26 dec. 2017

Tidig tisdagsmorgon annandag jul

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på tillvaron

Julen börjar närma sig sitt slut, och idag blir det kanske lite mer personligt än vanligt. Dagen före julafton körde vi ned till Frufällan som ligger norr om Borås för att fira jul tillsammans med äldste sonens familj.

Efter frukosten på julafton körde vi ned till Kinna söder om Borås för att överlämna julklapparna till mellansonens familj som firar jul hos mellansonens hustrus föräldrar (blev det komplicerat att hänga med?).

Därefter fick vi uppleva en fantastiskt fin julafton med äldste sonen och hans familj.
Julaftonen avslutades med julbön i Fristads Missionskyrka där äldste sonen och hans hustru hade sin bröllopsfest för ca 22 år sedan.

Vi har många minnen från den kyrkan. Där har vi till exempel spelat kornettrio med tre generationer. Kornettrion spelades av mig själv, äldste sonen och äldste sonens näst äldsta son. Det är inte så vanligt att man kan spela kornettrio med tre generationer. Den äldste måste ha minst en tand kvar och den yngste måste ha fått sin första framtand.

Vill du veta hur det lät? Du kan höra och se framförandet i Fristads Missionskyrka HÄR. Det var för sju år sedan och det är farmor som ackompanjerar på flygeln, men det hörs knappast bakom kornettrion.

Men på julaftonskvällen var det bara äldste sonen som spelade i kyrkan. Han spelade på en vit trumpet av plast med en stor klang. Det fick mig att tänka på att då äldste sonen var mycket liten, fick han en plasttrumpet som leksak. Men mellan den första plasttrumpeten och den senaste har det förbrukats många metalltrumpeter, metallkornetter och metallflygelhorn.

bild 1 spelar äldste sonen på sin senaste plasttrumpet, på bild 2 suger äldste sonen på sin första plasttrumpet och på bild 3 spelar vi trio på metallkornetter (Idag är den unge mannen i mitten en halvmeter längre än mig och en god del längre än sin far). Varning! Vi talade om vi skulle ställa upp och spela kornettrio igen någon gång under det kommande året. Tänderna sitter fortfarande fast.

På juldagsmorgonen körde vi tillbaka hem till Västerås för att förbereda julfirandet med yngste sonens familj. Sedan blir det vardag igen....

God fortsättning
Peter Baronowsky

Inga kommentarer: