Nordic Choice Hotels

31 mars 2016

En liten födelsedagspresent

rupeba.se 8 år

rupeba.se fyller 8 år vill jag gärna ge dig en liten födelsedagspresent.

Normalt har jag lagt ut en andakt/kommentar för varje kapitel i Bibeln. Jag började för en stund sedan med en långsammare läsning där jag läser/kommenterar en vers i taget. Några verser finns det till och med två kommentarer till
.
Här kommer de två första kapitlet i
Första Petrusbrevet:
52 kommentarer/andakter på 62 sidor i A5 format. Du får dem i en e-bok som pdf-fil.

Du behöver bara skicka ett tomt mejl till mig, på info@rupeba.se,  och skriva i ärendemeningen rupeba 8 år, så skickar jag omgående e-boken till dig.

/Peter Baronowsky

Ny logga rupebafirren

rupeba.se 8 år

Då vi nu börjar det nionde året på rupeba.se har Stefan hjälpt oss att utforma vår nya logga: rupebafisken.

Fisken är en kristen symbol från det gamla romarriket. Det var tidvis förenat med livsfara at vara kristen så man kunde vara lite försiktig att basunera ut det. Då man, som kristen, mötte någon som man eventellt trodde kunde vara kristen ritade man en båge i sanden. Om den man mötte då ritade en matchande halvcirkel så att det tillsammans bildade en fisk, visste man att han var kristen.

Dessutom innehöll det grekiska ordet för fisk en kod. Fisk på grekiska är ICHTYS som kunde läsas som en kod: I (Ι; Ἰησοῦς, Iesous), CH (Χ; Χριστὸς, Christos), TH (Θ; Θεοῦ, Theou=Guds), Y (Υ; Υἱὸς, Hyios=Son), S (Σ; Σωτήρ, Soter=räddare), som tillsammans blir: Jesus Kristus, Guds Son, Frälsare.

Veckans bok

rupeba.se 8 år

Vi räknar med att erbjuda en av våra böcker varje vecka till starkt reducerat pris inklusive porto. Varje måndag presenteras veckans bok och erbjudandet gäller bara den aktuella veckan. Håll utkik på hemsidan eller på Facebook varje måndag.


I morgon fyller rupeba.se åtta år

I morgon, fredag, fyller rupeba.se åtta år. 
Det kommer att bli ett firande med flera överaskningar. Missa inte inläggen i morgon.

30 mars 2016

rupeba.se fyller åtta år!

Idag, den 1:a april 2016, fyller rupeba.se åtta år. Vi startade hemsidan 2008 och sedan dess har det blivit närmare 10.000 inlägg på sidan och många hundratusentals besök på sidan.

- Åttaårsdagen markerar vi med en ny logga. Stefan har hjälpt oss att forma den och du kan läsa mer om den här: http://rupeba.blogspot.no/2016/03/ny-logga-rupebafirren.html

- Drivkraften till att lägga ned så mycket arbete på sidan är naturligtvis att någon läser vad vi skriver. Och som tack till alla er som läser vill vi ge er en liten födelsedagspresent. Du kan läsa mer om den här: http://rupeba.blogspot.no/2016/03/en-liten-fodelsedagspresent.html

Vi har också en del intressanta saker som ligger framför under det nionde året. Bland annat har vi en serie kassettband med Anders Wigholm om Tidens tecken. Den serien ska vi digitalisera  och vi räknar med att lägga ut undervisningen den närmaste tiden. Du kan läsa mer om det här: http://rupeba.blogspot.no/2016/03/tidens-tecken-med-anders-wigholm.html

Dessutom räknar vi att varje vecka, en stund framöver, erbjuda en av våra böcker till starkt reducerat pris. Vi presenterar veckans bok varje måndag och erbjudandet gäller bara för den aktuella veckan. Läs mer här: http://rupeba.blogspot.no/2016/03/veckans-bok.html

Då är det bara att hälsa varandra ett Gott Nytt Välsignat Nionde År.

