän var fel. Borg, som ofta gått med blåslampan mot girigheten, backar och ändrar sig. Bra. Skandia Livs ledning backade också. Den krisande banken SEB, däremot, försökte lura sina kunder och media genom att slopa alla bonusar till högsta ledningen och istället ge extremt generösa lönelyft. Detta samtidigt som SEB ville ha mer pengar av sina ägare genom en så kallad nyemission Hur det gick? Åt skogen naturligtvis. Det var bara att backa och ”göra en pudel”.

Allas ansvar
Finanskrisen har alltså med värderingar och förtroende att göra. Finansmarknaden återställs inte genom mera pengar till marknaden på marknadens villkor. Det sker heller inte genom fiktiva offer som återbetalda bonusar efter medias avslöjanden. Den återställs först då markandens aktörer handlar ansvarsfullt och på ett sådant sätt att alla parter vinner, inte bara ägare och verkställande ledning utan också anställda och kunder. Mellan dessa måste återigen förtroende byggas. Hur det skall gå till undrar många samtidigt som vi innerst inne vet det. Vi har alla anledning att ompröva vår hållning. Där girighetens kultur ges fritt spelrum förlorar människan kontakten med sig själv och sin nästa vare sig hon är politiker, direktör, fackpamp eller vanlig hederlig arbetare. Därför är en personlig självprövning, där viljan till ansvar är större än strävan efter pengar, makt och inflytande, den enda vägen framåt.

Hemmets Vän 26 mars 2009"

"En minut till och vi hade inte levt nu"

I Bohuslänningen berättar Gunilla Gniste om den dramatiska natten då deras hem brann ned. Artikeln återfinns även i Dagen:
"Gunilla Gniste berättar om branden som förändrat hennes familjs liv för alltid - och om allt stöd hon och maken Håkan har fått.

En minut till i elden och ingen hade överlevt. Det är Gunilla Gniste, vars hus eldhärjades i början av mars, övertygad om. - Jag är så glad att jag steg in i huset och drog ut min man, säger hon.

Så skört är livet, att det i ett enda nu kan kastas helt omkull.

Det som såg ut som starten på en helt vanlig vecka, vände totalt upp och ner på hela familjen Gnistes liv.
Klockan är fyra, morgonen den 3 mars. Alla sover i pastorsparets villa på Sigelhultsvägen när ett kvarglömt värmeljus fattar eld.
Den flammar upp och sprider sig blixtsnabbt."Det brinner!" ropar en av ungdomarna.
Allt går mycket fort. Gunilla Gniste flyger upp ur sängen och försöker väcka de andra.- Håkan är några sekunder efter. Han inser nog inte hur allvarligt det är och börjar klä på sig. Men han hinner bara ta på sig en socka, den andra blir kvar.
I det läget har elden tagit sig på hela övervåningen. Alla har hunnit ut och står utanför, men när Håkan kommer ner till ingången är han "som en fackla", som Gunilla uttrycker det. Steg in i det brinnande huset.
Då håller han på att gå fel, ner i källaren.- Gunilla, jag ser inget, ropar han till henne.
Då gör hon det hjältemodiga och tar ett steg in i det brinnande huset, får tag på och drar ut honom.
Han är då svårt bränd och allt hår är borta. Gunillas arm och hand bränns samtidigt.- Efter det ställer jag mig vid ingången så att inga av barnen ska springa in. Jag har hört att folk kan göra sådana saker vid bränder, berättar hon.
På mindre än några minuter är allt över."

Läs mer i Dagen>>

Läs också bloggen om återhämtningen för familjen Gniste>>

26 mars 2009

Utan sina glasögon såg inte Booth människorna som kom till botbänken

Frälsningsarmén kom till de nordiska länderna under 1880-talet. Frälsningsarmén i flera av de nordiska länderna har med tanke på sin höga ålder börjat visa intresse för att dokumentera historien bakom rörelsen i form av muséer.
Med anledning av att Frälsningsarmén i Finland öppnar ett nytt museum skriver
Dagen:
"Frälsningsarméns grundare William Booth var glömsk på äldre dagar. Han glömde inte bara sina glasögon i Helsingfors 1909 utan också en visselpipa i Sverige.Den världsberömde William Booths glasögon har blivit nummer ett av över tusen historiska föremål på Frälsningsarméns nya museum i Helsingfors. Muséet har byggts upp med hjälp av frivilliga.Museet, som ligger ett stenkast från järnvägstationen, öppnas för allmänheten i dag, torsdag, för att visa hur mottot "soppa, tvål och frälsning" fungerade för ett sekel sedan. Där finns också ett infocenter med färsk fakta om Frälsningsarmén i dag.

Man kan fråga sig varför glasögonen inte sändes hem till London.- Det var ju inte så bra förbindelser till London då. Booth var nästan 80 år vid besöket och hans syn var redan ganska dålig, så man tänkte att han ändå inte behöver dem. Han blev nästan blind innan han dog 1912. Det sägs att hans största sorg var att han inte längre kunde se människorna komma till botbänken, berättar Sirkka Paukku"

"Alla gravida måste ha rätt att känna att de kan behålla sitt barn"

(Bilden hämtad från Ja till livets hemsida: www.jatilllivet.se)
Ja till livet har fått en ny ordförande efter den avgående Tomas Seidal. Den nya ordföranden Gunilla Gomér säger i en intervju på Newsdesk:
"Ja till Livets nya ordförande Gunilla Gomér vill se en förändring av Sveriges socialförsäkringssystem. -Unga tjejer måste också känna att de har möjlighet att behålla sitt barn.
Ja till Livets nya ordförande brinner för att hjälpa och stötta unga tjejer. Som utbildad sjuksköterska jobbar hon genom Socialtjänsten med att stötta unga och utsatta mammor i deras föräldraroll.
-Det är verkligen ett meningsfullt arbete och jag är så glad över att kunna hjälpa unga tjejer.
Därför kan hon inte låta bli att uppröras över hur det svenska socialförsäkringssystemet ser ut idag, vilket innebär att en kvinna som inte arbetat innan graviditeten får en inkomst på 180 kronor per arbetsdag. Något som Gunilla Gomér tycker är ett hån gentemot unga oplanerat gravida.
-Alla gravida måste ha rätt att känna att de kan behålla sitt barn. Det finns ingen som kan leva på en sådan liten summa. Det man egentligen säger är att arbetet är viktigare än barnen."

