Nordic Choice Hotels

31 juli 2014

Hur visar vi vår kärlek till Gud?


Ordet blev kött (Joh 1:14)

Här kommer ett sammandrag av ett längre avsnitt i Derek Prince bok ´Trons fasta grund´ del 1:
Bibeln är Gud ord, och Kristus är Guds ord. Båda är gudomliga och en fullständig uppenbarelse av Gud. Bibeln uppenbarar Kristus. Kristus uppfyller Bibeln.

Bibeln är Guds skrivna ord; Kristus är Guds levande ord. Samme Helige Ande, som uppenbarar Gud genom det skrivna Ordet, Bibeln, uppenbarar Gud genom det förkroppsligade Ordet, Jesus från Nasaret.
Då lärjungarna frågade "Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?" (Joh 14:22), svarar Jesus: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord.” (Joh 14:23).
Genom Jesu svar uppenbaras här fyra viktiga saker om Guds Ord:
1. Kristi lärjungar håller Guds Ord.
2. Genom att hålla Guds Ord bevisar lärjungarna sin kärlek till Gud.
3. Det är genom Guds ord som Kristus uppenbarar sig för lärjungarna.
4. Det är genom Guds Ord, som Fadern och Sonen tillsammans kommer för att ta sin boning hos lärjungen.
Jag vill presentera denna sanning för dig på ett enkelt sätt: Att hålla Guds Ord är det allt annat överskuggande grunddraget, vilket skulle avskilja dig från världen och utmärka dig såsom en Kristi lärjunge. Det är provet på din kärlek till Gud. Det är orsaken till Guds kärlek och uppskattning av dig. Genom att du håller Guds Ord kan Kristus uppenbara sig för dig, och på det sättet kommer Gud Fadern och Gud Sonen för att ta sin boning hos dig.
Låt mig säga så här: Din attityd gentemot Guds Ord är lika med din attityd gentemot Gud själv. Du älskar inte Gud mer än du älskar Hans Ord. Du lyder inte Gud mer än du lyder Hans Ord. Du ärar inte Gud mer än du ärar Hans Ord. Du har inte mer rum för Gud i ditt hjärta, i ditt liv, än du har för Hans Ord.
Vill du veta hur mycket Gud betyder för dig? Fråga dig själv:”Hur mycket betyder Guds ord för mig?”

30 juli 2014

Old Orchard Beach Camp Meetings 2014

Nu kan du följa med på konferensen som hålls varje år i Old Orchard Beach i Östra Territoriet i USA.
Mannssambandet och kommendörerna Dick och Vibeke Krommenhoek medverkar.
Du kan se mötena HÄR...

Hur långt har Gud utvecklats?


Under den här vinjetten kommer vi med jämna eller ojämna mellanrum att ta in äldre inlägg i repris. Inlägg som är värt att sägas ännu en gång. Detta inlägg publicerades i juli 2009.
Jag sitter och skummar igenom en massa bloggkommentarer med anledning av Engelska Kyrkans brev till Svenska Kyrkan angående homovigslar.
Läs tidigare inlägg på rupeba.se:
Anglikanska kyrkan oroad över utvecklingen i Svenska Kyrkan
Kommer Svenska Kyrkan att isoleras?

En bloggkommentar avslutas med orden:
Den Gud som jag tror på är en kärleksfull Gud som älskar alla, oavsett kön och sexuell läggning. En Gud som lever mitt ibland oss och som utvecklas i takt med samhället.

Jag tänker förskräckt är det så folk tänker idag?
-Är det så att Gud ska utvecklas i takt med samhället?
-Är Gud en del av utvecklingsläran? Börjar han/hon/det med att vara en primitiv encellad Gud för att så småningom bli en mer utvecklad Gud?
-Är det samhällets utveckling som bestämmer vem Gud är?
-Vem vill ha en gammalmodig Gud? Den Gud som efterfrågas idag är den Gud som har förstånd nog att anpassa sig till denna tidsålders tankar.

Bibeln handlar i stora delar om att vi ska utvecklas till Kristus-likhet och inte tvärtom. Men idag reduceras Gud alltför ofta till vara den som jag tycker han borde vara.

/PB

29 juli 2014

Hur mycket fick du?

"Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut." (Ef 4:7)

Detta kapitel handlar om tjänstegåvorna apostel, profet, evangelist, herde och lärare. Vers 7 talar både om att vi fått nåden och gåvan. Tjänstegåvorna, vårt uppdrag, är alltså gåvor av nåd, nådegåvor. Men det är ett helt annat slags nådegåvor än de övernaturliga manifestationer som det talas om i 1 Kor 12:7-11, profeterande, helande och övriga tecken och under.

Tjänstegåvor är att vi fullgör den uppgift som vi har blivit skapade att utföra.

Hur mycket har du fått tillmätt?
För det första står det att var och en av oss har fått den nåden, nåden att tjäna. Det betyder att var och en har fått ett uppdrag, en tjänstegåva. Det gäller också dig! Ingen kan säga att den ingenting har fått. Det finns ingen kristen som inte har en uppgift, en tjänstegåva!

För det andra står det att vi har fått vårt uppdrag tillmätt för oss. Vi har alltså alla fått en personlig tilldelning, speciellt tillmätt för var och en. Varje människa är unik. Den tilldelning du har fått är speciellt tillmätt för just dig.

Vi kan tycka att en del har fått mer än andra. Vi kan tycka att en del har fått viktigare uppgifter än andra, men vår uppgift är inte att jämföra utan att fullgöra vår personliga uppgift på det allra bästa sätt som vi kan.