29 mars 2016

Människans stund av mörker är Guds stund av styrka



David Wilkerson - November 2009

I Johannes 2 var Jesus och hans lärjungar inbjudna till en bröllopsmåltid I Kana. Uppenbarligen fick även Herrens familj inbjudan, eftersom Jesus mamma var där. Maria kom fram till honom med en begäran: ”Värden har fått slut på vin.”
Jesus svar till mamman verkar lite konstigt. Han sa till henne, ”Min stund har ännu inte kommit.”
Vilken var denna “stund” som Jesus refererade till? Han talade inte om stunden av mörker som han skulle möta tre år senare, före sin korsfästelse. Vid den tiden sa Jesus, ”Min stund har kommit.”
Men här i Kana talade han om en annan stund. Faktum är att Kristi tjänst startade just då. Detta är vad han refererade till när han sa till sin mamma att hans stund ännu inte hade kommit. Ja, kort därefter gjorde han ett mirakel; han förvandlade mirakulöst sex stora vattenkrukor till vin.
Får jag fråga dig: Har du någonsin undrat varför Jesus dröjde med att göra detta mirakel? Han väntade tills varje flaska var torr, varje glas tomt, till och med när den bekymrade värden vred sina händer.
Jag säger dig att Jesus väntade med avsikt vid det bröllopet på att alla mänskliga resurser hade svikit. Han väntade tills inget annat än ett mirakel skulle kunna lösa problemet. Det var då som Guds stund kom.
Här är en viktig sanning för varje troende. Stunden för Kristi styrka manifesteras just när vi är som mest hjälplösa.

Läs mer HÄR.

Ta Gud på orden!

Uttrycket "ta någon på orden" innebär enligt ett uppslagsverk "att utgå från att någon verkligen menar vad den säger".
En synonym till att "ta någon på orden" är att "ta fasta på"
- Räkna med att Gud verkligen menar vad han säger i sitt ord!
- Ta fasta på det han säger och bygg ditt liv på det!

27 mars 2016

Tidig söndagsmorgon påskdagen den 27 mars

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen, men inte vilken söndag som helst. Söndagen då hela världshistorien förändrades!

Jag tog den här bilden från vår balkong en tidig morgon under den gångna veckan. Det ser nästan ut som det är två solar. Men det är det inte. Det är bara en sol på bilden. Den andra ´solen´ är bara en reflekt av den riktiga solen.

Efter den mörka långfredagen går solen upp på nytt, och Jesu uppståndelseliv får reflekteras i hundratals miljoner kristna ut över hela världen.
Förutsättningen är att det inte är några moln som skymmer utsikten och att vattenytan är jämn och slät som en spegel.

Jesus är det ensamma vetekornet som dog för att uppstå i många (Joh 12:24). Jesus var den förstfödde av många som sedan fötts på nytt.

För vår del har det varit en ovanligt lugn vecka. Det har funnits tid att ´ta ett steg tillbaka´ och ha tid att läsa och reflektera. Det har verkligen varit en stilla vecka för oss. Men ser vi oss omkring i världen har det verkligen inte varit en stilla vecka. Europa kokar av oro. Terrordöd och flyktingströmmar av människor som försöker komma ifrån kriget i Syrien och som möts av stängda gränser.

Det var inte heller någon ´stilla vecka´ som Jesus fick genomleva. Det var enorma känslosväningar bland folket från hosiannaropen till ropen "Korsfäst! Korsfäst!". Det var verkligen ingen stilla vecka för Jesus. Det var en oerhörd kamp han fick genomlida, ända fram till han kunde utropa "Det är fullbordat!"

Varje år påminns vi om undret. Jesus har uppstått från de döda! Tack vare det får vi leva uppståndelselivet. Samma kraft som väckte upp Jesus från de döda bor i oss! (Ef 1:18-20).

Påskdagen är inte slutet. Det är nu det börjar. Det är nu vi ska få reflektera det liv som Jesus har gett oss. Nu börjar snart en ny vecka, med nya möjligheter att reflektera. Det är fortfarande många som aldrig sett ´ljuset´.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

24 mars 2016

Jesu kors - världens hopp! Eller...?

För några dagar sedan skrev biskop Åke Bonnier ett inlägg i tidningen Dagen med rubriken "Gud är bortom alla världens religioner".