Gunilla Gomér intervjuas också i Världen i dag: Vill ha nollvision även för aborter

Dagen

”Grillad” är ett bottennapp för SVT

Siewert Öholm skriver i Världen i dag:
"Grillad handlar inte bara om ett dåligt program i största allmänhet. Det handlar om att svt abdikerat som garant för en seriös och mogen kvalitetsnorm. Grillad skulle inte ens vara en höjdare på skolfesten, trots att skämten ligger på fjortisnivå.

Det är inte moralpanik, eller satirskräck eller tråkmånseri att ifrågasätta Grillad. Det handlar egentligen bara om att iaktta och identifiera en allt högljuddare tendens i vår tid. Grillad är ett uttryck för det dekadanta, det vulgära och det antiintellektuella som blir följden av ett avidéologiserat samhälle, där människosyn, hänsyn och vanlig finess är förbjuden eller inte ens finns kvar.

Även om SVT gör åtskilligt gott, jag har nämnt både Skavlan och KG Bergström nyss, blir tendensen allt tydligare. Banala pubertetsexcesser får ersätta det seriösa.

Det är nu det är läge att ta upp kampen om en tv-kanal som både kan vara bred i utbudet, tillåta mångfald i analysen och berätta om att Gud finns. ”Grillad” har fört det arbetet framåt med raketfart."

Läs hela artikeln>>

24 mars 2009

Två frågor där det inte är tillåtet att uttrycka en avvikande uppfattning

Foto: Life Legal Defense Foundation
Foto: The Chymorvah Private Hotel
Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg med rubriken "De två förbjudna frågorna". Den handlar om yttrandefrihetens begränsningar då det gäller dessa frågor. De två frågorna är förstås abortfrågan och frågan om homosexualitet.

Dagens Dagen illustrerar tydligt hur förbjudet är att ha och uttrycka en uppfattning som för tillfället inte är den politiskt korrekta:

Pastor dömd till fängelse för abortprotest>>

Kristna hotellägare stäms för vägran att ge dubbelrum åt homosexuella>>

Läs också det tidigare inlägget: De två förbjudna frågorna>>

23 mars 2009

”Hjärtats gemenskap"

Världen i dag skriver:
"Ulf Ekman har tidigare beskyllts för att vara för exklusiv, nu tycks kritiken – lite överraskande – gälla att han är för inklusiv. Hur kommenterar han denna omsvängning?– Jag vet ju inte alltid vilka bevekelsegrunder som finns för de som uttalar den här kritiken. När jag menar att vi måste vara inkluderande gentemot de historiska kyrkorna, beror det bland annat på att den Katolska kyrkan finns här i Sverige, med en härlig och duktig biskop.– Då kan man inte ta ett antal läror där vi inte är överens som ursäkt för att överhuvudtaget inte ha med varandra att göra, det fungerar inte.Han tycker samtidigt att det är lite märkligt att de som ivrigast kritiserar frikyrkoledare som relaterar till katolska ledare, inte tar upp de stora läromässiga problem som finns med den Svenska kyrkan i dag.

Men även på detta område är Ulf Ekman noga med att precisera sig.– Inom Svenska kyrkan finns en teologi som i vissa stycken är väldigt långt borta från den klassiska kristna tron. Samtidigt finns det väldigt många präster som kämpar med detta, både för sin överlevnads skull och för att gå mot strömmen. Dessa ledare är värda all heder och respekt, förtydligar han.Han kommer själv ofta i kontakt med olika präster inom Svenska kyrkan, exempelvis i Uppsala kristna råd eller i andra sammanhang.– Man kan ha en saklig och hövlig ton gentemot alla, sedan finns det också de som man har en djupare gemenskap med. De finns i Oasrörelsen och andra svensk-kyrkliga sammanhang. När det gäller dem, behöver vi uppmuntra och stärka varandra, säger Ulf Ekman och berättar att han nyligen predikade på Laurentius-stiftelsen i Lund.– De har fått utstå spott och spe från officiellt kyrkligt håll. Jag tror att vi kommer att vara förvånade om några år, när vi ser vad som hänt, och vilken betydelse de personer har haft som kanske har fått gå en lite krångligare väg."

Läs hela artikeln i Världen i dag>>

Brännskadade pastorn Håkan Gniste visar goda livstecken

Dagen skriver:
"Den svårt brännskadade pastorn från Uddevalla, Håkan Gniste, börjar långsamt återvända till livet. Han öppnar ögonen ibland och reagerar på tilltal.Församlingen inleder idag en fasteaktion för Håkan Gnistes helande.

Det var i samband med en villabrand den 3 mars som pastorsparet Håkan och Gunilla Gniste brännskakades allvarligt. Håkan har sedan dess vårdats på Universitetssjukhuset i Linköping där han legat nedsövd. Läkarna var länge pessimistiska om hans chanser att klara sig, men nu håller han långsamt på att vakna upp.

"Vilket jubel det blev idag, på gudstjänsten, när Janne berättade att Håkan, hade svarat 'ja' när dom frågade om dom skulle sätta på cd:n åt honom på sjukhuset."

Det skriver Gunilla Gniste på den blogg församlingen Fristaden upprättat för att informera om Håkans tillstånd. Många har engagerat sig i händelsen och församlingen går nu ut med ett upprop till alla att delta i en fasteaktion, med start idag och fyra måndagar framöver. Redan från start är 40 personer från Uddevallas alla samfund och från olika delar av Norden med och ber och fastar."

Läs också bloggen om Håkans hälsotillstånd som uppdateras kontinuerligt.

Ateistens dilemma

PC Jersild beklagar sig i en artikel i DN över hur svårt det har blivit att vara ateist, då den kristna kyrkan har problem att definiera sig själv. Han skriver:
"För att kalla sig ateist bör man ju ha något begrepp om vilken gudsbild man tar avstånd ifrån. Men det har blivit allt svårare att svara på frågan: Vilken gud är det jag inte tror på?
...............
Efter att ha deltagit i ett antal samtal om religion och lyssnat till debatter på teve och i radio känner jag en stor osäkerhet. Vad menas numera med att vara kristen? Vad har påven, Kristi brud och Ann Heberlein gemensamt? Utan någon sorts definition av kristendomens kärna blir det allt besvärligare för oss icke-troende att kalla oss icke-troende.
..............
Själv brukade jag kalla mig agnostiker – den som icke vet – tills jag insåg att en del trodde att jag var till hälften religiös och till femtio procent ateist. Ateist vill jag inte kalla mig av två skäl: För det första för att det inte går att bevisa om Gud finns eller inte finns. För det andra att man knappast kategoriskt kan förneka den gud vars natur inte låter sig beskrivas. Därför föredrar jag att kalla mig för en sekulär person, en icke troende. Vilket brukar gå bra så länge ingen tränger in mig i ett hörn och frågar vad det är jag inte tror på."

