GAMLA TESTAMENTET
1 Mos 22:1-14
BREVEN
Apg 4:1-12
Mark 11:1-12
GAMLA TESTAMENTET
”Se jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig” (Mark 1:2)
När Jesus skulle komma till jorden
sände Gud en budbärare framför honom som skulle bana väg för honom. Johannes
fick förbereda folket på att nu var tiden inne då Messias skulle komma. Det
skapades en beredskap hos dem som ville lyssna, ta emot och förstå Guds
handlande. I Bibeln ser vi att Gud ofta sände budbärare i förväg när något
stort skulle ske. Josef fick utstå mycket lidande när han såldes av sina bröder
och blev bortförd till ett främmande land. Det var förknippat med mycket
lidande, men i psalm 105 kan vi läsa att
ur Guds perspektiv fanns det en mening med hans lidande. Det var för att rädda
sitt egendomsfolk undan en hungersnöd som Gud ”sände… en man fram för dem,
Josef som blev såld till slav”.
Bibeln försäkrar oss om att idag har Jesus själv gått före oss och när han säger till oss ”Följ mig” så kan vi lugnt följa efter för då har han berett en underbar väg för oss.
BÖN
Tack Gud för att du kallar oss att
följa dig. Och tack för att det alltid är tryggt att följa dig för allt vad du
gör det gör du med vårt bästa för ögonen.
Bibelläsning: Psalm 40
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=ps&chapter=40&verse=1
"Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Många skall se
det och frukta, och de skall förtrösta på HERREN" (Ps 40:4)
I mötet med Herren skapas en ny sång. Någon kanske frågar vad det är för fel på
de gamla sångerna. Varför måste man hitta på en ny sång? Jag tror att svaret är,
att kärleken alltid finner nya sätt att uttrycka sig.
Den som har
mött Jesus fylls av en ny lovsång men den nya sången kan ibland uttryckas i en
gammal sång som i det ögonblicket blir helt ny för mig. För i mötet med Guds
kärlek blir även gamla sånger nya och sjungs på ett nytt sätt.
Då vi lever i kärleksrelationen till Jesus kan till och med orden i den gamla
bönen "Fader Vår" bli "en ny sång".
Hur låter din sång idag?
_________________________________
Mannakorn att
tugga på under dagen:
Han lägger i min mun en ny sång,
en lovsång till Gud. Han gör det
idag!
_________________________________
Kommentar
I psalmen blandas överflödande lovsång, profetia om Messias och
syndabekännelse.
Vers 1-6
Tacksägelse och lovprisning för att Gud räddat David ur en svår situation.
Vers 7-11
Profetia om den kommande Messias. Hans trofasthet och återlösningsverk. Nya
Testamentet pekar tillbaka på dessa verser (Heb 10:5-7, Joh 4:33)
Vers 12-18
Mitt i all lovsång och tacksamhet påminns David om sin synd: ”Mina synder
har hunnit ifatt mig…” (vers 13). David ber om förlåtelse för sin synd.
Från Aftonbladet. Text:Niclas Vent Foto:Pavel Koubek
Finns Gud, 2025 års mest oväntade trendfenomen?
Det gör kanske detsamma.
För de allt fler unga svenskar som hittat honom utför han mirakel ändå.
”Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget (Heb 8:5b)
När Mose skulle bygga tabernaklet,
Guds boning under ökenvandringen, var det inte för sin egen skull. Det var
Herrens verk han skulle utföra och Gud var angelägen att Mose inte skulle börja
bygga efter sitt eget huvud. Därför visade han honom tydligt en förebild för
hur han ville att arbetet skulle utföras.
När en av våra söner var 4 år
ville han så gärna lära sig att skriva sitt namn. Jag skrev en tydlig förebild
åt honom, och han hade den framför sig när han tränade. Ändå fick jag gång på
gång påminna honom om att han måste se på min förebild om det skulle bli rätt
och inte på sina egna ofullkomliga försök. Det hade inte hjälpt ens om han hade
sett på en jämnårigs förebild. Det enda som var gott nog om han skulle lära sig
skriva namnet, var att försöka efterlikna min förebild.