I artikeln ifrågasätter han att Jesus skulle vara den enda vägen till Gud. Åke Bonnier skriver om den kristna tron "Men den intressanta grundfrågan är om det är nödvändigt att denna tro och övertygelse­ har monopol på sanningen? Kan det vara så att Gud också möter på andra sätt i andra religioner eller utesluter en kristen tro detta?...Om man menar att inkarnationen såsom de kristna förstår den utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen."

Om det finns andra vägar till Gud måste ju Jesus totalt missuppfattat situationen. Jesus trodde, utan tvekan, att det var absolut nödvändigt att han skulle dö på korset för att människor skulle kunna  bli frälsta och komma in i en relation till honom.

Om man tror att det finns andra vägar till Gud måste ju konsekvensen av det vara att Jesus antingen inte talade sanning, eller att han trodde vad han förkunnade, men hade fel. Om det är så kan han ju knappast vara Guds son. Inte ens en tillförlitlig profet.

I dessa dagar samlas miljontals människor i kyrkorna över hela världen i tacksamhet över att Jesus var villig att dö på korset för deras skull samtidigt som en biskop i Sverige ifrågasätter att Jesu död på korset var nödvändig.

Jag läste tidigare i veckan ett citat på nätsidan Gluefox: "Något märkligt håller på att hända med den svenska kyrkan. Först skildes den från staten, och det är ju bra. Nu håller den på att skiljas från kristendomen. Och det är ju mindre bra.

/PB

23 mars 2016

Hemligheten bakom styrka i farofyllda tider



Gud har en helig kvarleva av troende som har lärt sig hemligheten i att få och behålla den andliga styrkan som behövs i dessa farofyllda tider.
David Wilkerson, September 2009
När världen verkar skaka kommer ett folk att framträda som vet hur de behåller sin styrka mitt i allt detta. Dessa är människor som närmar sig Herren i kristider.
Enligt Skriften kommer det inte att ha någon betydelse för dessa människor om månen och stjärnorna faller från himlen, eller om bergen skälver och faller ner i havet. De kommer fortfarande att ha tro på att Herren räddar dem, och de kommer inte att få sin tro skakad av något som kommer.
Läs mer HÄR.

22 mars 2016

Då slutade oljan rinna... del 2 av 2

Detta är den andra delen, den första delen kan du läsa HÄR. Läs den först!

3. Vi ser inte vad Gud vill vi skall se

Så var det med lärjungarna. De gick igenom sädesfält som hade vitnat till skörd. De trodde nog att det skulle bli bra senare. Kanske om fyra månader. Men idag såg de inga möjligheter. De gick utan att se det Gud ville de skulle se. De kanske var fulla med egna tankar, men Jesus fick be dem lyfta blicken. Möjligheterna finns här och nu! Det gäller bara att se dem: "Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd" (Joh 4:35).

Vi kanske går genom dagarna utan att förstå att Jesus går med oss. Så var det för lärjungarna på Emmausvägen. Jesus gick med dem, men de märkte inte det för de var fyllda av tankar på hur illa det hade gått (Luk 24)

Eller vi kanske är som Elisas tjänare som såg alla fiender som hade omringat dem. Elisa fick be: "Herre, öppna hans ögon så han ser" (2 kung 6:17). Det var inget fel på tjänarens ögon. Det var bara det att han fokuserade på fel saker. Då Gud öppnade tjänarens ögon såg han att det var många fler som var med dem än dem som var mot dem.

Eller, det kanske är på samma sätt med oss som det var med församlingen i Efesos. De såg utan att kunna se och Paulus fick be för dem: "Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss" (Ef 1:18 Bibel 2000).

Gud vill också idag öppna våra ögon så att vi ser de möjligheter, de färdiga gärningar, som Gud har förberett för oss. Då vi öppnar oss själva för Guds tilltal kommer han att leda oss dit han vill. Till väckelse och förnyelse.


4. Att inte förlåta varandra
Gud ger inte förlåtelse villkorslöst. Det finns ett villkor. För att vi ska kunna ta emot förlåtelse, måste vi ge förlåtelsen vidare till andra. Om vi inte ger ut förlåtelse finns det inget tomt kärl i oss som kan ta emot förlåtelse. "Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser." (Matt 6:14-15).

