Nordic Choice Hotels

30 apr. 2009

Sju varv för Jesus

Jesus-bikers berättar om Jesus och Jesusmanifestationen.
Sändes i SVT torsdag morgon. Klicka på bilden för att se inslaget från TV. Man räknar med att över 100 motorcyklar ska åka sju bönevarv runt Stockholm.

Enögd nyhetsrapportering

Sydsvenskan.se skriver med anledning av den nu gamla nyheten att Siewert Öholm vill starta en svensk TV-kanal:
"Siewert Öholm vill starta en kristen tv-kanal. Andreas Ekström undrar om den gamle debattledaren blivit trött på världen.
Man kan förstås hävda att det tyder på en viss trångsynthet, om man känner att man måste ha gudsfiltret på under sitt dagliga nyhetsintag för att stå ut, om man som kristen tycker att de värde­neutrala utgångspunkter som präglar Rapport och Aktuellt inte duger."

Artikelförfattaren skriver vidare i sitt inlägg att Siewert Öholm vill samarbeta med Fox News som i inlägget betecknas som "skrattretande enögd".

Det är möjligt att artikelförfattaren har rätt då han betecknar Fox News som enögd, men det verkar som om artikelförfattaren inte ens är enögd, utan helt blind, då han betecknar nyhetsrapporteringen i Rapport och Aktuellt som värdeneutral.

Hur kan man tro att en nyhetsrapportering är värdeneutral? Både urvalet av nyheter och presentationen är naturligtvis präglad av någons uppfattning. Den som jämför nyhetsrapporteringen i SVT med rapporteringen i många utländska medier, då man bevakar olika konflikter i världen, förstår snart att nyhetsrapportering inte är värdeneutral. Varken i SVT eller i utändska medier.

peppebaron

Läs också Dagen

I dag är den stora Jesusmanifestationen

Program för Jesusmanifestationen i stockholm
9.00-10.30 Dagen inleds med en förbönsgudstjänst i Filadelfiakyrkan, vid S:t Eriksplan

11.00-14.00 Äger torgmöten rum på nio olika torg i Stockholms innerstad:
• Kungsträdgården 11.00-13.00
• Sergelarkaden 11.00-14.00• Stortorget 12.00-14.00
• Humlegården 11.00-14.00
• Östermalmstorg 12.00-14.00
• Norrmalmstorg 11.45-14.00
• Vasaparken 12.00-14.00
• Mynttorget 11.00-14.00
• Medborgarplatsen 11.45-14.00

14.00 Startar vandringstågen från de olika torgen till Kungsträdgården

15.00 Själva manifestationen drar igång. Talar gör bland andra Niklas Piensoho (föreståndare i Filadelfiakyrkan), Göran Skytte (journalist/författare), Ulf Ekman (pastor, Livets ord), Berit Simonsson (inspiratör i Oas-rörelsen, Svenska kyrkan) Anders Arborelius (biskop i Stockholms katolska stift).

Under hela Jesus­manifestationen är S:t Jacobs kyrka vid Kungs­trädgården öppen. Klockan 17.30 anordnar kyrkan en andaktsstund.

18.00-21.00 Dagen avslutas med ett ungdomsmöte i Kungsträdgården.

Stockholm intas av Jesusfolket

Roland Utbult och Gladys del Pilar är två av artisterna som kommer uppträda på Sergels Torg dagarna innan Jesusmanifestationen. Foton: Patrik Svedberg, Unise Pettersson
Världen i dag skriver:
50 000 biblar, nära 100 kristna Bikers och 48 timmar non-stop kyrka på Plattan. Det och mycket annat är vad Stockholm kan förvänta sig de kommande dagarna, då Jesusfolket intar stan, i startsträckan för Jesusmanifestationen på lördag.

Redan klockan 12 på torsdag börjar det. Ett sju meter högt kors kommer att resas på Sergels torg. Dessutom kommer det att byggas en stor scen för att husera flera musiker. Bland de mer namnkända finns Roland Utbult och Gladys del Pilar som båda kommer att bjuda på nya alster. Det kommer att bli en musikkavalkad av sällan skådat slag där kristna artister, oavsett musikstil, kommer att framföra nyproducerad sånger.

– Det är spännande. Det är den största satsningen vi gjort och vi har mött ett stort intresse från media, säger Åkesson.

Att 50 000 biblar kommer delas ut till stockholmarna och en Bikerkaravan kommer att köra sju varv runt innerstan för att samtidigt be för Stockholm, samt riksdag och regering, har skapat stor uppmärksamhet. Conny Hassel­gren från det kristna Bikernätverket, Net­work MCK , och sångaren Pontus J Back kommer att inleda torsdagen med att sitta i Gomorron Sveriges tv-soffa.

– Trots att vi var mellan 12 000 och 15 000 människor på Jesusmanifestationen förra året, var det knappt något om det i media. I år är det flera som ringer. Mitt mål med att medverka i morgonsoffan är att lyfta fram Jesus som verklig och levande i dag, samt att vi vill be för Sverige på grund av den nuvarande krissituationen med all arbetslöshet, säger Conny Hasselgren.

– Den största utmaningen är att få ut kyrkan. Ungefär 15 pastorer kommer att vara med under de 48 timmarna. Drygt 150 personer har anmält sig. Vi har bett om att 500 personer ska komma och hoppas att fler ska anmäla sig nu i slutskedet. Vi vet att många bara kommer att dyka upp på Plattan. Vi kommer att vara där och bjuda på kaffe och prata med folk, fortsätter Roul Åkesson och tillägger att när syndikalisterna och kommunisterna ska demonstrera på 1 maj upplåter de Plattan och bjuder dem kaffe.

29 apr. 2009

Aborterna fortsätter öka

Från Ja til livets nyhetsbrev:
Varje vår presenterar Socialstyrelsen helårsstatistiken för fjolårets aborter. De senaste nio åren har man tvingats redovisa höjda aborttal åtta av gångerna. I ett internationellt perspektiv är detta mycket ovanligt, speciellt mot bakgrund av att ökningen sker från ett redan tidigare mycket högt aborttal.

Inte sedan 1990 har aborttalet varit så högt som det blev under 2008, då det enligt den nya rapporten från Socialstyrelsen "Aborter 2008" gjordes 38 053 aborter i Sverige.

1999 gjordes det 18,1 aborter per tusen kvinnor i Sverige. 2008 var det 21,3, en ökning med hela 18%.

Antalet tonårsaborter har sedan år 2000 ökat från 4 673 till 7 561, en ökning på över 60%. Sedan 1995 har tonårsaborterna i absoluta tal ökat med 81% och räknat per tusen kvinnor med 47%.

Socialstyrelsens nya rapport redovisar också den nordiska abortstatistiken, där Sverige återfinns i en egen klass. Inte i något annat nordiskt land var antalet tonårsaborter högre än 16,7 per tusen kvinnor. I Sverige var motsvarande siffra 24,6.

OKLART HUR MÅNGA BARN SOM GJORDE ABORT UNDER 2008

Tidigare har Socialstyrelsen noggrant redogjort för hur många barn, som ej fyllt 15 år, som genomgick abort. Detta gör man inte längre men under de fem senaste kända åren under 2000-talet pendlade denna siffra mellan 255 och 281 per år, vilket var högre än i alla övriga nordiska länder tillsammans.

Länk till "Aborter 2008":
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/93831CA6-90A3-4755-8BCE-CD6EABCD6209/13821/200912510_rev2.pdf

Valborgsmässoafton

Från Passagen.se:
"En kvinna vid namn Valborg föddes år 710 någonstans i norra Europa. Enligt legenden var hon dotter till den store kungen Richard, men hennes namn påminner mer om att hon har en celtic, tysk eller skandinavisk bakgrund. Den mest vanliga tron är att hon föddes i nutida England. Hon dyrkades som befordrare av markens fruktbarhet, och hennes namn sammankopplades med hedniska vårseder kring första maj - på så sätt hamnade hon i vår kalender. Hon reste till Tyskland med sina bröder och grundade det katolska klostret Heidenheim i Wurtemburg. Hon beslutade sig senare för att bli nunna. Hon dog den 25 februari 779 e kr. Den dagen bär fortfarande hennes namn Valborg i den katolska almanackan. Hon förklarades inte som helgon förrän den 1 maj 779. Nu beroende på datumet när hon blev helgonförklarad, blev hennes namn associerat med viking våren och fruktsamhets festligheter. Detta ägde rum ungefär samtidigt under året, runt den 30 april. Hon var avgudad på samma sätt som vikingarna hade avgudat våren. Så efterhand som vikingarna spred ut sig i Europa, blev de två datumen sammansatta och bildade på så vis valborgsfirandet. Valborg symboliserades vanligtvis av tre ”goat ears” och en liten flaska med olja. Detta skulle indikera fruktsamheten. Så hur stor var intrycket eller påverkan, religiöst sett på Valborgsmässan? Denna högtid var troligtvis mer som en ursäkt för att umgås med vänner och bekanta och för att ha roligt. Med tanke på de två grundstenar som blev hopsatta på grund av att en högtid skulle bildas; Valborg; en katolsk nunna och en vårfest. De hade inte något samband med varandra överhuvudtaget men faktum är att de gjorde valborg till en högtid.

Elden
Seden att tända eldar på valborgsmässoafton är inte så gammal som man kan tro. Vid mitten av 1700-talet fanns den bara i Uppland och syftet med eldandet var antagligen att skrämma bort rovdjuren innan man släppte ut korna på bete i skogen. De vårsånger som vi sjunger när vi står runt Valborgsbålet är ännu yngre. De flesta är från 1800-talet och fick sin spridning genom studenternas vårfirande. Den äldsta valborgstraditionen är den sydsvenska seden att ”föra maj i by”. I skymningen gick ungdomarna ut i skogen och bröt gröna kvistar, som de stack in i taken på husen i byn, medan de sjung en visa full med önskningar om en ljuvlig sommar. I belöning fick de ägg. Denna gamla sedvänja var på väg att dö ut men har återupplivats på en del håll i Skåne, Blekinge och Halland. Den mest sannolika anledningen för varför spridningen av valborg blev så stor var nog att resten av Europa ville ha ännu en festdag! I gengäld av detta fick högtiden namnet Valborg, från helgonet bara för att högtidligheten skulle bli mer accepterad av den katolska kyrkan. Det fanns förmodligen ingen religiös betydelse överhuvudtaget med undantag för en liten hake när Skandinavien påstods vara kristet. I dag är Valborg firad utan paralleller till den kristna kyrkan eller religionen.