Det som är tillmätt till dig kan bara utföras av dig. Det finns saker som Gud bara kan göra genom dig och fullgör du inte din uppgift kommer det att bli saker ogjorda som Gud önskar skulle varit gjorda. Det kan till och med vara så att människor dör ofrälsta för att vi inte fullgjorde vår tjänst.

Det är detta Jesus talar om i liknelsen om talenterna (Matt 25). Tjänarna hade fått olika mycket tillmätt, "var och en efter hans förmåga" (vers 15). En fick fem talenter, en annan två talenter och en tredje en talent. De två första hade använt sin talent och fördubblat värdet av den. Den tredje gömde sin talent och använde den inte.

Poängen i liknelsen är inte att vi får olika mycket tillmätt. Det vet vi redan från början. Poängen är vad vi gör med det som vi har fått. Vad gör du med den begåvning, kraft och uppgift som är tillmätt just för dig?

En gammal god vän till mig brukade säga: "Fräls oss från jämförelse". Du behöver varken känna dig underlägsen eller överlägsen någon annan. De andra får svara för sig. Ditt uppdrag är att fullgöra din tjänst helhjärta och brinnande.

Då Petrus frågar Jesus om de andra, svarar Jesus: "Vad rör det dig? Följ du mig!" (Joh 21:22).

Fråga Jesus vad han vill att du ska göra på kort sikt och på lång sikt. Han kommer att svara dig!


26 juli 2014

Det ingen vill tala om

Det är inte många som talar om det nuförtiden. Den som ändå vågar tala om det blir inte populär. Vad är det jag tänker på? Jo, det är talet om evigheten och den dubbla utgången. Men även om vi tiger om det, försvinner det inte.

Gud Fader tror på det. Det var därför han sände sin son för att var och en som tror på honom inte skulle gå förlorad utan få evigt liv (Joh 3:16). Jesus tror på det då han talar om att det finns två vägar, en som leder till livet och en som leder till fördärvet (Matt 7:13-14). Jesus tror också att vi måste ta vårt val här i livet och att en dag blir det försent (Matt 25:11-20).

Den Onde är säkert mycket glad över att vi inte talar så mycket om det. Ju mindre vi talar om det ju fler blir det som aldrig kommer att ställas inför valet, och som kommer att gå förlorade.

En av de böcker jag läser i sommar är Bill Hybels "Att söka äktheten". Hybels skriver om olika skäl till varför vi ska evangelisera:

"Den tredje orsaken till att det är viktigt att man blir en effektiv evangelist är något jag helst önskar undvika, nämligen helvetet.

Det är bland det värsta jag vet att tänka på, att undervisa om och att skriva om. Men verkligheten är den att helvetet är en verklighet och att verkliga människor kommer att hamna där.

Helvetets existens var en av orsakerna bakom Jesu evangelisation. Jesus sörjde över den rike ynglingen eftersom han visste att han var på väg mot helvetet. Han grät över invånarna i Jerusalem eftersom han såg dem som får utan herde. Det skulle inte dröja länge förrän de skulle komma att falla utför evighetens stup rakt ned i helvetets djup. Han gav oss berättelser som den om Lasaros och den rike mannen (Luk 16:19-31), vilka tydligt visar på smärtan och förtvivlan hos dem som evigt kommer att leva skilda från Gud.

Jesus konfronterade fariséerna, de skriftlärde, skatteindrivarna, politikerna, de rika, de fattiga, vem som helst, med den tuffa sanningen: Om de inte gjorde sinnesändring och trodde på honom, skulle de dö i sina synder och gå mot en evig förbannelse.

Hur kom det sig att Jesus undervisade från tidiga morgontimman till senan kväll? Hur kom det sig att han stod emot kritikerna och stod ut med att bli förlöjligad? Därför att det smärtade honom att se människor gå evigt förlorade.

Jag tror på helvetet. Min tro är både rationell och känslomässig beträffande helvetet. Jag är inte på något sätt neurotisk, men jag måste erkänna att det påverkar mig dagligen. Det stör mig. Jag har ingen riktig ro. Det gör att jag inte riktigt kan ta det lugnt.

Ibland undrar människor varför vi så ofta talar om hur viktigt det är att vi når de onådda folken. Hur kommer det sig att vi lägger ned så mycket tid, energi och pengar på program, idéer och personal på missionsverksamhet? Svaret är att när man verkligen tror att helvetet existerar, utvecklar man en mentalitet som säger "kosta vad det kosta vill." Man inser att priset är skyhögt. Man leker inte kristen. Det är frågan om evigt liv eller evig död."

Citat från Att söka äktheten av Bill Hybels. Sid 142-143, Pocket Libris förlag

25 juli 2014

Tidig söndagsmorgon den 27 juli

Veckorevy från min helt personliga utkikspunkt på livet

Lovsångsgruppen i Alicante
Då Rut och jag är ute och reser besöker vi gärna en frälsningsarmékår om det finns någon sådan i närheten. Förra söndagen hamnade vi på Frälsningsarmén i Alicante i Spanien.

Låt mig gå lite tillbaka i tiden för att sedan komma tillbaka till kåren i Alicante. 1999 startade vi en pionjärkår i Nacka. Innan det hade vi haft regelbundna gudstjänster, bibelstudier, barn- och ungdomsarbete i flera år på Lännersta. Men 1999 blev vi en kår.