Vi måste ge ut för att kunna ta emot. Det finns människor som har fått sitt liv förstört för att någon sa något till dem för många år sedan och att de inte har kunna släppa taget om den händelsen. De har inte kunnat ta  emot befrielsen som kommer till oss då vi kan förlåta de människor som skadat dem.

Det finns församlingar som är som en pesthärd av oförlåtelse och bitterhet. Människor står mot människor. All oförlåtelse hindrar Guds helige Ande att verka i församlingen så länge man inte är beredd att förlåta varandra.

Vi måste leva i förlåtelsen. Både den vi ger ut och den vi tar emot.


5. Att inte ge det vidare
Då vi inte ger vidare välsignelser som Herren ger oss kan vi inte heller ta emot mer. "Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir fattigare" (Ords 11:24). "Den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt" (Ords 11:25) En annan bibelöversättning säger "Den som välsignar andra blir själv välsignad".

Det verkar som vi måste ge ut för att få plats att ta emot mer. Då Jesus sänder ut sina lärjungar i Matteus 10, ger han dem uppdraget att predika och att bota sjuka (vers 7), och så säger han: "Det som ni har fått som gåva, ge det som gåva" (vers 8).

Var frikostig med ditt vittnesbörd, använd de gåvor som Herren ger dig, både naturliga gåvor, tjänstegåvor och övernaturliga nådegåvor. Ju mer du delar med dig, ju mer kan du ta emot. Vi uppmanas att ge vidare den undervisning, kunskap och erfarenhet vi själva fått del av till pålitliga människor som i sin tur kan de det vidare (2 Tim 2:2)

6. Mig själv
Det största hindret för att ta emot det Gud vill ge in i våra krukor är säkert att våra krukor är så fulla av oss själva. Det är så lätt att allt fokus blir på oss själva och våra angelägenheter och inte på Gud och hans angelägenheter. I stället för "ske din vilja" blir ofta våra böner och våra liv centrerade på "ske min vilja".

Det kan handla om min framgång, min tjänst, min hälsa, mina relationer, mina rättigheter, mina behov, min, mitt och mina. Men om vi vill uppleva flödet från Gud måste vi lära oss att börja i den andra änden: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också" (Matt 6:33).

I Guds rike är det en helt annan princip än den som sker i världen som gäller. I världen är det den som spar som har, men i Guds rike är det den som ger ut som blir rik. Jesus säger: "Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen" (Mark 10:29-30 Bibel 2000)

Kom ihåg att du blir aldrig skyldig Gud någonting. Ju mer du ger ut, ju mer vill han låta sin välsignelse flöda över dig.


7. Men det finns en förutsättning
Det finns en förutsättning för att du ska kunna ta emot den Helige Andes flöde över ditt liv. Då Jesus talar om pingsten som skulle komma då han hade blivit förhärligad, säger Jesus: "Om någon törstar, så kom till mig och drick!" (Joh 7:37). Sen talar Jesus om de strömmar av levande vatten som blir resultatet då vi kommer med vår törst till Jesus.

Men löftet gäller inte alla. Inbjudan gäller bara dem som är törstiga. Och här tror jag vi har ett stort problem i dagens kristenhet. Det finns så lite av törst och längtan. Vi är så gott förnöjda med saker som de är. Bara vi mår bra. Vi kan till och med vara ganska likgiltiga inför det faktum att så många av våra medmänniskor är på väg till fördärvet. Vi måste släppa loss vår törst och längtan efter mer av Gud i våra liv. Vi måste bli desperata efter Gud och hans rike på jorden. Vi måste som Jakob bli desperata efter Gud och hans kraft över oss. Jakob sa till Gud "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig" (1 Mos 32:26). När sa du det till Gud sist?

Detta är hela Bibelns final. Ett rop med en inbjudan till alla som är törstiga att komma och dricka. I Bibelns sista boks sista kapitel säger Anden och bruden. Anden är den Helige Ande och bruden är församlingen, du och jag. Anden och vi ropar ut: "´Kom!´ Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet" (Upp 22:17).

Kom, var med och ropa du också!

/PB

21 mars 2016

Då slutade oljan att rinna....


Läs 2 Kung 4:1-7
En änka efter en profetlärjunge kommer till Elisa med sitt problem. Kvinnans man hade haft en skuld och nu kom fordringsägarna och krävde att få hennes söner som slavar för att betala skulden.