Vårens dag
Den 30 april börjar våren. Det är Valborgsmässoafton. Kvällen före helgonet Valborgs dag, som är den 1 maj. Första maj är vår enda icke kyrkliga helgdag, det har den varit sedan 1938. Då tänder vi brasor. Det brinner eldar över hela Sverige från norr till söder, på landet och i staden. Förr i världen brukade man släppa ut korna i skogen den 1 maj. Dessförinnan var man tvungen att skrämma bort vargar och björnar, det hjälpte eldarna och oväsendet till med. I universitetsstäderna Uppsala och Lund, firar man extra mycket, studenterna har sina vita mössor på sig, sångkörer sjunger ”Vintern rasat”, ”Sköna maj” ”Välkommen” och ”Vårvindar friska”.

Förr i världen räknade man att vintern slutade och våren började just på valborgs mässoafton. Dagen efter 1: a maj skulle man släppa ut djuren på bete. Så nu gällde det att skrämma bort allt farligt som häxor, spöken, troll och rovdjur. Därför tände man stora eldar på valborgsmässoafton. Man passade också på att dansa runt elden och ha roligt. När vi idag firar valborgsmässoafton är det vårens ankomst vi hälsar med eldar, sång, tal och dans. Många har nu "vår städat" i sina trädgårdar och gjort det fint i rabatten, det överflödiga eldas nu upp. Det råder en speciell stämning runt elden den här kvällen.
"

Samtal om Gardells bok efter Jesusmanifestationen

På lördag den 2 maj är det dags för den stora Jesusmanifestationen i Stockholm. Tillresande från hela riket kommer till Stockholm, även om alla kanske inte kommer fram i tid på grund av SJ:s arbete med spåranläggningarna runt Stockholm just den helgen ( Se Dagen).

Jesusmanifestationen är en bred ekumenisk manifestation omkring namnet Jesus i en tid då Jesus blir ifrågasatt mer än kankse någonsin tidigare. Senast i Jonas Gardells bok "Om Jesus".

Med anledning av Gardells bok har Stanley Sjöberg tagit initiativ till en samling i Södermalmskyrkan kl.19.00 efter Jesusmanifestationen, där Stanley Sjöberg kommer att läsa utvalda citat från Jonas Gardells bok som kommenteras av Ulf Ekman.

Stanley Sjöberg citeras i Dagen:
"- Jag har funderat på det här i några veckor, säger Sjöberg, som tog kontakt med pastorsparet i Södermalmskyrkan och Ulf Ekman för några dagar sedan.
Stanley Sjöberg ser samma sakförhållanden i dag som när den Niceanska trosbekännelsen utformades i polemik med irrlärare som Arios och Nestorios under mitten av 300-talet.
- Varje ord vägdes på guldvåg för att bemöta Arios syn på Jesus som skapad, den syn som Koranen sedan anammade, och Nestorios som hävdade att Jesus var en vanlig människa medan den andlige Kristus fanns i himlen och aldrig kom till jorden.
I dag menar Sjöberg att situationen är likadan. Många tar till sig irrläror om Jesus. Till och med i frikyrkliga kretsar finns personer som menar att Jesus var en vanlig människa som föddes efter en våldtäkt eller att Maria möjligen hade en kärlekshistoria vid sidan av Josef. "

27 apr. 2009

Församlingsmedlemskap - som jag ser det

Stefan Swärd skriver i sin blogg om sina tankar i en frikyrkoförsamling.
Han beskriver att det skulle kunna vara tre nivåer i relationen till församlingen:

1/Delta med viss regelbundenhet i församlingens grupper och mötesverksamhet utan att formellt vara medlemmar. I statistiken kallas denna grupp betjänade.

2. "Nästa nivå - då höjs ribban, det handlar om något mer än att bara besöka gudstjänster eller någon annan verksamhet i församlingen. Deltagandet i första gruppen ska förhoppningsvis skapa tro på Jesus som den uppståndne, som Herre och frälsare."

3. "Den tredje nivån handlar om en fördjupad överlåtelse till tjänst och ansvarstagande i den lokala församlingen. Nu har lärjungen kommit en bit på vägen, man har lärt känna Kristus, man är förankrad i sin församling och fått förtroende."

Det är intressant att se att Stefan Swärds modell för församlingsgemnskap har praktiserats inom Frälsningsarmén de senaste åren. Där finns det tre olika slags anknytningar till kåren/församlingen med helt olika krav på tro och liv: Betjänade, civilmedlemmar och soldater.

peppebaron

Tro på Jesus under attack

Stanley Sjöberg skriver i Hemmets Vän:
"Vår tro på Jesus är under våldsam attack i Sverige. Vi möter hån och förakt i olika tv-program, på ledarsidor och i insändarspalter. Det är ateister, kultursnobbar och, svårast av allt, akademiska teologer och statligt betalda predikanter och präster. Bland dem som läser Bibeln finns en tro och ödmjukhet som är vårt enda hopp i denna kris.

Ärkebiskop Anders Weiryd sa inför påsken i ett samtal med Lars Adaktusson i TV8, att han tänkte sig Jesus som ”tandlös”. Därmed anslöt han sig till Jonas Gardell som med djupaste förakt nedvärderar den historiske Jesus och förnekar det gudomliga, men också Bibelns innehåll, med några få undantag som han själv anser sig kunna välja ut som lämpliga att vara överens med.

Gardells bok på THS?
Svenska Missionskyrkans tidning Sändaren kommentar i sin ledare den 16 april med berömmande ord Jonas Gardells bok ”Om Jesus”. Den enda kritik som uttalas är riktad mot pastor Ulf Ekman som angrips för att han inte tror på Jonas Gardells hån och förakt. I samma tidning skriver Runar Eldebo om att Jonas Gardell har konstruerat sin egen bild av Jesus och tillägger ”som vi alla gör”. Gardell jämförs med en av talarna i en konferens inom Svenska Missionskyrkan som ville se Jesus som rödhårig. ”Jag tror att ingen nu levande svensk kan måla trons Gud så nära och god”, menar Runar Eldebo om hedersdoktorn i teologi, Jonas Gardell, och planerar att använda sig av Jonas Gardells bok i undervisningen för Pingst-rörelsens och Missionskyrkans teologiska elever vid Teologiska Högskolan Stockholm. Det får inte ske, tycker jag. Låt oss vara överens om det! Runar Eldebo menar i likhet med Jonas Gardell att Jesus själv i sitt jordiska liv var tveksam om sin gudomliga identitet. ”Men betyder detta att Jesus inte vet om han är Gud, att han möjligen inte är det? Det är en viktig fråga”, skriver Eldebo utan att ge ett svar. Jag tror att han kommer att tvingas till en trosbekännelse om Pingströrelsens pastorer ska få ha kontakt med en sådan form av undervisning.

När kyrkoledarna och teologerna överger tron på Jesus som gudomlig och ansluter sig till de villfarelser som Bibeln tydligt varnar för, då lämnas fältet fritt fram för islam med sitt hat riktat mot judarna och sitt förakt riktat mot Jesus. Sedan dröjer det inte länge förrän det hån och förlöjligande som riktas mot oss övergår i fysisk förföljelse och martyrskap. Europas kristna väljer nu sin framtid! Jesusmanifestationen lördagen den 2 maj är ett vägskäl!"

26 apr. 2009

Det är skillnad på att vara medlem i en kristen församling och att vara medlem i Konsum

I Konsum får vem som helst bli medlem. Det finns inga speciella etiska normer som måste vara uppfyllda för medlemsskap. Hustrumisshandlare, helgon, tjuvar och mördare, medelsvensson alla får vara med.

Men även en ytlig genomläsning av Nya Testamentet gör det tydligt att det är helt andra kriterier som krävs för att vara med i en kristen församling. Man måste ha en tro på Jesus och var frälst eller omvänd. Man har vänt sig bort från det gamla livet och tagit emot det nya livet. Det innebär också att man önskar att följa Guds vilja med sitt liv.

Medlemsskapsbegreppet blev aktuellt förra veckan då Saronförsamlingen i Göteborg gick ut med att man överväger att låta praktiserande homosexuella bli medlemmar i församlingen. Ett av argumenten för det nya ställningsstagandet var att vi alla är syndare. Och det är ju visserligen rätt.

Men vi blev väl inte frälsta för att kunna fortsätta att leva kvar i synden. Alla syndar vi förmodligen flera gånger om dagen. Men det är skillnad på att synda, bekänna sin synd och få förlåtelse och att medvetet välja att leva i varaktig synd och till och med försvara det.

Dagen publicerade förra veckan en artikel skriven av bl.a. en lång rad EFK-patorer med rubriken Kristet liv och medlemskap hör ihop. Artikelförfattarna skriver :
"Målet med ändringen av medlemsbegreppet, att sänka trösklarna till församlingen, kan alltså endast uppnås om man samtidigt tystnar i frågor om Guds vilja. Det kan aldrig vara vägen framåt för en kristen församling. Vi noterar också att Hagerius inte svarar ja eller nej på frågan om utlevd homosexualitet är en synd, trots att det här finns ett principiellt antingen eller. Antingen är utlevd homosexualitet i strid med Guds vilja och bör avvisas eller är den i enlighet med Guds vilja och bör välsignas.

Den kristna församlingen är, som någon sagt, inte ett museum av helgon, utan ett sjukhus för syndare. För den som kämpar med sin inre människa, oavsett vad den kampen handlar om, erbjuder evangeliet nåd, förlåtelse och kraft. Men aldrig utifrån en kompromiss med vad som är sant och rätt. Att frikoppla medlemsbegreppet i församlingen från frågan om det kristna livets innehåll leder till just en sådan olycklig kompromiss."


Andra argument som framförts i debatten är att det är inkonsekvent att acceptera att frånskilda och omgifta skulle kunna få vara församlingsföreståndare samtidigt som man inte låter praktisernade homosexuella få vara medlemmar.

Jag tycker att det är en stor skillnad. Att misslyckas, och att få börja om igen är vad det kristna livet handlar om. Det finns förlåtelse för all synd, men inte försvar för synden.

peppebaron

Läs också Saronförsamlingens inlägg i Dagen och ledarbloggen i Dagen om Sexfixerat samfund

23 apr. 2009

Söndagen den 26 maj 2009

Söndagsmorgon i Ålesund, en av världens vackraste städer!

