Nordic Choice Hotels

26 feb. 2010

Kristendomens särställning

Jag såg i veckan ett debattprogram på SVT2 om Skolverkets förslag till omformulering av läroplanen där man tar bort skrivningen om kristendomens speciella ställning. Du kan se programmet här.

Det känns så underligt att höra att människor blir indignerade över att kristendomen har mer framträdande plats i undervisningen än de andra religionerna.

Den svenska skolan har naturligtvis som uppgift att undervisa om hela världen. Men skolans närmiljö har alltid och bör alltid ha en särställning.

Blommorna som växer på ängen utanför skolan har en särställning framför blommor man kan hitta på Himalayas höjder.

Djuren utanför knuten har en särställning och studeras mer ingående än kängurun från Australien.

De svenska floderna har en särställning i geografin jämfört med floderna i Sydamerika.

Den svenska historein har en särställning jämfört med Afrikas historia.

Principen är att man måste kunna och förstå den närmiljö man dagligen lever i mer än avlägsna fenomen, som man kanske aldrig kommer i kontakt med.

Utanför skolan finns förmodligen en kyrka. Det finns mellan tre och fyratusen kyrkor i Sverige. Att påstå att det är inte är viktigare att känna till vad den kyrkan står för än att känna till de olika gudarna inom hinduismen är bara dumt.

Kristendomen har en särställning i Sverige. Ca sju miljoner svenskar är medlemmar i en kristen kyrka. Att inte erkänna att kristendomen har en särställning är att förljuga verkligheten.

/PB

Dagen SvD  Hallands Nyheter  Dagen

24 feb. 2010

Framtiden i ett förseglat kuvert

Jag håller just på att läsa en bok av John Larsson om krisen om vem som skulle bli general efter Bramwell Booth. Generalen hade då rätt att utse sin efterträdare genom att lämna ett förseglat kuvert till en advokat.

William Booth hade utsett sin egen son Bramwell genom att lägga hans namn i kuvertet som inte fick öppnas innan generalen var död.

Då Bramwell Booth blev gammal blev han sjuk och oförmögen att leda Frälsningsarmén. Man räknade dessutom att han utsett sin egen dotter Cathrine till sin efterträdare som general.

En proteströrelse växte fram med Bramwells syster Evangeline Booth och sju Londonbaserade kommendörer i spetsen. Detta ledde till slut fram till att Höga Rådet sammankallades. De avsatte generalen och utsåg nästa general.

Hela krisen ledde fram till tre förändringar i Frälsningsarméns författning:
  • Generalen väljs inte längre på livstid
  • Generalen väljer inte sin egen efterträdare
  • Frälsningsarméns tillgångar ägs inte av generalen personligen.

Boken är ett intressant dokument om krisen som förändrade Frälsningsarméns historia. Johan Larsson redovisar i boken brevväxlingar och dokument som ingående beskriver hur krisen växte fram i den redan då världsvida Frälsningsarmén.

/PB

Om framgångsrika predikanters äktenskap

Dagen skriver om att Benny Hinns fru begär skilsmässa. Hur kommer det sig att det händer så ofta. Framgångsrika predikanter i en framgångsrik tjänst får plötsligt allvarliga äktenskapsproblem.

Beror det på att framgången gör något negativt med oss människor? Beror det på att man blir så upptagen av "tjänsten" att man totalt försummar det heliga förbund man ingått med en annan människa?
Sedan skillsmässoryktena nått omvärlden verkar det som det inte alls påverkar "tjänsten". Man bara fortsätter som om ingenting har hänt.

Stefan Swärd utryckte förvåning över detta på sin blogg och fick en del kritik för det.
Han försvarar sin ståndpunkt och ger en del tänkvärda kommentarer på sin blogg:

"5. Jag har granskat informationen om detta på hemsidan hos Benny Hinn ministries, det finns en kortfattad information där. Jag reagerar på tre specifika saker. Dels tycker jag att Benny Hinns fru hängs ut, texten är formulerad så att det är hennes fel. Tycker att en världsberömd predikant bör uttrycka sig mer ödmjukt inför det inträffade, och inte bara skuldbelägga den ena parten, i synnerhet inte offentligt.

6. Det andra jag reagerar på, och som jag nämnde i första blogginlägget, att skilsmässoansökan var en överraskning och orsakade en chock. Jag ställer då frågan, hur dålig kontakt med sin fru kan man ha, och samtidigt åka runt och ha mirakelkampanjer. Min enkla inställning är att man inte kan ha det, om man inte lever i fred, frid och försoning med sin hustru. Evangeliet handlar om frid med Gud, och med sina medmänniskor. Ska ens förkunnelse av evangeliet vara trovärdigt, är väl hustrun den allra viktigaste personen att leva i fred och frid med.

