Nordic Choice Hotels

30 sep. 2013

Kåren som inte vill dö

På ledarsamlingen häromveckan berättade en av officerarna om en liten kår i Norge som inte ville dö.

Kårledarna bodde två mil från kåren och en kväll ringde frun som bodde i huset närmast Frälsningsarmén och talade om att ljuset stod på i Frälsnignsarméns lokal. Det är lätt hänt då man lämnar kåren i fullt dagsljus och det sedan skymmer på.

Kårledaren satte sig i bilen och körde till kåren och släckte ljuset och sedan tillbaka, totalt fyra mil. Några veckor senare hände samma sak igen.

Kårledaren gick då över till grannhuset och tackade frun för hjälpen med att ringa. Sedan frågade kårledaren om hon inte kunde få lämna en nyckel till Frälsningsarmén så att frun kunde gå över och släcka om det skulle hända igen. Det ville frun gärna göra.

Efter ett dag började också mannen att engagera sig och körde till mataffären flera gånger i veckan för att hämta mat som affären skänkte till Frälsningsarméns matutdelning.

Det ena ledde till det andra. Paret gick en alphakurs på Frälsningsarmén och blev frälsta. Och nu, hade de just blivit invigda till frälsningssoldater. Två resursstarka nya soldater ställer sig med i Guds armé.

Det hela började med en enkel fråga. Det påminner mig om då Jesus frågade en grupp arbetslösa varför de stod sysslolösa på torget. De svarade att det berodde på att ingen frågat efter dem och ingen hade lejt dem.

En fråga i rätt stund kan förvandla en människas liv. När frågade du sist en människa om hon ville bli frälst?

/PB

29 sep. 2013

Tidig söndagsmorgon i Frufällan

Veckorevy från min personliga utsiktspunkt på livet

En intensiv vecka börjar närma sig sitt slut. Veckan har innehållit både positivt och negativt. Låt mig börja med det positiva.

I torsdags var det "Andlig dag" på Officersskolan på Jelöy. Kadetterna, speciellt inbjudna och Frälsningsarméns ledning var samlade för undervisning och samtal. Ämnet för dagen var "Att bli lik Jesus". Det var en fin och uppbyggande dag.
Frelsesarmeens Offisersskole på Jelöy
Nu till det mer tragiska. I  torsdags fick vi besked att en av våra lettiska officerare plötsligt blivit "befordrad till härligheten". Ieva var bara 37 år då hon fick gå hem till Herren. I Sverige säger vi ofta att någon "gått bort" då man talar om döden. Jag tror inte att Ieva "gick bort" - hon "gick hem".

Efter att ha gift sig med en man från Belgien flyttade paret dit och Ieva förflyttades till det Fransk/Belgiska territoriet av Frälsningsarmén och tjänstgjorde på Regionhögkvarteret i Bryssel. Hembudet kom helt plötsligt efter bara någon veckas sjukdom. Ieva hade en önskan att Rut och jag skulle leda begravningsgudstjänsten som blir i Brugge i början av nästa vecka.

Det är så oväntat och överumplande. Det är inte mer än två år sedan jag vigde Ieva och hennes man Filip i Riga.

Så sent som i juli 2011 skrev jag detta på "Tidig söndagsmorgon i Riga":
"Igår var det bröllop på Riga 1 och jag hade fått förtroendet att vara vigselförrättare. Det var kapten Ieva som gifte sig med sin Filip från Belgien. Många tillresande från Belgien, släkt och vänner och naturligtvis många från Frälsningsarmén, hade samlats för den stora högtiden."


Någon kanske undrar varför vi befinner oss i Frufällan denna söndagsmorgon. Vi gästar Borås för att delta i FAM-husets 70-årsjubileum och vi sover över hos äldste sonen med familj som bor någon mil norr om Borås i Frufällan.

Nu är det som sagt söndag och snart ska vi åka in till Borås och förmiddagsgudstjänst med Borås Brass Band där äldste sonen spelar soprankornett och näst äldsta barnbarnet spelar B-kornett. Därefter blir det mingling och jubileumsgudstjänst på Frälsningsarmén. Rut och jag ska medverka i gudstjänsten och jag är ombedd att predika från Ordspråksboken 31:8: "Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa".