Veckan som gick
Den gångna veckan på hemsidan har präglats av diskussioner om medlemsbegreppet inom Frikyrkan hur den teologiska osäkerheten förorsakar utbrändhet. Läs här och här.


Läs också i Dagen:
Medlemsbegreppet är under omprövning inom pingströrelsen.
Så ser EFK på medlemsfrågan
Så ser Missionskyrkan på medlemsfrågan
Så ser Baptistsamfundet på medlemsfrågan
DEBATT: Kristet liv och medlemskap hör ihop


Idag
I dag på morgonen har vi avslutningsgudstjänsten på vår undervisningshelg i Ålesund. Rut och jag har varit inbjudna till Ålesund för att tala om "Att vara kristen i en tid som denna". et har handlat om hur kristet tänkande möter det postmoderna tänkandet.

Veckan som kommer
Den kommande helgen, lördagen den 2 maj, hålls den stora Jesusmanifestationen i Stockholm. Där vill vi vara med! Här finner du all information om Jesusmanifestationen>>

Ha en underbar vecka. Hoppas vi ses på Jesusmanifestationen.

Peter Baronowsky

Sänd din eld!

Stefan Swärd skriver i en kommentar i Världen i Dag under rubriken "Sänd din eld":
"Den moderna frikyrkan är belåten och accepterad. Och vill inte stöta sig med någon. Och gör det inte heller. Men intresset för den moderna frikyrkan är väldigt mycket mindre än för tre generationer sedan. Något har tappats bort på vägen. Och det verkar som om vi inte riktigt vet vad det är, eller ens vet att något har tappats bort. Och man har slutat grunda församlingar (annat än i marginella undantagsfall).

Det verkar som att det budskap som mainstream-frikyrkan predikar, inte attraherar eller utmanar människor till omvändelse och radikal efterföljelse. Och då händer inte särskilt mycket.

Jag tror att det bara finns en väg framåt för traditionell svensk frikyrka, och det är fullständig omvändelse. Och att ge sitt liv till Jesus på nytt. Och börja läsa Bibeln på allvar. Och börja be. Och vilja följa Jesus på ett radikalt sätt. Och låta Anden ta över.

Annars kommer utvecklingen att fortsätta med nedlagda församlingar, nedskärningar i missionen år efter år och krympande medlemsantal."

Läs mer i Världen i dag>>

Ursynden gör sig påmind i öppenhetsfundamentalism

Anders Sjöberg skriver som gästkrönikör i Dagen:
"Lyssnade för ett tag sedan på en av de nu aktuella biskopskandidaterna i Finland, Henrik Perret. Han höll en lysande genomgång av Apostlagärningarnas budskap och dess relevans i dag.

Ironiskt konstaterade han: "Det finns dock en stor skillnad i dag, en unik situation, som aldrig har funnits tidigare i kyrkohistorien: Vi har inga villolärare."

Det var hans sätt att konstatera att det är sällan något markeras som falsk tro i dag. I stället betonas varje människas rätt att själv skapa sitt trossystem. Vilket fört med sig att den subjektiva uppenbarelsen (det jag själv upplever som Guds tilltal, i min tanke, känsla och intellekt) accentueras på bekostnad av den objektiva uppenbarelsen. (Det Gud objektivt uppenbarat i historien och i sitt ord. Vars mening och intention är definitiv. Vilket innebär att vi är kallade att hjälpa varandra att tolka det på bästa sätt.)

Detta har inneburit att helt motstridiga synsätt kan presenteras som "kristna". Ingen kan hävda, anses det, att den andra uppfattningen är fel eftersom varje människa utifrån sitt inre sätter norm för vad som är sant. Och eftersom tron på en absolut, objektiv Sanning med stort S inte längre finns i samhället. En effekt av att vi nu lever i kölvattnet av den postmoderna kulturen."

Läs mer i Dagen>>

22 apr. 2009

Swärd vill höja ribban för medlemskap

Då alla andra talar om att sänka ribban och ha låga trösklar talar Stefan Swärd i stället om att höja ribban.

I Dagen citeras Swärd: "Stefan Swärd, ordförande i Evangeliska frikyrkan, välkomnar en debatt om medlemskapet i frikyrkan. Han har dock dragit andra slutsatser än Saronförsamlingen i Göteborg, som vill skapa ett öppnare medlemskap.

- Generellt tycker jag att frikyrkoförsamlingar är för slappa idag. Jag tycker man ska höja ribban, inte sänka den, säger han.

Bekymrad över utvecklingen
I sin blogg har Stefan Swärd skrivit ett långt inlägg om sin syn på Sarons ställningstagande. Han menar att Saron befinner sig ungefär där många missionsförsamlingar befann sig för 20 år sedan, och där Svenska kyrkan var för 30 år sedan, och är bekymrad över utvecklingen."

På Stefan swärds Blogg har debatten fortsatt och Swärd utvecklar och försvara sina tankar. Läs och begrunda:

"I Romarbrevet kapitel 1:21-32 har vi en ganska lång syndakatalog, bland annat nämns om skvaller, förtal, svek, illvilja, trolöshet, kärlekslöshet, hjärtlöshet, ondska, girighet, elakhet, homosexualitet m.m.. Längre fram i samma brev läser vi om Jesu seger över synden. Vi läser också att syndens lön är döden. Min fråga är kort och gott, är någon eller några av de synder som tas upp i detta bibelavsnitt inte längre synder? I så fall vilka synder? Och vem bestämmer vad som inte är synder längre? Vilka av dessa synder kan man hävda att de är helt okey att göra och samtidigt vara kristen? Är vi syndfria - naturligtvis inte -Vi kämpar alla vår kamp mot synden. Men kan man då hävda att något av de synder som tas upp, är acceptabla kristna beteenden, som man stolt kan berätta om, och hävda sin rätt att få göra, att detta får jag göra och leva med som kristen? Är det okey att vara kristen och förtala? Är det okey att vara kristen och vara elak? Är det okey att vara kristen och vara girig? Vi skulle nog inte svara ja på frågan rakt av, men vi skulle nog reservera oss med att säga att vi känner av vår kamp mot ondskan inom oss. Ingen skulle nog säga att jag är kristen och elak, och är stolt över det, och kräver min rätt att få vara elak, och jag tänker inte ändra mig och bli mindre elak. Ordet elak kan bytas ut mot andra ord i denna lista.
Så tänker jag. Det är Gud som bestämmer. Han har talat till oss genom sitt ord. Vi behöver lära oss hans ord och visa respekt för hans ord.
Och pastorer och församlingsledningars uppdrag är att lära ut Guds ord, och lära församlingen att leva efter Guds ord, och själva vara goda föredömen."
Länk till bloggposten>>

"Det största sveket mot de homosexuella vänner jag har haft handlar om att säga att nu är allt tillåtet, du får gärna leva så här, och vara med i församlingen. En del av dem söker sig till gemenskapen för kraft och hjälp till ett nytt liv. En kompis till mig levde ett promiskuöst homosexuellt liv i 20-årsåldern, och mötte Jesus. Och blev förvandlad, och kom helt på egen hand till insikt om att han levde fel och omvände sig, och började från början. Trots bisexuella böjelser, gifte han sig heterosexuellt och har sedan lyckats leva i ett troget heterosexuellt äktenskap. Och tar avstånd från från homosexuell livsstil på grund av sin kristna övertygelse. Han skulle aldrig vilja ha en kyrka som skulle acceptera den homosexuella livsstilen och inte vilja utmana till omvändelse.

Och jag tycker att det är ganska tröttande med dessa resonemang om att den och den får inte vara med.

Vi har en kyrka i Sverige där alla får vara med, utan något krav på omvändelse, efterföljelse, överlåtelse, engagemang, kristen livsstil, närvaro, att man lever efter Bibeln - det är Svenska Kyrkan. Där kan du vara med och vara rasist, förtrycka kvinnor, vara självisk materialist, vara våldsbenägen, du behöver inte ens tro, du kan vara hur girig och avundsjuk som helst, utveckla vilka sexuella böjelser och beteenden som helst, och ingen kommer att bry sig.

Frikyrkorna bildades på 1850-talet och framåt för att vi inte gillade den modellen. Frikyrkorna bildades för att man ville ha ett församlingsliv i överlåtelse, med aktiv närvaro, och där man aktivt utvecklade en kristen livsstil enligt Bibeln och i efterföljelse till Jesus.

Därför vill jag vara med i en frikyrka. Jag vill inte vara med i en mesig kyrka. Trots att jag är en välkänd kristen ledare så kämpar även jag med synden. Jag vill bli tillrättavisad, utmanad, ifrågasatt, men samtidigt älskad och bemött med nåd. Jag vill att min benägenhet till andlig ljumhet konfronteras, jag vill att den själviskhet, girighet och materialism som man lätt utvecklar som väletablerad Stureplanskonsult, jag vill bli utmanad i detta i min kyrka. Jag har vid ett antal tillfällen böjt knä vid korset i Söderhöjdskyrkan för att bekänna min synd som gäller ljumhet och materialism."
Länk till bloggposten>>

På frågan om församlingstukt skriver Stefan Swärd:
"När jag talar om att höja ribban i frikyrkan, så tror jag att börja med en massa uteslutningar är helt fel väg att gå. Första steget är att höja nivån när det gäller undervisningen om vad det innebär att vara kristen och leva i en församling, både förpliktelser, ansvar och förmåner med detta. Och sedan behöver vi bygga församlingen så att det finns närhet och omsorg. Man behöver bli medveten om att vi är Kristi kropp, vi tillhör Kristus och vi tillhör varandra, och därför lever vi våra liv både inför Gud men också inför varandra, och har ansvar både inför Gud och för varandra. Livsstilsfrågor anser jag ska hanteras i gemenskapsprocessen i församlingen. Och jag tror att det är nödvändigt med ordentliga introduktionskurser in i församlingen, att man känner till visioner, värderingar och målsättningar. Det är självklarheter i alla sorts mänskliga sammanslutningar, och det gäller även församlingar.

Den slapphet och oengagemang som idag finns kring medlemskap, tror jag drar ner nivån på församlingen. Är den viktig, är den betydelsefull, då finns det också en överlåtelse och engagemang i att vara med.