Newsmill ger tre Fellows vid Claphaminstitutet svar på Jersilds artikel:
"Även om kristenheten är splittrad och postmodernistiska teologer gör sitt bästa för att relativisera begreppen, så tycker vi att Jersild överdriver svårigheten att veta vad den kristna tron är, det finns många goda böcker, och han kan alltid gå en Alpha-kurs där han får grundläggande kurs i kristen tro och möjlighet att fritt fråga och diskutera. Problemet är att Jersild efterlyser ett superfundamentalistiskt svar på frågan om trons innehåll. Trons grund är ett möte med Jesus och en önskan att lära känna honom. Den kristna tron är både mysterium och dogm där dogmerna kommer i andra hand som ett försök att ringa in det som är väsentligt i tron. Den nicenska trosbekännelsen förenar världens kristna, och sammanfattar tron - vare sig man, som vi undertecknare, är protestanter respektive katolik.
.............
Någonstans här blottas ateismens verkliga dilemma. Ska ateisten följa en nihilistisk livssyn där inga objektiva moraliska värden finns, och människan bara är en samling atomer ute på en meningslös resa från ingenting till ingenting? Eller ska ateisten leva sitt liv som en verklig människa i den verkliga världen och sträva efter godhet, mening, och verkliga, djupa relationer? Vi välkomnar ett fortsatt samtal i syfte att nå trovärdiga svar på livets stora frågor."

Per Ewert, Bengt Malmberg, Anna Sophia Bonde

21 mars 2009

Den oerhörda styrka som finns i svagheten

Från Svenska Evangeliska Alliansens hemsida (www.sea.nu) hämtar vid denna andakt av Marie Willermark, divisionschef i Ukraina.
Det finns en god vila i vetskapen om att vi som kristna ledare aldrig kommer att finna den magiska formeln för församlingens tillväxt eller det heliga livets sammansättning. Vi är ständigt i ett interaktivt skeende av tillblivande. Men, ibland kan Gud träffa oss med en liten glimt av hans hemligheter. Vägen in i den skattkammaren är ofta upplyst av uppenbarelser som vuxit fram ur smärta.

Jag fick höra om att några bekanta hade fått säga farväl till sin några månader gamla dotter. Deras första barn. Redan innan födseln var de klara över att flickans grava handikapp gjorde att hon inte skulle leva länge. Kanske ett par dagar. Det blev ändå några månader.

Trots vetskapen om en tidig död älskade de henne totalt. De vågade hänge sig åt detta barn. De valde att leva med henne fastän de inte kunde få någon framtid tillsammans. Hon var ju fullkomlig, för hon var kött av deras kött och blod av deras blod. Hon var reservationslöst älskad. Utseende och funktion hade inte den minsta betydelse. Där Guds ande verkar väcker det brustna, det svaga snarare en djupare och fullkomligare kärlek till liv.

Är inte dessa föräldrars upplevelse något av det närmaste man kan komma Guds hjärta? Han älskar helt och fullkomligt varje människa fastän de flesta till och med kommer att välja att gå ifrån honom. Hemligheten som finns i detta är inte den teoretiska sanningen. Varje svensk församling kan sin frälsningslära och känner till Guds evangelium. Det finns en svårfångad kraft som döljer sig i detta. Varje kristen, varje församling ställs egentligen inför detta val ständigt. Våga älska syndare till den grad att du är beredd att känna lika stor sorg som lycka. Våga närma sig människor som kan tyckas vara fula, dumma, svåra eller inte kommer att klara det. Vi skall vara försiktiga med att ha en mental manual för hur andra skall formas för att passa in i våra liv. Vi kan inte kontrollera andra eller göra deras val. Vi kan bara försöka leva i det tillblivande av helighet där vi älskar allt som har evighetsvärde. Vi kan bara pröva att vara så starka i vår svaghet att vi har fullkomlig tillit till Gud och hans goda syfte för andra så väl som för oss.

Att välja att älska det estetiskt vackra, det människoformade för att det kommit ur mina händer det är ju avgudadyrkan. Det kan kittla vårt ego att bli upphöjd tillsammans med det som beundras, men det finns faktiskt ingen annan plats ledig nära Jesus än tjänarens.

Att däremot ha som kallelse från Gud att skapa musik, konst, litteratur eller forma människor för att återspegla något av den härlighet och skönhet som han har lagt ner i oss i Kristus, det kan få bli hur bra som helst. Och det kan till och med vara hur enkelt och bräckligt som helst. Det kommer ändå alltid att ge Gud äran.

Påven, sex och kondomer

VIKTIG FRÅGA. Påven sätter fingret på en viktig, men känslig punkt. Fokus måste ligga på att skapa mogna, trygga individer, med förmågan att fatta kloka beslut, skriver Clara Lidström. Foto: REUTERS
Påven och den katolska kyrkan har utsatts för häftig kritik efter påvens uttalande om kondomer. Men det finns även andra röster i debatten:

Underbara Clara skriver i Expressen
Sex farligare än någonsin
"Avhållsamhet är tabu i debatten. Den som ifrågasätter svenskarnas sex-vanor blir avvisad med påståenden om moralism. Plötsligt är sex väldigt privat. Men när behandlingen av smittade årligen kostar samhället miljarder är det inte längre en privatsak. Det handlar om folkhälsa.

RFSU har kört på i samma gamla hjulspår allt för länge. Nu måste de berätta att det inte finns säkert sex - bara sex som är något säkrare. De måste våga säga att sex på fyllan, med omdömet avtrubbat, eller sex med en person man precis lärt känna inte är att rekommendera. När man pratar om avhållsamhet slutar folk att lyssna. Men det är klokt och modigt att tänka ett extra varv innan man delar det mest intima.

Att vara ung är svårt. Påven sätter fingret på en viktig, men känslig punkt. Fokus måste ligga på att skapa mogna, trygga individer, med förmågan att fatta kloka beslut. Att strunta i det är att svika en hel generation, både här i västvärlden och i Afrika."

Dagen citerar Underbara Clara i Expressen och skriver
RFSU har fel och påven rätt om kondomer
"Påven har fått hård kritik för sin uppfattning att kondomer inte bekämpar aids. 'Men det ligger faktiskt något i att inte bara kondomer räcker för att stoppa hivepidemin', skriver den kristna feministen och bloggaren Clara Lidström. 'Även i Sverige är det riskfyllt att ha sex. Men när man pratar om avhållsamhet slutar folk att lyssna.'"