Efter gudstjänsten kör vi hem till Moss för att ta ett tidigt morgonflyg till Bryssel och därefter bil till Brugge och begravningsgudstjänsten. Då är vi redan en bit in i den kommande veckan.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

28 sep. 2013

Personlig

Fra Jostein Nielsens Blogg:

Det kan av og til være vanskelig å finne den viktige grensen mellom det å være personlig og det å være privat. Et vitnesbyrd er et godt eksempel på at en slik balanse er viktig: Det skal være personlig, men kan bli klamt dersom det blir for privat. Den samaritanske kvinnen hadde ikke gått på evangeliseringskurs, men rent intuitivt fant hun den gode balansen da hun vitnet for folket i byen:
«Kom og se en mann som har fortalt meg alt det jeg har gjort! Han skulle vel ikke være Messias?»
Joh 4:29
Hun er personlig, fordi det handler om henne, men hun er ikke privat ved å gå i detalj om hva Jesus fortalte henne at hun hadde gjort. Selv om mange i byen sannsynligvis visste hva hun siktet til, må det ha vært godt å slippe utleveringene både av kvinnen selv og ikke minst ”horkarlene” som hadde vært hos henne. 

Selvfølgelig kan ryktet om en mulig profet eller Messias ha skapt nysgjerrighet nok til å få folket til å ta turen ut av byen. Men tro om ikke det også var et eller annet ved kvinnen, noe nytt, en entusiasme som forsterket inntrykket av vitnesbyrdet på en slik måte at det ble oppfattet som sant? For folket trodde henne, på tross av at de erfaringsmessig neppe hadde det minste grunn til det.

Dagens ’manna’:

Et personlig vitnesbyrdet kan sette folk i bevegelse.

Samma budskap - olika förpackning!

27 sep. 2013

Jesus ska komma tillbaka!

Bibelskolan på rupeba.se har de senaste tio veckorna handlat om "Tio Steg Framåt", ett program om kristen tro. Fem veckor med "På väg.." och fem veckor med "Vägen vidare". Har du missat något avsnitt kan du hitta dem på BIBELSKOLAN.

Nästa vecka börjar en ny serie på BIBELSKOLAN. Det är en serie med rubriken "Jesus ska komma tillbaka". Det är en serien bibelstudier som jag höll i Göteborg för ganska länge sedan.

Serien spelades in av närradion i Göteborg och blev så bevarad för eftervärlden.

Serien har tre avsnitt:
-Som en tjuv om natten
-Uppenbarelsebokens budskap
-Tidens tecken

Avsnitten kommer att sändas som mp3-filer på rupebas webbradio. Ladda ned dem på din telefon och lyssna på dem då du är ute och promenerar eller då sitter på bussen eller när det annars kan passa dig.

26 sep. 2013

Är Islam verkligen fredens religion?

Den politiskt korrekta uppfattningen i Sverige idag är att Islam, trots allt vad vi kan läsa om i tidningarna, är en fredens religion. Och då motsatsen rapporteras, skyndar man sig att tillägga att terrordåden och dödandet inte beror på religionen. Är detta verkligen sanningen?

Den gångna helgen dominerades nyhetsflödet av ett utbrett, avsiktligt dödande i Kenya och i Pakistan. Den ena nyheten handlade om det stora överfallet på shoppingcentret i Kenya, då terroristerna sköt vilt omkring sig, uppenbarligen för att döda så många oskyldiga som möjligt. Gruppen som står bakom dådet är islamistisk organisation med syfte att införa sharialagar. Att införa sharialagar borde väl vara ett religiöst mål?

Den andra huvudnyheten var ett riktat anfall mot en kristen kyrka. Också den med målet att döda så många kristna som möjligt. Orsaken att man vill döda så många kristna som möjligt var att de hade fel tro. Det borde väl anses som ett religiöst betingat motiv? Dådet utfördes av självmordsbombare, människor som frivilligt och villigt är beredda att dö på grund av att deras religion utlovar speciella privilegier för dem som ger sitt liv i martyrdöden för sin religions skull. Borde inte det anses vara ett religiöst motiv?

Men ändå sägs det oupphörligen att Islam är fredens religion och att de mord som utförs av islamister inte har något med religionen att göra.

Verkligheten gör att det är svårt att tro på dessa uttalanden, hur ofta de än uttalas.

Källor:
Dagens Nyheter: Värsta terrorattenatet i Kenya sedan 1998
Svenska Dagbladet: Fruktansvärda scener inifrån
Dagens Nyheter:  Självmordsbomb mot kyrka – minst 72 döda
Svenska Dagbladet: Självmordsbomb mot pakistansk kyrka

25 sep. 2013

Om att tröttna

Brev från General William Booth skrivet 1907

Kamrater och vänner!

Under Arméns tidigare dagar brukade vi sjunga en sång med kören:
"Tröttna ej, min broder, tröttna ej!"

Jag kommer ej ihåg mycket av melodin, men det råd, som orden giva, är utmärkt. Det skriftställe, som jag i dag tänker anföra, har återkallat detta råd i mitt minne.. Vi läsa nämligen i Galater-brevet 6:9 ”Och låtom icke förtröttas att göra det goda; ty vi skola ock i sinom tid skörda om vi icke tröttna".
Både sången och skriftstället voro tillämpliga på oss under de första tiderna. Många allvarliga själar, om vilka jag hade de bästa förhoppningar, sveko mig. I förlitande på deras försäkringar om orubblig trohet till döden, åtog jag mig ansvarsfulla åligganden för att snart nog se mig lämnad att ensam, så gott jag kunde klarera, med vad de lovat hjälpa mig med.

Jag brukar ibland framhålla att, om varje officer och soldat, som någon gång lovat att leva, kämpa och då under fanan, förblivit trogen sina löften, skulle Frälsningsarmén i dag utgjort en mäktig styrka.
Den skulle varit stark nog i fråga om antal, inkomster och inflytande för att vara i stånd att skaka världen.

Jag talar nu icke om de uppenbara affällingarna, som helt och hållet förkasta religionen, korsfästa sin Herre på nytt, och draga vanära över hans namn. Jag tänker istället på dem, som helt enkelt tröttnat och dragit sig tillbaka från kampen för sina medmänniskors frälsning. De utgöra ständigt en hjärteförkrossande stor skara.

Låt oss för några ögonblick betrakta somliga av dem! Du behöver inte resa långt för att träffa på dem. Jag är t. o. m. säker om att det finns några här lyssnande till detta budskap. Andra taga sig troligen lite extra vila i sina bäddar eller ha gått ut på en promenad för att stärka sin hälsa eller skaffat sig en fridag på landet. Andra som upptäckt att lite kraftigare religiös föda skulle göra dem själva eller deras familjer gott. ha slagit sig ner i den angenäma atmosfär, som något kapell eller bönehus i deras grannskap erbjuder.

Lägg märke till, att jag säger icke, att dessa trötta själar totalt slutat upp med att tjäna Gud! Visst icke. Men de taga saker och ting lättare. Elden har icke slocknat, endast dämpats. Ej heller är deras energi tillintetgjord; den förbrukas blott på deras familjer, eller i deras affärsverksamhet eller på politiken eller på övriga små angelägenheter.

De har växt upp och blivit märkvärdiga eller likgiltiga eller vårdslösa eller något annat. I alla händelser har deras nit avsvalnat.

De leva ett lugnare liv. De smädas icke numera. På verkstaden eller bland sina vänner smädas de icke längre som fantaster, och pojkarna ropa icke "halleluja” efter dem på gatorna.

Man hör icke numera deras röster i bönemötena såsom i gångna dagar, då de kämpade för de syndare, som icke hade mod vare sig att lämna lokalen eller gå till botbänken. De ha tröttnat.

Du ser dem icke längre i lokalen gå från bänk till bänk, tills ljusen släckas, för att uppsöka de vilselöpande och bedja dem vända om. Detta brukade en gång utgöra deras förtjusning, men nu har de tröttnat.

Du skall icke finna dessa trötta människor på sina knän i officersbostaden eller vid censurmötet, sysselsatta med att uttänka nya planer för friluftsmötena eller ungdomens fälttåg eller försakelseveckan eller skördefesterna eller väckelsefälttåget. Ej heller skall du finna dem giva sina penningar åt Gud, som de en gång med sådan glädje brukade göra, eller sysselsatta med att bedja andra om hjälp för Herrens sak.

Nej, man finner dem varken i denna eller någon annan av de gamla sysselsättningarna, där de en gång brukade vara de första och främsta. De ha förlorat intresset för sådant. Det är sant, att de komma till mötena då och då, men den gamla energin och friskheten är borta. De har tröttnat.

Låt mig göra en fråga eller två rörande dem.
1. Äro de tillfredsställda i sin tillbakadragna ställning?
Jag tror det icke. Jag kan icke förstå, huru de skulle kunna vara det. De kunna ibland på sätt och vis känna sig lyckliga, man aldrig tillfredsställda. All denna livets lycka, när den är som bäst, och all framgång, då sådan erbjudes, kan aldrig ersätta den fröjd och nitälskan och kärlek de erforo under dessa dagar av trogen tjänst.

2. Önska de erhålla tillbaka sitt gamla nit och sin gamla fröjd?
Jag tror de önska det. Under tider av eftertanke och då sorger och prövningar tränga på, ropa deras hjärtan därefter. Då känna de, att de skulle kunna giva allt de äga, om endast denna dyrbara kärlek för Guds arbete och åstundan att utföra han vilja, som de en gång ägde, kunde återskänkas dem.

3. Vilket steg höra de då taga?
Ja, du vet det, och jag tänker de veta det även. Må de komma åter till lydnadens altare. Det var genom olydnad mot Guds vilja, som deras kärlek till honom först avkyldes och som de började tröttna på hans arbete. De måste börja på nytt, och då skall Gud på nytt börja utgjuta sin Ande över dem. Jag beder för dem. Du måste göra detsamma.


Evangeium på alla språk (nästan)

En god vän, Odd Berg, har sammanställt evangeliet på väldigt många språk. Klicka HÄR och sedan vidare med hjälp av flaggorna.

23 sep. 2013

Hamas och Egypten

Egyptens krig mot Hamas
av: Khaled Abu Toameh
(Photo credit: Marius Arnesen)
Under de senaste två månaderna har egyptierna stridit inte bara mot Sinais jihadister, utan även utkämpat ett fullskaligt krig mot palestinska Hamas-rörelsen i Gazaremsan.

Detta krig utkämpas på två fronter: i media och längs gränsen mellan Gazaremsan och Egypten. För Hamas del handlar kriget om att överleva. Man har inte råd att förlora.

Det är uppenbart att det egyptiska kriget skadar Hamas mycket mer än de två militära offensiver som IDF inlett sedan 2008.

Företrädare för Hamas i Gazaremsan talar nu öppet om det egyptiska kriget, som enligt dem syftar till att störta deras styre.

Hamas medger att de inte var förberedda för detta krig mot arabvärldens största land, som fram till i juni förra året var deras främsta allierade bland de arabiska och islamiska staterna.

Efter att den egyptiske presidenten Mohamed Mursi störtats, har landets statskontrollerade media istället utsett Hamas till Egyptens främsta fiende. Nästan varje dag publiceras en artikel om hur Hamas försöker underminera Egyptens nationella säkerhet, och om gruppens inblandning i terrorattacker mot den egyptiska armén.

Hamas talespersoner i Gazaremsan spenderar nu den mesta delen av sin tid med att förneka anklagelserna och i stället anklaga egyptisk media för att driva en smutskastningskampanj mot inte bara dem, utan mot alla palestinier.

Den egyptiska mediaoffensiven har åtföljts av en serie säkerhetsåtgärder som övertygat Hamas ledare om att krigstillstånd råder.

Utöver att förbud utfärdats för Hamas representanter att resa in i Egypten, har de egyptiska myndigheterna även infört stränga reserestriktioner för Gazaremsans invånare.

Gränsövergången i Rafah mellan Gaza och Egypten har varit stängd under större delen av de två senaste månaderna, "av säkerhetsskäl" enligt de egyptiska myndigheterna.

Men den mest drastiska åtgärden hittills från Egyptens sida, och som verkligen skadar Hamas, är förstörelsen av hundratals tunnlar för smuggling mellan Egypten och Gaza.

Egyptierna är nu i färd med att upprätta en buffertzon mellan Egypten och Gaza, efter att ha raserat bostadshus och jämnat ut mark längs gränsen.

Detta görs av samma egyptier som brukade fördöma Israel varje gång IDF gjorde en militär insats för att stävja raketattacker från Gazaremsan mot israeliska städer.

Alla dessa åtgärder har fått en del av Hamas företrädare att undra om Egypten planerat att inleda en militär operation inne i Gazaremsan under förevändning att bekämpa terror.

Som en del i detta krig tror Hamas att egyptisk underrättelsetjänst ligger bakom en ny grupp, Tamarod (Revolt), vars medlemmar har lovat att störta Hamas i november. Under de senaste veckorna har Hamas gripit dussintals palestinier i Gazaremsan som misstänks tillhöra den nya gruppen - som har samma namn som den egyptiska rörelse som kämpade mot Mursi.

De egyptiska säkerhetsåtgärderna har så här långt lett till en allvarlig brist på basvaror och bränsle i Gazaremsan. En del av Hamas ledare varnade i veckan för att Gazaremsan står inför en humanitär och ekonomisk kris till följd av den egyptiska arméns åtgärder.