Jesus är den perfekta förebilden för varje människa. Det är bara han som är fullkomlig. Vi kan se på oss själva och försöka förbättra lite här och lite där, eller vi kan se på andra människor och försöka efterlikna dem, men det är bara när vi håller blicken stadigt på Jesus som den spännande utvecklingen kan börja.
BÖN
Herre, tack för att du som är
fullkomlig, vill vara tillsammans med oss små människor och hjälpa oss i livets
olika skeden där vi inte får till det. Tack för ditt tålamod med oss och tack
för att du hela tiden påminner oss om att vi ska lyfta blicken och se på dig.
Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?" (Luk 24:31-32 FB)
Lärjungarna hade mött den uppståndne Jesus utan att känna igen Honom. Men resultatet av samvaron med den uppståndne var öppnade ögon och brinnande hjärtan.
Vi kan aldrig åstadkomma detta av oss själva. Det är endast då vi personligen har ett möte med den uppståndne Jesus som våra ögon kan öppnas och våra hjärtan blir brinnande.
Världen behöver verkligen människor med öppnade ögon och brinnande hjärtan. Låt oss söka gemenskapen med den uppståndne så att vi kan bli de människorna.
==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Med öppnade ögon och brinnande hjärtan.
Var finns jag i detta?
Översikt - Kommentar - Till eftertanke
Jesus uppstår - vers 1-12
Kvinnorna gick tidigt på morgonen till Jesu grav med välluktande kryddor. Hur kommer det sig att de överhuvudtaget gick till graven? De visste ju att det fanns en stor sten som de inte kunde rubba framför graven. dessutom stod det vakter utanför graven. De flesta skulle nog tänka att det inte var någon idé att gå till graven, eftersom det låg en stor sten i vägen.
Till eftertanke:
Är det så jag brukar tänka? Det är ingen idé att försöka. det kommer inte att gå i alla fall.
Stod Jesus verkligen upp från de döda?
Det är något som ständigt ifrågasätts. Redan på uppståndelsedagen var det otroligt för de flesta: Kvinnorna visste först inte vad de skulle tro (vers 4), och då de berättar att graven var tom för apostlarna tog de det som tomt prat (vers 11).
Men det mest troliga är nog ändå att stod upp från de döda. Vilka är alternativen?
Var graven verkligen tom, kan vi börja fråga oss?
Om den inte hade varit tom, hade det inte blivit någon kristendom på jorden. Om den inte hade varit tom hade det varit lätt att visa att ryktet om hans uppståndelse var falskt.
Om graven var tom vad kan då ha hänt med Jesu kropp?
Kan Jesu fiender tagit bort kroppen? Nej, naturligtvis inte. Det var ju det de fruktade mesta av allt.
Kan Jesu vänner tagit bort kroppen? Det är inte troligt. Jesu lärjungar trodde verkligen att Jesu hade uppstått. De trodde till och med så mycket på det så de var villiga att ge sitt liv för den sanningen. Det finns många människor som är beredda att ge sina liv för något de tror på, men det är mindre troligt att människor är beredda att dö för något de vet är en lögn.
Om graven var tom och varken Jesus fiender eller Jesu vänner flyttat kroppen, finns det bara ett alternativ igen: Jesus som var död, blev levande igen.
På Emmausvägen - Vers 13-35
På vägen till Emmaus får två lärjungar sällskap av Jesus, men de känner inte igen honom. De två lärjungarna berättar för Jesus att han har dött och inte längre finns bland dem.
Till eftertanke:
Jesus hade slagit följe med lärjungarna (vers 15), men lärjungarna märkte det inte. Tror du det är vanligt att det är på samma sätt med oss. Jesus finns hos oss utan att vi vet det?