När Bibeln talar om församlingstukt handlar det oftast om att korrigera och förmana den som har hamnat i en dekadent livsstil, men som inte vill lyssna på råd och förmaningar, Det tas upp bland annat i Paulus brev till Tessaloniki. Men där handlar det inte om uteslutning, utan jag skulle nog vilja kalla det för “utvisning”- i hockeyspråk, och för att hjälpa den berörda personen. Det finns också exempel på uteslutningar i Nya Testamentet, men då handlade det om ganska grova övertramp, och där personen inte ville lyssna eller bättra sig, t.ex. i 1 Korintierbrevet."
Länk till bloggposten>>
Tack Stefan Swärd för din tydlighet och frimodighet!

Inkast

Danslektion

Frälsningsarmén säger upp 30 tjänster

Dagen skriver:
"Frälsningsarmén tillsätter en person som enbart kommer att lägga ner små kårer. Och runt 30 tjänster kommer att försvinna från samfundet. - Med de här besparingarna borde vi landa på en rimlig nivå, säger informationschefen Anders Östman.


15 miljoner per år. Det var domen som Frälsningsarmén gav sin egen rörelse strax före jul. Så mycket måste årligen sparas för att ekonomin ska komma i balans. Nu har man idéer om hur det ska gå till.

I den nya ordern från Högkvarteret, som kommer vid den här tiden på varje år, finns en lista över många frälsningsofficerers framtida tillvaro. Där står även om tillsättandet av en ny, lite mer oväntad, tjänst. Officer Bengt Divert ska jobba heltid med att lägga ner kårer, församlingar."

Varför blir så många präster och pastorer långtidssjukskrivna?

Varför blir så många präster och pastorer långtidssjukskrivna? Den frågan behandlas i en ledare i Världen i dag under veckan med titeln: "Teologisk osäkerhet kan ge utbrändhet". Jag har tidigare hänvisat till artikeln.

Artikeln hänvisar till tre undersökningar:
1/En nyligen framlagd doktorsavhandling vid Uppsala universitet, har Lennart Belfrage med mångårig erfarenhet av själavårdsarbete inom Svenska kyrkan.
"Avhandlingen vill visa, att prästerna mår dåligt och säger sig sakna verktyg och instrument inför att möta den postmoderna människan och på ett gott och relevant sätt kunna få till ett meningsfullt samtal om existensiella och andliga frågor."

2/"En relativt ny studie från Saco visade, att akademiker inom Svenska kyrkan var långtidssjukskrivna i mer än dubbelt så hög utsträckning som den grupp man i studien jämförde med, nämligen ingenjörer."

3/ Sjukhusprästen Preben Kok i Vejle i Danmark har tagit initiativ till att hjälpa 80 utbrända präster. I en intervju med Kristeligt Dagblad säger Kok, att ”problemet för dessa präster visade sig ofta vara att de förkunnar ett evangelium, som de inte själva hör. Det betyder inte, att prästerna inte själva tror på det som de förkunnar, men de glömmer själva att höra efter vad de predikar för sin församling” (Udfordringen 26 mars).

Världen i dag skriver vidare:
"Finns det andra orsaker? Ja, förmodligen fast de är sällan framlyfta i debatten. Kan det helt enkelt vara så, att prästerna inte vet vad de tror eller vad de får tro? Har de, i den teologiska utbildningen, fått lära sig att det inte finns några självklara svar? Och om det inte finns några självklara svar, vad ska man då och får man då förkunna?

Kan alltså dagens teologiska osäkerhet vara en orsak till dagens prästerliga utbrändhet? För en generation sedan var det nog av flera anledningar lättare att vara präst och förkunnare. Grunden var ”Bibeln och bekännelseskrifterna”.
"

Artikelförfattaren väcker frågan om orsaken till dagens prästerliga utbrändhet beror på teologisk osäkerhet. Jag tycker att det är en mycket intressant fråga och flera av inläggen här på sidan denna vecka talar om denna teologiska osäkerhet.

Stefan Gustavsson skriver om denna teologiska osäkerhet i inlägget: "Äktenskap enligt pastor Jansson - om Svenska Kyrkans brist på hederlighet "

Även om de ovanstående undersökningarna och Stefan Gustavssons inlägg handlar om Svenska Kyrkan, så tror jag att den teologiska osäkerheten även breder ut sig inom frikyrkorna. Tidigare inlägg denna vecka handlar om Saronkyrkans (EFK) tankar på att även praktiserande homosexuella ska få bli medlemmar: "Saron och medlemskap i en kristen församling"

Sarons utspel i frågan har skapat en stor debatt inom frikyrkligheten. bland annat slriver Stefan Swärd, ordförande i EFK, i Dagen: "Swärd vill höja ribban för medlemskap". Det finns även fler läsvärda inslag i Stefan Swärds blogg. Svar på frågan om församlingstukt; Nu höjer jag rösten och Kommentar på 114 kommentarer.

Det är naturligtvis olyckligt om den teologiska osäkerheten breder ut sig alltmer inom kyrkan och det finns många tecken som tyder på det. Många frikyrkor har gått ifrån teologiska och etiska principer som tidigare var självklara. Frälsningsarmén har tagit bort sina etiska dokument från sin officiella hemsida.

Det är inte bara präster och pastorer som mår dåligt i det postmoderna normlösa tänkandet. För en tid sedan hade vi ett inlägg som hänvisade till en artikel i Världen i Dag: ”Normlösheten orsak till psykisk ohälsa”, som handlar om den ökande strömmen av ungdomar till psykmottagningarna.

Förvirringen blir inte mindre då man läser ännu en artikel från denna vecka: "Religionsneutrala präster?" Då man läser en sådan rubkrik får man intrycket att innehållet i tron är helt oväsentligt. det gemensamma är att man tror på något, vad som helst. Och vem gör inte det? Grundförutsättningen för att ha en dialog med människor med egen tro är att det finns en egen definierad tro: Dagen rapporterar under rubriken: Dansk biskop skärper synen på religionsdialog: "- Vi måste stå fast vid det vi tror är sannigen - Vi har blivit rädda att bekänna färg för det uppfattas som ett övergrepp mot andra, säger han till tidningen."

Det finns en fara att kyrkan vill vara så öppen och accepterande att den inte längre vågar vara en profetröst. Av rädsla för att bli impopulär gör kyrkan allt den kan för att trösklarna ska vara låga och portarna breda in i församlingen. Fastän Jesus sa att porten är trång och vägen är smal som leder till livet och att det är är få som finner den (Matt 7:13-14). Läs också ett tidigare inlägg på hemsidan: Jesus säger att porten är trång, medan kyrkan försöker göra den så bred som möjligt

Ulf Ekman efterlyser i sin blogg en kyrka som vågar stå för klassiska kristna värderingar, men han ser bara en tyst kyrka som bifallande accepterar utvecklingen i omvärlden:
"Annars får man säga att det är ganska tyst i Sverige nu för tiden. Det är jordskredsliknande förändringar med tanke på lagstiftning om könsneutrala äktenskap, Svenska Kyrkans inställning till dessa frågor, Gardells boks mottangande och nu det som sker i Saron. Det är däremot inte en jordskredsreaktion emot detta utan en förstämd tystnad i leden som bådar illa. Eller är det en resignerad likgiltighet som tar sig uttryck i flykt från ansvar?"

peppebaron

20 apr. 2009

Saron och medlemsskap i en kristen församling

Saron (EFK) i Göteborg har väckt stor debatt inom frikyrkligheten genom att ändra förutsättningarna för medlemsskap i församlingen. Sarons pastor Joakim Hagerius säger i Dagen att man öppnar medlemsskapet även för praktiserande homosexuella.

Samtidigt deklarerar Hagerius att man inte kommer att viga homosexuella par och att de som lever i homosexuella förhållanden inte kan uppta ledarbefattningar inom församlingen.

Resultatet blir ju då att man får två olika slags medlemmar. Dels får man medlemmar som är godkända som ledare och medlemmar som är diskvalificerade som medelmmar. Är inte det att diskriminiera medlemmar? Att införa godkända och inte godkända medlemmar?

Eftersom vi alla är syndare får vi två grupperingar av syndare i församlingen. En grupp som lever i synd och som inte kan bli ledare, och en grupp som syndar regelbundet och försöker undvika att synda, som kan bli ledare.

Det är naturligtvis inte en mänsklig rättighet att få bli medlem i en frikyrkoförsamling. Man kan inte tro vad som helst eller leva hur som helst. Men då man väl blivit medlem borde det väl vara ett tecken på att man är godkänd.

Så vilket problem löser man genom att ta in praktisande homosexuella som medlemmar? Inget! Man bara flyttar runt problemet och gör hela bilden otydligare.

Ordförande i EFK skriver i Dagen:
Stefan Swärd vill höja, inte sänka, ribban för medlemskap. Därför är EFK:s ordförande mycket kritisk till Sarons vägval.
Stefan Swärd, ordförande i Evangeliska frikyrkan, välkomnar en debatt om medlemskapet i frikyrkan. Han har dock dragit andra slutsatser än Saronförsamlingen i Göteborg, som vill skapa ett öppnare medlemskap.- Generellt tycker jag att frikyrkoförsamlingar är för slappa idag. Jag tycker man ska höja ribban, inte sänka den, säger han.
....
I sin blogg har Stefan Swärd skrivit ett långt inlägg om sin syn på Sarons ställningstagande. Han menar att Saron befinner sig ungefär där många missionsförsamlingar befann sig för 20 år sedan, och där Svenska kyrkan var för 30 år sedan, och är bekymrad över utvecklingen.- Det här är inga nyheter för oss, vi har haft diskussioner länge med Saron. Jag kan inte svara på vad som kommer hända, men jag tror diskussionen är nödvändig.