Vi bestämde tidigt att, förutom de tio procenten (tionde) av våra inkomster som skulle gå till Divisionshögkvarteret, skulle vi ge tio procent av alla intäkter till missionsprojekt. Vi deklarerade klart att av allt som man gav till kåren skulle tio procent direkt gå vidare till det missionsprojekt vi hade beslutat stödja.

Vid den tiden hade vi en del kontakt med Geoff och Sandra Ryan som hade startat en ny kår i Rostov i södra Ryssland. I förbindelse med startandet av vår kår i Nacka gjorde vi en speciell insamling till kåren i Rostov.

Ungefär samtidigt hade Rut och jag fått en inbjudan att ha en veckas undervisning i FA:s Tiostegsprogram som just hade översatts till ryska. Det var en konferens som skulle hållas i Rostov med ca 60 deltagare från Ryssland och Ukraina. Vi fick besked från Ryans att det inte gick att skicka pengar till dem genom en bank eftersom maffian kontrollerade alla banker i Rostov. Så vi stoppade 40.000 svenska kronor (växlat till amerikanska dollar) i fickorna och reste med viss bävan genom tullkontroller och andra kontroller över Moskva och sedan vidare till Rostov.

Kort efter vår hemkomst fick vi kontakt med en officer i Spanien, Carlos Allemagn som just höll på att översätta Tiostegsprogrammet till spanska. I ett mail berättade han att han hade fått order att undersöka möjligheterna att öppna en ny kår i Alicante. Det blev då naturligt för vår kår i Nacka att satsa på en eventuellt ny kår i Alicante som vårt nästa missionsprojekt.

Rut och jag hade redan tidigare av helt andra orsaker fått en inbjudan att tala på en påskbibelkonferens på Frälsningsarméns lägergård i Denia, några mil norr om Alicante. Då vi hörde att Carlos skull vara med på den konferensen, var det dags att fylla fickorna med pengar och ett kvittensblock för att personligen få förmedla pengarna till kåren i Alicante.

Under påskbibelkonferensen berättade Carlos att han efter konferensen skulle se på två lokaliteter som låg ute för uthyrning då han kom tillbaka till Alicante. Då vi kommit tillbaka till Sverige fick vi besked från Carlos att bägge hyresvärdarna sa nej då de förstod att Frälsningsarmén var en evangelisk (=icke-katolsk) kyrka. Carlos skrev samtidigt att han inte skulle ge upp utan fortsätta att söka lokal för den nya kåren. Detta var 2001.

Då vi nu tretton år senare skulle gå på gudstjänst på kåren i Alicante var vi spända på vad vi skulle möta. Vår GPS ledde oss till en bakgata i de mindre fashionabla kvarteren av Alicante. Där hittade vi FA:s sköld på väggen och en minibuss med stort FA-emblem över hela sidan.

Det var en väldigt fin gudstjänst (tror jag i alla fall eftersom jag inte kan förstå så många ord på spanska). Kårens lokal var fylld till sista plats och den besökande officeren från Barcelona hade ett ingående bibelstudium  om tiondegivande. Det var extra intressant för oss att ämnet var tiondegivande då vårt tionde från kåren i Nacka hade varit med att lägga grundplåten för den nya kåren i Alicante.

Efter mötet, som varade lite mer än två timmar, tog kårledarna, Patricio och Esthela, med oss på en rundvandring i lokalerna. Vid en sidoingång väntade många människor på att få mat i matserveringen som tog vid omedelbart efter mötet.

Kårledarna i Alicante och Michelle som tolkade
Vid vårt samtal med kårledarna fick vi hjälp med tolkningen av en ung soldat i lovsångsteamet, Michelle, som var ganska bra i engelska. Vi berättade att vårt nuvarande arbete var att stödja de nya löjtnanterna i Norge. Då vi kommit så långt glömde tolken bort att översätta och utbrast: "Norge, där var jag förra året!". Vi frågade var hon varit i Norge och hon svarade att hon varit i Moss. Vi svarade att det är precis där vi bor. Orsaken till hennes besök var att vara med på Ordinationsmötet för två av sina vänner. Det var två av våra nya löjtnanter som kom från Sydamerika, Julio och Pamela. Vi berättade att vi kände dem väl och att vi nyligen hade varit på deras kår i Bryne för en bibelhelg.

Ja, man brukar säga att världen är liten  då man möter folk och upptäcker att man har gemensamma bekanta. Det är sant och ännu mindre blir världen då man rör sig i frälsningsarmékretsar.

Vi avslutade samtalet med att be för kårledarna, kåren och arbetet i Alicante.

Om jag skall lyfta blicken bortanför min personliga utkikspunkt på livet, kan jag bara konstatera att vi lever i en orolig värld. Inbördeskrig i Ukraina med nedskjutet civilplan, Inbördeskriget i Syrien som bara fortsätter och fortsätter. Inbördeskriget i Irak där kristna ställs inför valet att konvertera till Islam eller avrättas. Krigshandlingarna i Gaza där en svensk MP-politiker förordar ett globalt krig mot Israel (Se Nyhetsflödet lördag). Är det Bibelns profetior om den sista tiden som håller på att gå i uppfyllelse?

Mitt i allt detta önskar jag dig en välsignad vecka
/Peter Baronowsky




Min väg med Gud

Från Frälsningsarméns hemsida

"Marina Bratterud är frälsningsofficer och arbetar för Frälsningsarmén i Mälardalen. Här berättar hon om sin tro, hur hon blev frälst och om händelser ur sitt liv på sin väg till och med Gud."
Läs mer HÄR...