7. Det tredje jag reagerar på i pressmeddelandet att tjänsten för Benny Hinn fortsätter precis som tidigare. Det Benny Hinn då signalerar till alla predikanter och pastorer runt om i världen, där kanske många kämpar med sina äktenskap, är att fortsätt bara, blir det skilsmässa så gör det inte så mycket. Jag anser att värna om äktenskapet kommer före ens offentliga tjänst.
"

Läs mer från Stefans Swärds blogginlägg>>

21 feb. 2010

Tävla för att vinna!

Målet är att vinna guldmedaljen. I en del sporter, som till exempel de alpina granarna, pågår tävlingen bara ett par minuter. På några minuter ska de tävlande visa vad de duger. Vi ser dem bara de minuterna.

Men bakom dessa minuter finns det timmar, veckor, månader och år av träning och försakelser för att kunna vinna den åtråvärda medaljen. Och de flesta tävlande kommer inte ens i närheten av segern.

En idrottsman sa: "Det är många som ser resultatet, men det är få som ser det som ligger bakom. Att stiga upp tidigt regniga morgnar då de andra får ligga och sova. Att försaka fester och kamratliv för att ständigt träna"
Hur mycket försakar jag för att växa som kristen eller för att mina medmänniskor ska bli frälsta?

"Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning - de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra." (1 Ko 9:24-27)

18 feb. 2010

Tidigt på morgonen...

Den kår jag tillhör, Riga 1, har varje månad 24/2-bön. Det vill säga att vi har bönevakt 24 timmar om dygnet två dygn varje månad. Jag abonnerar på bönetimmen mellan fem och sex varje gång vi har dygnet-runt-bön. Det är en bra tid för mig för då är jag normalt ändå vaken.

Men idag har vi sammanträde i Stockholm. Vi kom till Stockholm i går kväll och eftersom det är en timmas tidsskillnad mellan Riga och Stockholm kom jag plötsligt på att jag måste börja be klockan fyra för att fylla min tid i bönekedjan. Klockan fyra kan ju kännas som onödigt tidigt...

Men det är ändå en förmån och en välsignelse att vara med i bönekedjan. Det är en speciell känsla att veta att då jag börjar be, så har just någon kamrat i kåren sagt sitt amen. Och då jag säger mitt amen klockan fem, så vet jag att någon annan tar över bönevakten.

Och böneämnen saknas ju inte. Jag ber för min familj. Jag ber för alla medarbetarna i Lettland. Jag ber för alla barn och vuxna som under dagen kommer att möta våra medarbetare i soppköket, förskolan, klädutdelningarna, duscharna, själavårdssamtalen och i alla andra sammanhang. Jag ber att vi ska få sex kadetter till vår nya kurs på officersskolan i Riga som startar i september. Och inte vilka sex som helst, utan just de som som Herren har kallat. Jag ber för samlingen på lördag, där vi inbjudit till "Open door to SFOT" (Öppet hus på Officersskolan), där alla intresserade kan komma och besöka Officersskolan, få information om utbildningen och om livet som officer. Det kommer förmodligen över tjugo personer till den informationsdagen.

Och tacksägelseämnen saknas verkligen inte heller. Alla nya soldater, civilmedlemmar och rekryter i Lettland. Möjlighteten vi fick att i vinter dela ut extra matpaket till människor som inte har mat. Alla våra medarbetare som vi beundrar för deras osjälviska, uthålliga insats. Det Half-way-House vi kunde öppna i Januari, så att sex av våra nyfrälsta soldatrer och rekryter kan få sova inom hus under resten av vintern och våren.

Det är verkligen inte svårt att fylla en bönetimme. Gud är god!

16 feb. 2010

För trettio år sedan...

Ibland blir man påminnd om det förflutna. Den här bilden dök upp på FaceBook. Den är tagen av en holländsk elev och visar några av lärarna på Frälsningsarméns folkhögskola på Jelöy i Norge.

Han som kör bilen heter Ole Martin och bakom honom ses en bastuba som förmodligen trakteras av Arne Brevik. Längst bak sitter Gunnar Rotevaten och spelar trombon. Sittande i färdriktningen sitter Eiliv Herikstad (i hjälm) Birgitta Herikstad (icke synlig) och Fred-Arne Ödegaard (i halmhatt). Undertecknad spelar kornett stående.

Bilden måste vara tagen under det första av våra nio år på folkhögskolan 1979/80.

Peter Baronowsky

15 feb. 2010

Ett liv utan almanacka

Så har det hänt. Det som inte får hända. I torsdagskväll var vi på väg till Oslo för att senare åka vidare till Egersund. Vi tog en bit mat på flygplatsen. Vi hade inte hunnit äta tidigare på dagen. Under måltiden tog jag upp min almanacka för att gå igenom med Rut vad som hade hänt under dagen.

Då vi var framme i Oslo och skulle kolla några uppgifter från almanackan, kunde jag inte hitta den! Först trodde jag att jag glömt den på kontoret i Riga. Men sedan kom jag ihåg vårt möte på tumanhand på flygplatsen.