Hamas ledare var tills nyligen måna om att inte hamna i en direkt konfrontation med Egyptens nya makthavare. Men de senaste dagarna har flera av Hamas företrädare börjat betrakta Egyptens säkerhetsåtgärder som krigshandlingar riktade mot Gazaremsan.

Just nu vill egyptierna inte medge att de är i krig med Hamas, utan föredrar att beskriva sina åtgärder som led i kampen mot terror. Hamas å sin sida tagit till sig att man ligger i krig med Egypten.

Hamas - pressat och alltmer isolerat - står inför två alternativ: att antingen initiera en ny konflikt med Israel för att skapa en press mot Egypten från arabiskt och islamiskt håll att stoppa sitt krig, eller att möta den egyptiska armén i en direkt, militär konfrontation, genom att gå samman med jihadisterna i Sinai.

Khaled Abu Toameh
Publicerad hos the Gatestone Institute 12 september 2013
http://www.gatestoneinstitute.org/3973/egypt-war-hamas

22 sep. 2013

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 22 september

Veckorevy från min personliga utsiktspunkt på livet

Så blev det söndag igen. Förra söndagen var avslutningsdagen på FA-cup i fotboll. Fotbollslag med anknytning till Frälsningsarmén samlades från alla delar av Norge, ett lag kom från Sverige och ett lag kom från Spanien.

Det var meningen att det skulle vara söndagsgudstjänst utomhus på fotbollsplanen för alla 250 fotbollsspelare och alla andra som fanns med. Men, det regnade. Alla trötta, blöta fotbollsspelare fick tränga ihop sig in  gymnastiksalen vid sidan av fotbollsplanerna.

FTH, Frelsesarmeens Territorielle Hornorkester, spelade.....

...och en kompgrupp ledde församlingen i lovsång

Under veckan upplevde vi också historiens vingslag blåsa förbi. Gunnar och Agneta Kjellén kom och hälsade på oss i vårt hus. För trettio år sedan bodde de i "vårt" hus, så det var nästan som att komma hem för dem. Dessutom tillbringade våra två minsta barn sina dagar i det huset. Agneta var dagmamma för dem. Gunnar var på den tiden slöjdlärare. Idag jobbar han inom Frälsningsarméns fängelsemission och Agneta jobbar på Frälsningsarméns resurssenter på Jelöy.

Trettio år senare sitter vi igen på samma plats. Utsikten är densamma. Bastöfärjan, som går mellan Moss och Horten passerar som vanligt flera gånger i timmen. Trettio år senare sitter vi igen på samma plats och det känns inte som om vi blivit det minsta äldre. Något klokare kanske. En hel del erfarenheter rikare. Men fortfarande samma glöd för människors frälsning och hur kåren i Moss ska kunna avancera för att vinna "Moss för Kristus".  Vi samtalade länge, bad tillsammans och förberedde oss för den väckelse som snart måste komma.

Igår hade vi en intensiv dag. Vi var barnvakter för mellansonens två små flickor.  Båda föräldrarna jobbade. Sonen som fotbollslärare på Jelöy folkhögskola och sonens hustru på Fretex (Myrorna) på gångavstånd från där vi bor. Förresten, på tal om historiens vingslag, sonen bor i ett likadant hus som vi på Resurscentrets område. För trettio år sedan växte han upp i grannhuset där han nu bor. Men det har jag nog berättat om i en tidigare "Söndagsmorgon".

Men nu är det söndag igen. Inget förmiddagsmöte idag på kåren i Moss, utan i stället "Happy Hour" klockan 17.00. Det blir full fart med gospel för alla och Rut ska tala. Och sedan...dags för en ny arbetsvecka.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

PS. Nästa "Söndagsmorgon" kommer förmodligen att skrivas från Borås, där FAM-huset firar 70-årsjubileum. Rut och jag ska medverka i jubileumsgudstjänsten och Södra Vätterbygdens musikkår ska spela, så det blir mycket pompa och ståt. På tal om historiens vingslag så var det hit till Borås vi flyttade för 25 år sedan då vi återvände till Sverige efter nio år i Norge.

PS2. Vill du uppleva mer av historiens vingslag kan du läsa mitt vittnesbörd. Du hittar det HÄR. Det är förresten snart dags att skriva nästa inslag i den serien.