23 juli 2014

En kyrka av icke-troende

I kommentaren denna gång väljer jag att kommentera två artiklar av Sven Ljungholm som vi publicerat under Nyhetsflödet denna vecka. Du finner länkarna till artiklarna nederst i detta inlägg.

Sven skriver att Svenska Kyrkan ofta benämns som de icke-troendes kyrka. Jag har inte hört den formuleringen tidigare, men den visar det orimliga i att ha en kristen kyrka där majoriteten av medlemmarna inte är kristna.

Här är ett utdrag ur artikeln:
"90 procent av alla svenskar begravs i en kyrklig ceremoni. Kyrkan fungerar också som samlingsplats vid nationella kriser, såsom i förbindelse med Estoniakatastrofen 1994, där 800 människor omkom, huvudsakligen svenskar.
   En nyligen utförd undersökning visade att två tredjedelar av landets befolkning på 9,4 miljoner tillhör Svenska Kyrkan, men att bara 15 procent av medlemmarna i kyrkan säger att det tror på Jesus Kristus.
   Sven Börkborg, som betjänar flera församlingar sydväst om Stockholm säger att han tror på Jesus Kristus, vilket inte är ett krav för att vara präst i Svenska Kyrkan"


Den andra artikeln handlar om lagstiftningen om aktiv dödshjälp i Nederländerna.

"2007 skrev Theo Boer, en förkämpe för dödshjälp att ´det kommer inte att bli ett sluttande plan då det gäller frågan om dödshjälp. En bra dödshjälpslag, kombinerat med en strikt prövning kommer att leda till ett stabilt och relativt litet antal dödshjälpssituationer´, de flesta av hans kollegor höll med. ´Men´, säger Theo Boer idag, ´Vi hade fel - alldeles fruktansvärt fel.´

Antalet fall av aktiv dödshjälp har ökat med ca 15 procent per år och i år har vi slagit alla rekord med fler än 6.000 fall så här långt. Aktiv dödshjälp är på väg att bli det naturliga valet för cancerpatienter."

Ja, det sluttande planet är ofta det vanligaste resultatet då man flyttar gränser. Det kan gälla användningen av alkohol, droger, porr, spel och mycket annat. Man tror att det ska ske i begränsad kontrollerad skala, men upptäcker till sin fasa att man hamnar på ett sluttande plan."

/PB

Här är länkarna till artiklarna:
The Swedish Church of the Non-Believers  
The Grim Reaper Makes House Calls in the Netherlands 

22 juli 2014

Stora testamentsgåvor till Frälsningsarmén i Norge

Trots att det varje år före jul dyker upp protester, kritik och krav på bojkott av Frälsningsarméns julgryteinsamlingen på grund av Frälsningsarméns inställning till homosexuellt samliv och medlemsskap i Frälsningsarmén, ser det inte ut som att det påverkar givarvilligheten i någon större grad. Varken då det gäller julgryteinsamlingen eller testamentsgåvor.

Tidningen Dagen (=Norska Dagen) redovisar testamentsgåvor under 2013 till kristna organisationer i Norge. 14 trossamfund och kristna organisationer och Frälsningsarmén toppar listan med bred marginal.

2013 fick Frälsningsarmén 103 miljoner, 2012 fick FA 97 miljoner och 2011 fick FA 111 miljoner.

Du kan läsa hela artikeln HÄR...

Kraft och sinnelag


Ur Gåvoboken - Du är rikare än du tror. Du kan läsa mer om boken HÄR...

De två kapitlen i Nya Testamentet som huvudsakligen talar om hur vi kan använda de andliga nådegåvorna finner vi i första Korintierbrevet kapitel 12 och kapitel 14. Mellan dem finns kapitlet om kärleken. Kärleken är en del av Andens frukt. Guds kraft, som uttrycks i de andliga nådegåvorna, måste balanseras av Jesu sinnelag, som uttrycks i Andens frukt.

Men Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. (Gal 5:22-23)

Frukt och gåvor är inte samma sak. Gåvor är normalt något som ges och tas emot vid ett bestämt tillfälle. Frukt däremot är något som växer fram under en längre tidsperiod. Andens gåvor skulle vi kunna säga är Jesu övernaturliga gärningar och Andens frukt är Jesu sinnelag.
Bibeln uppmanar oss både att göra samma gärningar (Joh 14:12) som Jesus och att ha samma sinnelag (Fil 2:5) som Jesus.

Guds kraft, som uttrycks i de andliga nådegåvorna, måste balanseras av Guds sinnelag, som uttrycks i Andens frukt.

Tänk om Jesus hade haft den makt att göra under som det berättas om i Nya Testamentet, utan att vara besjälad av kärlek och omtanke om människorna. En ondskefull person som hade haft samma makt och styrka skulle ha varit en mycket farlig person. Eller om Jesus hade varit full av kärlek, glädje och frid, men saknat kraft att hela och befria människor. Då hade vi kanske bara kunnat läsa i evangelierna att man förde fram alla som var sjuka och besatta av orena andar till Jesus och att han sa till dem: ”Jag älskar er”, utan att åstadkomma någon förändring.
Jesus vill inte att vi skall välja kraft eller sinnelag, Han vill att vi skall leva i Guds kraft, styrda av Guds sinnelag.

Ibland kan vi möta en underbar kristen människa, som verkligen lever ett fromt liv och manifesterar Andens frukt i sitt liv, men som helt saknar Guds kraft att bryta igenom och förmedla befrielse och helande till andra. Det är det ena diket.