Efter en del detektivarbete kunde jag till slut hitta telefonnumret till restaurangen på Riga flygplats. Jodå, de hade hittat min almanacka och tagit vara på den. Eftersom restaurangen skulle vara stängd Då vi kom tillbaka sent på söndagskvälen kom vi överens om att de skulle lämna in den på airBaltics informationsdisk.

Jag överlevde helgen utan almanacka och sent på söndagskvällen nådde vi fram till Riga flygplats och airBaltics informationsdisk. Personalen letade överallt utan att kunna hitta den. Vad har hänt? Har restaurangen glömt att lämna in den?

Jag får fortsätta jakten på den försvunna almanackan under dagen. Och alla ni som jag skulle ringa idag, ha överseende. Jag kommer att ringa så fort jag hittat almanackan där det står vem jag skulle ringa idag. Och alla ni som jag lovat att mejla till idag.... Och alla ni som jag lovat träffa idag....

/PB

12 feb. 2010

Du är rikare än du tror

Igår hade vi upptaktsmötet på bibelhelgen i Egersund. Ämnet som vi fått för helgen är Uppdraget – Utrustningen – Lärjungaskapet.
Jag inledde med bibelordet:

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse" (Ef 1:3 FB)

Det är som om Paulus försöker påminna efesierna om något som de glömt: Att de i Kristus redan har välsignats med all andlig välsignelse. Han försöker kanske säga att de är rikare än de tror. På samma sätt kan det vara många kristna idag som behöver påminnas om att de har fått mycket än vad de i själva verket är medvetna om. Jag ber att den här helgen ska hjälpa oss att upptäcka det.

Men även om det är sant att vi är rikare än vi tror, så är även motsatsen lika sant. Till och med samtidigt: Du är inte rikare än du tror. Du blir inte frälst förrän du tror att du är frälst. Din tro frigör det som Gud redan har gett oss.

Rut talade under fredagskvällen om vårt uppdrag i tre nivåer.
-Vårt uppdrag som kristenhet generellt
-Vårt uppdrag som en Frälsningsarmé
-Vårt personliga uppdrag

I dag kommer ämnet att vara vår utrustning – Vad vi har fått i Kristus.

10 feb. 2010

Söndagsmorgon i Egersund den 14 februari

Det är söndagsmorgon på Frälsningsarmén i Egersund. Egersund är en av de många vackra kusstäderna utefter Norges långa kust. Frälsningsarmén ligger på höger sida av backen med träd i mitten längst till höger på bilden ovan (Det vita stora huset).

Veckan har i övrigt innehållit en ledardag i Riga på tisdagen med fokus på lärjungaskap, en heldag på onsdag med intervjuer av de som sökt till officersskolan och ett uppehåll i Oslo för att hinna träffa yngsta barnbarnet och dets föräldrar.

Lördagen var en intensiv dag med fyra bibelstudier och en gudstjänst. Huvudämnet igår var gåvor. Gud ger oss så många olika slags gåvor och det är viktigt att vi förstår att de är just olika gåvor som tas emot och används på olika sätt.

Vi har talat om:
-naturliga gåvor som är en del av vem vi är
-frälsningsgåvor som ges till alla som vill ta emot och som bygger på Jesu verk: frälsning, förlåtelse och dopet i den Helige Ande (Ef 2:8)
-nådegåvor, övernaturliga manifestationer där Gud gör saker genom oss som vi inte kan göra av oss själva (1 Kor 12:7-11)
-tjänstegåvor där Gud använder vår personlighet till olika tjänster i Guds rike (Ef 4:11)

Idag har vi avslutningsgudstjänsten i bibelhelgen och eftersom det är alla hjärtans dag så kommer förkunnelsen att handla om var vi har vårt hjärta och om det största budet: att älska Herren över allt annat. Efter gudstjänsten flyger vi tillbaka till Riga. Ännu en vecka har gått och nästa vecka väntar om hörnet.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Det är inte bara flickor som kan spela tamburin

På väg till Egersund

På väg till Egersund i Norge för en bibelhelg. Välkommen om du har vägarna förbi. Vi börjar på fredag kväll klockan 19.00. På lördagen är det bibelstudier klockan 10.00, 11.00, 13.00 och 14.00. På lördagskvällen är det gudstjänt klockan 18.00. Bibelhelgen avslutas med förmiddagsgudstjänst kl.11.00.


Ämnen som vi har fått är Uppdrag - Utrustning - Lärjungaskap.


"Are you talking to me?"


En extra bonus på resan är att vi byter flygplan i Oslo och får några timmar tillsammans med yngsta barnbarnet i Oslo. Hon håller fortfarande på att ta sig igenom sitt första levnadsår. Hon har hunnit avverka åtta månader. Vi kommer dessutom att få träffa barnbarnets föräldrar. Det är roligt att träffa dom också (bäst att tillägga det om de skulle läsa detta).

/pb




"Andens fruk är...självbehärskning"