Löftet om den Helige Andes kraft
- Vers 36-53
Jesus ger här inte lärjungarna uppdraget att gå ut i hela världen och göra alla människor till lärjungar. Det verkar snarare som att Jesus håller dem tillbaka. Han ber dem att stanna kvar i staden (vers 49). Var Jesus rädd att de skulle gå ut och försöka utan den Helige Andes kraft? Han säger: "Ni skall stanna här i staden tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden"
Till eftertanke:
Hur är det med mig? Har jag blivit beklädd med kraft från höjden?
- ”Jo, men jag tror inte på allt jag läser”
Det är bra att ha ett kritiskt förhållningssätt. Vi ska verkligen inte tro på allt vi läser. Men det finns faktiskt också saker som vi ska tro på!
Det finns en tendens i våra dagar att ge efter för sådant som är fel och börja kalla det för rätt, bara för att ”alla gör det”. Detta är en skrämmande utveckling.
I nyhetssändningarna den 20 februari i år meddelades att en rad partier i Sveriges riksdag nu vill att frågan om ett tredje juridiskt kön ska utredas, och man kritiserar starkt regeringen för att de inte omedelbart skrider till verket. Detta är i sig värt en egen krönika där vi kan diskutera varför vi i så fall bara ska utreda om det ska få finnas ytterligare ett kön utöver man och kvinna, varför inte två eller tre ytterligare kön?
Men det var inte detta jag reagerade starkast på i nyhetsinslaget. Det som fick mig att verkligen fundera, var när Centerpartiets familjerättspolitiska talesperson Martina Johansson säger:
- ”… Samhället och lagstiftningen behöver hänga med så som människor lever.”
Jag som alltid trott att Sveriges rikes lagstiftning är till för att tala om vad som är rätt och vad som är fel!
Vad blir konsekvensen om lagstiftningen ska rätta sig efter hur människor lever och inte tvärt om? Människor stjäl, alltså ändrar vi lagstiftningen så att det blir rätt att stjäla. Människor begår bedrägerier mot varandra, alltså ändrar vi lagstiftningen så att det blir rätt att bedra.
Tyvärr finns det många områden där starka samhällsföreträdare argumenterar för ett sådant synsätt.
Men det finns faktiskt något som är rätt och något som är fel och de flesta länders juridiska institutioner anstränger sig till det yttersta för att i lagstiftningen slå fast vad som är vad.
Och det finns saker som vi ska tro på! Till exempel trafikregler och andra lagar och bestämmelser, som finns i vårt samhälle för att vi ska kunna leva tillsammans så friktionsfritt som möjligt.
Och vi ska tro på bruksanvisningar. Om jag inte tror på det jag läser i bruksanvisningen till min bil, och häller diesel i en bensinbil, går det galet ganska fort. Då är det ingen bra idé att hävda att jag är en person som inte tror på allt jag läser.
Bibeln är som en bruksanvisning, som vill visa hur vi som människor fungerar bäst. Och Bibeln anger vissa regler och lagar som är avsedda att hjälpa oss som människor att navigera i våra olika relationer. Men jag är rädd att många läser Bibeln med ett så kritiskt förhållningssätt att de går miste om hela grejen.
Om jag vill leva som kristen måste jag förstå att jag inte kan välja och vraka mellan vad jag vill följa och vad jag inte vill följa i Bibelns budskap. Det är med Bibelns som med Svea rikes lag, vi som medborgare kan inte välja eller välja bort vilka delar av helheten som vi vill följa. Lagen är till för att följas, inte att skrivas om efter hur människorna lever.
I den 119:e psalmen står det många viktiga verser. Till exempel ”Summan av ditt Ord är Sanning” (Ps. 119:160). Vi kan alltså inte plocka ut delar av Bibeln och hävda att vi har funnit sanningen med stort S. Bibeln måste ses i sin helhet och som kristen måste jag acceptera att även om jag inte förstår allt så måste jag förhålla mig till helheten och följa dess budskap.