Länk till Stefans Swärds blogginlägg>>

Ulf Ekman skriver på sin blogg med anledning av intervjun med Hagerius:
Det är dock skillnad på att brottas med synder, göra upp med synder och att hålla fast vid synder och legitmera dem på olika sätt. Journalisten ställer inga djupare följdfrågor och pressar inte för att få klarare svar på denna punkt.
Allt verkar hänga i luften för Saron och en stor frikyrkoförsamling driver fram förändringar som gör att den mer och mer ställs utanför den klassiska defintionen av vad evangelikal tro är. Jag undrar om detta är den första av ett antal församlingar inom EFK som går denna väg men man kan väl alltid hoppas att någon där,
inte bara Stefan Swärd, höjer rösten. Det finns säkert pastorer som reagerar. Hoppas de hörs.
Annars får man säga att det är ganska tyst i Sverige nu för tiden. Det är jordskredsliknande förändringar med tanke på lagstiftning om könsneutrala äktenskap, Svenska Kyrkans inställning till dessa frågor, Gardells boks mottangande och nu det som sker i Saron. Det är däremot inte en jordskredsreaktion emot detta utan en förstämd tystnad i leden som bådar illa. Eller är det en resignerad likgiltighet som tar sig uttryck i flykt från ansvar?


Mikael Karlendal skriver i sin blogg:
Därför anser jag, att Sarons utveckling är en stor tragedi och förlust för kristenheten i Sverige. Det är andligt sett en mycket farlig väg de har valt. Även om de idag i försiktiga och förtäckta ordalag fortfarande predikar att homsexuallt leverne är synd, så predikar de genom sitt handlande något annat. Jesus sade, “Ve den genom vilken förförelser kommer…” Här tänker jag på kvarnstenen! Detta är ett uttryck för feghet, det är ett svek! Det är ett svek mot det goda i väckelsearvet. Jag anser att Saronförsamlingen ger uttryck för feghet, de vågar trotsa en liten kristen minoritet här i landet, men de vågar inte trotsa majoritetsåsikten i riksdagen eller massmedia. De har låtit sin feghet förleda dem bort från ett sunt kristet tänkande. De har slutat tänka kritiskt.

Vi måste inse, att alla människor är syndare. Det är därför Jesus dog för oss på korset. Därför kan inte vi springa runt och trivialisera synden och släta över det som Gud fördömer. Vi måste inse att Jesus dog, därför att Gud hatar orättfärdigheten. Därför måste vi predika omvändelse för alla, för oss själva dagligen, och för alla andra, utan undantag. Ingen av oss är felfri! Vi ska inte döma i onödan för vi felar alla, men vi ska definitivt inte säga att det Gud fördömer inte är så allvarligt.

Dagboken



Presentation av boken:

Vi ger nu ut Dagens Andakt från www.rupeba.se i bokform.
Varje dag har det funnits en ny andakt på hemsidan. Många människor har blivit berörda och hört av sig:

”Dagens Andakt är det enda jag orkar läsa ibland när jag inte orkar öppna Bibeln, för det är alltid lika tänkvärt och bra och man mår bättre under dagen! Tack för en superbra sida!”

”Vill bara tacka för dagens andakt som gav mig just den input och kraft som jag i dag behövde.”

”Vill tacka för dagens andakt. Har den som skärmsläckare på jobbet o hemma. Den ger mycket välsignelse!”

”Ville bara säga tack för dagens andakt. jag har den på min face-book och är mkt glad för den”

Då vi nu ger ut Dagboken i bokform är det med förhoppningen att du också ska bli uppbyggd, vägledd och välsignad varje dag under året.

Andakterna bygger på Ruts dagboksanteckningar under många år.

Små tankar för märkvärdiga dagar. Alla dagar är märkvärdiga, värda att lägga märke till. Bibeln säger: ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?” (Jes 43:18). Välkommen du också att lägga märke till vad Gud gör i andras liv – och i ditt.

Du kan beställa boken i AFFÄREN

Johannesevangeliet

Nu är kortkommentarerna till den dagliga bibelläsningen från Johannesevangliet färdig. Du kan se hela serien här>>.

Se översikt över tillgängliga kortkommentarer (ca 100 st) här>>.

På bibelsajten, som är veckans länk, kan du läsa en kort introduktion till Johannesevangeliet.

I dag fortsätter den dagliga bibelläsningen i första Timoteusbrevet. Introduktion till det brevet kan du läsa här>>.

19 apr. 2009

Äktenskap enligt pastor Jansson - om Svenska Kyrkans brist på hederlighet

Stefan Gustavsson skriver på Credoakadmiens blogg:
"Hasse Alfredssons berömda monolog ”Ringaren” avslutas med en uppmaning att rösta på pastor Jansson. Varför? Därför att han är en ”en värdig representant för den svenska statskyrkan – han har inga bestämda åsikter om nånting.”

Svenska Kyrkans avsaknad av självkänsla som kristen kyrka når dessvärre ständigt nya höjder. Samma dag som riksdagen röstade igenom förändringen av äktenskapslagen och gör den könsneutral möter följande rubrik på Svenska Kyrkans
hemsida: ”Kyrkan stöder ny äktenskapslag”. Kyrkan blir som ett eko av samhället, utan egen inre kompass. Var är den teologiska analysen? Var är bibelargumenten?

Boo församlingsnytt – en 20-sidig tidning som kom i brevlådan till alla som liksom jag geografiskt tillhör Boo församling - använder hela påsknumret till att skriva om att kyrkan nu bejakar könsneutrala äktenskap. Enligt kyrkoherden är detta till och med en del av påskevangeliet: ”Inom kort kommer denna [samkönade kärlek] att stå inför altaret i kyrkor överallt i vårt land. Man kan ha invändningar mot detta och ändå vara en god kristen och medmänniska. Men salig du som tror påskevangeliet om att ha rivit även denna mur!”
Kyrkan stödjer ny äktenskapslag? Knappast en hederlig beskrivning av den nuvarande situationen:

För det första hävdade Svenska Kyrkan i sitt
remissvar till utredningen om könsneutrala äktenskap att begreppet äktenskap enbart skulle tillämpas på man-kvinna-relationen.

För det andra önskar nio av kyrkans sammanlagt fjorton
biskopar en civilrättslig ordning istället. Kyrkans andliga ledarskap har ingen enhetlig inställning till frågan om könsneutrala äktenskap.

För det tredje är det Kyrkomötet som ska ta ställning till frågan om könsneutralt äktenskap hösten 2009; enligt alla nu gällande dokument i Svenska Kyrkan är äktenskapet enbart en förening mellan en man och en kvinna."

Läs hela inlägget>>

Teologisk osäkerhet kan ge utbrändhet

Från Världen i Dags ledarsida:
"I en nyligen framlagd doktorsavhandling vid Uppsala universitet, har Lennart Belfrage med mångårig erfarenhet av själavårdsarbete inom Svenska kyrkan, undersökt hur församlings­präster upplever frågor kring meningsskapande och utbrändhet. Avhandlingen vill visa, att prästerna mår dåligt och säger sig sakna verktyg och instrument inför att möta den postmoderna människan och på ett gott och relevant sätt kunna få till ett meningsfullt samtal om existensiella och andliga frågor.Präster mår inte särskilt bra i sin roll som själasörjare och präster. En relativt ny studie från Saco visade, att akademiker inom Svenska kyrkan var långtidssjukskrivna i mer än dubbelt så hög utsträckning som den grupp man i studien jämförde med, nämligen ingenjörer.
------------------
En annan förklaring till utbrändheten, som Belfrage lyfter fram i sin doktorsavhandling, är att prästerna upplever att de inte får den uppmuntran och respons, den ”frukt” av sitt arbete, som skulle kunna göra det meningsfullare. De upplever sig inte efterfrågade som teologer och andliga gestalter. Engagemanget och entusiasmen stelnar när antalet besökare i kyrkbänkarna minskar, när de människor man oftast möter är gamla eller psykiskt sköra, eller när kritiken kommer inifrån mot en präst, som inte kan uppvisa resultat. I det läget kan resignation och känsla av tomhet lätt komma smygande.

Finns det andra orsaker? Ja, förmodligen – fast de är sällan framlyfta i debatten. Kan det helt enkelt vara så, att prästerna inte vet vad de tror eller vad de får tro? Har de, i den teologiska utbildningen, fått lära sig att det inte finns några självklara svar? Och om det inte finns några självklara svar, vad ska man då och får man då förkunna? Sjukhusprästen Preben Kok i Vejle i Danmark har tagit initiativ till att hjälpa 80 utbrända präster.

I en intervju med Kristeligt Dagblad säger Kok, att ”problemet för dessa präster visade sig ofta vara att de förkunnar ett evangelium, som de inte själva hör. Det betyder inte, att prästerna inte själva tror på det som de förkunnar, men de glömmer själva att höra efter vad de predikar för sin församling” (Udfordringen 26 mars).Kan alltså dagens teologiska osäkerhet vara en orsak till dagens prästerliga utbrändhet? För en generation sedan var det nog av flera anledningar lättare att vara präst och förkunnare. Grunden var ”Bibeln och bekännelseskrifterna”. Prästen visste vad han eller hon skulle förväntas förkunna. Den kyrkliga samsynen på vad klassisk kristen tro innehöll var mer enhetlig. Även då och där fanns utmaningarna – att göra evangeliet förståeligt och tolkat i den tiden – men ändå så mycket lättare.

I dag är bibelsynen inom kyrkan så disparat. Därmed har en viktig grund för prästens tjänst och förkunnelse dragits undan. Den teologiska osäkerheten märks i predikstolarna. Folket i kyrkbänkarna märker den och lämnar. Prästen försöker på alla möjliga och omöjliga sätt att nå människorna, men misslyckas ofta. Allt stjäl energi och entusiasm. Vi behöver en prästväckelse. Och vi behöver en prästutbildningsväckelse."

Läs hela artiklen i Världen i Dag>>

18 apr. 2009

Gudstjänst från Templet i Oslo

Här kommer en gudstjänst från Frälsningsarmén, Templet i Oslo. Det är NRK som spelat in gudstjänsten och de presenterar den så här: "Møte i Templet, Frelsesarmeen i Oslo. Synnøve Søberg har hatt et liv på gata og fått hjelp til å komme seg derfra."

Även om gudstjäsnten är på norska lägger jag inte ut den på den norska sidan, eftersom jag räknar med att de flesta norrmän redan sett den. Gudstjäsnten sändes i norsk TV före jul.

Välkommen på besök till Frelsesarmeen i Oslo. Klicka här>>

Söndagen den 19 april

Söndagsmorgon igen. Våren är på gång, även om den kommer med viss tvekan.

Veckan som gick
Det har varit en vecka utan resor. En vecka att arbeta på kontoret. En av de uppgifter som håller oss sysselsatta nu för tiden är Lärjungaträningsprogrammet på NLDI (Nordic Leadership Development Institute), en utbildning med deltagare från Sverige, Danmark, Finland, Lettland, Ryssland och Ukraina.