Bengts blogg skriver:
RFSU och andra avhållsamhets- och trohetsfobiker måste tänka om
"Ju mera man tänker på det, ju mera absurt klingar kritiken från alla som kritiserar påvens och Katolska kyrkans syn på att kondomer inte räcker för att bekämpa AIDS, utan att det också behövs en betoning av avhållsamhet och fasta relationer. Det är uppenbart att kondomer inte är svaret, vissa länder i Afrika är bombade med kondomer, men hiv-epidemin progredierar ändå, och se bara på Sverige: Inte finns det många som tar intryck av vad påven säger här, det finns obegränsad tillgång till kondomer samt propaganda för dess användning. - Ändå har vi stora problem med könssjukdomar som klamydia och aborterna särskilt bland unga når nya höjder. Tur att vi inte har en hiv-epidemi i Sverige, då skulle vi vara illa ute. Det är inte Katolska kyrkan som skall anklagas på att ha tusentals liv på sitt samvete för att "förbjuda kondomer" (vilket man inte gör), utan den anklagelsen faller tillbaka på alla som ensidigt propagerar för kondomanvändning på bekostnad av en humant förankrad helhetssyn på sexualiteten som också innefattar att beakta farorna, samt betonar värdet också av avhållsamhet och trohet."

Evangelium enligt Gardell

Jonas Gardell fyllde Uppsala domkyrka inför utgivandet av sin nya bok om Jesus. Här följer några kommentarer:

Dagen
"Gardells Jesusbild hädelse"
"Jonas Gardells egenhändigt ihopsnickrade avbild av Jesus är inget annat än hädelse, menar Ulf Ekman.
Gardell framträdde tidigare i veckan i Uppsala domkyrka, där han talade om sin nyutkomna bok "Om Jesus".
Ekman undrar i sin blogg hur mycket man kan ändra i Bibeln för att försvara sin egen livsstil."

Världen i dag
"Gardells Jesus inte evangeliets"
"Jag besökte Domkyrkan i Uppsala i tisdags kväll och hörde Jonas Gardell hålla föredrag utifrån sin nya bok Om Jesus. Kyrkan var mer än fullsatt, med mestadels supporters som förväntansfullt väntade på att Gardell skulle börja. Vad fick de då höra?

När Gardell talar om Jesus gör han en klar distinktion mellan ”den historiske Jesus” och ”kyrkans Kristus” och även i stora delar ”evangeliernas Jesus”. Han menar att den historiske Jesus, alltså den verklige Jesus som inte alls är Gud utan bara människa, troligen var en fattig, smutsig lantis utan tänder. Han påstår också att Jesus underkänner familjen genom att vända sig till de nödställda och föraktade, utmana allt som stänger människor ute från gemenskapen genom att säga ”Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor.”

Gardell betonar också starkt att Jesus aldrig betonade omvändelse utan att hans budskap var Guds obegränsade kärlek och att Guds rike omsluter alla. Han betonar gång på gång att vi redan är förlåtna och att Jesus säger: ”Du är inte dömd, du är fri, så gå och gör något nytt.” Det han syftar på är naturligtvis det Jesus säger till äktenskapsbryterskan i Johannes evangeliets åttonde kapitel och det är ett exempel på hur Gardell använder Bibeln. Det Jesus i själva verket säger till äktenskapsbryterskan är: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” Men Gardell skyr ordet synd, så det byter han bort."

Ulf Ekmans blogg
Gardell i Domkyrkan
"Att Gardell förspråkar en homosexuell livsstil är inte någon hemlighet. Men varför dra in Jesus i detta? Att påstå att Gud blir som Hitler, ägnar sig åt utrensning, om inte alla automatiskt kommer till himlen är också att teologiskt blanda bort korten ganska så rejält. Här framstår Gardell som en som har köpt läran om alltings återupprättelse, en universalist,unitarian, inte som en klassisk kristen.

Frågan är hur mycket man kan ändra i Bibeln för att försvara sin egen livstil. Varför inte lämna Bibeln ifred och leva som man själv vill istället? Att avskaffa helvetet, bli arg på att Bibeln talar om detta och att ett liv i synd leder dit, kapa en mängd bibelställen och förändra andra, gör att jag undrar varför han gör sig så mycket besvär när han ändå inte tror på det hela?

Gardell är inte den förste som i gammal liberalteologisk anda vill radera bort både den klassiska tron, det bibliska dokumentationen och den kristna moralen . Han ger inte mycket för de klassiska trosbekännelsernas förklaringar av Kristi gudom. Han verkar inte gilla någonting alls, förutom sin egenhändigt ihopsnickrade avbild av Jesus som tyvärr inte har så mycket med kristen tro att göra. Har han rätt att säga detta? Förvisso, i ett fritt land, men jag har också rätt att säga, att detta är hädelse, då det helt förvrider bilden av Jesus och evangeliet och gör den till något helt annat än vad Bibeln egentligen lär."


Stefan Gustavsson i SEA:s Nyhetsbrev
Jonas och Jesus
"Nu har den kommit, boken ”Om Jesus”. Och portarna till ärkestiftets domkyrka öppnades genast för en föreläsning av författaren. Det är ett av många tecken på den speciella position som Jonas Gardell numera ges – inte minst från Svenska Kyrkans sida – i frågor som rör kristen tro.
Ur ett visst perspektiv är det inte svårt att välkomna Gardells bok. Den sätter fokus på frågor av största betydelse, som alla kristna med glädje vill samtala om: Vem var Jesus? Hur såg han på sig själv och sitt budskap? Vad kan vi historisk veta om världshistoriens efterhand mest inflytelserika människa?

Det är Gardells sätt att besvara frågorna som är problematiskt.

Boken innehåller svindlande vackra passager om Guds kärlek; det märks att Gardell främst är författare, inte forskare. Men han är inläst på delar av den liberala teologins Jesus-forskning, som han dock aldrig ställer kritiska frågor till. Utgångspunkten är den sedan upplysningen vanliga föreställningen att vi måste skilja mellan den historiska människan Jesus och den senare kyrkans Kristus. Med det som slagruta ger sig Gardell på jakt efter Jesus. Och det han finner? En judisk rabbin som förkunnade Guds rike, men som aldrig hävdade att han var Gud."

Du kan prenumerera på SEA:s nyhetsbrev här>>

peppebaron

20 mars 2009

"Väckelsen är enorm"

Dagen skriver:
"Den brasilianska pingstväckelsen, grundad av svenska pionjärer, fortsätter att växa. Nästa månad slås ett nytt rekord med den hittills största pastorskonferensen - över 16 700 deltagare. - Ett av många tecken på den stora väckelsen, säger svenske pingstpastorn Christer Tornberg.

