Nordic Choice Hotels

30 juni 2015

Boundless

Idag den 1 juli startar Frälsningsarméns världskongress i London. Den håller på 1.-5.- juli.
Du som inte har möjlighet att vara i London de dagarna kan följa huvudmötena live på nätet.

Här kommer mötena att kunna ses live.

29 juni 2015

(G) som i Gud

Nu är Almedalsveckan i full gång. Frälsningsarmén och tidningen Dagen har sedan 2006 deltagit och anordnat seminarier i Frälsningsarméns lokal, som ligger nära alla aktiviteter under veckan.

De första åren var Rut och jag starkt engagerade i programmet. Då jag ser bilder från rapporteringen känner jag tempot, intensiteten, värmen och hur Frälsningsarméns lokal fylldes flera gånger om dagen.

Så här presenteras (G) som i Gud på den speciella hemsidan:
”(G) som i Gud” är namnet på Frälsningsarméns och tidningen Dagens seminarieprogram under Almedalsveckan.
    Seminarierna har arrangerats varje år sedan 2006 i Krukmakarens hus, Mellangatan 21, som är Frälsningsarméns lokal strax intill Almedalen i Visby.
    2008 blev ”(G) som i Gud” utsett till årets varumärke under politikerveckan av kommunikationsbyrån Hill & Knowlton.
    Målsättningen är att väcka tanken på om Gud finns, och vilken roll det i så fall skulle få i politiken. Möjligtvis en politik som skulle kategoriseras (G) som i Gud."

Hemsidan, med program för varje dag, hittar du HÄR.

28 juni 2015

Varför gör Gud det han gör?

I Andra Moseboken kan vi läsa om hur Gud befriar Israels barn ut ur slaveriet i Egypten för att föra dem in i överflödslandet.

Men det står inte bara ATT han gjorde det, det står också VARFÖR han gjorde det. I 2 Mos 3:7-8 kan vi läsa: "Herren sade: ´Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare - ja jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ned för att befria dem från egypterna...´."

Gud räddade dem därför att han hörde deras klagorop. Då Israels barn genomlevde svåra perioder ropade de ut sin klagan till Gud. Det var därför Gud steg ned för att rädda dem.

Vad han hade hänt om de inte ropat till Gud? Ja, antagligen hade de inte blivit befriade, eftersom de blev befriade för att deras klagorop nådde upp till Gud. Det verkar som om det var deras klagorop som fick Gud att agera.

Vi kan se samma mönster på många ställen i Bibeln. I Daniels bok kan vi läsa om hur Daniel bad i tre veckor. Till slut kommer en ängel från Herren. Varför kom han? Ängeln berättar själv orsaken till sitt besök. Ängeln säger: "För dina ords skull har jag kommit" (Dan 10:12). Vad hade hänt om Daniel inte hade bett? Antagligen hade det inte blivit något änglabesök, eftersom orsaken till ängelns besök var Daniels bön.

Det ser ut som om våra böner får Gud att agera på ett sätt han inte skulle agerat om vi inte bett. Det handlar inte om att våra böner förändrar Guds vilja, utan snarare att våra böner gör att Guds vilja får ske.

Det mesta som händer här i världen är inte enligt Guds vilja. Om du ser på nyheterna ikväll är det antagligen inte mycket som är enligt Guds vilja. Nyheterna handlar ofta om krig, mord, våldtäkter och mycket annat. Detta är inte Guds vilja. Därför ber Gud oss att vi ska be så att hans vilja får ske på jorden på samma sätt som den sker i himlen (Matt 6:10).

Är det inte underligt att Gud har en bestämd vilja som han ber oss att be till honom om, för att det som Gud vill ska ske på jorden? Han ber oss, att be till honom, för att hans vilja ska ske.

Vid ett annat tillfälle ber han oss att be till honom att han ska sända arbetare till skörden (Matt 9:38).

Det är en del saker som uppenbarligen inte kommer att ske om vi inte ber om det.

Det ser ut som om våra böner frigör det som Gud vill, och låter det komma ut i det synliga. Våra böner frigör Guds kraft och Gud vill att vi ständigt ska påminna honom så att hans vilja får ske. Vi får be till Gud som i Psalm 74: "Tänk på din menighet..." (vers 2), "Glöm inte..." (vers 23).

Guds ord säger till och med till oss att inte ge oss själva någon ro i vår bön. Ja, det står till och med att vi inte ska ge Gud någon ro. (Jes 62:6-7).