Ett annat av de större projekt vi arbetar med under vårterminen är vår högskolekurs i Psykiatri. Den genomförs som en distanskurs (7,5 hp) i samarbete med Hälsohögskolan i Jönköping. Kursdeltagarna är alla anställda i Frälsningsarmén.

På hemsidan har vi börjat använda vår Mikroblogg mer aktivt. Tidigare har vi bara använt den då vi varit på resa och haft dålig tillgång till internet-uppkoppling. På mikrobloggen kan man lägga in meddelanden genom att SMS:a från mobiltelefonen. Nu använder vi även vår mikroblogg för att göra snabbinlägg som inte får plats på hemsidan och inlägg som är på väg till hemsidan.

I dag
Den här helgen är vi lediga. Vår son i Oslo har gästat Stockholm tillsammans med sin flickvän och innebandylinjen från Jelöy folkhögskola, där han är lärare.

I dag ska vi gå på gudstjänst i vår hemförsamling, Frälsningsarmén Nacka, och lyssna på Margaretha Andersson.

Veckan som kommer
Nästa helg är Rut och jag inbjudna till Frälsningsarmén i Ålesund för att tala om "Att vara kristen i en tid som denna". Det kommer att handla om att kommunicera evangeliet i en postmodern tid.

Ålesund är en fantastiskt vacker liten stad på Norges västkust. Se bara:

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

17 apr. 2009

Omorganisation och nysatsningar inom Frälsningsarmén

Från Blod och Eld, en samlingspunkt på nätet skapad av Frälsningsarmén, hämtar vi detta inslag:
Idag kom beskeden om hur delar av Frälsningsarméns organisation kommer att se ut från och med sommaren. Samtidigt som den regionala administrationen minskas planeras flera nysatsningar i olika delar av Sverige.

Här är listan med alla nya order>>

Har den politiska visionen "Död åt familjen" en framtid?

Tuve Skånberg skriver på Svenska Evangeliska Alliansens (SEA) hemsida:
Den 1 april 2009 beslutade Sveriges Riksdag att legalisera homosexuella äktenskap. 261 av riksdagsledamöterna röstade ja, medan 22 röstade nej. 16 ledamöter var närvarande, men avstod att rösta, och så många som 50 avstod från att vara närvarande vid voteringen. Av riksdagens sju partier var det enbart ett, Kristdemokraterna, som reserverat sig.

Varför detta beslut?
Beslutet hade föregåtts av en massiv kritik, ett enigt fördömande från alla kyrkliga remissinstanser, av omfattande namninsamlingar, och uppvaktningar från företrädare från alla större religioner. Alla remissinstanser med barnexpertis betygade redan 2001 att det ligger i barnens intresse och bästa att växa upp med en mor och far. Trots detta, och trots att denna särlagstiftning enbart berör 300 homosexuella par per år - att jämföra med de över 45.000 äktenskap som ingås varje år mellan män och kvinnor - gick lagstiftningen igenom. Varför?

För att förstå detta behöver man ett politiskt och historiskt perspektiv, på samma sätt som en tavla kan uppfattas bättre på några stegs avstånd.

Riksdagsbeslutet 1 april var bara en detalj i en större sammanhängande politisk vision om ett samhälle utan traditionella familjers lojalitetsband. Beslutet innebär en ytterligare underminering av äktenskapet mellan man och kvinna och av familjen som institution för att ge barnen trygghet och skydd under deras uppväxt. Men beslutet kom inte oväntat. Det har under den senaste generationen föregåtts av en lång rad delbeslut om att programmatiskt montera ned äktenskap och familj.

Den politiska visionen 1968
1968 blev Sverige det första landet i världen med att införa en politik, som gick ut på att uppnå jämlikhet mellan könen genom att ändra såväl mäns som kvinnors roller. I ett uttalande till Förenta Nationerna det året, deklarerade den svenska regeringen att det inte var tillräckligt att garantera kvinnor deras rättigheter. All lagstiftning och all socialpolitik skulle understödja ett skifte från traditionella familjer till ett samhälle av sinsemellan oberoende individer och av partnerskap, inom vilka alla arbetsuppgifter delades.

Några exempel på delmål på vägen dit är att individuell beskattning av makar ersatte sambeskattningen år 1971, skilsmässolagstiftningen liberaliserades 1974, sambolagstiftning infördes 1988, registrerat partnerskap för homosexuella kom 1994, rätt för homosexuella att adoptera barn kom 2003, och 2009 kom alltså könsneutrala äktenskap.

Programförklaringen av år 1968 hade föregåtts av marken beretts av Alva och Gunnar Myrdals bok 1934, Kris i befolkningsfrågan, som argumenterade för en socialistisk familjepolitik. Män och kvinnor skulle ”bli jämlika och oberoende, och sexuell moral … inte definieras av legala normer”. ”Målet var att bryta de band, som privat egendom och traditionella familjeband lade på individens utveckling i ett fritt samhälle”.

”Död åt familjen!”
Makarna Myrdals ideologiska grund kan ytterst sökas i Karl Marx’ och kommunismens krigsförklaring mot den ”borgerliga familjen”. Det finns alltså en konsekvent och rak linje mellan Karl Marx’ krav ”Familjens upphävande!”, i kapitel 2 av Det kommunistiska partiets manifest 1848, till Gudrun Schymans krav ”Död åt familjen!”, på Centralstationen i Stockholm 1 oktober 2001.

Liberalismen ser äktenskap som slaveriNedmonteringen av familj och äktenskap har inte gjorts enbart med inspiration av Marx, utan ofta med bifall från liberaler med en politik fokuserad på individen. En i grunden negativ syn på äktenskap och familj återfinns till exempel hos liberalismens lärofader John Stuart Mill i hans bok Förtrycket av kvinnorna 1869 där han i kapitel 4 skriver att ”Äktenskapet är det enda egentliga slaveri som vår lag erkänner.”

Familjen lever trots allt
Marx’ politiska vision om att ’upphäva familjen’ har dock visat sig svårgenomförbar. Fortfarande lever 72 procent av alla barn under 17 år tillsammans med sina biologiska föräldrar. Antalet ingångna äktenskap ökar, medan antalet skilsmässor minskar. Opinionsinstitutet Gallup har under 2000-talet undersökt svenskarnas attityder till olika familjetyper. Undersökningarna visar att stödet för den traditionella familjestrukturen är kompakt – i alla åldrar, i alla landsändar och oavsett vilka familjeförhållanden man själv lever i. Även om man själv inte lever i en kärnfamilj är de allra flestas målsättning att någon gång göra det.

En politisk kamp mot den traditionella familjen är som ett försök att få vatten att rinna uppströms. Det är dömt att misslyckas. Beslutet 1 april kommer att följas av många andra försök att nedmontera familjen – sannolikt blir nästa förslag att göra äktenskapet antalsneutralt, kanske följt av förslag att göra det åldersneutralt och incestneutralt. Men om nu ”Äktenskapet är av Gud instiftat” lär det bli svårt att montera ned det.


TUVE SKÅNBERGDirektor för Claphaminstitutet

"Men det var bortom bilderna du kom"

Magnus Malm skriver i Dagen:
I en postmodern kultur har de stora berättelserna och ideologierna pulvriserats, som av en armé av dekonstruerande termiter. Allt som återstår är flisor som det står var och en fritt att sätta ihop i sitt eget mönster. Fältropet har varit att den stora Sanningen alltid har osynliggjort delar av verkligheten, vare sig det har handlat om kvinnorna, orienten, arbetarna eller Jesus. De som har företrätt Sanningen har alltid gjort det för att skydda sin makt, vare sig det har handlat om patriarkatet, västerlandet, borgerligheten eller kyrkan. Alltså: fritt fram att konstruera den verklighet vi själva vill ha.

När det gäller Jesus drar alltså befrielserörelsen ut ur Systemet Kyrkan som har spärrat in honom, och etablerar sitt eget tältläger omkring Jesus i marginalen. Fast vid närmare påseende är det inte så mycket ett läger som högst privata tält, där var och en snidar sin egen Jesusbild och försöker sälja den på marknaden med varierande framgång beroende på karisma och medial status.

Sedan talar Magnus Malm om en ny rörelse inom svensk kristenhet:
1) Här är en växande grupp av människor som har ett större mål för livet än att själva må så bra som möjligt och bli så bekräftade av sin omgivning som möjligt.

2) De uppfattar inte sitt förhållande till Jesus primärt som en fråga om rätta tolkningar på alla läropunkter, utan som en förpliktande kallelse att följa honom på livets alla områden. Hur de lever berättar mer om Jesus än vilka böcker om honom de läst.

3) Hela denna rörelse visar att det tvångsmässiga valet mellan att ansluta sig till ett teologiskt system eller att konstruera sin egen Jesusbild är ett falskt val. Här gestaltas en tredje väg som mera stavas efterföljelse än tolkning, som mer handlar om att utveckla en relation till Jesus än att tro på rätt bild av honom, som mer strävar efter att se världen med Jesu ögon än att se på Jesus med världens ögon.

Det är betydligt mer riskfyllt för den egna karriären, och skapar inga tidningsrubriker. Och det är betydligt mer spännande.

Läs hela artikeln i Dagen>>

16 apr. 2009

Köra in genom grind

Besök på bilverkstaden

Frågor och svar - Kampen som kristen

Fråga:
Rut och Peter, pratar Bibeln om att det är viktigt att ta en kamp med sig själv när man blir frälst? För vissa känns allt så självklart i ljuset av mötet med Gud, men för somliga – läs mig – så kan det kännas som att tron till trots, blir livet en kamp med mig själv och mot mig själv och världen.

Svar:

Då man ska bli frälst
Att bli frälst innebär att ge ifrån sig makten över sitt liv och låta Jesus bli Herre. Det är klart att det inte är så lätt att ge ifrån sig herraväldet över sitt liv. Kampen kan vara hård.

Bibeln talar om den överlåtelsen: "Så är det alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger" (Luk 14:33)"Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det" (Matt 10:39)

Det kan kanske vara lättare att överlåta sig till Gud i en krissituation, när hela mitt liv faller i spillror. Jag har ju inte så mycket att förlora just då. Men kanske lika många tar emot frälsningen mitt i en välordnad tillvaro, därför att tron erbjuder så mycket större livskvalitet. Tänk att få ett mål och en mening med mitt liv! Tänk att det finns någon som bryr sig om mig och som vill leda mig i mitt liv till det allra bästa för mig och för andra människor!