Det står också att ”Ditt ord är mina fötters lykta” (Ps 119:105). Bibeln är som en lykta. Jag får inte insikt i hela sanningen vid ett hastigt möte med dess budskap. Bibeln lyser upp ett litet stycke i taget. Men när jag följer lyktans sken kommer jag djupare i Bibelns sanningar för varje steg jag tar.
Nej, vi ska inte tro på allt vi läser. Men den som är klok läser och tror på det som kan rädda deras eget liv och andras – i denna tiden och för evigt.
”Du skall kungöra mig livets väg. Inför ditt ansikte är glädje till fyllest” (Ps 16:11)
Det finns en plan, en väg som Gud
har stakat ut för varje människa som uppriktigt vill tro på Jesus och följa
hans väg. ”Om någon vill göra min vilja,
ska han förstå…” (Joh 7:17). När vi verkligen söker efter Guds ledning i
våra liv lovar Gud att visa oss den rätta vägen och det är bara där som den
verkliga glädjen finns.
I den 32:a psalmen lovar Gud att han vill ”lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, (han) vill ge dig råd och låta (sitt) öga vaka över dig”. Men så förmanar han oss vidare och säger att vi inte ska vara som häst eller åsnor som är utan förstånd så att man måste styra dem med hårda metoder, med töm och med betsel. Gud vill att vi ska leva så nära honom att vi känner hans lätta puff, den lågmälda anvisningen om vart vägen går.
BÖN
Herre, jag vill leva i glädjen
inför ditt ansikte idag. Hjälp mig att lyssna efter och känna igen din
kärleksfulla röst, när du pekar ut den delsträcka av livets väg som du vill att
jag ska gå idag.
Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. Han frigav den som de ville ha fri, mannen som var fängslad för upplopp och mord, men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville. (Luk 23:24-25 FB)
Den skyldige går fri och den oskyldige får betala priset. Det är det Jesu död på korset handlar om. "Syndens lön är döden", men Jesus tog vår plats så att alla vi syndare blir befriade då vi vänder oss till Gud och tar emot frälsning och förlåtelse.
Dagligen får vi be Gud om förlåtelse för våra synder och ta emot förlåtelsen. Dagligen blir vi då renade och befriade från all vår synd och kan gå vidare, rena och fria.
Man kan kanske tycka att det är orättvist, och det är det. Men Jesu förlåtelse handlar inte om rättvisa, den handlar om kärlek.
==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Av bara nåd!
Översikt - Kommentar - Till eftertanke
Den oskyldige döms till döden
Gång på gång förklaras Jesus oskyldig:
- Pilatus säger till översteprästerna: "Jag finner inget brottsligt hos den mannen"
(vers 4)
- Pilatus till översteprästerna och rådsmedlemmarna efter att Jesus hade blivit förhörd av Herodes: "Jag har...inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för" (vers 14)
- Herodes har inte funnit honom skyldig (vers 15)
- Pilatus ville frige Jesus (vers 20) och säger igen "Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden" (vers 22).
- En av brottslingarna som korsfästes samtidigt med Jesus säger om Jesus: "Vi får vad vi förtjänat. Men han har inte gjort något ont" (vers 41)
Till eftertanke:
Trots alla som förklarade Jesus oskyldig fanns det en folkmassa som skrek "Korsfäst! Korsfäst honom!" (vers 21).
Hur kom det sig att Pilatus sände en oskyldig person till döden?
Hur kom det sig att folket demonstrerade ett sådant hat mot Jesus?