I det andra diket finner vi evangelisten som reser land och rike runt och producerar mirakler på löpande band. Men efter en tid visar det sig att evangelisten under en längre period levt i omoral och tillsammans med en annan kvinna än den han är gift med. Omgivningen får ofta svårt att få detta att gå ihop. Man frågar sig ”Hur kan Gud använda människor som lever i pågående synd på ett så kraftfullt sätt?”

Jag tycker svaret är enkelt. Om inte Gud kunde använda orena kanaler, vem i all världen skulle han då kunna använda? Nådegåvor utdelas inte efter förtjänst. I sådana fall skulle de heta förtjänstgåvor och vara något som vi kunde berömma oss av.

Mognaden och karaktären följer inte med gåvan. Om jag får en cykel medföljer inte förmågan att cykla. Det måste jag lära mig. Om jag får nya badbyxor medföljer inte förmågan att simma med. Gåvan kan vara fullkomlig, men mognaden att använda den följer inte med automatiskt. Därför heter det nådegåvor.

Kom ihåg att om någon talar i tungor, betyder det inte att den är andligare än den som inte talar i tungor. Det kan till och med vara så att det är den minst andlige ibland oss som talar i tungor mest. Det betyder bara att den som talar i tungor har tro och frimodighet nog att använda det som Gud ger.
Vilket är då viktigast, gåvorna eller frukten? För min del vill jag hellre vara tillsammans med en människa som präglas av Guds sinnelag och saknar Guds kraft, än att vara tillsammans med en kärlekslös människa som är full av Guds kraft. Men å andra sidan kan jag tänka mig att den som blev frälst eller helad under den orene evangelistens kampanj, tackar Gud för sin frälsning eller sitt helande även om evangelisten har avslöjats och fått avbryta sin tjänst.

Om Gud vill använda någon för att hela en människa letar han inte efter ett redskap som är rent nog. Då skulle han nog få leta resten av livet. För vem av oss syndar inte? Han söker en människa som har tro och frimodighet nog att låta kraften från Guds Ande verka i honom eller henne. Efesierbrevet säger ju att samma Ande som väckte upp Jesus från dödsriket bor i varje liten kristen (Ef. 1:19-20).

/PB

21 juli 2014

Bilder från Sörlandsfestivalen


I sitt sista Nyhetsbrev från Vestre Divisjon (nr 45), rapporterar den avgående divisionschefen Odd Berg om vad som hänt i dívisionen genom en bildkavalkad. Bland annat finns det många bilder från Sörlandsfestivalen i juli.

Se bildkavalkaden HÄR...

20 juli 2014

Tidig söndagsmorgon den 20 jul

Veckorevy från min helt personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. En semestersöndag. Semesterlivet ger en försmak om hur livet som pensionär kan komma att bli....det är inte speciellt mycket som är inskrivet i kalendern. Man får ta dagen som den kommer.
Sommarbild: Solnedgång under överfarten Göteborg-Fredtikshavn
Ja, hemsidan ska naturligtvis uppdateras varje dag. Soliga sommardagar går aktiviteten ner i den digitala världen. Det ser ut som om folk tycker det finns viktigare saker än att hänga framför en dator under soliga sommardagar. Men det är fortfarande förvånansvärt många om är inne på våra sidor varje dag. Det är en uppmuntran för oss att ni finns, alla ni trofasta läsare av rupeba.se. Er vill jag önska en alldeles speciellt välsignad dag och fortsättning på semestern (De andra blir inte avundsjuka för det, eftersom de inte läser detta).

Förutom uppdatering av hemsidan blir det en hel del tid för läsning. Det är viktigt att ta tid att ta in nya tankar då vi laddar upp för en kommande fullbokad hösttermin. Sedan är det naturligtvis viktigt att ta tid varje dag till en stilla stund med Gud. Stanley Jones (citerad ett par gånger under veckan), fick en gång frågan om vad det var som var hemligheten bakom hans stora framgång som kristen förkunnare. Han svar var kort: "Jag har inte försummat mitt böneliv."

Resterna av det nerskjutna planet
Jag blir ständigt påmind om att vi lever i en orolig värld. Situationen i Syrien har inte blivit bättre. Det är bara relativt tyst därifrån på grund av att andra oroshärdar ´överröstar´ händelserna där. Irak, Afghanistan, Ukraina och Israel.

I Ukraina har någon skjutit ner ett passagerarplan med hundratals helt oskyldiga människor. Dagens Nyheter rapporterar att de proryska rebellerna inledningsvis skröt om att de skjutit ner ännu ett plan, som de trodde var ett militärflygplan. Då de förstod att det var ett civilt passagerarplan togs alla inläggen bort.

Ett annat förvånande inslag i massmedia den gångna veckan var en ökande förståelse för Israels situation och handlande i Gaza-konflikten. Stefan Löfvén fick en ocean av reaktioner på sitt facebook-inlägg som just förde fram en ny förståelse för Israels situation. Massmedia vaknar yrvaket och inser att Israel måste reagera på Hamas ständigt pågående raketbeskjutningen in på Israeliskt territorium. Elsa Kugelberg skriver i en ledare i Dagens Nyheter ett inlägg med rubriken "När ska brotten mot judar sluta?"

Ja, jag undrar hur världen kommer att se ut nästa söndag?

Men mitt i allt detta önskar jag dig en välsignad vecka
Peter Baronowsky

18 juli 2014

”Jag vet inte vad jag ska tro!”