Har vi slagit oss till ro alltför mycket? Har vi gett Gud alltför mycket ro? Dina böner kan vara med att förvanda människor, situationer, städer och länder. Du kanske också en gång kommer att få höra "För dina ords skull..."

/PB

Fullfölj ditt syfte

David Wilkerson (Juli 1996)



"Vad är ditt syfte? Enkelt sagt är vårt syfte Guds plan för våra liv. Det är din bestämda och planerade framtid. Syfte är vad Gud har förutbestämt dig att vara och bli i hans gudomliga vilja.

Jag blir ledsen när jag läser om de många gudsmän och gudskvinnor i Bibeln som missade sitt mål och sitt syfte. Gud hade valt ett bestämt arbete eller tjänst för var och en av dem, men det slutade med att de valde bort Hans plan. De började helt rätt, och vandrade under en tid i kraften av sin kallelse. Men till slut dog de i skam och total ruin - de hade missat Guds plan för sina liv."

Avsnittet ligger ute på nätet på svenska, men utan boktäverna å, ä och ö, vilket gör det nästan oläsligt. Jag har kompletterat texten med de bokstäver som fattas, men jag får inte publicera artikeln enligt copyrightbestämmelserna. Jag får däremot skicka ut den som e-post. 

Vill du ha artikeln i din mejl-låda kan du skicka ett mejl till info@rupeba.se, och skriva "Wilkerson" som ärendemening. (Du som redan anmält dig behöver inte göra det igen).

Din e-postadress kommer jag bara att använda till utskick av artiklarna från David Wilkerson en gång i veckan.

Peter Baronowsky  


Apostlagärningarna del 9 - Hur mycket kostar det?



Efter Pingstdagen
Den första pingstdagen tog slut för lärjungarna. Gud hade mött dem på ett fantastiskt sätt. De hade varit som berusade då den Helige Ande kom över dem. Tre tusen människor blev frälsta.

Men dagen tog slut. Efter pingstdagen kom annandag pingst, tredjedag pingst, fjärdedag pingst och sedan en lång rad vanliga dagar.

Men verkningarna av pingstdagen upphörde inte då pingstdagen tog slut. Pingstdagen var inte en stark känslostorm som blossade upp, för att sedan långsamt svalna. Det nya livet i lärjungarna rann fram som strömmar av levande vatten överallt där lärjungarna gick fram. Med oemotståndlig kraft fyllde de hela Jerusalem med sin undervisning. Det var som om en osynlig kraft bar dem fram i, genom och över allt motstånd.

Jesus hade gett lärjungarna ett löfte och ett uppdrag: "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen..." (Apg 1:8 FB).

Lärjungarna hade fått kraften. Ingenting såg ut att kunna hindra dem att med all kraft fullgöra sitt uppdrag.

Det kostar allt
Inte så lång tid tidigare hade Jesus talat till sina lärjungar om vad det innebär att följa Jesus och vara en Jesu lärjunge.

Han hade sagt: "På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger." (Luk 14:33 FB). "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig."(Matt 16:24 FB).

Detta kan låta väldigt hårt, och vi kan i dag höra förkunnelse som går ut på att Jesus egentligen inte menade det han sa, men att han i stället menade något helt annat än det han sa. Men de första lärjungarna trodde att Jesus menade precis det ha sagt då han talade om lärjungaskap.

Att bli kristen innebar för dem inte att få en ny fritidssysselsättning, något de kunde ägna sig åt då de hade tid och lust. Att bli kristen innebar för dem en total förvandling. Ett liv där Jesus var Herre. Ett liv där de satsade allt de hade och var i ett trosprojekt: Jesus är uppstånden och han lever i dag!

Två exempel på detta är Stefanos och Filippos. De hade valts att, tillsammans med fem andra att ansvara för den dagliga matutdelningen. Man kan tycka att det var en liten och obetydlig tjänst i församlingen. Men oavsett ställning och uppgift verkade Guds kraft i dem på ett övernaturligt sätt.

Stefanos (Apg 6:8-7:60)
Stefanos gjorde stora tecken och under bland folket. Genom anklagelsen från falska vittnen släpades han inför Rådet. Där höll han en lång utläggning om Israels historia som han avslutade med att anklaga Rådet för att ha dödat Jesus. Resultatet blev att Stefanos blev den förste kristne martyren då han stenades till döds.