Nåd istället för rättvisa
Jesu död på korset handlar om nåd istället för rättvisa:
- Jesu död innebar att en mördare, Barabbas, blev fri (vers 18)
- En brottsling som efter egen utsago får ett rättvist straff (vers 41), får följa med Jesus in i paradiset (vers 43)
- Jesus ber om förlåtelse för dem som hatar honom, hånar honom, misshandlar honom och dödar honom (vers 34)
Till eftertanke:
Vad innebär det för mig att jag får bli frälst av bara nåd?
Jesus dör
I förbindelse med Jesu död blev det solförmörkelse och förlåten i templet brast mitt itu.
Det ser ut som att avgörande händelser med Guds son Jesus, ackompanjeras av övernaturliga manifestationer i naturen.
Till eftertanke:
- Vilka tecken fanns i förbindelse med Jesu födelse?
- Finns det fler tecken i förbindelse med Jesu död som vi kan läsa om i andra evangelier?
- Vilka tecken ska synas i förbindelse med att Jesus kommer tillbaka till jorden?
”Han må göra med mig som det behagar Honom” (2 Sam 15:26b)
David var på flykt undan sin egen
son som hade gjort uppror och ville ta kungamakten från honom. När han flydde
med allt sitt husfolk hade han också med sig Guds förbundsark. David ville leva
nära Herren. Men så inser han det opraktiska i att släpa med sig den stora
förbundsarken när han var på flykt, och han beslutar sig för att skicka
tillbaka den till staden han just lämnat. Han säger ”Om jag finner nåd för Herrens ögon skall han föra mig tillbaka så att
jag åter får se honom och hans boning. Men om han säger: Jag finner inte behag
i dig – se, här är jag, han må göra med mig vad han finner för gott.” Här
är det som om David lägger hela sitt liv i Guds hand. Han kommer in en livsstil
som svarar ”Som du vill, Herre” (Whatever Lord!) på alla händelser som möter
honom.
Det är ett underbart tillstånd att
leva i. Jag ser bilden av det lilla valnötsskalet, som flyter på vattnet och
följer med i vågornas dramatiska rörelser. Ena stunden far det lilla nötskalet
ner i en djup vågdal och nästa sekund far det upp på en vågkam. Så vill jag se
mitt liv inneslutet i Guds hand som i ett nötskal. Där kan jag vara trygg
antingen det bär ner i vågdalen eller upp på de höga höjderna.
BÖN
Herre, Du som har det stora
perspektivet, som ser helheten, låt mig få leva mitt liv omsluten av din trygga
hand. Gör med mig det som du finner för gott idag. Jag ber bara om att du ska
bevara mig i din hand, antingen det blir en dag på höjden eller i djupet.
Bibelläsning: Lukasevangeliet 22
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=luk&chapter=22&verse=1
"När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna
tillsammans med honom" (Luk 22:14 FB)
"När stunden var inne". Gud har alltid en speciell timing i
allt Han gör. Att leva som kristen är inte att leva efter en färdigskriven
manual. Det handlar om att följa Jesus, att lyssna till Honom.
Det spelar ingen roll hur rätta våra handlingar är om de utförs vid fel
tidpunkt. Gud vill att vi ska leva nära Honom. I ständigt beroende av Hans
vägledning.
Gud skickar inte iväg oss på uppdrag. Han går före och säger till dig: "Följ
mig".
-Följer du med?
==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Följ mig! Vad
innebär det för mig idag?
Översikt -
Kommentar - Till eftertanke
Judas förråder Jesus - Vers 1-6 och 47-53
Då påsken närmade sig "for Satan in i Judas" (vers 3)
Till eftertanke:
- Skedde detta plötsligt eller var detta ett resultat av att Judas umgåtts med
tanken på att förråda Jesus en längre tid?
Det finns profetior i det Gamla Testamentet om att Jesus skulle
förrådas och säljas för trettio silverpenningar. Var Judas förutbestämd att
förråda Jesus? Eller var det så att Gud på förhand hade sett det val Judas
skulle göra?
Till eftertanke:
- Var detta något Judas var tvungen att göra eller något han valde?