21 sep. 2013

Vägen vidare,steg 10: Uppgiften



Steg 10: Oppgaven. Hvordan vil du bruke livet ditt som kristen?Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra det goda gärningar som Gud från början bestämt oss till” (Ef 2:10)

En kropp….
Då man blir en kristen föds man in i en ny gemenskap, Kristi kropp. Man får då en ny identitet, en ny tillhörighet och en ny uppgift.

Huvuduppgiften för alla kristna är att vara ett Guds tempel (1 Kor 3:16-17), det vill säga att vara den plats på jorden där Gud bor och bestämmer. Det får naturligtvis konsekvenser för vår livsstil: hur vi talar, hur vi handlar och hur vi förvaltar våra liv.

Tillsammans har alltså alla kristna en gemensam uppgift på jorden: att vara Kristi kropp, att låta Jesus bli så tydlig och synlig som möjligt för alla människor.

….med många olika delar
En mänsklig kropp består av många olika delar, som ser mycket olika ut och är skapade för olika uppgifter.

Några kroppsdelar är specialister på att se, och några till att höra. De andra kroppsdelarna är fullständigt odugliga till att se och höra, men de behöver inte vara ledsna för det. De är nämligen specialister på något annat. T.ex. att gå, ta, lukta, äta eller tänka.

Om någon av kroppsdelarna saknas, eller fungerar på ett otillfredsställande sätt, lider hela kroppen brist på något. De andra kroppsdelarna måste då gå in och försöka fullgöra uppgifter som de egentligen inte har så bra förutsättningar för.

På samma sätt är det med oss människor. Vi är alla olika. Bibelordet. Som inleder kapitlet, säger att vi är skapade för olika uppgifter. För några är det naturligt att arbeta praktiskt, andra kan ha en läggning att arbeta teoretiskt; med siffror, papper eller studier. Någon kan ha en speciell gåva att ta sig an andra människor och visa omsorg, och andra kan ha sin starka sida då det gäller att undervisa, eller vinna andra för Jesus, eller laga mat mm.

Då man har blivit en kristen är det mycket viktigt att vara en aktiv medlem i Kristi kropp: i kåren eller församlingen. Varför är det så viktigt?

1 – För min egen skull
De kroppsdelar som vi använder regelbundet växer och utvecklas. De delar som inte får vara i bruk, försvagas mer och mer för att till slut bli helt orkeslösa och oanvändbara. De idrottsmän som håller på med ”body-building” har förstått denna princip: muskler som tränas på rätt sätt växer.

De lemmar i Kristi kropp som finner sin uppgift och helhjärtat går in i den, har stora möjligheter att växa och utveckas som kristna. Passiva kristna, åskådarkristna (de som bara ser på då de andra är i tjänst), lurar sig själva på möjligheten att växa och utvecklas.

För många är detta att komma i tjänst för andra, helt enkelt en fråga om att kunna överleva som kristen, eller sakta låta livet tyna bort.

2 – För de andras skull
Den kristna gemenskapen behöver dig lika mycket som du behöver den. Då en lem i kroppen inte är i funktion lider kroppen brist på något. Dina medlemmar behöver dig. De behöver inte bara ditt arbete och dina tjänster, utan också att du finns med. Till och med din gemenskap och din närvaro kan vara en uppmuntran för de andra. Och att uppmuntra andra är ju också en uppgift.

3 – För vår gemensamma skull
I Efesierbrevet (Ef 4:11-16) står det att vi behöver varandra för att:
-bygga upp Kristi kropp
-komma fram till enheten i tron¨
-få kunskap om Guds son
-bli fullvuxna
-nå en mognad som svarar till Kristi fullhet
-kroppen ska växa till
-vi ska byggas upp i kärlek

Om inte du och jag kommer i funktion och tjänar varandra så uppnår vi inte allt detta. Kristi kropp byggs inte upp, vi når aldrig fram till mognad och balans, vi uppnår aldrig enheten i gemenskapen mm.

4 – För Guds skull
Jesus är Herre! Då jag blir en kristen bekänner jag Jesus som Herre i mitt liv och säger ja till hans kallelse ”Följ mig!”

Kristus är huvudet för Kristi kropp. Han är den högste och den störste. Han kommer att regera i evighet och då jag blir en kristen inbjuder jag honom att regera i mitt hjärta. 

Målet med att vara en kristen är att behaga Gud och göra hans vilja. Det viktigaste är inte att vara människor till lags, utan att bli godkänd av Gud.

Vi gör inte alla våra ansträngningar, uppoffringar och allt vårt arbete för att vi själva ska må bra. Vi gör det inte heller för att bli accepterade och omtyckta av andra människor. Ytterst gör vi det för Guds skull. Vi gör det för att göra hans vilja som har frälst oss. Vi gör det för att Gud vill det. Vi gör det för att Jesus är Herre!