Genom allt detta uppträder Stefanos utan något tecken på fruktan. Han hade givit upp allt och följt Jesus. Han hade givit upp ägodelar, tid, ja till och med sin egen kropp till Jesus. Han var fri. Han var osårbar. Han hade redan givit upp allt. Rådet kunde inte ta ifrån honom något. Det Stefanos en gång hade haft, var redan överlåtit till Jesus. Till och med hans eget liv.

I sina sista ord visar Stefanos att han var mer orolig för hur det skulle gå för dem som dödade honom än för sig själv: "Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han." (Apg 7:60 FB)

Filippos (Apg 8:4-40)
Den andra av dessa två matutdelare, Filippos, undkom den kraftiga förföljelse som utbröt samma dag som Stefanos blev dödad, och lyckades fly norrut.

Men i stället för att gömma sig och hålla tyst om Jesus, fortsatte Filippos att förkunna var han än kom. I huvudstaden i Samarien gjorde Filippos under och tecken och förkunnade. En stor väckelse bröt ut i Samarien. Filippos blev sedan kallad till en öde väg i öknen där han fick leda en etiopisk man till att ta emot Jesus.

Det sista vi läser om Filippos i avsnittet var att han förkunnade evangeliet i alla städer han reste igenom (Apg 8:40)

Våra dagars kristna har mycket att lära av Stefanos och Filippos om vad det innebär att vara en lärjunge och följa Jesus. Att vara kristen kan aldrig bli en sidouppgift vid sidan av det "vanliga" livet. Att vara kristen var och är att ge sig själv till Jesus och följa honom i lydnad.

Tidig söndagsmorgon på Jelöy

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Tillbaka till Jelöy efter en del utflykter under veckan! Nu i slutet på veckan var vi en snabbtur till Stockholm för att hämta lagret av studiehäften till Tio Steg Framåt. Det är ett studiematerial som Rut och jag skrev tillsammans med Bert Åberg för 25 år sedan. Sedan Frälsningsarméns Institut las ned, i förbindelse med att vi flyttade till Lettland, har materialet legat magasinerat på Handelsavdelningen på Värtan.

Tio Steg Framåt är ett studiematerial om kristen tro. De första fem stegen, På Väg, handlar om vägen till tro, De fem följande stegen, Vägen Vidare, handlar om steg vidare i det kristna livet.

Tio Steg Framåt kan både användas för personligt sudium och för gruppsamtal. Materialet blev tidigt översatt till en rad olika språk och bland det vi fick med oss till Jelöy finns materialet, förutom på svenska, på norska, finska, engelska, spanska, franska, tyska, ryska, estniska och farsi.

Under de senaste åren har vi några gånger fått frågor om Tio Steg Framåt från kårer som har verksamhet för invandrargrupper. Speciellt grupper som talar farsi eller ryska. Frälsningsarméns fängelsemissionärer i Norge, möter också människor från flera olika länder, och även där kan det vara bra att ha kristen litteratur på deras hemspråk. Du kan läsa mer om Tio Steg Framåt HÄR.

Resan till Stockholm  var en bilresa på 55 mil öterut. Tidigare i veckan åkte vi fram och tillbaka 55 mil norrut, till Trondheim. Dena gång inte med bil. Flygplatsen ligger 10 mil norr om Jelöy och normalt tar vi bilen till Oslo Lufthavn i Gardermoen. Då vi ska med ett tidigt morgonflyget är det inte helt okomplicerat  att ta sig igenom Oslo i morgonrusningen. Så denna gång prövade vi ett annat alternativ. Vi gick till tågstationen i Moss (30 minuter), tog tåget till Oslo, flygtåget till Oslo Lufthavn och flyg till Trondhein där Divisionschefen väntate på oss. Då vi femton timmar senare kom hem igen, efter den avslutande promenade från tågstationen, var vi ganska nöjda med resor för den dagen.

Nu ska vi vara hemma ett par dagar innan vi åker till Frälsningsarméns världskongress i London. Där ska vi tillsammans med 16.000 andra salvationister gå på möten, seminarier, konserter och marscher. Det kommer säkerligen några rapporter här på rupeba.se under veckan.

Sist det var världskongress var år 2000 i Atlanta, USA. Där hade Rut och jag förresten en utställning om Tio Steg Framåt.