Den sista måltiden - Vers 14-38
Detta var en stund Jesus hade längtat efter. Den sista måltiden tillsammans med
sina lärjungar.
Jesus talar med lärjungarna om vad som snart kommer att hända. Han talar om at
han ska bli förrådd och om sitt förestående lidande och sin död. Jesus säger
säkert detta med sorg över att en av hans lärjungar kommer att förråda honom,
och med bävan inför det han ska gå igenom.
Men det verkar som om lärjungarna inte alls var mottagliga för det Jesus talade
om. Lärjungarna var upptagna av ett helt annat samtalsämne: De diskuterade vem
av dem som kunde anses vara störst (vers 24).
Då Jesus delar med sig av den fruktan och sorg som fanns inom
honom, tänker lärjungarna bara på sig själva och sin egen position!
Till dessa självupptagna lärjungar säger Jesus "Jag överlämnar riket
till er" (vers 29).
Till eftertanke:
- Hur är det med oss idag? Är vi också mer angelägna om oss själva och vår
position än om Gud och hans rike?
- Hur kan Jesus överlämna riket till dessa lärjungar som bara tänker på sig själva?
Vem överlämnar han riket till idag?
Jesus i Getsemane och inför Stora Rådet - Vers 39-71
Två uttryck från texten som kan vara värda att tänka över:
Efter måltiden gick Jesus "som vanligt" ut till
Oljeberget (vers 39).
Till eftertanke:
- Vi ser det på många ställen i Nya Testamentet. Jesus hade en vana att dra sig
undan för att be. Han gick till Oljeberget "som vanligt".
Finns det en plats eller en tid där du har som vana att dra dig undan för att
tala med din Far i himlen?
Vid översteprästens hus kan vi läsa att Petrus följde efter Jesus
på avstånd (vers 54)
Till eftertanke:
- Vad skulle det betyda idag att följa Jesus "på avstånd"? Tror du
att det är vanligt att människor idag följer Jesus "på avstånd"? Hur
är det med mig?
Många kristna har ett passivt förhållningssätt
till de andliga nådegåvorna och säger att om Gud vill ge mig någon gåva så gör
han säkert det utan att jag behöver bry mig så mycket om det.
Bibeln
rekommenderar inte ett passivt förhållningssätt till de andliga gåvorna. I
stället får vi uppmaningen:
________________________________________________________
Sträva efter kärleken, men sök också vinna de
andliga gåvorna.
(1 Kor 14:1)
_______________________________________________________________________
Då
Bibeln talar om de andliga gåvorna står det att Anden fördelar gåvorna som han
vill (1 Kor 12:11).
Det är
förmodligen vanligare att tala i tungor bland pingstvänner än bland lutheraner.
Betyder det att Gud vill att pingstvänner ska tala i tungor oftare än
lutheraner? Jag tror inte det. Jag tror inte att Gud frågar om du är pingstvän,
lutheran eller frälsningssoldat. Uttrycket ”som
han vill” handlar nog mer om att gåvorna skall vara till nytta.
Om det är så att pingstvänner talar i
tungor i högre utsträckning än lutheraner, beror det nog mer på att det har
undervisats mer om tungotal inom pingströrelsen än inom den lutherska kyrkan.
Pingstvänner har då blivit mer förberedda och mottagliga för den gåvan. Tron
kommer ju av att höra förkunnelsen, och vår tro växer inom de som vi hör
förkunnelse. Så vi skulle kunna säga att vi alla är offer för den förkunnelse
vi har blivit utsatta för.
Därför ser det ofta ut som om en
person har en av nådegåvorna. Om jag
har blivit använd av Gud till att bära fram ett profetiskt budskap eller att be
om helande, så får jag en större tro och beredskap att bli använd av Gud inom
just det området. Då behöver det inte vara så att jag har gåvan, utan snarare att den Helige Ande har mig och kan
förmedla gåvan till den som har behovet.