Elisa frågar änkan vad hon har i huset och kvinnan svarar att hon bara har en flaska olja. Elisa säger då till henne att samla ihop alla krukor hon kunde finna och sedan gå in i sitt hus och fylla alla dessa krukor med olja från sin flaska.

Kvinnan gjorde så och sönerna bar fram den ena krukan efter den andra och oljan från hennes enda flaska tar inte slut. Så säger kvinnan till sönerna att ställa fram ännu en tom kruka, men får svaret att det inte finns några fler tomma krukor. "Då stannade oljeflödet av" (vers 6).

Tillgången på olja var obegränsad. Så länge det fanns tomma krukor fortsatte oljan att flöda. Den enda begränsningen var tillgången på tomma krukor!

Oljan är i Bibeln ofta en bild på den Helige Ande. På pingstdagen skedde undret. Tillgången på den Helige Ande är obegränsad. Gud utgjuter sin Ande över alla människor (Apg 2:17). Problemet är inte bristande tillgång av den Helige Ande. Utflödet är obegränsat och gäller alla. Den enda begränsningen som kan finnas är att det inte finns några tomma krukor som den Helige Ande kan fylla.

Vi kan se tillbaka på tider då väckelsen flödade i våra församlingar. Människor kunde göra vad som helst för att komma på mötena och få del av den Helige Andes kraft. Idag kan vi ibland uppleva att vi lever i en andlig torka. Varför är det så? Varför sker det så lite nu förtiden? Har tillgången på den Helige Ande avtagit, eller är orsaken att det är brist på tomma krukor som kan fyllas. Har vi fyllt våra krukor med så mycket annat, så det inte finns plats för den Helige Andes olja i våra liv.

Jag kan tänka mig olika saker som vi fyllt våra liv med, och som förhindrar det fria utflödet av den Helige Ande i våra liv. Här är några förslag:

1. Våra traditioner
Vi kan vara så fokuserade på våra traditioner och vår speciella kristna kultur att vi inte är öppna för den Helige Andes nyskapande verk i våra liv.

Då Israels barn kom tillbaka efter den sjuttioåriga fångenskapen i Babylon var det många års längtan och böner som gick i uppfyllelse. Det berättas om den fantastiska glädjen då man la grunden till Herrens tempel som varit nerrivet under så många år. "Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden till Herrens hus var lagd" (Esra 3:11). Gud hade hört deras böner, nu skulle det börja en ny tid. Men i allt jublet var det några som inte jublade. Det var de som var så gamla så de kom ihåg det gamla Templet. De "grät högt när de såg grunden läggas till detta hus" (Esra 3:12). De som grät hade säkert bett och längtat lika mycket som de som jublade, men så såg de att det nya Templet inte skulle bli exakt som det gamla. De längtade efter väckelse, men kunde inte ta emot den, eftersom de var så fulla av förväntningar på vilket sätt den skulle komma.


2. Våra aktiviteter
Vi kan vara så upptagna av alla våra aktiviteter så vi glömmer det viktigaste: gemenskapen med Gud. Vi kan var så fulla av arbete för Gud att vi inte har tid med Gud.

Gud har kallat oss till gemenskap med Kristus, vår Herre (1 Kor 1:9). Gud söker gemenskap med oss. Jesus utbrister med sorg: "Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte" (Matt 23:37), och så fortsätter Jesus med orden "Se, ert hus kommer att stå öde" och går därifrån. Och han kommer inte tillbaka förrän de frågar efter honom (Matt 23:39). Då Jesus går därifrån kommer lärjungarna efer honom och pekar på tempelbyggnaderna...

Kan det vara på samma sätt idag? Kan det vara så att Jesus har lämnat församlingar som är mer fokuserade på verksamheten och tempelbyggnaderna än på Jesus själv? Kan det vara så att Jesus innerligt längtar efter gemenskapen med sina älskade barn, som är så upptagna av verksamheten att de inte märker att han har gått därifrån?