Brasilien räknas som den svenska pingströrelsens första missionsfält. År 1910 begav sig Daniel Berg och Gunnar Vingren till landet och startade organisationen "The Assemblies of God" som är den dominerande delen av den brasilianska pingstväckelsen.Och framgången är stor. Det sydamerikanska landet är av tradition kraftigt katolskt präglat men protestantismen har vuxit sig starkare, och då inte minst genom pingstväckelsen. Isael de Araujo, förlagsredaktör vid pingströrelsens förlag i Brasilien, säger att man förväntar att ha nått tio procent av landets befolkning vid hundraårsjubileet (det vill säga tjugo miljoner)."

Läs hela artikeln i Dagen>>

Samfunden och ekonomin

Flera av samfunden brottas med den ekonomiska situationen medan Evangeliska Frikyrkan (EFK) hamnar på plus.

EFK har vänt ett krafteigt minus 2007 till plus 2008. Dagen skriver:
"Evangeliska frikyrkan gick plus under 2008. Tack vare givandet från enskilda medlemmar samt försäljning av markinnehav kunde ekonomin se betydligt bättre ut än året innan. Då gick samfundet med ett kraftigt minus, vilket innebar nedskärningar av olika slag."

Flera medier rapporterar nu om situationen i Svenska Missionskyrkan (SMK), som genomförde en större neddragning för bara något år sedan.

Dagen skriver:
"Svenska Missionskyrkan har stora ekonomiska problem. Personalneddragningar och besparingar väntas i budgeten för nästa år.
- Vi är allvarligt bekymrade, säger kyrkostyrelsens ordförande Ulf Hållmarker."

Sändaren skriver:
"Personalneddragningar och besparingar i budgeten för nästa år, och ett stort förväntat underskott i årets bokslut. Finanskris och minskat offrande slår nu igenom i Svenska Missionskyrkans ekonomi."

Kyrkans tidning skriver:
"Åtta miljoner kronor. Så stort förväntas Svenska missionskyrkans underskott bli i år.

Svenska Missionsförbundet tillämpar brutet räkenskapsår från 1 september till 30 augusti, så det är än så länge bara prognoser om hur stort underskottet blir. Men klart är att finanskrisen med en försämrad avkastning och ett minskat offrande kommer att sätta spår."

Även inom Pingst har man tvingats till stora neddragningar. Frälsningsarmén arbetar med ett omfattande besparingsprogram.

peppebaron

En attack mot äktenskapet är en attack mot barnen

Äktenskapet är mellan en man och en kvinna, skriver Süleyman Wannes. Foto: Scanpix
Süleyman Wannes skriver i svt.se: "Äktenskap är "en i särskilda former ingången förbindelse mellan man och kvinna" (Nationalencyklopedin). Det begreppet ifrågasätts nu. Men i tusentals år har äktenskap och vigsel betytt samma sak.

Utgångspunkten för den kristna reflektionen är Bibelns ord om att en man ska lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru. Människan är skapad till Guds avbild som man och kvinna. Det manliga och det kvinnliga konstituerar tillsammans mänskligheten och gör den till en helhet - med möjlighet till medskapande.

Redan Augustinus sade att till äktenskapets specifika goda hör enhet, trohet och barn. Barn - som väl ingen förnekar hör till äktenskapets syfte - förutsätter nämligen för att bli till den enhet som manifesteras i att mannen och kvinnan blir till "ett kött". Detta kan bara ske i enlighet med könens komplementaritet, och är uppenbart något omöjligt i ett enkönat par.

Äktenskapet förutsätter därför ett sexuellt samliv mellan en man och en kvinna. Ett könsneutralt äktenskap är lika omöjligt som en fyrkantig cirkel, som Lars F Eklund uttryckt det (Kristdemokraten 24 juni 2004).

Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål är omsorgen om barnen. Alla barn har rätt att bli omhändertagna av sina båda biologiska föräldrar, eftersom de är orsaken till - och ansvariga för - barnets tillblivelse."

Süleyman Wannes. Corepiskopos, Syrisk-ortodoxa kyrkan, Fellow vid Claphaminstitutet.

Läs hela artikeln på svt.se>>

19 mars 2009

Söndagen den 22 mars 2009

Så var det söndagsmorgon igen. Om några timmar är det avslutningsmöte på bibelhelgen i Malmö.

Veckan som gick har innehållet flera sammanträden om Lettland inför vår förestående flytt till Riga.

Här på hemsidan har det handlat en del om bekymmer. Både om att ha bekymmer och att slippa bekymmer. Ateistkampanjen på bussar i flera länder säger "Det finns förmodligen ingen Gud - sluta oroa dig och njut av livet". Jag tycker att det verkligen finns skäl att oroa sig om Gud inte finns och föreslår en alternativ bussreklam som lyder: "Gör dig inga bekymmer - Jesus lever".

Dessutom handlar kommentaren till dagens bibelläsning om: "Den ädla konsten att kasta bekymmer" och missa inte heller dagens inlägg: "På tal om att kasta bekymmer..."

Under veckan som kommer är det ledardagar i Örebro och en föreläsningsdag i Jönköping i den högskolekurs i psykiatri som vi genomför i samarbete med Hälsohögskolan i Jönköping.

Under veckan som kommer infaller en alldeles speciell dag. Rut och jag har varit gifta i 40 år! Jag slog just upp det och det heter rubinbröllopsdag. Men eftersom jag tror på et liv efter bröllopsdagen slog jag upp de följande bröllopsdagarna. Det finns tydligen bara namn på bröllopsdagarna fram till 70 (då kommer vi att vara 92 år), men tiden går ju så fort.

41 Keramik; 42 Mässing; 43 Plåt; 44 Nickel; 45 Safir; 46 Bly; 47 Kvicksilver; 48 Zink; 49 Aluminium; 50 Guld; 51 Krom; 52 Brons; 53 Koppar; 54 Platina; 55 Smaragd; 56 Volfram; 57 Mangan; 58 Bärnsten; 59 Akvamarin; 60 Diamant; 61 Glas; 62 Topas; 63 Jade; 64 Emalj; 65 Krondiamant; 66 Uran; 67 Opal; 68 Granat 69; Briljant; 70 Järn.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Israels folk har vårt stöd

Stanley Sjöberg skriver i Hemmets vän:
"För att bedöma Israel som en suverän nation med sina geografiska gränsdragningar och det judiska folket som nationell identitet, är det viktigt att ha ett historiskt helhetsperspektiv. Om man ser enbart till hur tillfälliga konflikter hanteras leder det till felaktiga bedömningar. Jag vill därför uppmärksamma hur Bibeln beskriver Guds syfte från början med Israel och vad Bibeln förutsäger om det judiska folkets framtid i Israels land.

