26 maj 2010

Debatt om äktenskapssynen inom pingströrelsen

Pingstpastorn Mikael Karlendal recenserar i sin blogg  en serie predikningar som Niklas Piensoho, föreståndare för Filadelfiakyrkan i Stockholm, nyligen hållit.
Serien heter ”Adam och Eva” och utgörs av söndagspredikningar från den 2, 9 och 16 maj i år. De kan hittas här (klicka på fliken ”Arkiv”).
Blogginlägget är väl värt att läsa. Det är också intressant att läsa de 47 kommentarerna till blogginlägget.

Även om Mikael Karlendal i stort sett är positiv till Niklas Piensohos predikoserie, tycker Mikael ändå att Niklas tar lite för lätt på frågan om samboskap. Mikael skriver: "I NP:s nya version av pingstförkunnelse (tror knappast att han är den förste eller den ende) är det högst tveksamt om samboskap och föräktenskapligt sex av detta slag överhuvudtaget ska kallas en synd. Och man kan rätta till saken genom att gifta sig, så att man inte längre går i ”otakt” (anspelning på ”otukt” )med den ordning som Gud har tänkt."
Enligt Mikael är Niklas tveksam till om föräktenskapligt sex ska betecknas som synd om paret bestämt sig för att gifta sig.

Men sedan blir Mikael själv luddig i sin utläggning. Å ena sidan skriver Mikael: "Har man haft sex med varandra innan, vilket är lätt hänt, så är det inte värre än att man kan gifta sig och s a s reglera saken." Och å andra sidan skriver han: "Kristna som lever i samboskap bör uppmanas/undervisas att gifta sig och man bör förvänta sig att de gör detta. Man bör bekänna inför Gud att man gått för fort fram och be Gud om förlåtelse."

Om föräktenskapligt sex är något som man måste bekänna inför Gud och be om förlåtelse för så måste det ju vara synd, något som man gjort fel och inte bara något som helt enkelt bara kan regleras med att gifta sig.

Debatten visar med all önskvärd tydlighet att om man börjar röra sig bort från Guds ord och gör kompromisser med världens sätt att hantera samboskap och äktenskap, så får man stora problem både i förkunnelsen och i självavården.

25 maj 2010

De lättkränktas land

Jag har just läst boken "Ingen tar skit i de lättkränktas land" av David Eberhard. Samtidigt kan jag läsa i Dagens Nyheter att "Anmälningar från kränkta elerver ökar."
Det är samma budskap i boken som i Dagens Nyheter. Vi svenskar upplevers oss i allt större utsträckning för kränkta.
David Eberhard är överläkare i psykiatri på Danderyds sjukhus. Han skriver i boken att 25 procent av alla människor i Sverige upplever sig kränkta. Att vara kränkt är alltså ett tämligen normalt tillstånt.
Eberhards budskap är av vi lever i en så vadderad överbeskyddad värld så att vi inte klarar av att hantera de vardagliga händelser som möter människor.
Människor står i kö till de psykiatriska klininikerna för sådant som tidigare generationer hanterade som livets vardagliga problem, som t.ex. att pojkvännen gjort slut.
Eberhard menar till och med att det kan vara lönsamt att vara kränkt. Lärarhögskolan i Stockholm har till exempel betalat ut tiotusentals kronor till elever för att slippa rättegång i frågor där elever upplevt sig kränkta i situationer som för de flesta inte alls innhehåller moment av kränkning.
För andra, menar Eberhard, kan kränkningen ge mening med livet för den kränkte. Man får något att kämpa och leva för i en annars grå och händelselös vardag.
Naturligtvis finns det människor som är kränkta på riktigt. Naturligtvis ska man göra allt för att människor inte ska bli kränkta.
Men som det är nu har det gått inflation i begreppet och begreppet har förlorat sitt innehåll.

Läs gärna boken. Den är bra. Eberhard har tidigare skrivit "I trygghetsnarkomanerns land". Den är också bra.

Misslyckad recension

Jokim Molander skriver i Svenska Dagbladet en recension av Per Kornhalls bok "Kontroll och manipulation i Jesu namn", en bok skriven av en avhoppare från Livets ord.
Men Molanders recension visar sig vara något helt annat än en recension. Molander använder spaltutrymmet för att uttrycka sin egna omdömen om Livets ord i stället för att recensera boken. Man kan vänta sig en något större objektivitet av en recensent i en av Sveriges största tidningar. Molander köper helt och hållet Kornhalls bok som om den vore sanningen.

Det vore inte svårt att hitta besvikna före detta frälsningssoldater, pingstvänner eller katoliker som ville vädra sin besvikelse över det samfund de lämnat. Men det vore naturligtvis en väldigt subjektivt vinklad "sanning". På samma sätt är det naturligtvis med Kornhalls bok om Livets ord. Det finns även en helt annan bild. Varför tror man annars att Sveriges största kyrkolokal (=Livets ord) fylls i betydligt större omfattning än genomsnittet av kyrkor, av människor som reser långa vägar för at kunna delta i möten och konferenser.

I stället för att recensera skriver Molander: "Och det är rent obehagligt att inse att denna halvgalna sekt får bedriva friskola, och på så sätt får fritt spelrum att hjärntvätta barn med sin förvirrade lära."

 Molander drar sig inte för att beteckna Livets ord som en halvgalen sekt, utan att på något sätt definiera vad han menar med sekt eller på vilket sätt den är halvgalen. Han påstår att de bedriver hjärntvätt på barn. All undervisning kan man om man vill svartmåla den naturligtvis beteckna som hjärntvätt. Men, är det bättre hjärntvätt som bedrivs i den offentliga skolan?

13 maj 2010

Kristi himmelfärds dag

"När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?" Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. Och de sade: "Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himmelen". (Apg 1:6-11 FB)