I första korintierbrevet tolv
presenteras nio olika gåvor, eller manifestationer av den Helige Ande. Tre av
gåvorna skulle vi kunna kalla för urskillningsgåvor eller uppenbarelsegåvor. De
gåvorna låter oss förstå saker som vi normalt inte kan förstå med vårt
mänskliga intellekt. De tre gåvorna är gåvan att meddela vishet, gåvan att
meddela kunskap och gåvan att skilja
mellan andar.
Du
sitter i ett samtal med en person som har ett stort problem. Du ser ingen
lösning, men medan ni samtalar får du en ingivelse att säga något som löser upp
hela situationen. Du kanske blir lika förvånad själv som den du samtalar med
och du frågar dig själv: ”Var fick jag
det ifrån?”
Det kan säkert ha varit den Helige
Ande som i samtalet gav dig vishet som översteg din normala kapacitet.
En del människor har en stor naturlig visdom.
Men detta är inte gåvan att tala visdomens ord. Gåvan att meddela visdom är då
Gud gör något genom oss som vi inte kan producera i egen kraft.
Gåvan att meddela vishet demonstreras
tydligt i Jesu liv. Folket som hörde på Jesus häpnade och frågade: ”Varifrån
har han fått sin vishet?”
Vid flera tillfällen ställs Jesus
inför frågor där det egentligen inte finns något rätt svar. Genom att tala med
övernaturlig vishet står motståndarna ofta svarslösa mot Jesus.
Vid ett tillfälle tillfrågas Jesus om det är rätt att betala skatt till kejsaren i Rom (Luk 20:21-26). Om Jesus svarar ja ställer han sig på ockupationsmaktens sida och svarar han nej så uppmanar han människorna att bryta lagen. Jesus frågar i stället vems bild det är på myntet som hålls fram. Då de svarar att det är kejsarens bild svarar Jesus: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” (Luk 20:25)
Vid
ett annat tillfälle kommer de skriftlärda och fariséerna till Jesus med en kvinna
som gripits på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. Lagen föreskrev att
kvinnan skulle stenas för sitt brott. Jesus ville förstås inte säga att man
inte behöver bry sig om lagen. Han ville inte heller att kvinnan skulle stenas
till döds. Då man frågar Jesus till råds svarar han: ”Den av er som är fri från synd
skall kasta första stenen” (Joh 8:7)
När
de hörde Jesu svar gick de därifrån, den ene efter den andre och Jesus blev
ensam kvar med kvinnan. Samtalet avslutas med att Jesus säger till kvinnan: ”Inte
heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer” (Joh 8:11)
Normalt är du hänvisad till din egen
vishet, antingen den är stor eller liten. Men i speciella ögonblick kan vi få
uppleva att Anden manifesterar sig genom att vi får förmedla en gåva att tala
visdomens ord i en speciell situation.
Några
människor har en mycket stor kunskap. Andra lite mindre. Men detta har
ingenting med kunskapens gåva att göra. Vår naturliga kunskap har vi i de
flesta fall fått arbeta ihop till själva genom studier. Kunskapens nådegåva är emellertid
då vi i ett speciellt ögonblick genom den Helige Ande får kunskap om något som
vi inte läst om eller hört om.
Gåvan manifesteras tydligt hos Jesus
då han möter den samariska kvinnan i Johannesevangeliet kapitel fyra.
Berättelsen slutar med att många samarier kom till tro.
Det som öppnade för deras omvändelse
var att Jesus upplyser kvinnan om ting som han absolut inte kunde ha någon
kunskap om på ett naturligt sätt. Jesus berättar för kvinnan om sitt privatliv,
hur många män hon haft och om sin nuvarande situation. Det var ingen kunskap
Jesus hade fått genom skvallret på torget eller genom att läsa tidningen. Det
var gåvan att meddela kunskap, en
kunskap som vi inte kan ta oss själva. Den blir oss given.