Syftet med Guds tanke om Israel gällde främst det speciella uppdrag som Gud gav dem. ”I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” Det handlade inte om att skapa en självisk nationalism utan det gällde en unik kallelse till tjänst för hela mänskligheten.

”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord” (1 Mos 14:19). Den hälsningen uttalades när Abraham med 318 män övervann en dåtida stormaktsarmé för att skapa rättvisa för Sodoms folk, som hade angripits och rövats bort. Det är tack vare Israel som mänskligheten har fått grundläggande värderingar för civilisationens samhällsetik. Det är genom Israels historia vi förstått innebörden av demokrati. När vi läser Gamla testamentets lagar om dödsstraff och skildringarna om krig som pågick mellan Israel och andra folkgrupper, då känner vi ett obehag. Det är därför befriande att följa Bibeln som helhet och se hur straffen upphör, försoningstanken klarnar och visionen handlar om total nedrustning och en global fred med total rättvisa mellan alla folk. "

Läs mer i Hemmets vän>>

Hur man hanterar bekymmer...

På tal om att hantera bekymmer (se dagens kommentar till bibelläsningsplanen) hittade jag denna roliga artikel som illustrerar ämnet:

"Joe brukade alltid bekymra sig om allting. En dag då Bill kom gående på gatan såg han sin bekymrade vän hoppa fram full av glädje. Joe visslade och nynnade och log brett. Han såg ut som om han inte hade ett enda bekymmer här i världen. Bill kunde knappt tro sina ögon. Det var tydligt att en radikal förvandling hade skett. Bill hade lärt känna Joe som en person som var notoriskt bekymrad, så han måste ta reda på vad som hade inträffat.

Han stannade Joe och frågade: ”Joe, vad är det som har hänt med dig? Det ser inte ut som om du var bekymrad längre. Jag tror aldrig att jag har sett en lyckligare människa”. Joe svarade:” Det är underbart Bill. Jag har inte varit bekymrad på flera veckor nu.” Bill fortsatte: ”Vad fint! Hur lyckades du med det? Vad var orsaken till förändringen?” Joe förklarade: ”Du förstår, jag hyrde en man som bekymrade sig i stället för mig.”

– ”Hyrde du en man som bekymrade sig i ditt ställe?” - ”Alldeles riktigt”, försäkrade Joe. ”Jaså”, fortsatte Bill intresserat, ”det var ett helt nytt sätt att göra det på. Men tala om för mig hur mycket du måste betala den mannen.”

– ”Tusen dollar i veckan.” – ”Tusen dollar i veckan? Hur lyckas du få fram tusen dollar i veckan så att du kan betala honom?”

Då svarade Joe: ”Det är hans bekymmer.”


Från artikeln Hur man hanterar bekymmer av Dr. Jay Adams.
Artikeln finns i Lärjungaträningsprogrammet från FAFI
www.fralsningsarmen.se/fafi

18 mars 2009

Väckelse på Kenyas mest fruktade fängelse

Pappersversionen av Världen i Dag rapporterar om att hundratals fångar har kommit till tro på det som tidigare var Kenyas mest fruktade fängelse - Shimo Ia Tewa. Tältmissionens två missionärer Ingeborg Setterby och Judith Löfsund har fått en ingång i fängelset och får vara med om ett oväntat väckelsearbete.

I en av artiklarna från fängelset berättar man:
Frälsningsoldaten från Sverige predikade frihet bland de fångna.
Ett 30-tal fångar tog emot Jesus på stadsfängelset i Mombasa när evangelisten Roger Larsson kom på besök.
Intresset för den vite evangelisten från Frälsningsarmén i Sverige var stort och människor helades både till ande , själ och kropp.

-Kom fram här, manade Roger en av fångarna på kvinnoavdelningen och fortsatte
-Den svåra värken i magen ska försvinna och även värken i dina knän!

Kvinnan började gråta, och majoren från Frälsningsarmén i Mombasa som följt med till mötet på fängelset, vände sig om till en av fångvaktarna och fick bekräftat:
-Jo, hon hade svåra problem både med mage och knän.

-Halleluja, det här är fantastiskt, ropade majoren av glädje.

"Vem bestämmer om mitt liv har ett värde?"

Jonas Franksson skriver på nyhetssajten Newsmill om att rädda livet på funktionshindrade:

"Att gradera värdet av människoliv utifrån funktionsduglighet kan bli mycket farligt. Debatten efter misstankarna mot barnläkaren har öppnat en avgrund i Sverige där vi med funktionshinder faktiskt riskerar livet. Det skriver Jonas Franksson.

I svallvågorna efter anhållandet av den barnläkare som misstänks för aktiv dödshjälp på ett spädbarn, så har det uppstått en debatt om vad som är ett värdigt liv. Debatten ses av många som något positivt, "svåra frågor måste kunna ställas" säger man. Själv är jag inte så säker på att denna debatt är så bra."

Jonas Franksson riktar i sitt inlägg en del kritik mot Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin.

Hugo Lagercrantz svarar på Newsmill:
"För närvarande sköter jag barn, som saknar automatisk andning och måste ligga respirator i varje natt för att överleva. Jag har aldrig ifrågasatt vården av dessa barn, som kan vara i behov av 5-7 personliga assistenter för att övervaka respiratorvården hemma. Precis som Jonas Franksson vet jag att många för tidigt födda barn liksom andra barn med svåra funktionshinder ofta utvecklas till lyckliga individer, villket är det enda viktiga."

Debatten om människovärdet har blossat upp igen efter anhållandet av barnläkaren som gav en överdos till ett spädbarn. Debatten visar hur oerhört svårt det är att definiera hållbara kriterier för vilka människor som ska få leva och vilka som inte ska få leva.

Hugo Lagercrantz skriver: "...vet jag att många för tidigt födda barn liksom andra barn med svåra funktionshinder ofta utvecklas till lyckliga individer, villket är det enda viktiga."

Ja, vi kan verkligen inte veta vilka barn/människor som är lyckliga. Till och med människor med vackra kroppar och mycket pengar kan vara bland de olyckligaste på jorden. Och då Lagercrantz använder lyckan som ett argument för om man ska leva eller inte, hamnar diskussionen verkligen långt ute på hal is. Ska bara lyckliga människor få leva? Vad ska vi då göra med olyckliga människor? Vem avgör om någon är lycklig eller inte?

Sist och slutligen måste det vara så att alla liv är lika mycket värda. Vackra och fula. Kloka och mindre kloka. Snälla och dumma. Sjuka och friska.

peppebaron

"Klarar kyrkan av Jesu bredd?"