Nu är denna vecka snart slut och snart är det dags att åka till London. Nästa Tidig Söndagsmorgon kommer förmodligen från London, om inte Jesus har kommit tillbaka innan dess. Om han har kommit tillbaka räknar jag inte med att skriva några fler Tidig Södagsmorgon.

Jag önskar dig en välsignad vecka. Antingen Jesus kommer tillbaka under veckan eller inte.

Peter Baronowsky


23 juni 2015

Vad hände egentligen med Moses?

(Bloggpredikan = kortare undervisning i något aktuellt ämne)

Vi som följer bibelläsningsplanen för Gamla Testamentet har just avslutat läsningen av Moseböckerna. I det allra sista kapitlet dör Moses (5 Mos34:5-6).

Men sen dyker han plötsligt upp igen. I berättelsen om Härlighetens berg (Matteus 17:1-4). Där får lärjungarna se Jesus stå och tala med Mose och Elia. Elia kan kanske vara logiskt att finna där, han dog ju aldrig utan Gud tog upp honom direkt till himlen i en eldvagn (2 Kung 2:11).

Men vad har Moses där att göra? Han ska ju vara död och befinna sig i dödsriket för att väckas på den yttersta dagen.

Om vi går tillbaka till kapitlet om Moses död i Femte Moseboken ser vi något ovanligt. Det var ingen vanlig begravning. Det var Gud själv som begravde honom och ingen vet var han begravdes (5 Mos 34:6). Så det var alltså ingen vanlig begravning där man lägger en död människa i en grav. Gud tog själv hand om den saken och ingen fick reda på var eller hur det gick till.

I en liten bok på bara ett kapitel i Nya Testamentet får vi reda på att det hade varit en kamp om vem som var den rättmätige ägaren till Mose kropp. Djävulen gjorde anspråk på Mose kropp. Han ville placera kroppen i dödsriket. Ärkeängeln Mikael hade fått andra instruktioner. Mose kropp skulle till himlen. I Judas bok står det: "Ärkeängeln Mikael tillät sig inte att fördöma djävulen med smädelser, när han tvistade med honom om Moses kropp (Judas 9).

Du kanske tyckte att det var synd om Moses att han inte fick komma in i det utlovade landet efter allt han kämpat sig igenom. Du kanske till och med tycker att det var orättvist av Gud. Men Gud hade bättre planer för Moses än att kämpa mot främmande folkslag i det nya landet. Gud tog hem honom direkt till sig.

Det blir nog bäst som Gud planerar i alla fall, även om vi ibland kan ha synpunkter på det.

/PB

Bön som behagar Herren

David Wilkerson (Februari 1996)


"Idag vill jag tala med dig om den sortens bön som mest behagar Herren. Det r nämligen inte alla våra böner som välsignar Guds hjärta. Men med den helige Andes hjälp är jag ändå säker på att det jag här kommer att dela med mig av kommer att förändra ditt sätt att be - från och med idag och fram till Jesu återkomst.

Min mening är inte att krångla till bönen. Den har redan gjorts tillräckligt komplicerad av välmenande lärare som förvandlat bönen till formler, strategier och dramatik. Vissa kristna sätter bokstavligen på sig militärkängor och uniform för att ikläda sig rollen som bönekrigare. Andra går på bönemöten där de får böneguider och foldrar som beskriver hur de skall fylla de timmar de har framför sig.

Jag fördömer inget av detta, men jag skulle vilja visa dig den bön jag tror behagar Herren mest. Det är faktiskt så att den bön som är mest välbehaglig för Gud är väldigt enkel och lätt att förstå. Den är så enkel att ett barn kan be på ett sätt som behagar Herren."

Avsnittet ligger ute på nätet på svenska, men utan boktäverna å, ä och ö, vilket gör det nästan oläsligt. Jag har kompletterat texten med de bokstäver som fattas, men jag får inte publicera artikeln enligt copyrightbestämmelserna. Jag får däremot skicka ut den som e-post. Vill du ha artikeln i din mejl-låda kan du skicka ett mejl till info@rupeba.se, och skriva "Wilkerson" som ärendemening. (Du som redan anmält dig behöver inte göra det igen).

Din e-postadress kommer jag bara att använda till utskick av artiklarna från David Wilkerson en gång i veckan.

Peter Baronowsky 

Apostlagärningarna del 8 - Över alla människor (Apg 2:17)



I förra lektionen såg vi på skillnaden mellan att bli född av Anden och att bli döpt av Anden.