I boken ”Inside the mind of unchurched Harry and Mary” (Ungefär: Hur tänker Harry och Mary som inte har någon erfarenhet av att gå i kyrkan), tar Lee Strobel upp olika invändningar som ofta kommer upp i samtal med den som ännu inte är kristen.
Lee Strobel
Ett argument som ofta tas upp är att bibeltolkning är så förvirrande, och betydelsen ändrar sig ständigt efter hur man väljer och tolka den. Strobel skriver att Bibeln ska tolkas som all annan litteratur – man måste försöka förstå vad författaren vill säga. Många tolkar i stället Bibeln efter det de önskar att Bibeln skulle säga. För att tydliggöra detta berättar Strobel följande exempel:
”Min dotter Allison och hennes pojkvän ska gå ut och ta en Coca Cola i snabbmatsrestaurangen. Jag säger till min dotter: ´Du måste vara hemma före elva.´ Hur skulle du tolka det? Det låter väl enkelt att förstå?

Tänk dig att de båda då klockan blivit 22.45 har så trevligt och inte vill att kvällen ska ta slut. Plötsligt får de problem att tolka vad det var jag egentligen sa.
De säger, ´Vad menade han egentligen då han sa att du måste vara hemma före elva? Menade han att det gällde oss eller talade han om ´man´ i allmänhet. (På engelska kan ordet ´you´ både betyda ´du´ och ´man´ i största allmänhet). Menade han det som en allmän regel att människor måste vara hemma före elva? Eller gjorde han bara ett konstaterande att människor i allmänhet är i sina hem före elva? Jag menar att han inte var särskild tydlig i det han sa.´
´Och vad menade han med att du måste vara hemma före elva? Skulle verkligen en älskande far vara så omedgörlig? Han menade det säkert som ett förslag. Jag vet att han älskar mig och han önskar verkligen att jag ska få ha en underbar kväll. Och om jag verkligen har det bra kan han väl inte mena att jag bara ska avsluta kvällen?´
´Och vad menade han med att du måste var hemma före elva? Han specificerade inte vems hem han menade. Det kan ju vara vilket hem som helst. Han kanske bara talade bildligt. Kom ihåg det gamla ordspråket ´Hem är där ditt hjärta är´. Mitt hjärta är här på Portillo´s, så betyder inte det att jag i praktiken redan är hemma?´
´Och vad menade han egentligen då han sa att du skulle vara hemma före elva? Menade han det bokstavligt. Och förresten specificerade han aldrig om det var elva på kvällen eller elva på förmiddagen. Och han sa heller aldrig om han menade klockan elva i Stockholmstid eller Londontid.  Och tänker man New York-tid så är klockan bara 17.00. Och egentligen är ju klockan alltid före elva någonstans på jorden. Om han inte kan vara tydlig i sina direktiv kan inte vi hållas ansvariga för det.”  

Strobel avslutar exemplet med att säga att det är på detta sätt som många människor tolkar Bibeln för att kunna gå förbi bibelställen som de inte tycker om och som de inte vill ta in.

15 juli 2014

Hur går det då vi blir gamla?

Stanley Jones: "För många blir ålderdomen en börda i stället för en välsignelse.  Jag skriver detta i Florida, där de som är gamla samlas för att tillbringa sina sista dagar. I de flesta fall är det välsituerade människor, sådana som kan skapa sig ett hem och slå rot i Floridas sandiga mark. Ty här
Stanley Jones
är marken sandig på många sätt. Människor som kommit hit för att bygga luftslott på verklighetens grund, blir desillusionerade och besvikna - med undantag av en viss grupp. De som har en tillräckligt levande tro och gudsupplevelse klarar i allmänhet en sådan omflyttning och isolering. Jag säger ´i allmänhet´, ty många av dem har svårt att finna sig i att inte uträtta något betydelsefullt. De har brått med att försöka ha bråttom. Och de försöker ge andra intrycket att de har mycket att göra. Men man kan se att de har en kamp att utkämpa, en kamp med småsaker och med detta att bara leva tills slutet kommer. Endast i sällsynta fall har man bemästrat åldrandets problem. Även de som levat i det religösa rampljuset finner det svårt att leva i skymundan. Kanske de har levat i rampljuset i stället för i Ljuset....
...Vad var då hemligheten (på Paulus tid)? Den var mycket enkel. De tänkte aldrig på att dra sig tillbaka vid en viss ålder, sätta sig ned och ingenting göra....
...Hemligheten är enkel: Skapa i ditt kristna liv nu, medan du är i arbete, ett huvudändamål, nämligen att förkunna det glada budskapet, vara lekmannaevangelist på ett eller annat sätt."

Stanley Jones i "Konsten att leva".

14 juli 2014

100 missionärer från Skandinavien

De hundra skandinaviska missionärerna utanför Claptom Hall i London där det stora utsändcelsemötet ägde rum 1914
Vid Frelsesarmeens kongress i Norge i år fanns en utställning till minne av att det var 100 år sedan Frälsningsarmén i de nordiska länderna vid ett tillfälle sände ut 100 missionärer.

Här kommer ett utdrag från minnesskriften som gavs ut av "Frelsesarmeens historiske selskap":

Måndag den  januari 2014 var en historisk dag för Nordisk missionshistoria. Den kvällen gav sig den störste gruppen missionärer iväg med sina nya arbetsplatser som mål. De reste till Indien, Java, Korea, Sydafrika och Sydamerika.