Då vi förstår det kanske vi vill göra följande bekännelse till vår egen: ”Jag vill arbeta för att utbreda Guds rike och jag förväntar att den Helige Ande ska leda mig in i de uppgifter som är förberedda just för mig.”

Bibelhelg på Jelöy, Norge, med Daniel Viklund, den 8-10 november

Daniel Viklund, er utdannet operasanger og offiser i Frelsesarmeen. I November kommer han til Norge for å være med om bibelhelg på Jeløy. Vi ser frem til inspirerende forkynnelse og mye sang og musikk.

En liten forsmak?
Dette er Daniel Viklund. Du kan også lese et intervju med han i det svenske krigsropet her.
O Store Gud
Fra "Låt mig få höra om Jesus - Älskade psalmer och sånger" av Maria Almroth & Daniel Viklund. Utgitt av Adora Records i juli 2009.

Tema for helgen:
TID FOR HELLIGHET
  • Frihet og hellighet
  • Sannhet og hellighet
  • Kjærlighet og hellighet
Kontaktperson:
Kjersti Håland Risan (kjersti.risan@frelsesarmeen.no)

Rik inför Gud

SJUTTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Rik inför Gud
Söndagens texter: Pred 5:9-15 | 1 Tim 6:7-11 | Luk 12:13-21 | Ps 49:6-12

"Du kan ingenting ta med dig dit du går"
Flera av söndagens texter har samma tema: Du kommer inte att ha nytta av dina materiella rikedomar i livet efter detta.

"Lika naken som han kom till världen går han åter bort: så som han kom, så skall han gå. Ingenting får han ta med sig på färden av allt vad han med möda har förvärvat. Ja, detta är något ont och plågsamt: sådan han kom får han gå härifrån. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind?" (Pred 5:14-15)

"...för tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande." (1 Tim 6:7-10)
"Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” (Luk 12:20-21)

Utan att hänvisa till Bibeln sjöng Cornelis Vreeswijk samma budskap:

"Du kan ingenting ta med dig dit du går
Nej du kan ingenting ta med dig dit du går
Du behöver inga penningar
När du vid porten står
Och du kan ingenting ta med dig dit du går

Du kanske är en rikeman
Som samlar I en penningpung
Fast den för ut är stinn och tung
Du gnider och går an
En kassakista är din gud
Men så en afton får du bud
Och alla dina slantar små
Vad hjälper dom dig då


Du kan lyssna då Cornelis sjunger sin sång HÄR.

Men även om det  är sant att du inte kan ta med dig din rikedom i pengar eller ägodelar, men det finns en sak du kan ta med dig. Din rikedom i Kristus. Då du blir frälst har du börjat det eviga livet som aldrig tar slut.

"Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet." (1 Joh 5:11-12)

20 sep. 2013

Nya ministern anklagad för att vara kristen!


Statsministern har utsett en ny arbetsmarknadsminister, Elisabeth Svantesson. Sveries Radio P1 sände i onsdags morse ett längre reportage där man diskuterade den nya ministern.

Ganska kort konstaterade man att hon var oerhörd väl kvalificerad för uppgiften, både då det gällde utbildning och erfarenhet. Huvuddelen av inslaget handlade därefter inte om hennes formella kvalifikationer utan helt andra saker fördes fram.

Ministern anklagades först för att vara djupt religiös. Vore det bättre om hon bara var lite religiös, eller kanske en ljummen kristen? Jag fick intrycket att ju mer religiös en person är desto olämpligare är denne till en ministerpost.

Den andra anklagelsepunkten var att hon för tio år sedan var medlem i Livets Ord. Det framkom inte vad det är för fel på Livets Ord. Det verkar som om alla skulle anse det som självklart att en medlem i Livets ord inte var lämplig som minister. I Aftonbladet kunde man samma dag läsa att hon numera är medlem i Kristet Center i Örebro. En "expert" uttalar sig i Aftonbladet och säger att Kristet Center i Örebro inte är ett dugg bättre än Livets Ord. Fortfarande säger man inte med ett ord vad det är för fel på Livets Ord eller Kristet Center i Örebro. Får en minister överhuvudtaget vara medlem i en kristen församling? Tydligen ska man inte vara medlem i Livets Ord eller Kristet Center i Örebro, så jag undrar var gränsen går. Får man vara medlem i en Pingstförsamling? Får man vara medlem i Frälsningsarmén? Får man vara medlem i Equmeniakyrkan? Får man vara medlem i Svenska Kyrkan? I vilka politiska organ eller domstolar ska det fastställas vilka församlingar man får vara medlem i för att kunna vara minister.