Augustinus som levde på 300-talet lär ha sagt: "När jag blir frälst får jag den Helige Ande, men när jag blir andedöpt får den Helige Ande mig."
 
Frälsningsarméns grundläggare William Booth såg det som viktigt att soldaterna blev döpta med den Helige Ande. Han skrev till sina officerare: "Ni måste leda era soldater in i det fulla förverkligandet av dopet med Den Helige Ande..... För att göra riktiga soldater måste ni sträva efter att inte bara få dem skilda från synden, utan också att få dem fyllda med den Helige Ande. Utan detta är de maktlösa i det stora arbete de fått sig pålagt."

Alla får vara med
Catherine Booth talar också om "detta Andens fulla dop över din själ", och säger: "Denna pingstupplevelse erbjuds alla kristna".

Detta framgår också klart i Apostlagärningarna. Både i läran och i praktiken. I talet på pingstdagen citerar Petrus profeten Joel och säger: "Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor." (Apg 2:17)

Alla får vara med:
-de unga: söner, döttrar och unga män
-de gamla: gamla män
-till och med de allra lägsta: tjänare och tjänarinnor

I Gamla Testamentet ser vi hur Gud utväljer individer och låter dem bli fyllda med den Helige Ande. Människor med en speciell uppgift: ledare, profeter och kungar. Från och med pingstdagen gäller löftet alla: "Jag utgjuter min Ande över alla människor".

När Jesus i Johannes 7 talar om pingstupplevelsen och om strömmar av levande vatten från vårt inre, säger han att de som lyssnade inte kunde uppleva detta där och då. "Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad."(Joh 7 37-39). Men då pingstdagen kom, hade Jesus fått del av härligheten och Petrus förklarar detta i fortsättningen av sin pingstpredikan: "Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör." (Apg 2:33).

Jesus hade fått del av härligheten hos Fadern, och på grund av vad Jesus gjort, kunde lärjungarna bli fyllda med den Helige Ande.

Det är inte beroende på vår egen värdighet om vi får ta emot dopet med den Helige Ande. Det är bara beroende av Jesu värdighet. Och han är värdig. Allt är beroende på vad Jesus har gjort för oss. Genom sin död på korset har han gjort det möjligt för oss att bli frälsta och få evigt liv. Genom sin upphöjelse till Fadern har Jesus gjort det möjligt för oss att få del av den Helige Andes kraft på samma sätt som de första lärjungarna fick det. Grunden för allt är vad Jesus har gjort för oss och inte hur goda vi är i oss själva.

Resultatet
Jesus hade sagt att Lärjungarna skulle få kraft när den Helige Ande kom över dem. I fortsättningen av Apostlagärningarna ser vi hur denna kraft fungerar. På pingstdagen blev 3000 människor frälsta. Människor blir helade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" (Apg 3:6).

När lärjungarna senare blir utspridda i landet på grund av förföljelse, fortsätter väckelsen, men nu på många fler platser. En liten grupp oansenliga människor i ett litet, ockuperat land, lyckas på några få år sprida kristendomen över hela Mindre Asien, Grekland och till världshuvudstaden Rom, trots förföljelse från de judiska ledarna.

Världsmakten Rom, med sin enorma krigsmakt, börjar "krig" mot kristendomen. Massor av kristna blir avrättade, men ändå fler blir vunna för Kristus. Till slut (på 300-talet) "kapitulerar" världsmakten och gör kristendomen till statsreligion. Därefter fortsätter det bara. 10.000-tals människor blir frälsta varje dag. Även om vi i Västeuropa kan se en tillbakagång har det aldrig funnits så många kristna som i dag.

Det som började på pingstdagen och fortsättningen på det, är något som aldrig kunnat åstadkommas av mänsklig arbetsinsats, visdom, kunskap eller organisationsförmåga. Men det som var omöjligt i mänsklig kraft - det gjorde Gud. Genom människor.

Man vet inte vad den ursprungliga titeln var på Apostlagärningarna. Många menar att den borde hetat "Den Helige Andes gärningar", för den talar inte så mycket om vad apostlarna kunde göra, utan om vad den Helige Ande kunde göra genom människor som ställer sig helt till hans förfogande.

"Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot." (Sak 4:6 FB).

Löftet om att den Helige Ande skulle utgjutas blev verklighet för lärjungarna. Löftet fortsätter sedan att gälla och uppfyllas på alla generationers lärjungar till den dag då Jesus ska komma tillbaka.


/PB