Då Frälsningsarméns grundläggare William Booth ´la ned svärdet´ i augusti 1912, efterträddes han av sin son Bramwell.

Den nye generalen var en man med stora visioner, och en av hans visioner gällde missionen. Sommaren 1913 besökte generalen Norge, Sverige, Danmark och Finland. Det hände starka saker i alla mötena. Många blev frälsta ochj många invigde sina liv till helig tjänst. Den 7 juli skrev Bramwell Booth i Stockholm ett brev till Frälsningsarméns folk i de nordiska länderna. Där la han fram sin vision om att sända 100 officerare  med målen: ´Ostindien, Japan, Korea, Java och, hoppas jag, Afrika.´

I januari 1914 var hela gruppen etablerad och på väg...."

Frelsesarmeens historiske selskap har även skrivit andra intressanta inlägg på sin blogg. Du kan besöka deeras blogg HÄR...

Hur går det då vi blir gamla? - Del 2

Stanley Jones: "Samarbetet mellan Gud och människan i kampen mot ålderdomen framgår av det förbund han ingick med mig för tio år sedan. För ett år sedan sade han till mig: ´Jag skall ge dig de tio bästa åren i ditt liv´. Ett av de åren har gått, och det har bokstavligen varit det allra bästa. Därför
Stanley Jones
väntar jag, att de följande nio skall bli likadana - eller bättre. När så de tio åren nalkas sitt slut, skall jag be att få dem förlängda - tio år till som är de bästa! Och så tillade min Fader: ´Så länge du har något vitalt att ge, skall jag sköta om din kropp, så att du kan ge det.´
     Det tilltalade mig. Det gav mig ny spänst. Varför skulle han ge mig kroppslig hälsa, om jag inte hade något vitalt att ge? Om den dagen kommer, hoppas jag att han skall låta min kropp brytas ned - plötsligt....
     Behovet att ha något vitalt att ge driver mig tillbaka till Guds resurser inte mina reserver. Som Tagore låter en gammal man säga: ´Jag håller nu på att bli gammal, och därför litar jag mer till vinden än årorna - jag har hissat segel.´  Det har jag också.
- Jag måste fånga in himmelens vindar - och därför bedja mer.
- Jag måste bli mer beroende av honom - få en starkare tro.
- Jag måste göra som han befaller - älska mer.
- Jag måste lära känna hans kraft annars sviker min - mera nåd.
 Varje dag ett äventyr med Gud!"

Stanley Jones i "Konsten att leva".

Sverige- Israel-Information

Jag fick ett mejl av en god vän med en intressant länk till en sida med information om förhållandena i Israel. Det finns verkligen behov av en avvikande röst i den snedvridna svenska massmedieinformationen. Du finner sidan HÄR...

Och här är några av rubrikerna:
1. Ledare - Repliken som Expressen inte ville ha - Lisa Abramowicz
En rad felaktigheter i Göran Rosenbergs artikel bemöts.
2. Även "moderata" Fatah avfyrar raketer mot Israel - Khaled Abu Toameh
Flera förklaringar till varför palestiniernas president Abbas inte fördömer terrorn.
3. Studio ett om Gaza: Ett fall framåt - Erik Svansbo
Journalister skulle behöva betydligt mer kunskap om konflikten.
4. Bisarr rapportering om Israel- och Palestinakonflikten - Fredrik Axelsson
Några konkreta exempel ur aktuella artiklar.
5. Israel svarar på Hamas raketattacker - Israels Ambassad
Faktaspäckad kunskap i punktform.
6. Citatet
Dr Ruth oroas inte av raketlarmet, men så har hon ju varit med förr.
7. Siffrorna
IN: mat, bränsle och medicin,
UT: 100+ raketer.

8. Fotot
En tecknad klassiker som visar skillnaden mellan IDF och Hamas.


13 juli 2014

Tidig söndagsmorgon den 13 juli

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen, mitt i sommaren. Veckan började i Kvås, Norge, och Sörlandsfestivalen. Det har varit en lång tradition att Frälsningsarmén inbjuder till en stor sommarkonferens i Lyngdal veckan efter kongress.

Kongressen i Norge är en stor händelse. Många salvationister börjar sin semester med att resa till Oslo och kongressen. Veckan efter kongressen har många fortsatt till tältmötena i Lyngdal. Rut och jag har varit inbjudna ett par gånger för många år sedan.

För fyra år sedan, efter flera års regniga somrar, gick man ifrån tältmötesidén och flyttade inom hus. Den nedlagda folkhögskolan i Kvås, i Lyngdals kommun, hade gjorts om till en konferensanläggning, och Frälsningsarmén flyttade in där.

Antalet besökare har ökat under de fyra åren och i år var det publikrekord. Den stora salen fylldes till sista plats och extrastolar fick bäras in.

Rut och jag var talare den första delen av Sörlandsfestivalen och Daniel Viklund tog över i onsdags. Man satsar tydligen på svenska löjtnanter i år!

Idag talar Daniel på avslutningsmötena på Festivalen och sedan är det slut för i år.

Nästa år blir det ingen Sörlandsfestival på grund av Frälsningsarméns världskongress i London som infaller vid samma tidpunkt nästa år.

Vi önskar Daniel Viklund och alla Festivaldeltagare en välsignad avslutning på Sörlandsfestivalen.
Vi, för vår del, har just börjat semestern!!!