En av de intervjuade förde fram åsikten att "vi har väl alla något lik i garderoben" och tog som exempel en tidigare minister som hade fifflat med deklarationen. Är det så att det är lika brottsligt att vara medlem i Livets ord som att fiffla med deklarationen?

Den grövsta anklagelsen mot den nya ministern var att hon för tio år sedan varit medlem i Ja till Livet, en organisation som värnar om det ofödda livet. På en intervjufråga hade ministern svarat att frågan är komplex, men att hon stod bakom regeringens ställningstagande i frågan. Flera upprörda röster hördes hur oacceptabelt det var om hon ville ändra den nuvarande abortlagstiftningen, trots att ministern upprepade gånger svarat att hon står bakom regeringens politik. De upprörda rösterna hade ingen förståelse alls för att frågan kunde vara komplex. Kanske glömde de upprörda rösterna bort att enda orsaken till att de överhuvudtaget existerade var att deras föräldrar en gång i tiden valt att inte göra abort.

Vi upprörs då vi hör exempel på kristna i Syrien som tvingats avsäga sig sin kristna tro under dödshot. I Sverige förväntas en ny minister avsäga sig sin kristna tro för att kunna bli accepterad som minister i Sveriges regering.

/PB

19 sep. 2013

Kundanpassad förkunnelse?

Vad är det som ska vara utgångspunkten för vår förkunnelse? Är det vad människor vill höra eller är det vad Gud säger i sitt ord?

Det finns många kristna förkunnare som lägger örat mot marken för att "höra in" vad som är politiskt korrekt och vad människor vill höra. Resultatet blir ofta en förkunnelse som bara stryker medhårs och där man poängterar Guds kärlek och nåd. Budskapet undviker ämnen som man tror människor inte vill höra. Man undviker att tala om synd, renhet, helgelse och dom, trots att de är centrala begrepp i Bibeln.

Ska kyrkan verkligen göra kundundersökningar för att ta reda på vad folk vill höra? Ska man göra kundundersökningar för att ta reda på hurdan människor tycker att Gud borde vara, och sedan predika den Gud som man tror att folk vill höra om, istället för att predika Gud som finns på riktigt?

Andreas Cervenkas skriver i en krönika i Svenska Dagbladet:
"Apples Steve Jobs ansåg att kundundersökningar var meningslösa. Människor kan inte efterfråga något som de aldrig har sett, menade han och citerade gärna Henry Ford: om jag frågat kunderna vad de ville ha hade de svarat en snabbare häst." 

De som inte känner Gud vill nog gärna höra en förkunnelse som säger "Du får komma som du är. Gud accepterar dig som du är och du får fortsätta att vara som du är."

Det är sant att du får komma precis som du är, men Gud önskar sedan förvandla dig till Kristuslikhet, till ett liv i helgelse.

Bitte Assarmo skriver i Världen idag : "En samlingsplats för alla, oavsett tro, som en föreningslokal likt Unga Örnar eller, som Maria Ludvigsson så träffande uttryckt det, som ett Folkets hus för andlighet. Ju mindre Jesus desto bättre. Vagt och luddigt ska det vara, för att minimera risken för att Kristus överskuggar de människor som vill ha makt och ära.
En sådan kyrka är inte bra för någon. I förlängningen är den inte ens bra för den vänsterrörelse som eftersträvar den. All den stund vi börjar omskapa Jesu lära till det vi vill att den ska vara tar vi ett steg bort från ljuset och sanningen. Så låt oss hoppas att årets kyrkoval istället leder Svenska kyrkan tillbaka till Jesu ord. För folkkyrkans skull
."

Det finns många predikanter som övergett evangeliet och predikar ett "må bra"-budskap. Det är naturligtvis bra om gudstjänstbesöket resulterar i att folk mår bra, men förkunnelsens avsikt kan knappast vara att ge människor en känsla av att må bra medan de är på väg till förtappelsen.

Bibeln lär tydligt att livet har en dubbel utgång. Att gå förlorad eller få evigt liv. "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Joh 3:16)

Jesus älskar människorna så mycket att han gav sitt liv för att de inte skulle gå förlorade. Älskar du människorna så mycket att du berättar för dem om den dubbla utgången.

/PB