Stefan Swärd skriver i Världen i Dag:
"Det tycks råda en enighet hos alla kategorier av kristna kyrkor och teologier att Jesus är ett ideal. Även i liberala kristna kretsar där det råder grumlighet om Jesu gudom och om jungfrufödseln.

Men uppfattningarna tycks variera om vad detta Jesusideal faktiskt innebär. Ibland presenteras Jesus som bara en företrädare för tolerans och kärlek. Till kontrast mot fariséernas dogmer och moralism.Läser man lite närmare i evangelierna finner man dock en Jesus som var både domedagspredikant, helvetesförkunnare, och som lyfte den etiska förkunnelsen till helt andra nivåer och krav än vad fariséerna stod för. Och vi finner också en Jesus som ägnade mycket tid åt att driva ut onda andar och bota de sjuka och göra olika sorts mirakler. Och inte minst – vi möter en Jesus som var noggrann i sin respekt för Guds ord. ”Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett” – sade han i bergspredikan. Enligt dagens måttstock skulle han stämplas som strikt fundamentalist. Och som extrem karismatiker.

Samtidigt var Jesus mycket folklig, levde nära de människor som han ville nå, och han kallades för ”syndares
vän”. De utstötta, de prostituerade, syndarna, även fariséerna, alla flockades kring Jesus.
............
Vi har så lätt för att bara fokusera en del av det Jesus gjorde och undervisade. Men att vara en Jesuscentrerad kyrka innebär att lyfta fram allt det som Jesus gjorde och lärde. Ska vi översätta det i dagens måttstock så var Jesus både Benny Hinn (fokus på under och tecken), David Wilkerson (domedagspredikant) och Shane Claiborne (att leva med de fattiga och utstötta) på samma gång. Klarar dagens kyrka den bredd som Jesus stod för?"

Frälsningsarmén i Norge tackar nej till pengar från stryktipset

Illustrasjonsfoto: Scanpix
Norska DagenMagazinet skriver:
Gjennom ordningen med ”grasrotandel” har tippere fra 1. mars kunnet velge et lokalt formål som skal få denne andelen, og kommisjonærer har kontaktet Frelsesarmeen om kunder som vil gi til armeen.

Forvaltningssjef Jan Peder Fosen sier at siden Frelsesarmeen på prinsipielt grunnlag takker nei til spillemidler, ønsker de heller ikke å ta del i denne ordningen.

Bakgrunnen for at Frelsesarmeen alltid har hatt et standpunkt mot spill med risiko, er de tragiske konsekvensene som tap og spilleavhengighet skaper for mange enkeltmennesker og familier. KPK

Bussreklamen vi aldrig fick se

Mitt inlägg i bussreklamsdiskussionen.
Även om den bussreklamen inte finns i verkligheten (jag har själv klistrat ihop bilden) , så finns Jesus i verkligheten och Han säger:


"Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. " (Matteus 6:25-34 FB)

Tidigare inlägg i bussreklamsdiskussionen:
Ateistreklam till Finland>>

16 mars 2009

Politisk korrekthet leder till tankekaos

Krister Renard skriver i sin blogg om termodynamikensa andra lag som säger att allt strävar mot oordning och kaos. Ställ en ny bil ute i skogen. Efter ett tag börjar den rosta och falla i bitar. Det motsatta händer aldrig:

På samma sätt blir det kaos i tankevärlden i ett slutet system där alla ska tänka det som är politiskt korrekt:

Krister skriver:
"Cogitropi är ett mått på tankekaos, dvs maximal oordning och motsägelse i tankarna. Ett slutet tankesystem är ett system där inte nya tankar kan tillföras eller läcka ut.

Exempel: I nordkoreanska tidningar skriver man ibland om den store ledaren Kim Il Sung och dennes golfspelande. Man påstår då rutinmässigt att varje slag han slår blir "hole in one" (dvs bollen går direkt ner i hålet — något som de flesta spelare aldrig får uppleva under hela sitt liv). Jag har svårt att tänka mig något mer korkat och dumt påstående. Här kan vi tala om cogitropimaximum. Nordkorea är ju också ett av jordens mest tankeisolerade länder.

Tankedynamikens andra lag blir speciellt tydlig när man tillämpar den på politisk korrekthet. Politisk korrekthet är till ytterlighet fördummande, eftersom den inte är öppen för alternativa åsikter. Den politiska korrekthetens företrädare är överhuvudtaget inte villiga att ens lyssna till andra tankar och idéer. Ja man betraktar inte alternativa åsikter som åsikter, utan avfärdar dem som dumheter och sjuka tankar. Genom att isolera sig från alla motargument, går den politiska korrekthetens företrädare mot en slags tankens motsvarighet till entropimaximum, precis som att ett fysikaliskt system, som är isolerat från omgivningen, går mot sitt entropimaximum.Exempel är inte svårt att hitta. Låt mig ta ett par (jag har i min blogg och på min hemsida många, många ytterligare exempel):

Fostret är en del av kvinnans kropp, alltså har kvinnan rätt att döda sitt foster (vilket i den politiskt korrekta terminologin kallas ”abort”). Samtidigt är det fel att abortera ett foster på grund av att det är en flicka, något som diskuterats under senare tid. Men hallå där, fostret var ju bara en del av kvinnans kropp. Antingen har fostret ett människovärde, dvs har ett värde i sig, och då är det alltid fel med abort. Eller också har fostret inget värde, och då kan man göra vad man vill med fostret.

Äktenskapet betraktades för några år sedan av de intellektuella som förlegat och en kvarleva från en mörk forntid. Kyrklig vigsel var om möjligt ännu värre, och det stockade sig nästan i halsen när intellektuella skulle tala om hur motbjudande denna vidskepliga ceremoni var. Nu plötsligt kämpar samma intellektuella med näbbar och klor för att ge homosexuella rätten att gifta sig i kyrkan. Plötsligt har kyrklig vigsel blivit viktigare än allt annat.

Man talar om hur viktigt det är att vi får fler kvinnliga ledmöter i företagens styrelser. Kvinnor har nämligen något viktigt att tillföra här. Samtidigt hävdar man att det inte finns några som helst skillnader mellan män och kvinnar (annat än möjligen fysiskt). Men hallå där, om det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor, då kan ju inte kvinnorna ha något speciellt att tillföra i styrelserna (som kvinnor)? Då har de ju inget speciellt som inte männen har. Tja, det är inte lätt att vara politiskt korrekt."

Läs hela inlägget>>

Ateistkampanj till Finland

Dagen skriver om att den busskampanj som påstår att Gud troligen inte finns snart kommer till Finland.