Ha en välsignad vecka.
/Peter Baronowsky

10 juli 2014

Så tändes en eld



En liten bok föll ut ur bokhyllan då jag skulle hämta en bok. Den såg intressant ut så jag tog upp den och läste. Det var en gammal bok. På baksidan står det att den kostat 6:- häftad och ville man ha den inbunden fick man betala 8:75.
Innanför pärmen satt det en etikett med texten: ”Rut Hanson med tack för god hjälp i söndagsskolan 1967. Sthlm6 ”. Denna Rut Hanson gifte sig sedermera med mig och går numera under namnet Rut Baronowsky. Boken verkar inte speciellt välläst. Sidorna var fortfarande osprättade.
Boken är berättelsen om väckelsen kring evangelisten E.J. Nyström i början av 1900-talet. Den tiden kommer aldrig igen. Gud gör inga repriser. Men jag kan känna igen den laddade stämningen i de möten som beskrivs. Guds Ande förändrar sig inte även om tiden förändrar sig.
Här kommer ett litet citat från boken:
”Människofiskaren måste ha många av de egenskaper, som den vanlige fiskaren besitter för att lyckas.
   Han behöver ha mod. Liksom havsfiske kan vara förenat med stora faror, behöver människofiskaren mod för att kunna nå en människa. Det är inte livet han eller hon sätter på spel, men det krävs ständig självövervinnelse.
   Är det kanske på grund av detta som så många av våra medlemmar idag blir passiva, goda bänkkristna, men inga själavinnare?
   De saknar mod.
   Många är till och med rätt frimodiga i sina vittnesbörd i sångarskaran eller från plattformen, men i hemmet eller på arbetsplatsen är de odugliga som själavinnare”

/PB

8 juli 2014

Sörlandsfestivalen fortsätter

Nu har vi gjort vårt. Rut och jag är väl hemkomna från Sörlandsfestivalen i Norge. Från och med onsdag och veckan ut är det Daniel Viklund som är huvudtalare (och huvudsjungare).

För er som är på väg till Kvås i Lyngdal finns här en försmak på Daniels sång. Och ni som inte är på väg till Kvås får en smakbit på vad ni missar. Daniel sjunger: Konungen kommer! Och det gör han.

7 juli 2014

Frimodighet och Uthållighet



"Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat." (Hebr 10:35-36)


Hebreerbrevet säger att vi behöver två saker för att få det Gud lovat:
Frimodighet och uthållighet är två helt olika saker. Uthållighet är att inte ge upp, utan att tålmodigt vänta på att det som man önskar skall bli verklighet. Med frimodighet är det precis tvärt om. I stället för att tålmodigt vänta, går man in i situationen med kraft för att förverkliga det som man önskar uppnå.
Bibelordet säger att vi behöver både frimodighet och uthållighet för att få det Gud har lovat. I en del fall är det uthållighet som gäller i andra fall är det frimodighet. Det svåra kan vara vilken metod man skall använda i olika situationer. Om vi använder frimodighet, där det skulle ha varit uthållighet kan det bli väldigt fel, och omvänt.
Bibeln uppmanar oss att ha samma sinnelag som Jesus och jag tror varje kristen som tar sitt kristna liv på allvar har en längtan att bli Kristuslik. Men jag tror att man kan bli väldigt besviken och desillusionerad om man använder sin frimodighet för att uppnå detta och bestämt stampar i golvet och deklarerar: ”I Jesu Kristi namn: Jag är lik Jesus!” Det fungerar helt enkelt inte så. Det tar tid att bli lik Jesus. I gemenskapen med Jesus förvandlas vi gradvis till Kristuslikhet.

Vi förvandlas står det. Detta är en passiv verbform. Det är inte vi som förvandlar oss. Förvandlingen är något som sker då vi lever i bön och gemenskap med Jesus. Men det tar tid och frimodighet är inte den bästa taktiken.
Vid ett tillfälle bad jag tillsammans med en äldre man som hade kommit fram för förbön. Vi kan kalla honom för Oskar. Han berättade att han hade bett om att bli frälst i tio år utan resultat. Det kan man verkligen kalla för uthållighet. Jag försökte förklara för Oskar att Jesus redan hade dött för honom och att han bara behövde acceptera detta och ta emot frälsningen som Jesus hade köpt åt honom på korset. Oskar började förstå att hans taktik av att vänta med uthållighet inte var så framgångsrik. Så småningom förstod Oskar att det var lite frimodighet som behövdes; frimodighet att ta Gud på orden och att våga ta ett steg i tro och ta emot frälsningen från Jesus. Då skedde undret i Oskars liv och han blev frälst.
Vi behöver både frimodighet och uthållighet. Men till olika saker! Uthållighet kan till och med vara det största hindret för att bli frälst.
Uthållighet behöver du för att bära Andens frukt, för att bli helgad, och för att få samma sinnelag som Kristus.
Frimodighet behöver du för att bli frälst, döpt med den Helige Ande, och för att praktisera de andliga nådegåvorna.
Utan frimodighet blir det inga övernaturliga manifestationer i ditt liv.
Om du sitter på en gudstjänst och upplever starkt att Gud ger dig ett budskap, behöver du frimodighet för att bära fram det.
Om du har bett Gud om att få tala i tungor i din bön till Honom måste du frimodigt öppna din mun och tala de ord Anden ger.
Gud behöver din frimodighet för att bära fram ett visdomens ord till den som inte ser någon utväg.
Gud behöver din frimodighet att be för den sjuke som Gud vill hela. 

/Peter Baronowsky i Gåvoboken