Samma gåva kan vi också se i
apostlagärningarna då Petrus utbrister: ”Ananias,
hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den Helige Ande”
(Apg 5:3). Petrus hade fått kunskap om något som han egentligen inte visste
något om.
Ibland kan vi också få uppleva att vi bara
vet något som vi egentligen inte vet. Då det händer måste vi be om vishet så
att vi använder denna kunskap på ett kärleksfullt sätt.
Kunskapens
nådegåva kan också ta sig uttryck i att vi får kunskap i Guds ord: ”Och
framförallt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på
egen hand” (2
Petr 1:20)
Andra
Petrusbrevet säger att vi inte kan förstå skriften på egen hand. Vi kan läsa
orden i Bibeln och förstå vad som står, men det är bara då den Helige Ande
öppnar våra ögon som vi verkligen kan ta till oss det som står skrivet i
skriften.
En
person kan studera teologi och ha en stor mänsklig kunskap om allt som står i
Bibeln utan att förstå Bibelns huvudbudskap om en personlig frälsning. En annan
person kanske bara har förstått några få bibelverser, men har öppnat sitt
hjärta för Jesus och kommer att leva i evighet genom det.
Jesus hade en övernaturlig kunskap i Guds ord.
En kunskap som han inte studerat sig till. Och då Jesus undervisade i templet
utbrast judarna förvånat: ”Hur kan han som inte har studerat vara så
lärd?” (Joh 7:15)
Då Jesus undervisade från skrifterna var det en
undervisning som var levande och inspirerad av den Helige Ande. Då lärjungarna
hade gått Emmausvägen tillsamman med Jesus utan att veta att det var han
konstaterade de: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade
skrifterna för oss?” (Luk 24:32)
I
versen före står det att lärjungarnas ögon öppnades. Detta är en vanlig
erfarenhet för bibelläsare. Du läser din bibel. Det kan vara ett bibelavsnitt
som du läst hundra gånger förut. Men plötsligt sker det! Du ser något som du
inte har sett förut! Du tar emot en gåva. Ett
kunskapens ord.
Vi borde alltid närma oss Bibeln med bönen från
Psaltaren: ”Öppna mina ögon, låt mig skåda det underbara i din lag”
(Ps 119:18)
Gåvan att skilja mellan andar var ständigt
verksam i Jesu liv. I det första kapitlet i Markusevangeliet kan vi läsa om
flera tillfällen där Jesus konfronteras med onda andar.
Då
Jesus undervisar i synagogan så att alla överväldigades av hans undervisning
dyker det upp en man med en oren ande som Jesus befaller att lämna mannen (Mark
1:21-28).
Senare
i samma kapitel kom man till Jesus med alla sjuka och besatta, och Jesus drev
ut demonerna (Mark 1:32-34)
Bara
några verser senare står det att Jesus gick och predikade i synagogorna i hela
Galileen och drev ut demonerna (Mark 1:39).
Samma gåva manifesteras även i de första lärjungarnas liv. Paulus konfronterar en spådomsande hos en slavflicka, och tilltalar anden med orden: ”Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne” (Apg 16:18)
Det är
viktigt att lägga märke till att det i dessa exempel inte är människorna som
Jesus går emot, utan det onda som håller människorna i fångenskap.
Denna urskiljningens nådegåva används också vid bedömning av profetiskt tal. Vårt förhållningssätt till profetior är inte att vi oförbehållsamt skall tro på varje profetia. I stället uppmanar oss Bibeln att pröva profetiskt tal. Samma princip gäller här. Det är inte personen som bär fram profetian som skall prövas, utan ”vad som sägs.”
Nästa
grupp av nådegåvor skulle vi kunna kalla kraftgärningsgåvor. Det är Trons nådegåva, gåvan att bota och gåvan att
göra under.
Fortsättning
följer nästa tisdag...