Dagen skriver:
"Den reklamkampanj på bussar, som bland annat synts i London, uppges nu vara på väg till Finland. Det är föreningarna Fritänkarna och Humanistförbundet som tillsammans tänker indoktrinera de finska medborgarna med budskapet att Gud troligen inte finns.Budskapet lyder: "Gud finns troligen inte, så sluta bekymra dig och njut av livet."

Det är något som känns fel med det budskapet. Om det vore så att Gud inte fanns, då vore det verkligen orsak att bekymra sig. Då vore du på egen hand. Då fick du ta hand om dig själv. Då vore det ingen som älskade dig förutsättningslöst. Då vore det ingen som var villig att ge sitt liv för dig. Då vore det ingen som hade gått i förväg och berett rum för dig. Då vore det ingen som vill sörja för ditt eviga väl.

Då jag läser citatet "...sluta bekymra dig" känns det precis som om jag har hört det förut. Var det inte Jesus (han som dom säger inte finns) som myntade uttrycket: "Gör er inga bekymmer...".

Visste inte ateisterna att det är den Gud som de tror inte finns som har hittat på citatet som de tror att de har kommit på själva???

peppebaron

Läs artikeln i Dagen>>

Läs också inlägget om bussreklamen på den engelska sidan.

Dödlig finanskris i Lettland

Efterlängtad måltid. Foto: Frälsningsarmén
Frälsningsarméns hemsida i Norge rapporterar om levnadsvillkoren i Lettland i finanskrisens spår. Norsk TV, NRK har gjort ett reportage om Frälsningsarméns arbete i Bauska.

Från Frelsesarmeens hemsida:
"Siden 1992 har Ruth Hansen vært vitne til at latvierne har fått det stadig verre. Heldigvis har hun kunnet gjøre noe med det.

Latvia er det EU-landet med den raskest voksende arbeidsledigheten, og økonomien i det politisk ustabile landet er i fritt fall.

Folk dør av pengemangel
Norske Ruth Hansen leder Frelsesarmeens arbeid i Bauska. Hun har til fulle fått merke at latvierne har det svært vanskelig.
-For et år siden så utsiktene her faktisk lysere ut enn på lenge, men i høst rullet finankrisen over landet som en ødeleggende tornado. Arbeidsledigheten har eksplodert. Før hadde folk lite, nå har de enda mindre. De som ennå har jobb har fått lønnen kraftig redusert.
Det har på flere måter negativ innvirkning på helsen til folk, opplyser Ruth videre. De har ikke råd til medisiner og legehjelp, og noen ligger hjemme og dør når forholdsvis enkel behandling kunne ha reddet dem.

Alle slags folk trenger hjelp
Og majoren frykter at situasjonen bli verre til sommeren. Ennå har nemlig endel lønn i oppsigelsestiden, men i juni er det slutt. Det faller sammen med skolefri, hvilket gjør henne bekymret for barna.
- Skolen er faktisk viktig for barnas ve og vel. De ringer for eksempel til meg når barna ikke har klær å gå i.
På skolen får også barna mat, derfor vil situasjonen bli enda mer prekær for mange når det blir ferie. Trolig vil det bli enda flere som kommer til Ruths suppelunsj. Hittil er antallet nesten doblet.

- Før serverte vi rusavhengige og bostedsløse, men nå kommer alle slags folk - særlig barnefamilier. De utgjør også en stor andel av de 3-400 vi deler ut klær til.

Frelsesoffiseren passer også på å få mat i barna når de kommer på søndagsskolen.

- De er jo så sultne når de kommer! Og de voksne blir nærmest rørt til tårer når de får en kaffetår etter gudstjenesten."

Läs mer från Frelsesarmmens hemsida>>

Se reportaget från norsk TV>>

15 mars 2009

Ändra grundlagen om monarkin!

Stefan Swärd (Evangeliska frikyrkan) och Christer Sturmark (Humanisterna) skriver tillsammans ett inlägg i nyhetssajten Newsmill:
"Religionsfriheten gäller alltså inte för kungen eller drottningen och deras barn. Daniel Westling får dock tro på vad han vill, han har ingen successionsrätt, däremot måste han acceptera att deras barn uppfostras i den evangeliska läran.
För kronprinsessan Victoria gäller inte bara att hon ska hålla sig till den evangeliska läran och vara en god medlem i Svenska Kyrkan, hon ska också hålla sig till den Augsburgiska bekännelsen. Det är en mycket dogmatisk skrift med tydliga avståndstaganden mot baptister, katoliker, muslimer och judar.
Om kronprinsessan Victoria ska följa grundlagen så måste hon alltså vara islamofob, antisemit, och ta kraftigt avstånd från både katoliker och frikyrkomänniskor.
Man vill gärna tro att detta kan vara förlåtet då den Augsburgiska bekännelsen är flera hundra år gammal. Men då skall man veta att detta grundlagskrav prövades så sent som vid den svenska kyrka-stat-separationen år 2000. Riksdagen beslöt att inte ändra detta grundlagskrav för det svenska kungahuset."

Stefan Swärd kommenterar det något ovanliga samarbetet med humanisterna på sin blogg:
"Kronprinsessan bryter mot grundlagen om hon går med i en av Evangeliska Frikyrkans församlingar (vilket jag inte gillar) och hon bryter också mot grundlagen om hon går med i Humanisterna (vilket Sturmark inte gillar)."

Och Stefan Swärd avslutar med orden:
"Jag vet att detta är kontroversiellt för många kristna, så jag återkommer i frågan, och förklarar mig."

Förklaring kommer alltså!
Peppebaron

TV-gudstjänst från Umeå

Här kan du se repris av dagens TV-gudstjänst från Frälsningsarmén i Umeå. Klicka här>>

14 mars 2009

Dagens andakt på engelska

Sven Ljungholm
Den 1 januari startade vi en sida på engelska på rupeba.se. Det är inte en översättning av de svenska sidorna, utan artiklar som från början är skrivna på engelska. Välkommen in till den engelska sidan och pröva din språkfärdigheter. Det finns en hel del läsvärt där.

Det enda som är översatt från svenska på den engelska sidan är Ruts andakter. Från och med mars månad översätts andakterna av Sven Ljungholm, som numera är bosatt i England. Sven var en av pionjärerna då Frälsningsarmén öppnade sin verksamhet i Ryssland efter att i många ha varit förbjuden i hela Sovjetunionen.

Rus andakter publiceras även på internationell hemsida som administreras av Sven Ljungholm.

Just nu för vi samtal med en frivilligarbetare som kan tänka sig att översätta andakterna till norska. Det kanske måste bli en norsk sida så småningom.

Peter Baronowsky