Kampen med mig själv
Den som tar sitt kristna liv på allvar kan ofta bli besviken på sig själv då man upplever att man inte når upp till den standard som man tror att Gud och jag själv förväntar mig av en kristen.

Det kan ju å andra sidan vara bra att man sörjer över synden i sitt liv. Då kan man ju göra något åt den, bekänna inför Gud och ta emot fullständig förlåtelse och rening: "Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9).

Men det kommer att pågå en kamp i mitt inre så länge jag lever. Bibeln beskriver det som kampen mellan anden i mig och köttet (det världsliga sinnelaget). Paulus, en person som Gud använt till välsignelse för hundratals miljoner människor, säger om sin egen kamp: "Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag." (Rom 7:19-20)

Sedan fortsätter Paulus att beskriva den strid som pågår inom honom: "Men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp?" (Rom 7:23-24)

Och så kommer det triumferande svaret: "Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud." (Rom 8:1-3)

Kampen mot världen
Som kristen lever vi i två världar samtidigt. Vi lever i denna världen som är i den ondes våld och vi lever i Guds rike samtidigt.

På ett sätt kan det vara enklare att inte vara kristen. Då har man bara ett system att förhålla sig till. Men som kristen måste vi leva i världen men inte av världen.

Det tankesystem som dominerar världen står ofta i stark motsättning till tankesystemet i Guds rike. Det kan vara en hård kamp att alltid stå för ett tankesystem som den omgivande världen inte förstår eller håller med om. Jesus säger om sina kommande lärjungar: "Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen." (Joh 7:14-16)

I samma sammanhang säger Jesus: "Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen." (Joh 16:33)

-------------------------

Då Gud möter någon till frälsning så möter han varje gång en unik människa. Inget gudsmöte är det andra likt. Några tar emot tron som något självklart, medan andra ständigt analyserar, funderar och ältar tron och om den är verklig. Det har ingenting med hur andliga vi är. Vi är helt enkelt olika.

Livet är orättvist. Det som för någon är enkelt och självklart är kan vara en ständigt pågående livskris för någon annan.

Men det är inte vi som ska bära tron som en tung börda. Det är tron på Jesus som ska bära oss.

Så, visst finns det mycket av kamp, men jag tror att Gud ändå vill låta oss uppleva en trons vila mitt i kampen.

Och, kom ihåg, om vi lider gör vi det för en god sak. vi är här på jorden med ett speciellt uppdrag: att göra alla människor till lärjungar, och medan vi håller på med det säger Jesus att han är med oss alla dagar intill tidens ände. (Matt 28:19-20)

15 apr. 2009

Två veckor kvar till Jesusmanifestationen

Från Jesusmanifestationens hemsida:
Många känner stor glädje och tacksamhet över den Jesusmani­festation som ägde rum i Stockholm den 3 maj 2008.
Det hände någonting i Stockholm den dagen. Alla större torg intogs av guds­tjänster, appeller, förbön och samtal. Ingen visste egentligen vem som gjorde allt detta för det var en salig blandning. Blandningen var mellan svenskar och nysvenskar, hela den kristna buketten av samfund, kyrkor, församlingar och organisationer vad avser språk, kultur och uttryckssätt. Alla var sam­lade under det enda som förenar alla kyrkor och kristna - Jesus Kristus.
Kungsträdgården var fylld av ett människohav som i flera timmar var sam­lade i bön, lovsång och lyssnande till appeller från hela bredden av kristen­heten. Och så byggdes bönealtaret som invigdes på 19 olika språk.
Nu pågår planeringen för Jesusmanifestationen den 2 maj 2009
Övergripande syfte:
Jesusmanifestationen vänder sig inte mot något, är ingen demonstration och marknadsför inte någon särskild kyrka. Jesusmanifestationen lyfter fram kärnan i den kristna tron som vi alla kan samlas omkring, det som förenar oss - Jesus Kristus.
Jesus Kristus förkunnas, upphöjs, tillbeds och är centrum i allt som sker denna dag.

www.jesusmanifestationen.se

Frälsningsarmén i Korea 100 år

Från Frälsningsarméns hemsida hämtar vi följande utdrag av en rapport av Kehs David och Edith Löfgren:
"Vi var privilegierade att få vara med om Frälsningsarméns 100-årsjubileum i Sydkorea. Anledningen till att vi blev ombedda att resa dit var att Frälsningsarmén i Sverige sände många pionjärofficerare till Korea för 100 år sedan. Flera gav sina liv där.

En växande, pulserande och supermodern Frälsningsarmé
Vi blev mycket imponerande av denna växande, pulserande och supermoderna Frälsningsarmé, som knappast vet av några hinder vad det gäller att förkunna de glada nyheterna om Jesus Kristus. Jubileumskongressen blev helt annorlunda än vad vi hade föreställt oss. Den riktade sig i första hand till människor "utanför" Frälsningsarmén.
Helt ofattbart för oss var det att se att man hade lagt beslag på den stora "Seoul Plaza" mitt i hjärtat av 10-miljonerstaden Seoul. Här hade man under drygt en vecka fullt påbud med tusentals människor i rörelse vid alla utställningsmontrar och tält, mycket professionell information och PR om Frälsningsarméns mångskiftande arbete i Korea med fantastisk rekvisita och massor av frälsningssoldater överallt för att ge information till allmänheten.

Kongressens höjdpunkt var nog Tacksägelsegudstjänsten på söndagsmorgonen i Changchoong Arena. Detta möte var något av det mest gripande vi varit med om. En timme före mötet var arenan fullsatt, 12.000 personer. Ett par tusen som inte kom in följde mötet på en storskärm utanför byggnaden. Mötet bara "brast ut" en halvtimme innan det skulle börja med lovsång som vi aldrig tidigare har hört. Gudstjänsten var väldigt varierande och allt förhärligade Gud. Det var dans, folkmusik i olika stilar, ett otroligt "lovsångsteam" på 30 - 40 unga frälsningssoldater med suverän kompgrupp och en kör med 500 sångare från "två" av territoriets tio divisioner."

Läs hela rapporten>>

"Nya EU-lag kan tvinga kyrkor att ha anställda med anna tro"

Dagen skriver:
"Bryssel. Kristna påtryckargrupper inom EU oroas av ett förslag till ny lag mot diskriminering, som parlamentet röstade för i förra veckan.
Avsikten med lagförslaget är att utöka skyddet mot diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Från början handlade det enbart om diskriminering på arbetsmarknaden men under arbetets gång har den vidgats till att gälla även andra områden, som till exempel utbildning. Det är bland annat av det skälet som det finns kritik. Kan det bli inskränkningar i rätten för en fristående religiös skola att anställa de lärare man anser lämpliga?"

Det borde vara en självklarhet att en idéburen organisation har rätt att anställa människor som delar den idé som är grunden för verksamheten.

Det som bygger den idéburna organisationen är kraften i själva idén. Att tvingas anställa medarbetare med annan eller till och med motsatt idé försvagar kraften i en idéburen organisation. De flesta skulle nog inte anse det vara politisk diskriminering om socialdemokraterna föredrog en arbetssökande med socialdemokratiska värderingar framför en arbetssökande med moderata värderingar. Det handlar inte om politisk diskriminering, det handlar om att vårda och värna idén.

Dagen-artikeln citerar även Inger Segelström:
Den svenska ledamoten Inger Segelström (S) sa sig vara chockad över att det fanns ledamöter som röstade emot. Hon konstaterade att "religion är förvisso viktigt för många européer, vilket jag respekterar, men vi lever i ett sekulariserat samhälle."

Jo, vi vet nog om att vi lever i ett sekulariserat samhälle, men det måste ju inte betyda att vi ska ha en sekulariserad kyrka.

peppebaron

Mamma, pappa, barn

Riksdagsledamoten (Kd) Eva Johnsson skriver i Världen i Dag under rubriken: HBT-fundamentalister förnekar faktum.
”Får jag välja så tror jag att det är bättre att barn växer upp tillsammans med en kvinna och en man”! Det var i samband med en intervju i TV4 den 26 mars som vår socialminister Göran Hägglund (KD) uttalade detta provocerande och ”okända” faktum.Uttalandet fick en HBT-inspirerad bloggvärld att resa sig från sina tangentbord och kräva ministerns avgång. RFSL, RFSU och Femmis är några organisationer som därefter följde upp kravet med att ministern ”borde be alla barn om ursäkt”.
.....
"Om jag hävdar att det är betydligt bättre och lättare att ha två ben innebär det inte att jag automatiskt nedvärderar och kränker alla människor som bara har ett ben. Om jag hävdar att det är mycket praktiskt och lättare att leva om jag kan se, innebär det inte att jag tycker att alla blinda människor har ett mindre värde.Det är varken konstruktivt eller kreativt att fladdra iväg och bli kränkt i tid och otid. Låt oss erkänna att fakta är fakta, föräldrar är viktiga för sina barn, livet är komplicerat och oförutsägbart och vi har att förhålla oss till det. Att kräva ministrars avgång om de råkar yppa självklara sanningar eller kväva faktum kring barns och ungdomars basala behov är varken konstruktivt eller humant.Barn behöver båda sina föräldrar och mår bäst av att växa upp med både sin mamma och pappa – det är ett faktum som vi får acceptera och måste våga uttala!"

Läs hela artikeln>>

14 apr. 2009

Är Gardells lära kristen?

Det finns gränser för vad som kan betecknas som kristet. All tro på Gud är inte kristen. Jag tror inte att en troende muhammedan skulle beteckna sig som kristen. Inte ens alla som citerar Bibeln är kristna. Djävulen citerar Bibeln flera gånger då han frestar Jesus i öknen (Matt 4). Men jag tror inte att någon vill beteckna djävulen som kristen.

Alla människor har naturligtvis en avgränsning av vad som kan betecknas som kristet. Ett begrepp utan avgränsingar mot andra begrepp blir meningslöst. Vi kan sätta gränserna på olika sätt, men alla måste vi någonstans ha sådana gränser.