Så var det tydligen med församlingen i Efesos. I brevet till efesierna i Uppenbarelseboken får de beröm för sitt arbete och sin uthållighet. De har kämpat utan att ge upp. De har inte tröttnat. De har inte minskat på arbetsinsatserna. Men det verkar som om de har glömt bort varför de gör det de gör. Verksamheten kanske hade börjat som ett uttryck för deras kärlek till Gud och någonstans på vägen hade den kärleken svalnat. Det syntes inte i statistiken över verksamheten, men det var något som Jesus med sorg saknade hos församlingen. De hade övergett sin första kärlek (Upp 2:4). Församlingen får en uppmaning att omvända sig, annars kommer deras ljusstake att flyttas. Kan det vara så att vi har församlingar där ljusstaken har flyttats, även om alla aktiviteter fortsätter som vanligt?


3. Vi ser inte vad Gud vill vi skall se

Så var det med lärjungarna. De gick igenom sädesfält som hade vitnat till skörd. De trodde nog att det skulle bli bra senare. Kanske om fyra månader. Men idag såg de inga möjligheter. De gick utan att se det Gud ville de skulle se. De kanske var fulla med egna tankar, men Jesus fick be dem lyfta blicken. Möjligheterna finns här och nu! Det gäller bara att se dem: "Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd" (Joh 4:35).

Vi kanske går genom dagarna utan att förstå att Jesus går med oss. Så var det för lärjungarna på Emmausvägen. Jesus gick med dem, men de märkte inte det för de var fyllda av tankar på hur illa det hade gått (Luk 24)

Eller vi kanske är som Elisas tjänare som såg alla fiender som hade omringat dem. Elisa fick be: "Herre, öppna hans ögon så han ser" (2 kung 6:17). Det var inget fel på tjänarens ögon. Det var bara det att han fokuserade på fel saker. Då Gud öppnade tjänarens ögon såg han att det var många fler som var med dem än dem som var mot dem.

Eller, det kanske är på samma sätt med oss som det var med församlingen i Efesos. De såg utan att kunna se och Paulus fick be för dem: "Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss" (Ef 1:18 Bibel 2000).

Gud vill också idag öppna våra ögon så att vi ser de möjligheter, de färdiga gärningar, som Gud har förberett för oss. Då vi öppnar oss själva för Guds tilltal kommer han att leda oss dit han vill. Till väckelse och förnyelse.


4. Att inte förlåta varandra
Gud ger inte förlåtelse villkorslöst. Det finns ett villkor. För att vi ska kunna ta emot förlåtelse, måste vi ge förlåtelsen vidare till andra. Om vi inte ger ut förlåtelse finns det inget tomt kärl i oss som kan ta emot förlåtelse. "Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser." (Matt 6:14-15).

Vi måste ge ut för att kunna ta emot. Det finns människor som har fått sitt liv förstört för att någon sa något till dem för många år sedan och att de inte har kunna släppa taget om den händelsen. De har inte kunnat ta  emot befrielsen som kommer till oss då vi kan förlåta de människor som skadat dem.

Det finns församlingar som är som en pesthärd av oförlåtelse och bitterhet. Människor står mot människor. All oförlåtelse hindrar Guds helige Ande att verka i församlingen så länge man inte är beredd att förlåta varandra.

Vi måste leva i förlåtelsen. Både den vi ger ut och den vi tar emot.


5. Att inte ge det vidare
Då vi inte ger vidare välsignelser som Herren ger oss kan vi inte heller ta emot mer. "Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir fattigare" (Ords 11:24). "Den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt" (Ords 11:25) En annan bibelöversättning säger "Den som välsignar andra blir själv välsignad".

Det verkar som vi måste ge ut för att få plats att ta emot mer. Då Jesus sänder ut sina lärjungar i Matteus 10, ger han dem uppdraget att predika och att bota sjuka (vers 7), och så säger han: "Det som ni har fått som gåva, ge det som gåva" (vers 8).

Var frikostig med ditt vittnesbörd, använd de gåvor som Herren ger dig, både naturliga gåvor, tjänstegåvor och övernaturliga nådegåvor. Ju mer du delar med dig, ju mer kan du ta emot. Vi uppmanas att ge vidare den undervisning, kunskap och erfarenhet vi själva fått del av till pålitliga människor som i sin tur kan de det vidare (2 Tim 2:2)