Då Jonas Gardell i sin bok "Om Jesus" kommer fram till en lära som förmodligen inte omfattas av någon kristen kyrka på jorden, måste man fråga sig om det är ett kristet budskap Gardell för fram, eller om det är en helt ny religion.

Ett annat evangelium
Bibeln varnar med starka ord för människor som förkunnar "ett annat evangvelium" (Gal 1:6-9).

Stefan Gustavsson, teolog och generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, intervjuas i Världen i Dag om Gardell: "– Han utgår från att vi bara kan negligera informationen i evangelierna. Därmed blir Gardell fri att rekonstruera en ”historiens” Jesus. Det blir väldigt subjektivt då han inte har någon kunskap att utgå från när han ska göra sin rekonstruktion.
Enligt Gustavsson är det uppenbart att Gardell har en personlig agenda med sin bok. På många punkter lämnar Gardell diskussionen om källmaterialet och forskningen och börjar predika – med påtaglig glöd – ett eget evangelium."

Stefan Swärd, ordförande i Evangeliska frikyrkan, skriver i sin blogg som svar på kommentarer han fått: "En del reagerar på att jag placerar Gardells Jesustolkning utanför den kristna sfären.
Min hållning är i princip att tappar vi bort Nya Testamentet som orienteringspunkt för vad som är kristet, då kan vi hamna i vad som helst. Muslimerna tror också på Jesus, och ser honom som en unik profet, men räknas inte alls som kristna, och vill inte göra det. Samma sak är det med Jehovas vittnen, som bekänner sig till Bibeln mycket striktare än vad Gardell gör, men som förnekar Jesu gudom och treenighetsläran, och så vitt jag vet finns det ingen kristen kyrka som erkänner Jehovas vittnen som kristen kyrka. Så gränsdragningarna mellan vad som är kristet eller inte möter oss redan i Nya Testamentet, och vi har det även i modern kyrklig praxis. Och jag vill nog påstå att muslimernas Jesustro är mer distinkt än Gardells mycket vaga Jesustolkning"

Ulf Ekman, pastor i Livets Ord, skriver i sin blogg: "Gardell är inte den förste som i gammal liberalteologisk anda vill radera bort både den klassiska tron, det bibliska dokumentationen och den kristna moralen . Han ger inte mycket för de klassiska trosbekännelsernas förklaringar av Kristi gudom. Han verkar inte gilla någonting alls, förutom sin egenhändigt ihopsnickrade avbild av Jesus som tyvärr inte har så mycket med kristen tro att göra."

Stanley Sjöberg, känd frikyrkoprofil, skriver i Hemmets Vän: "Jonas Gardell försöker nu i sin nyutkomna bok ”Om Jesus” föreställa sig Jesus som en ömklig gestalt utan större begåvning, tandlös, analfabet, en ”lantis” utan något större inflytande. Gardell ser ”bilden av den korte, tandlöse träarbetaren märkt av fattigdom och nedsliten av hårt arbete… bokligt obildad, han lät också som en lantis” (sidan 87).
Jonas Gardell menar att den Jesus som beskrivs i Nya testamentet var lika mycket en syndare som alla vi andra människor. På sidan 71 i sin bok skriver Gardell så här: ”Att Jesus döptes var ett generande faktum för den kristna kyrkan… vad för synder det var som Jesus ville bli renad från vet vi naturligtvis inte… Faktum kvarstår. Jesus låter döpa sig. Han ansåg sig behöva förlåtelse för sina synder, han ansåg sig behöva den rening som Johannes dop gav.” Med de orden bryts Jonas Gardells tillhörighet till kristendomen och han går sedan vidare in i beskrivningen av en ny religion utan någon Gudsrelation."

Ovanstående citat betecknar Gardells lära som "ett eget evangelium", "utanför den kristna sfären", "en avbild av Jesus som tyvärr inte har så mycket med kristen tro att göra", "en ny religion".

I en kommentar till ett av mina tidigare blogginlägg på Blod och Eld gör signaturen "Storm" en genomgång av hur Gardells bok skiljer sig från kristen tro och lära.
"-Det är uppenbart att Gardell inte ser Bibeln som Guds ord, evangelierna är bara mänskliga dokument, skrivna av människor med en egen agenda och speciella syften. Kan börja direkt med att citera J.G "Kristi kors är ett trolleritrick från Guds sida" (sidan 31)
-Gardell förnekar Jesu gudom utan menar att Jesus som Gud har skapats efterhand av den kristna kyrkan.
-Synen på Guds dom. Gardell avvisar Gud som domare och Jesus som domare. Det var efterhandskonstruktioner som kyrkan lade till. s. 144, 145: Människan måste själv välja vilken Gud hon åkallar, vad hon söker och förväntar sig av Gud.
-Jesu död och uppståndelse. Gardell skriver på s. 221: “Varför dödades Jesus? För att han skulle försona världens brott och synder? För att det var en del av Guds märkliga och hemliga plan att frälsa mänskligheten? För att han skulle låsa upp dörren till dödsriket och släppa de döda fria? Allt det där är efterkonstruktioner som försöker hitta en mening, något meningsfullt, med Jesu död?”.
-Synden, omvändelsen och förlåtelsen."

Även med en vidsynt definition på kristendom har jag svårt att få Gardells lära att passa in i kristendomsbegreppet. Till och med det mest centrala i den kristna tron, att Jesus dog på korset för att vi skulle få förlåtelse och av nåd gå fria, avfärdas av Gardell. Gardell faller offer för det postmoderna tänkandet att allt är lika rätt. Det finns ingen synd. Och finns det ingen synd, så dog Jesus på korset helt i onödan.

peppebaron

13 apr. 2009

Vad händer med människovärdet?

Från Claphaminstitutets hemsida hämtar vi följande artikel. Den är även publicerad i Barometern och Oskarshamns-Tidningen.
Dödshjälp har blivit aktuellt genom tunga politiska utspel (Barbro Westerholm), en debattbok (Torbjörn Tännsjö) och dråpåtalet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Varför, och varför just nu? De flesta pekar på teknikutvecklingen inom medicinen; det har uppstått en gråzon mellan liv och död, mellan botande vård och livsuppehållande verksamhet, mellan det möjliga och det önskvärda. Detta är sant, men det är lika sant att det sker en attitydmässig glidning från en traditionell kristet förankrad syn på livet i riktning mot en rent utilitaristisk syn på livet som en praktikalitet.

Enligt en sekulär uppfattning är livet skyddat i lag. Det låter tryggt, men det är tyvärr ungefär detsamma som förhandlingsbart. Och det är långt ifrån den kristna uppfattningen om livet som heligt.

Men det är mer som skiljer en kristen och sekulär syn på livet. Har människan en unik roll i skapelsen eller är vi en livsform bland andra? Det återverkar förstås på synen på döden. Om livet är till besvär är det rimligt att släcka ut det. Det är logiskt ur ett rent sekulärt perspektiv. Men vad blir kvar av människovärdet?

En tredje fråga är att i den sekulära världen har människan ett juridiskt och socialt ansvar. Men om ingenting står över människan finns inga begränsningar för någonting, och vad som är ”bra” definieras ad hoc, här och nu. Det är bara om vi är ansvariga för livet ”uppåt” som vi kan garantera människovärde helt obetingat av tillfälligheter.

Precis som det finns en skala mellan kristet och sekulärt tänkande finns en skala från full acceptans av alla sorters dödshjälp till totalt avståndstagande. Och det finns ett start samband mellan dessa skalor.

Varje utspel om dödshjälp brukar definieras som steget, det sista steget. Man värjer sig normalt mot att dörren öppnas för fler ändringar, och mot alla antydningar om det sluttande planet mot eventuella obehagligheter.

Men självfallet sluttar planet. Just nu finns det en ganska stor opinion för att döden i vissa fall borde vara en rättighet. Ingen ska behöva leva med meningslösa plågor. Då är detta steget. Andra ser fler steg framför sig: ingen ska behöva leva en dag längre än acceptabel livskvalitet.
Är det slut där?

Knappast. Om livet inte är heligt, om livet är förhandlingsbart, så kan döden plötsligt bli en skyldighet. Det är faktiskt logiskt. Om den sjuke inte kan ge sin syn på saken så kan de anhöriga göra det, och vården kan ta egna initiativ. Det senare verkar vara fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Och få vågar andas om nästa steg, där patienter som kunde tillfrågas betraktas som otillräkneliga eller ”part i målet”. Eller nästa steg där döden är ett av flera accepterade vårdalternativ, eller där döden är defaultterapin för vissa sjukdomar. Det finns mycket att förhandla om.

Med tanke på att vi lever i ett land med övervägande sekulära värderingar får vi bereda oss på att planet fortsätter att slutta. Och enligt utilitaristisk teori slutar det aldrig att slutta förrän vi satt prislapp på både döden och livet.

Lars Melin, docent svenska, författare
Carin Stenström, journalist
Carl Johan Ljungberg, fil.dr. statvetenskap
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

12 apr. 2009

Både avkristning och påkristning

Göran Skytte skriver i Svenska Dagbladet:
"För att vara död verkar Jesus vara ovanligt levande i Sverige just nu. Hade jag varit ateist hade jag blivit galen. Men det är jag inte, så för min del är allting helt OK.

Intresset för Jesusgestalten beror inte enbart på att det är påsk, inte ens på att Jonas Gardell har skrivit en bok som påstås handla om Jesus. Det är något annat som är i görningen.
Elisabeth Sandlund var tidigare ekonomijournalist på SvD. Totalt ointresserad av kristen tro. Vid ett besök i en kyrka ändrades allt. ”Jag fylldes av total visshet.” Sedan dess är hon uppskattad kristen författare, föredragshållare, chefredaktör för Dagen. Har myntat ett klassiskt begrepp: ”påkristning”.

Det är sant att Sverige avkristnas. Men det är också sant att Sverige påkristnas. Det är sant att många kyrkor står tomma. Men det är också sant att andra kyrkor är överfulla. På en del platser bygger man nya och större kyrkor, för de gamla blev för små.

Varje vecka samlas stora mängder till någon form av gudstjänst – sannolikt fler än de som besöker någon form av idrotts- eller kulturevenemang.

Under sommaren samlas tiotusentals personer till kristna folkfester runt om i landet. Aldrig hört talas om det? Inte så konstigt. Det brukar inte synas i medierna, i vart fall inte på riksnivå."

Läs mer i SvD>>